Kategoriarkiv: Mångfald

Att vara före sin tid är inte lätt, att berätta som det är straffar sig

När jag tar del av min gamla väninnas bevakning av sociala medier och dagstidningar, så förstår jag, att jag var minst 30 år före min tid under mina yrkesår inom vården mellan 1969-2012 i alla möten med invandrare.

”Bidrag för resa hem, inte krig där, inte behöva SFI, jag rätt till tolk, bidrag i Sverige, inte behöva arbeta, Du vara rasist, inte skriva intyg, jag tappat parkeringstillstånd, min man inte tillåta jag träna bassäng…” och därutöver alla uteblivna besök, om det inte gällde funktionsbedömning inför ansökan om bidrag förstås ……..

Bengt Svensson på twitter 2019-02-10 ”Hur många 100-tals miljoner betalar vi i Sverige i tolkarvoden varje år? Vi har inga krav på SFI, fri tillgång till tolk livet ut. Om Du behöver tolk efter 1-2 år, så bidrar Du förmodligen noll till samhället. Många har tolk efter 30 år!”

Inget ansvar står om att lära sig svenska. Denna orimliga tolkservice under ett helt liv, kan passa in på majoriteten av mina utomeuropiska patienter, som tycks omfamnas av valfihet, när det handlar om att lära sig värdlandets språk och göra sig anställningsbar.

För säkerhets skull så får eventuella SFI deltagare i boken ”Valet är Ditt” veta vilka skurkar Sverigedemokraterna är.
http://projektsanning.com/2019/02/11/hamed-ska-inte-rosta-pa-sverigedemokraterna-de-gillar-inte-manniskor-som-kommer-till-sverige-fran-andra-lander/


Sanningen är dock att alltför många inte har kognitiva förutsättningar för att klara kraven, i vårt utbildningskrävande samhälle, men det får inte yppas, eftersom bidragspolitiken och det lika värdet kan ta skada och riskera att invandrare väljer fel i valbåset.

Hanif Bali på twitter, uppmärksammade invandrarkvinnan som misshandlade sitt barn, men som skyllde på att hon inte visste att barnaga var förbjudet i Sverige och Bali konstaterar, precis som jag gjorde för >30 år sedan, att kännedom om bidrag är däremot utomordentligt god.

För några årtionden sedan kändes det mycket ensamt att ställa krav, tyvärr gav alltför många vårdgivare efter för alla ohemula fordringar och fick beröm för sin humanitet. Om givmildheten hade påverkat deras egen börs, så hade miljarder sparats till verkligt nödlidande, inte minst i flyktinglägren.
Samma förhållande äger rum i dag, för nu har skruvarna dragits åt om den som inte sjunger mångfaldens lov. I går kallades vi för icke kulturkompetenta, i dag är vi rasister och kan få sparken om man inte vaktar sin tunga.

Från 80-talet och nästan fram till våra dagar, rådde inflation av berikning och lönsamhet i media, som ”JÖKarna” ännu låtsas tro på. Huvudfienden är vi nationalpopulister, om så hela Drottninggatan skulle mejas ner.

Numera finns det varje dag bekräftelser på mina trista erfarenheter i klartext på sociala medier och i MSM, där klartexten dock är betydligt mindre och ofta inlindad i fake news.  Senaste exemplet på fake news var i SVT, som beskrev om ”svenska” knivmän i Norge. Norsk media berättade att gärningsmännen hade nordafrikanskt utseende, medan SVT beskrev dem, som svenskar punkt slut.
Befallningen från högsta ort är att man inte får svärta ner alla invandrare genom att berätta som det förhåller sig.
Nej, svenskar som vill värna sitt land skall vara the bad guy, så konsten att vilseleda läsare och lyssnare är mycket stor.

Maktens journalister har svårt att släppa relativismen och identiteten, för att inte tala om vänsterliberala politiker, vars underhuggare ljuger som aldrig förr, för att ge sina ledare alibi för Jök (januariöverenskommelsen). Mattias Gardell och hans vänner Jerzy Sarnecki och Masoud Kamali tar i som aldrig förr, när det gäller att bagatellisera sanningen om den invandringsrelaterade brottsligheten.

Att sk. experter ljuger, bagatelliserar och förskönar och att statliga verk, myndigheter, polis, rättsväsende går i dess fotspår, vet vi sedan många år.
Tyvärr har denna förmåga även inspirerat privata sektorn, där mångfald, rätt värdegrund och klimatsmarta produkter skall öka profiten.
Klimataktivisten, den unga Greta, blev dragplåstret som drog in 13 miljoner i nyemmision till Ingmar Rentzogs klimatsmarta ”We don´t have time” bolag, som håvar in storkovan på klimatalarmism, precis som flyktingindustrins entreprenörer blev förmögna på välfärdsmigranter. Lång nästa återstår för skattebetalarna, som inte vill vakna och se sanningen.

