Viktiga reflektioner från en bloggvän om partiernas ideologiska svek, som banar väg för nya partier.

”Anledningen till att jag är tveksam till att SD verkligen bara låtsas likna M och KD för att lättare komma in i värmen, är att det finns flera exempel på partier som pga taktik glidit ifrån sina ideal, men utan att komma tillbaka till dessa.
Det är som en naturlag.
Socialdemokraterna avvek med tiden från marxismen.
År 1917 bildade därför en grupp unga sossar ett nytt parti, som efter en rad namnbyten idag heter Vänsterpartiet. Det har de nog inte ångrat, eftersom det stora partiet aldrig gick tillbaka till marxismen.
Senare kom även Vänsterpartiet att blekna ifråga om sitt marxistiska ideal. Det ledde till avknoppningen KFML(r) med senare namnbyte till KPML(r), innan det blev Kommunistiska Partiet. Och nu har även KP knoppats av, varvid Malmölistan, med Nils Littorin som ledare, bildats.
Ja även den nya rörelsen Framåt Sverige, med Joe Nilsson som ledare, är en sådan avknoppning från (KP). Båda dessa nykomlingar har liknande migrationsprogram som SD, fast skarpare.
Även Örebropartiet kan räknas dit. Markus Allard (ÖP) sägs gilla både Marx och Lenin. ÖP har likartad syn på migrationen som ovanstående. När Kristdemokraterna tog sin hand från det ofödda barnets rättigheter, föddes Kristna Värdepartiet. KV har en liknande migrationspolitik som SD, och är därtill helt emot abort. SD:s avknoppning heter som bekant Alternativ för Sverige. Det partiet tror inte att SD bara låtsas vara emot sina egna ideal. AfS tror att SD har hamnat i stugvärmen för att stanna och bli ungefär som de andra i stugan. Det är här som det krisar för mig.
Vad tyder på att AfS skulle ha fel? Hittills inget, eftersom SD måste ”hålla masken” tills de hamnat i maktställning. Om det nu är en mask förstås. Men underverk har hänt förr. Så kanske SD ändå letar sig tillbaka till sina första åsikter (exv EU, Nato, abort), när de väl är installerade i Rosenbad. Så som läget är nu får jag väl, trots tveksamheten, chansa på SD 2022, om inte förr.”