Kategoriarkiv: Kulturpolitik

Har vi redan passerat ”1984” och ”Fahrenheit 451”?

Har vi redan passerat ”1984” och ”Fahrenheit 451”?
 Är frågan som gästkrönikör Olle Ljungbeck ställer, efter omläsning av en bok, som förskräcker. Boken har kuslig aktualitet med dagens samhälle, där medborgares mentala muskler förtvinar av allt skräp, som produceras i böcker, radio, filmer och SVT. Allt lättillgängligt via ett knapptryck bort.
………………………………………………………………………………………..

Omläsning förskräcker
I tidig ungdom läste jag bl a ”Fahrenheit 451″av Ray Bradby. Det är nu ca 60 år sedan. Av en tillfällighet såg jag en notis om boken i en av våra dagstidningar för någon vecka sedan.

Jag blev nyfiken och funderade på om jag såg på boken i dag på samma sätt som då jag var ung. Jag besökte därför biblioteket och lånade den. 

Boken blev en överraskning för den påverkade mig i mycket högre grad än när jag läste den som ung. Jag antar att jag då såg den som en science fiction.

Dåtidens science fiction är nutidens verklighet
När jag nu läste den för någon vecka sedan slog det mig att den ju i mycket skildrar dagens verklighet.

I boken rycker brandkåren ut för att bränna böcker. Vad som skiljer framtidens brandmän från dagens, är att de inte släcker bränder. De startar dem. Deras främsta uppgift är att bränna böcker, som i framtiden blivit olagliga. Detta sker visserligen inte i dag. Däremot undanhåller politiker och medier sanningar som kan väcka eller störa folket.

Medborgare förtvinas
De sidor som berörde mig mest var sidorna 80-81 i mitt utgivningsexemplar av boken. Ja dessa sidor inte bara berörde mig. De chockade mig. Därför att de kunde varit skrivna i dag.

Författarens skildring är i dag ett mycket mer tankeväckande framtidsscenario där teknologi och massproducerad ”kultur” har fördummat och förslöat människorna. Boken visar på ett samhälle där människornas tankeverksamhet avstannat för allt som rör det verkliga livet. Men också där staten och medierna medvetet söver människorna och aldrig ger dem sanningen om nuet och dess verkliga problem. Människorna är inte längre intresserade av naturen, meningsfulla diskussioner, samhällsdebatter, litteratur, teater etc. I den mån de förstnämnda förekommer liknar de mest shower.

Boken är mycket aktuell.
Det är bara att se på TV, lyssna på radio, läsa tidningarna, följa nöjes- och ”kulturlivet” men också politikernas och mediernas förljugenhet. Allvar är ett okänt begrepp. Det har ersatts av flabbande, raljerande och ”skämt” under midjan. Almedalen är ett lysande exempel. I stället för att presentera medborgarna genomtänkta och goda, realistiska förslag för framtiden munhöggs och raljerade man. Efterdebatterna var mer show än seriösa diskussioner.

Lättsmält trams ersätter ansträngning
Citat ur boken ”….. Om regeringen är ineffektiv, tyrannisk etc så är det bättre att den är allt det där, än att folk funderar över det.
Frid, Montag. Ge folket tävlingar som de vinner om de kommer ihåg texten till en välkänd sång eller namnen på huvudstäder eller hur mycket majs man odlade i Iowa förra året. Proppa dem fulla med likgiltiga data, stoppa så mycket ´fakta´i dem att de storknar, men samtidigt tycker att de är fyllda av kunskaper.
Då tycker de att de tänker, de får en förnimmelse av rörelse utan att röra sig. Och
de blir lyckliga, därför att fakta av det slaget är oföränderliga.
Ge dem inte opålitliga, hala ämnen som filosofi, sociologi, en verklighetsbeskrivning av samhälle och samhällsproblem att grubbla över och förbinda saker med. Varje man som kan plocka sönder en TV-vägg och sätta ihop den igen, och det kan de flesta män nu för tiden, är lyckligare än den som försöker beräkna, mäta och få jämvikt i världen, vilken inte kan bli vare sig mätt eller bringad i jämvikt, utan att komma människan att känna sig bestialisk eller ensam.
Jag vet, jag har prövat på det; åt fanders med det. Så hit med era klubbar och parties, era akrobater och trollkarlar, era våghalsar, reabilar, motorcykelhelikoptrar, ert sex och era narkotika, mer av vad som helst som har med automatiska reaktioner att göra. Om pjäsen är dålig, om filmen är intetsägande, om leken är tråkig så ge mig ett terminstick bara. Och då tror jag att det är pjäsen jag tycker om fastän jag bara reagerar för en mekanisk retning. Men det gör detsamma. Jag tycker om rejäl underhållning.”