Vi som ser igenom dimridåerna och bakomliggande globala krafter betrakas som riskfaktorer, medan blivande och återvändande terrorister behandlas med bidrag, lägenhet och förståelse av experter och verkställare av regeringens selektiva godhet. De senaste terroristerna som planerade terrorbrott kan inte utvisas för myndigheten anser att personerna riskerar utsättas för hotfulla situationer i sina hemländer. Vad medborgarna utsätts för är totalt likgiltigt.

Så fortsätter det varje dag i absurdistan, där klarsynthet och äkta moral är den största faran för Jökarnas framfart.

Till sist ytterligare ett exempel på absurdistan. https://www.entreprenad.com/article/view/644935/maskinforare_infor_ratten

Nu är jag dödstrött på elitens förakt mot mig och andra Sverigevänner!

Hur länge skall dessa maktlojala ”forskare” få fortsätta att tolka svaren om mångkultur i sina undersökningar, utan bredare analys med klokskap, som alltför ofta saknas hos dessa maktens rövslickare. Henrik Arnstad utgör ett talande exempel. Men denna gång var det en undersökning av docent Mehrdad Davishpour utförd från Gävle högskola. Han pekar framför allt ut ”lågutbildade, de som bor i glesbygd, äldre människor och män” som negativa till invandring och mångkultur, men hans analys om varför förskräcker.

Han klämmer i med att vi äldre är globaliseringsrädda och saknar kontakt med invandrare. Vilket gör mig riktigt förbannad, som gett järnet i rehabiliteringsarbete med > 100 invandrare under yrkesåren.
Medan eliten har skålat med cocktail glasen och klappat sina invandrade bäste bröder på ryggen.
Hur många poliser, lärare och vårdanställda, precis som jag själv med gedigen utbildning/fortbildning har inte blivit bedrövade över svårigheterna inom rehabilitering, SFI och diverse utbildningar och påhittejobb?
För att överleva så hamnar allt för många utförare i Stockholmssyndromet.
Både vilja och förutsättningar saknas hos en stor grupp invandrare. Där boven i lockropen är alltför generösa bidragsnivåer. Dessa fakta har av eliten förvandlats till främlingsfientlighet, eftersom deras egen globaliseringsberikning kan komma i kläm.
Tvärtom är det eliten med sina rövslickare, som inte har mött den vanlige invandraren. De har endast mött välanpassade utländska kollegor, inte koranstöpta gossar som viftar med kniven, när nivån av respekt ej har uppfyllts tillräckligt.

Minns besvikna och arga patienter, som hotat med ”Jag ska anmäla Dig” när intyg om bidrag förvägrats, då inga besvär i funktionsbedömningen fanns att intyga om, men jag slapp i alla fall att få kniven under hakan och privata hot.

Nu blir det en repris för gamla läsare.

Under 70-talet studerade min dåvarande sambo på det röda universitetet i Umeå och var under några år kårhusets ordförande och jag arbetade på lasarettets rehabiliteringsklinik. Engagemanget var stort för en familj med romskt ursprung, som saknade bostad och det bar sig inte bättre än att de fick lägenheten under vår. Efter en tid av bråk, oväsen, ovarsamhet i trapphuset för att uttrycka det milt, hade vårt engagemang dalat till botten nivå, när vi bleka av sömnlöshet cyklade till studier och arbete.
Efter en tid flyttade familjen, om orsaken var vräkning eller av fri vilja minns jag inte, men lättnaden var stor. Strax efter flyttade en ny familj in, denna gång från Chile. Ett charmant par, en medelålders herre med fru, som vann allas hjärtan. Det var en av Salvador Allendes ministrar från Chile som hade lyckats fly till Sverige, sorgen var stor när de senare flyttade söderut.

Konklusion: Med utbildning, stort socialt kapital och globalt brödraskap går integrationen som smort, men med analfabeter och lågutbildade med Koranen under armen går det på tok!

Tänk så smart uttänkt att ljuga folket fulla av medmänsklighet och berikning, förstöra väldfärdsstaten, hota och förfölja de som vågar protestera och vifta med rasistkortet för de som inte tiger och dessutom hävda att ”den enda vägen går till Europa,” till EU:s alla friheter, som är skräddarsydda för eliten. Medborgarna utarmas och utmanas, när våra skattepengar hälls över migranter, som hotar, rånar, våldtar oss med besked. Västföraktade brödraskap håvar in miljonbidrag till föreläsare, som hetsar mot värdlandets befolkning och samtidigt har Löfven med sina medlöpare mage att haspla ur sig att t.ex. ökad migrationsgenerositet för anhöriga ingår i det, som är bäst för landet!

Men, när globaliseringsfrälset erkänner detta samband, då är jag redan död, men tycker otroligt synd om generationerna efter mig. Enda trösten är att vi äldre och ”globaliseringsrädda” som kan se tillbaka utgör majoriteten av ”The Wisdom of crowds,” i boken av James Surwiecki, en forskare med bättre analysförmåga än Mehrdad Davishpour.

JS skriver att folks privata erfarenheter är bättre evidensbaserade än officiella, politiska och moraliska beträffande påståenden om migrationens fördelar. Men en sådan bok blir säkert stämplad med triggervarning på våra universitet, för lättkränkta studenter, något som jag skall återkomma till i morgon.

Källa: https://samnytt.se/studie-svenskar-alltmer-negativa-till-mangkultur/

Skillnad råder mellan nätets och medias publikationer

Inte för jag tror det hjälper, men jag gör ändå ett försök för att försvaga vänsterns mångfaldsimpregnering med ett axplock från nätet och systemmedia från ett par mellandagar. Om jag skulle välja en vecka då skulle bloggen inte räcka till.

Alla tidningsläsare vet att det i flertalet fall handlar om brottslingar med invandrarbakgrund, när MSM har små notiser till vänster i dagstidningarna om rån, överfall, våldtäkter mm.

Låt mig börja med FN:s migrationspakt, där Steget Efter har följt med en krasslig Moder Svea till 7-klöverns doktor, som ordinerar kraftfull medicin, med starka biverkningar, eftersom den inte har utvärderats. Riksrevisionen får väl omigen konstatera att konsekvensanalys saknas, men Löfven gav stränga order till Heléne Fritzon om snabb påskrift i Marrakesh den 10-11 dec i fjol. Han var väl rädd att hans humanitära gloria skulle blekna.

Migrationsverket fortsätter sin kompetensutvisning, jag misstänker order från vår feministiska regering.

Vänsterns politiska aktivism har sedan länge lämnat gatan och flyttat in till statliga verk och myndigheter, då sosseeliten har fullt upp med att fjäska in sig i EU och FN. Där fina poster kan erbjudas om allt går åt helvete här hemma.

Förr dominerade svårt sjuka på akuten, nu överskuggar skott- och knivskador kikhosta och hjärtbesvären i våra storstäder.

Media fortsätter att leverera Fake News, självklart låter Schweiz bättre än Marocko….Att ytterligare en kvinna hittats med huvud bredvid vill inte media förtälja sina läsare. Men dessa bestialiska mördare har ju bara följt Koranens bud och vill de vila upp sig i Sverige så belönas de rikligt av snälla socialtanter som skall göra dem snälla…

Radikala feminister förnekar sig aldrig, nu ger de sig på journalisten Magda Gard som skildrar hedersförtryckta kvinnor i Afghanistan. Dessa medlålders batikdamer kanske är rädda för att deras ensamkommande, brunögda gossar skall bli ledsna av elakt förtal…

Jag undrar om Annie Lööf nu börjat knapra på sin sko?

Eller får hon uppdraget den 7 januari att bilda regering? Av talmannen som också tolkar pågående islamisering som medmänsklighet och demokratisering.

Glöm inte att läsa en förträfflig sammanfattning från toklandet Sverige 2018. https://toklandet.wordpress.com/2018/12/30/smatt-och-gott-fran-2018-del-2/

Nej, nu orkar Ni inget mer. Tyvärr går statsministerns väljare aldrig utanför åsiktskorridoren, så detta inlägg var helt bortkastat för rörelsens vänner.

Det framsynta jordbrukskollektivet

Här kommer en novell av gästkrönikör Jan Ivarson. Den har tidigare publicerats i Lysekilsposten, vilket hedrar denna lokaltidning. Här får vi både insikt och förståelse för hur Sveriges jordbrukskollektiv har utvecklats. Om avveckling sker av detta jordbruskollektiv återstår att se. Du kan säga Ditt  på nästa årsmöte den 9 september!
…………………………………………………………………………………………………

”I ett stort kollektivt jordbruk organiserade man arbetet så, att en grupp svarade för plöjning och harvning av jorden, en annan för sådden och en tredje grupp arbetade med rensning.