Fördumningsplan?
Följer man i dag medierna som TV, Radio, tidningarna och en stor del av litteraturen och det som betitlas som kultur kan man tro att det finns en plan för att söva och fördumma människorna så att de glömmer verkligheten och dess problem.

Radio och TV placerar ”små”-flickor/pojkar som programledare där deras okunskap om ämnet många gånger är total. De saknar såväl akademisk som allmänbildning. Humorn är död. När Sveriges roligaste man skall vara rolig kör han en låtsaskuk i magen på Lill Lindfors!
Med Hasse och Tage dog humorn.

Den ”litteratur” som tagit över och massproduceras består i huvudsak av detektivromaner. Vi har slutat att lära våra barn att läsa. Inte minst orsakas detta av bristerna i skolan.

Vill man vara riktigt drastisk kan man med fog påstå att kulturen är död. Den har ersatts av jippon, trams, okunskap och en brutal kommersialism och reklam.”

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle

……………………………………………………………………………………………………

Detta inlägg tror jag uppskattas av signaturen ”Sören” som i kommentarer till tidigare inlägg varit inne på samma tankar. När de mentala musklerna inte möter motstånd, finns ingen utveckling.
I dag pågår utrensningar av de renläriga på vissa bibliotek, Pippis pappa negerkung, Lilla Hjärtat och Tintin är bara några exempel på ”rasism” och Tino Sanandajis bok ”Massutmaning” blev bojkottad på en vissa bibliotek.
Det som skrämmer mig är att det är en vänsterliberal minoritet i samhället som förtrycker majoriteten med skrämsel, utfrysning, svartmålning, indoktrinering och hot om anmälningar.

 

Starka reaktioner efter mörk Luciapojke

Nu var det dags igen!

Varuhuset Åhlen verkar vara en av identitetspolitikens största fanbärare.

Efter modellen i klädd huvudduk under hösten, så var det nu dags för en liten mörkhyad pojke eller om det var en flicka, att få vara Lucia på omslaget, i deras annonsblad inför julhandeln.

Många reagerade argt och vissa hämningslöst på twitter, men desto fler från kändiseliten slog tillbaka, med kulturministern i täten.

Hon lade ut en bild på sig själv iförd Luciakrona, som följdes av flera kärleksbringande Lucior. För säkerhets skull skrev ministern ”Kärlek och respekt. Hur svårt kan det vara?”

Det är lite som att kasta sten i glashus med tanke på hur respektlös hon och andra av hennes identitetsuppfyllda vänner är mot vårt lands gamla traditioner.

Att ständigt ersätta ett lands gamla och omhuldade traditioner med nya utifrån, är en farlig väg att gå.

luciatag-2

Tänk om vi vänder på steken, om vi skulle byta ut utländska traditionssymboler mot ett modernare snitt, vilket liv skulle det då inte bli?

En transa som imam, skulle väl passa bra? Men här råder tystnad från alla hbtq-anhängare.

Lars Vilks behöver ännu livvaktsskydd efter sin teckning av Muhammed som hund.

Det är bara vår egen religion som får utstå spott och spe av kändiseliten, med beundrande vänner som alltid ler.