Efter sådden visade det sig att de som rensade inte klarade av sitt jobb. Skördar på hela åkrar trängdes undan av aggressivt ogräs med tendens att sprida sig. Man hörde nu dagliga klagomål på förekomst av tistlar, jättelokor, kvickrot och oönskade arter man tidigare inte skådat, eller som varit utrotade sedan hennaminne.

Det fanns olika meningar om var felet låg och förmannen som ledde rensarna kritiserades. Denne menade att arbetsbördan var för stor och att nya typer av ogräs hade slagit rot som man inte tidigare sett. Rensarna insåg klokt att inte lägga skulden på kollegor som importerat sådden. Att skylla på utsädet skulle vara brott mot den gemensamma värdegrunden som rådde på kollektivet och som årligen framhållits som rättesnöre för goda kollektivanställda.

– Det är osolidariskt att skylla på utsädet. Det gynnar bara jordbruksfientliga krafter, hade ledningen förklarat.

Bland utomstående hördes allt fler röster om att utsädet man importerat innehöll för mycket ogräs. Det ville kollektivets högsta råd inte kännas vid. De som kritiserade utsädet fick inte arbeta i kollektivet, inte hyra redskap eller närvara vid den årliga logdansen. Kollektivets ledning lovade pengar till fler rensare och för inköp av nya renshackor.

I debatten om ogräset fanns röster som menade att det som orättvist kallades ogräs, egentligen var viktiga arter och del av den biologiska mångfalden. Ett sunt jordbruk måste anpassa grödorna så att de kan integreras med främmande livskraftiga växter med god reproduktionsförmåga, framhölls det. För att säkra framtida grödor måste man se positivt på arter som man nu kallade ogräs. Främmande arter påstods bli både nyttiga och lönsamma på sikt. För att nå lönsamhet rekommenderades rensarna att arbeta tills de blev minst 75 år. Få var intresserade av det sedan deras tilläggspension plötsligt blivit mindre trots högkonjunktur. Löfte om att pensionen skulle återställas mottogs med tvivel om hur det skulle bli efter årsmötet.

I väntan på framtida lönsamhet ökade klagomålen på tilltagande ogräs. Kollektivledningen kände sig hotad inför kommande årsmöte och insåg att den måste visa handlingskraft. Därför beslöt man erbjuda rensarnas förman nytt jobb som förman för Utskottet för Genmodifierade Grödor. Till ny förman för rensarna valdes en person för att tillföra ny kompetens. Han hade tidigare lett arbetet med kemikaliegödning. Den hade ökat kraftigt sedan boskapsdriften och naturgödseln avvecklats, för att boskapen hade fisigt och rapat för mycket.

Kollektivet berömde nu sig självt och kände att de tryggare kunde invänta kommande årsmöte.”
…………………………………………………………………………………………….

Danmarks asylförslag hyllas och hånas
”Kollektivledningen” kanske kunde bli inspirerade av kollegor över sundet, av deras förslag till förbättrat och ett mer rättvist ”jordbruk”
I Kanada och Australien fungerar denna politik utmärkt.
Även om besvikelsen hos valutaspekulanten Soros och människosmugglarna är stor.  Statsministern såg ut som ett åskmoln i Rapport i går kväll, att förändra den heliga asylrätten vid landets gräns, skulle ju reta upp  hans väljarbas i förorten och hans godhetsgloria skulle  slockna.
Att DN var full av förakt var väntat, men Jenny Sonesson i GP resonerar mycket klokt. När skall det gå in i skallen på vår regeringen, att majoriteten migranter endast flyr till ett bättre liv och att riktiga flyktingar aldrig får komma hit.

Mångfald gäller inte alla och absolut inte för Vidarkliniken

Mångfaldens lovsång

 Ibland finns en bilaga med något tema från Mediaplanet i SVD.

I går, den 15 mars, handlade den om Integration och mångfald med en leende Anna Ekström gymnasie/kunskapsminister på första sidan. 

Efter hastig genomläsning bara av rubrikerna blev jag lätt illamående.

Här är några av rubrikerna som vållade symptomet.

  • Mångfald-det vinner individen, företagen och samhället på. Bevis efterlyses!
  • Regeringens arbete för en effektiv etablering – Sverige är ett land med gott rykte och en stolt tradition av öppenhet och flyktingmottagande.

Förmodligen menar man att etableringen varit ineffektiv tidigare och det håller jag verkligen med om, men en stor del av svenskarna är inte stolta över denna tradition, som pådyvlats dem. Kanske de inte räknas i det nya mångkulturella Sverige?

Det goda ryktet finns inte längre internationellt, bara inom regeringskansliet.

  • Mångfald eller enfald rubriken är uttjatat och så enfaldig, så man får krupp, det är en Ola Hanson som står för den.
  • Samverkan och engagemang stärker ensamkommandes välbefinnande.

Vilket kan försvaga många andras, borde ha lagts till. Delaktighet och handlingsutrymme som ”barnen” på HVB hemmen får, ser Svensson inte röken av, bara upp med plånboken och betala.

  • Nyanländas etablering är en del i skapandet av ett hållbart, interkulturellt Botkyrka

Så bra, då kan polis, brandkår spara pengar!

  • Skillnader skapar utvecklingsdynamik

Är det skottsalvorna, som är det dynamiska, kan man undra? Framtida dynamik kanske ersätts av dynamit om detta dravel får fortsätta.

Detta var bara rubrikerna i halva tematidningen.

Mångfald inte för alla

Något som jag tycker är konstigt är att mångfald inte gäller inom andra områden?

Signaturen ”Nisse” kämpar vidare för Vidarklinikens fortlevnad. 

Läkemedelslojala läkare har påverkat politiker till att inte förlänga avtal med kliniken och att kraftigt höja registreringsavgiften för nya naturläkemedel.

Förföljelsen av alternativa behandlingsformer bara stegras av läkemedelsbolagens lobbyister.

”Nisse” skickar denna länk från SVT. ”Sveriges enda komplementära sjukhus riskerar att försvinna.” www.svt.se

http://www.svt.se/opinion/sveriges-enda-komplementara-sjukhus-riskerar-att-forsvin?cmpid=del%3Apd%3Any%3A20170311%3Asveriges-enda-komplementara-sjukhus-riskerar-att-forsvin%3Anyh

Innehavare av hälsobutiker blir hårt ansatta av journalister, för felaktig reklam på produkter, men här råder ingen varsamhet i utfrågning, som gäller för återvändande IS-krigare och förortens ligister.

Aldrig att någon trycker upp en mikrofon i ansiktet på Astra Zeneca, Pfizer, Kabi och Astras direktörer, med frågan ”Vad anser Ni om, att era produkter orsakar vart tredje dödsfall i landet på grund av biverkningar?”

 http://www.kostdemokrati.se/business/2014/06/14/inga-dodsfall-fran-kosttillskott-men-783-000-dodsfall-av-lakemedel-och-ingen-bryr-sig/

 

 

”Bacha bazi – årets begrepp 2017”

Bacha bazi

Björn Nordström, skribent på Avpixlat, skriver sin krönika om 2017 års nya begrepp, nämligen ”bacha bazi”, vilket betyder de dansande pojkarna från Afghanistan.

I Sverige skulle vi kalla avslutningen på dansen, där unga pojkar dansar för att hetsa upp män,  för våldtäkt och homosexuell pedofili (kvinnor får ej dansa).

Tahrrush/våldtäktslek

I fjol fick vi kunskap om våldtäktslek,” tahrrush,” där en grupp män omringar och först sexuellt trakasserar en ensam kvinna, för att hon under förnedrande former, sedan blir våldtagen av männen.

I traditionell media är det tyst om dessa kulturella aktiviteter.

Där har ledarskribenter fullt upp med att klia varandra på ryggen och tala om för oss vad objektiva och sakliga de är, till skillnad från nätets alla falska nyheter.

Nätets alla nyhetssajter skriver om det traditionell media oftast glömmer; massmigrationens svåra påfrestningar och enorma kostnader för hela samhället. (Avpixlat, Fria Tider, Newsvoice, Det goda samhället, Ledarsidorna och Arnstbergs/Sandelins blogg Invandring och mörkläggning är några exempel på nyhetsförmedling med fakta och kunskap).

Domstolars sanktionering av beteenden

Hur många av oss blev inte upprörda, när de afghanska unga männen inte blev utvisade efter att grymt ha våldtagit en pojke? Lite ungdomsvård räckte ansåg domstolen.

Tack och lov finns det de som protesterar mot domstolens flathet, krönikör Britta Svensson är ett exempel.

Indirekt innebär detta domslut en sanktion av ”bacha bazi”, att denna kulturella aktivitet fått fäste i landet, som är världsmästare i humanitet.

Simhallar, farlig plats för unga tjejer

Att bada i simhallar utgör nu en fara för unga tjejer, när ensamkommande unga män låter sina nedtryckta sexuella lustar få fritt spelrum under bikinibyxan och personalen från HVB hemmen bara står och jamsar med,  ja, ja ”de gör bara så här.”