Vi skall böja vårt huvud i skam för förfäders gamla handlingar, medan IS krigare får belöning för sina bestialiska gärningar, som bortförklaras vid hemkomsten av detta godhetsknarkande etablissemang.

Jonas Gardell, deras frontfigur skrev ett öppet brev angående det fria ordet på nätet, att ”lögnen börjar segra över sanningen.”

Insikt om att gammelmedia och de själva ständigt slirar på sanningen finns inte i denna kändisvärld.

Detta brev gav säkert kulturministern ytterligare inspiration till tänkbara förbudsåtgärder.

I Expressen den 1 december berättade Alice Bah Kuhnke om planer på ”tvingande åtgärder,” eftersom oron är mycket stor över alla ord som flyger fritt på nätet.

Då är det en lisa för själen att läsa Alexandra Boscanins ledarkrönika i Gp den 6 december, vars rubrik lyder ”Förstår Alice Bah Kuhnke vad hon håller på med?”

Krönikan avslutas med

… ”Bah Kuhnkes gärning kan i det närmaste beskrivas som ett missbruk av ämbetet. Hon vill styra vad som ska synas på museer, i tidningar och på sociala medier, i stället för att värna om deras oberoende. Och kanske värst av allt är att hon inte själv verkar förstå att det är vad hon gör. Det borde vara skäl nog för att byta ut henne.”

Kanske det finns hopp ändå?

Kanske blir det lugnast om Lucia åker ut och ersätts av bara ljus, för risken finns att ord som flyger fritt annars åker in i buren?

 

 

Kulturministern säger ett, men gör tvärtemot

Debatten om politiserade museer fortsätter. Det var som bekant Ola Wong som tryckte på startknappen förra veckan.
Reaktionen uteblev inte.
Ola Wongs slutsatser var helt felaktiga tyckte den mångkulturella, nyligen utnämnda, chefen för statens museer Anna Källén i Svd 2016-10-03. Hon förkunnade minsann att ”Museer har alltid varit politiska,” något annat var heller inte att förvänta när man är kulturministerns förlängda arm.
Kanske fick Alice Bah Kuhnke kalla fötter, när till och med Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg inte håller med om den nya profilen på statens museer.

I dagens Svd (5 okt 2016) fortsätter kulturministern debatten med rubriken ”Befria museerna från politiken” det är så man blir lätt schizofren.
Alice Bah Kuhnke håller som vanligt fingrarna i kors bakom ryggen säger ett utåt, för att dölja motsatt agerande via lojala bulvaner.

kulturministern

I DN 2016-06-01 skrev hon ”Vi kan aldrig acceptera att medborgares skattepengar används till att organisationers hatretorik och ökad polarisering.”
Kanske glömde hon bort hur hon gödslat pengar över muslimska organisationer som med förkärlek bjuder in hatpredikanter, som förordar död åt otrogna och homosexuella. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor fick i fjol 370 miljoner, som de med förkärlek ger till muslimska föreningar.
Muslimerna vilar inte på hanen när det gäller ansökningar, de trycker bara in lite islamofobi och antirasism i sina ansökningar, så är det klart. För att sedan i praktisk handling agera tvärtemot.

I dagens debattinlägg berättar kulturministern om kommande proposition, som skall ge vägledning till att frigöra kulturarvsinstitutionerna från politiken och klippa banden för att förhindra ideologisk styrning av verksamhetens innehåll, men så kommer brasklappen om hur obalans i ekonomin ”kräver nya tankar.” Vad det är för fel på de gamla tankarna framkommer ej.
Hållbarhet i ekonomin skall regeringen bedöma ”samtidigt som verksamheten kan utvecklas.”
Till vad?
Av vem/vilka?
Det framkommer inte heller, hon kanske utgår ifrån att regeringens förkärlek till okunniga och mångkulturella aktörer är väl känt. Vilket hon i så fall har alldeles rätt i.
Sedan får jag nästan huvudvärk av allt svammel om hållbara förutsättningar, hållbara ramverk…
Konkret var i alla fall att ”reformen med fri entré till statens museer varit en succé hittills” för hon vet ju ännu inte vad de nya tankarna från den mångkulturella profilen kan ställa till med.
Hoppas att Ola Wong tackar ja till hennes lunchinbjudan på Medelhavsmuseet för diskussion.