Personalens medberoende och tystnadskultur når bara nya höjder. Annars kanske de får gömma sig i garderoben, innan polis kommer, när dessa män sedan löper amok.

Assimilering på HVB hemmen till främmande kultur tycks gå fortare än i Rinkeby och Gårdsten.

Konstigt, så skiftar dessa unga mäns ålderangivelser efter deras aktiviteter i samhället och eftergivna och slappa nämndemän i domstolarna bara nickar och håller med om den flexibla åldern.

Barnäktenskap; kärlek eller våldtäkt?

Ett annat stort problem är barnäktenskap. Om denna sedvänja står det i ”Barometern” där socialförvaltningens prövningar i ett sådant ärende beskrivs.

Enligt migrationsverket finns i dag 132 kända fall av barnäktenskap i 80 kommuner, men mörkertalet får betecknas som mycket stort.

I de flesta fall bor flickan < 15 år med sin betydligt äldre make.

Jag är övertygad om att detta inte vållar de röda socionomerna i Malmö samma upprördhet, som att lämna ut namn på papperslösa som enligt lag skall avvisas. De betecknar säkert våldtäkt som kärlek, när det gäller nyanländas barnäktenskap.

Vi kan bara konstatera att svensk lag inte längre gäller.

Olika hastighet i anpassning

Det går med blixtens hastighet för nyanlända att anpassa sig till hela välfärdspaketet, fast bidragsförsörjning inte ingår i deras tradition.

Men, när det gäller att acceptera värdlandets seder, bruk, lagar och regler då är det rekord i saktfärdighet och anpassningen beräknas ta  flera generationer.

Huvudansvaret för detta haveri är alla vänsterliberalers skyddande paraplyer över den berikande mångkulturen och skulle de kika med ena ögat, så kommer bortförklaringarna som en reptil från hjärnkontoret.

Assimilering det enda rätta

Assimilering är det enda som gäller till värdlandet, som direkt måste visa vad som gäller och  sätta ner foten, när oegentligheter och brott mot svensk lag begås. Konsensuskultur bara stjälper och bidrar till att oacceptabla företeelser i medeltida kultur förstärks.

Utvisning för grova brott som tharrush och bacha bazi borde vara en självklarhet för att statuera avskräckande exempel, men då  blommar medmänskligheten plötsligt upp om straff riskeras i hemlandet. Offret däremot glöms bort.

I ett politiskt korrekt samhällsklimat, så får inte ens förkastliga företeelser komma upp till ytan, i fall där de kan misstänkliggöra den mångkulturella yran.

I traditionell media drunknar läsaren i snälla och uppskattande reportage om nyanländas kultur och ambitioner, som lyfts till skyarna, medan svårigheter sopas under mattan.

Om någon skildrar migrationens andra sida så lyfts deras alster snabbt ut, medan åsikter som stämmer med PK ismens värdegrund med mångfald, hbqt-tolerans, könsmakts- och identitetsperspektiv, etc publiceras utan prut. Det vet jag av erfarenhet.

Juleljus släcks av mångkulturell rektor

”Södra skolan ändrade i jultexterna

Psalmer: Vi ska värna om traditionerna

Nu närmar vi oss julen med våra gamla svenska jultraditioner där våra julsånger bidrar till att föra våra jultraditioner vidare och förhöja julstämningen. Detta är en tradition vi skall värna om. ljuleljus

Men vad händer? När jag tillsammans med mitt barnbarn, ( som går på Södra Skolan ) lyssnade på några julsånger och kom till sången ”Nu tändas tusen juleljus” så berättade mitt barnbarn att man inte fick sjunga vers 2 med texten ”född av Herren Jesu Krist vår frälsare och gud”, samt vers 4 med texten ”en stråle av Guds kärleks ljus, samt att texten i vers 3 ”en stjärna över Betlehem” ändrades till ”en stjärna över alla oss ”.

Men vad håller ni på med på Södra Skolan?

Jag ställer därför frågan till skolans rektor: Vem har tagit beslutet att ändra i julsången?  Och har man enligt upphovsmannarätten rätt att ändra texten?

flyktingbarn

Nu får det vara slut med särbehandlingen av de nyanlända eleverna, tanken var väl att dom skulle integreras i det svenska samhället och inte tvärt om.  Vi skall vara rädda om de svenska traditionerna. Snart har vi inga kvar.”

 Skriver en, med all rätt upprörd, farmor eller mormor i en insändare som publicerades i PD, en provins del till Nya Värmlandstidningen den 16 dec 2016.

Den mångfaldsförstörda rektorn Marie Fredriksson på Södra skolan i Åmål ville sedan inte ge tidningen några kommentarer efter flera protester och det kanske var lika bra.