Ett förslag till utgångspunkt för eventuell diskussion är boken:

”Mobbing i statens tjänst- om maktmissbruk i museivärlden” från 2015 av Marie Louise Wingård. Förlag: Ultima Esperanza.

En liten sammanfattning av dess innehåll från bokus.com.

”Ett litet museum med oskattbara samlingar i vacker miljö. Ett politiskt beslut som kastar allt över ända. En kulturinstitution som förvandlas till ett brutalt bemanningsföretag. Kunskaper ersätts av marknadsföring och administration. Lojalitet mot Överheten blir ledstjärnan.
En liten trist detalj i marginalen? Ja, kanske, om inte detta kostade oss väldigt många skattekronor. I förbifarten föröder de ansvariga några människoliv och åstadkommer stor förstörelse. Men framåtskridande och utveckling måste få kosta, så detta får vi acceptera. Även när det innebär ett skräckvälde i miniatyr och storm i ankdammen. Makten föröder och förstör men visionerna frodas.
New public management (NPM) och målstyrning är en nygammal styggelse i vårt samhälle med fruktansvärda följder, både ekonomiska och mänskliga. En skräckens utopi som länge varit här.
NPM innebär förödelse av den offentliga sektorn och alla värden förvandlas till ekonomiska. NPM påverkar yttrandefriheten, meddelarfriheten och därigenom de grundlagar som garanterar demokratin.
En ökad politisk styrning av den akademiska världen blev tydlig på museiområdet under 1990-talet.

Mobbning i statens tjänst beskriver vad som händer när en ny statlig organisation bildas samt följderna av ett nytt sätt att styra i enlighet med New public management.
Följden blev ett oerhört slöseri med skattemedel och andra resurser. Människoliv åtnjuter ingen högre kurs på marknaden. Men lidande kan även det omsättas i pengar.

Hundratusentals svenskar utsätts varje år för mobbning på sina arbetsplatser, många blir svårt sjuka och arbetsplatserna förlamas. Ny forskning visar att tusentals nya mobbningsfall tillkommer varje år på svenska arbetsplatser som en följd av organisationsförändringar och dåligt ledarskap.

Författaren var anställd som intendent och 1:e intendent på Medelhavsmuseet i Stockholm.

medelhavsmuseet

Fram till år 2001 var hon ansvarig för de världsberömda Cypernsamlingarna på museet. Hon har bland annat skrivit böcker och producerat utställningar. Böckerna är populärvetenskapliga och handlar om arkeologi och kulturhistoria på Cypern och Kreta.” Slut på citat.

Tänk så fiffigt av kulturministern att tillsätta en lojal chef som utför ministerns och den rödgröna regeringens intentioner i praktisk handling, så de sedan kan förkunna hur demokratiska de är.
Något att lägga på minnet är, att det alltid är de mest kompetenta som först mobbas ut i en omorganisation. Makten vill alltid statuera ett exempel, så andra ser hur det går för dem, som protesterar och inte håller med.
Ja-sägarna, som tvingas följa med, så inte jobbet ryker, kan så småningom också bli sjukskrivna för utbrändhet och få lämna det sjunkande skeppet.
Detta fenomen borde socialminister Annika Strandhäll mer uppmärksamma beträffande ohälsotalens inflationstakt. Regeringen och dess medlöpare är nu så upptagna med att rättfärdiga sin ansvarslösa invandringspolitik, så vuxenmobbing på deras arbetsplatser är utan prioritet. Media och SVT har fullt upp med tårfyllda reportage om flyktingar som inte får hit sina stora familjer, så socialreportage om svenskar hinns inte med.
Min förhoppning är att nästa rubrik i denna diskussion, om den pågående politiseringen av våra museér blir ”Befria kulturen från regeringen och dess kulturminister.”