Med risk för att vara en upprepande papegoja, så hävdar jag med en dåres envishet att förutsättningen för att öppna sig för andra med deras traditioner är att först ge fri lejd åt sig själv, landets egen kultur och dess traditioner.

luciatag-2

Inför våra högtider är det som de mångkulturella fanbärarna laddar om lite extra.

Vi få veta att våra traditioner minsann kommer utifrån, jag tror det bara är julmusten som dessa självgoda inte hittar i sina utlandsgömmor. Lutfisk, lucia skinka, jultomte, julgran osv är seder utifrån, så vi skall bara hålla tyst och ödmjukt beundra andras traditioner.

Hur länge skall dessa fanatiker få hålla på?

Varför kan de inte använda sitt utrensningsengagemang till strykningar i den svavelosande Koranen?

koranen2

Islam är en hierarkisk, dominant religion som inte erkänner några andra, enligt verser i Koranen är det fritt fram att ljuga, tortera och mörda otrogna och dessa råd tillämpas sannerligen med besked. Både i landet de flytt till och ifrån. bibel2

Kristendom är en mer undfallande religion som uppmanar till att tycka om andra lika mycket som en själv. Kärlek till sin nästa är budskapet och då förstår vi direkt vem som förloraren är.

Att en troende sunnimuslim skulle vända andra kinden till är lika otroligt som om jag skulle fira jul på månen.

Lika upprörd blir jag av ett porträtt av deras skyddshelgon, kulturminister Alice Bah Kuhnke i Östgöta Correspondenten den 19 dec med anledning av hennes 43 års dag.

alice-bah2

Hon säger bl.a….”Världen brinner så jag har inte tid med tjafs som står i vägen för det jag vill åstadkomma…” sedan säger hon ”att jag är snabb med att inse mina misstag och be om förlåtelse…”

Det är så jag smäller av, men som förut står hon väl med fingrarna i kors bakom ryggen.

Nu måste jag lugna ner mig med Blossa starkvinsglögg oavsett var den kommer ifrån och lyssna extra noga på vers 2, 3 och 4 i ”Nu tändas tusen juleljus….”

glogg2

”Mångfald, ja tack! Så länge alla tycker likadant….”

Den här läsvärda krönikan kommer från ”Dagens Samhälle”
Publicerad: 7 november 2016 kl 07:30

”Enstaka kommentarer eller postningar på Facebook kan leda till ryktesspridning, misstänkliggöranden, skvaller till chefen, tillrättavisningar och kanske till och med avsked. Vi behöver bli mycket bättre på att lära oss hantera ett samhälle med oliktänkande människor.

Det är inne att slå sig för bröstet för att ”gilla olika”. Mångfald. Tyvärr glöms ofta en olikhet bort: den som handlar om åsikter och synsätt.

Brandmännen Emil Skoglund och Pontus Westlund fick höra att de inte längre var välkomna att arbeta för Södertörns brandförsvarsförbund utanför Stockholm för att de inte delade deras grundläggande värderingar. Anledningen var att de skrivit en debattartikel för att lyfta något de själva ansåg tveksamt, att underkvalificerade personer kvoterades in som brandmän. Deras åsikt hade redan vädrats internt först, men utan respons.

brandman

Intressanta frågor i sammanhanget är: Var ska dessa brandmän arbeta nu då? Behöver Sverige olika brandkårer för personer med olika åsikter? Och går det alls an att bli räddad av en brandman som röstar på ett annat politiskt parti än man själv?!

Det är som att vissa iakttagelser är oönskade från start. Tanken att det kan finnas risker med att inkludera underkvalificerad personal i en brandförsvarsstyrka ter sig naturlig, men när två brandmän luftar den farhågan ses det som ett övertramp. Att artikulera en i sig helt rimlig iakttagelse var i detta sammanhang ett brott mot en outtalad social kod. I princip åläggs vi att misstro våra sinnen och vårt förnuft och istället låta några ideologiproducenter avgöra rätt och fel. Ett slags totalitärt synsätt.

När förmåga saknas att hantera de egna känslorna och argumentera om saker, återstår strategin att eliminera problemet. Lägga locket på. Ansvaret förskjuts då till andra. Det blir deras plikt att foga sig istället för att man själv anstränger sig att försöka leva som man lär.

I fallet brandmännen handlade det om något de ansåg problematiskt som rörde deras egen yrkeskår. Betydligt mindre krävs dock idag för att uppfattas som kontroversiell och därmed utgöra en ”risk” för verksamheten.

Jag har haft kontakt med många personer som fått åsiktsrelaterade problem på sina arbetsplatser. Enstaka kommentarer eller postningar på Facebook kan leda till ryktesspridning, misstänkliggöranden, skvaller till chefen, tillrättavisningar och kanske till och med avsked – och det även om åsiktsfrågan det handlar om inte ens är relaterad till den verksamhet man sysslar med. Detta ska förstås inte hända. Men verkligheten är tyvärr inte lika fin som teorin.

Yttrandefriheten som det talas så vackert om har blivit en accessoar, något som man gärna framhäver för att se snygg och bra ut själv. Men det blir inte särskilt snyggt om man inte har generositet nog att acceptera åsiktsmässiga olikheter.
Det må kännas bra för stunden att titta ut över en arbetsplats där alla klampar i takt som en hel åsiktsarmé. Men det kommer med en stor kostnad för samhället i form av sargade människor och torftiga verksamheter som inte utvecklas eftersom ingen vågar stå för nytänkandet och att våga testa.
Vi behöver bli mycket bättre på att lära oss hantera ett samhälle med oliktänkande människor. Det är faktiskt inte farligt att tycka olika.
Mångfald kan inte reduceras till yta. Vi måste se på vad som finns på insidan och på vad människor kan prestera. Brandmän med olika syn på rekrytering av nya brandmän kan faktiskt vara lika bra på att släcka bränder, vilket borde vara det som räknas.

Josefin Utas
Civilingenjör med en doktorsexamen i kemi. Tidigare kommunpolitiker (MP), nu partiet Medborgerlig samling.

http://www.dagenssamhalle.se/kronika/mangfald-ja-tack-sa-laenge-alla-tycker-likadant-29065

Jag upprepar svensk demokrati är tig eller tyck som vi!

En orgie i mångfald

I en bilaga till SVD fanns en tematidning från mediaplanet 2016-09-29.
När jag läst igenom bilagan förstår jag att vi lever i skilda världar.

Några exempel på dess rubriker:
– ”Mångfald det vinner individen, företagen och samhället på”
Bevisen för detta påstående är skrala.

– ”Ta tillvara den lönsamma mångfaldens möjligheter”
Vad gör vi med den olönsamma, framkommer inte.

– ”Tips för enkel och roligare integration.”
För den komplicerade och tråkiga finns inga tips.

– ”Vi ser olikheter som resurs….”
Likheter ses förmodligen som belastning

– ”Pro vill nå fler utlandsfödda pensionärer”
Kanske för att svenskfödda pensionärer vet hur de sitter i knät på regeringen.
… ”vi vill också bidra till att de som åldras i ett främmande land får ett bra liv här…” säger PRO:s ordförande Christina Tallberg.
Om viljan att se till att svenskfödda pensionärer skall få ett lika bra liv sägs inget.

– ”Mångfald är roligare än enfald.”

mangfald
Jag är trött på ordlekar och tomma ord och loja löften, säger Alexandra Pascalidou i en beundrande artikel, där hon når nya rekord i tomma ord och PK floskler, som ”Rädslan sitter vid ratten” och hur hon ”Tar strid för allas lika värde” osv.

Lägger den i papperskorgen och läser dagens SVD.

Under kultur protesterar Ola Wang, Kina expert, för döva öron om hur statens museer förvandlas till mångfaldens propaganda-apparat.

Rubriken lyder: ”Kulturpolitik som hotar kulturarvet.”

I ingressen står ”Regeringen vill använda museer som ideologiska verktyg mot Sverigedemokraterna”…
I spetsen för denna nedmontering av världens kulturskatter med ovärderlig kunskap, står kulturminister Alice Bah Kuhnke (mp) och hennes rödgröna vänner.

Denna galenskap påminner mig om kulturrevolutionen under Maos fruktansvärda epok i Kina som även Ola Wong lyfter fram.

Enligt Ann Follin, överintendent för statens museer, skall ”Nya barn- och ungdomsråd vara med och forma innehåll, medan personalen (de kvarvarande,som inte sagt upp sig) genomgår tankereformer i qeer- och rasifieringsutbildningar…”
Allt medan kulturskatter flyttas ner i källaren.

medelhavsmuseet

På webben skriver Per Gudmundsson att Sverige även efter åtstramningen har fler asylsökande än majoriteten av EU:s länder och finner att regeringens prat om anpassning till ”EU:s miniminivå” misslyckats – eller bara är en bluff (svd.se/ledare).

Förstår att denna upplysning åker ut på webben i stället för publicering i papperstidningen.
Nu lämnar jag morgontidningen och måste brygga extra starkt kaffe.