Kategoriarkiv: Kulturpolitik

Starka reaktioner efter mörk Luciapojke

Nu var det dags igen!

Varuhuset Åhlen verkar vara en av identitetspolitikens största fanbärare.

Efter modellen i klädd huvudduk under hösten, så var det nu dags för en liten mörkhyad pojke eller om det var en flicka, att få vara Lucia på omslaget, i deras annonsblad inför julhandeln.

Många reagerade argt och vissa hämningslöst på twitter, men desto fler från kändiseliten slog tillbaka, med kulturministern i täten.

Hon lade ut en bild på sig själv iförd Luciakrona, som följdes av flera kärleksbringande Lucior. För säkerhets skull skrev ministern ”Kärlek och respekt. Hur svårt kan det vara?”

Det är lite som att kasta sten i glashus med tanke på hur respektlös hon och andra av hennes identitetsuppfyllda vänner är mot vårt lands gamla traditioner.

Att ständigt ersätta ett lands gamla och omhuldade traditioner med nya utifrån, är en farlig väg att gå.

luciatag-2

Tänk om vi vänder på steken, om vi skulle byta ut utländska traditionssymboler mot ett modernare snitt, vilket liv skulle det då inte bli?

En transa som imam, skulle väl passa bra? Men här råder tystnad från alla hbtq-anhängare.

Lars Vilks behöver ännu livvaktsskydd efter sin teckning av Muhammed som hund.

Det är bara vår egen religion som får utstå spott och spe av kändiseliten, med beundrande vänner som alltid ler.

Vi skall böja vårt huvud i skam för förfäders gamla handlingar, medan IS krigare får belöning för sina bestialiska gärningar, som bortförklaras vid hemkomsten av detta godhetsknarkande etablissemang.

Jonas Gardell, deras frontfigur skrev ett öppet brev angående det fria ordet på nätet, att ”lögnen börjar segra över sanningen.”

Insikt om att gammelmedia och de själva ständigt slirar på sanningen finns inte i denna kändisvärld.

Detta brev gav säkert kulturministern ytterligare inspiration till tänkbara förbudsåtgärder.

I Expressen den 1 december berättade Alice Bah Kuhnke om planer på ”tvingande åtgärder,” eftersom oron är mycket stor över alla ord som flyger fritt på nätet.

Då är det en lisa för själen att läsa Alexandra Boscanins ledarkrönika i Gp den 6 december, vars rubrik lyder ”Förstår Alice Bah Kuhnke vad hon håller på med?”

Krönikan avslutas med

… ”Bah Kuhnkes gärning kan i det närmaste beskrivas som ett missbruk av ämbetet. Hon vill styra vad som ska synas på museer, i tidningar och på sociala medier, i stället för att värna om deras oberoende. Och kanske värst av allt är att hon inte själv verkar förstå att det är vad hon gör. Det borde vara skäl nog för att byta ut henne.”

Kanske det finns hopp ändå?

Kanske blir det lugnast om Lucia åker ut och ersätts av bara ljus, för risken finns att ord som flyger fritt annars åker in i buren?

 

 

Kulturministern säger ett, men gör tvärtemot

Debatten om politiserade museer fortsätter. Det var som bekant Ola Wong som tryckte på startknappen förra veckan.
Reaktionen uteblev inte.
Ola Wongs slutsatser var helt felaktiga tyckte den mångkulturella, nyligen utnämnda, chefen för statens museer Anna Källén i Svd 2016-10-03. Hon förkunnade minsann att ”Museer har alltid varit politiska,” något annat var heller inte att förvänta när man är kulturministerns förlängda arm.
Kanske fick Alice Bah Kuhnke kalla fötter, när till och med Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg inte håller med om den nya profilen på statens museer.

I dagens Svd (5 okt 2016) fortsätter kulturministern debatten med rubriken ”Befria museerna från politiken” det är så man blir lätt schizofren.
Alice Bah Kuhnke håller som vanligt fingrarna i kors bakom ryggen säger ett utåt, för att dölja motsatt agerande via lojala bulvaner.

kulturministern

I DN 2016-06-01 skrev hon ”Vi kan aldrig acceptera att medborgares skattepengar används till att organisationers hatretorik och ökad polarisering.”
Kanske glömde hon bort hur hon gödslat pengar över muslimska organisationer som med förkärlek bjuder in hatpredikanter, som förordar död åt otrogna och homosexuella. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor fick i fjol 370 miljoner, som de med förkärlek ger till muslimska föreningar.
Muslimerna vilar inte på hanen när det gäller ansökningar, de trycker bara in lite islamofobi och antirasism i sina ansökningar, så är det klart. För att sedan i praktisk handling agera tvärtemot.

I dagens debattinlägg berättar kulturministern om kommande proposition, som skall ge vägledning till att frigöra kulturarvsinstitutionerna från politiken och klippa banden för att förhindra ideologisk styrning av verksamhetens innehåll, men så kommer brasklappen om hur obalans i ekonomin ”kräver nya tankar.” Vad det är för fel på de gamla tankarna framkommer ej.
Hållbarhet i ekonomin skall regeringen bedöma ”samtidigt som verksamheten kan utvecklas.”
Till vad?
Av vem/vilka?
Det framkommer inte heller, hon kanske utgår ifrån att regeringens förkärlek till okunniga och mångkulturella aktörer är väl känt. Vilket hon i så fall har alldeles rätt i.
Sedan får jag nästan huvudvärk av allt svammel om hållbara förutsättningar, hållbara ramverk…
Konkret var i alla fall att ”reformen med fri entré till statens museer varit en succé hittills” för hon vet ju ännu inte vad de nya tankarna från den mångkulturella profilen kan ställa till med.
Hoppas att Ola Wong tackar ja till hennes lunchinbjudan på Medelhavsmuseet för diskussion.

Ett förslag till utgångspunkt för eventuell diskussion är boken:

”Mobbing i statens tjänst- om maktmissbruk i museivärlden” från 2015 av Marie Louise Wingård. Förlag: Ultima Esperanza.

En liten sammanfattning av dess innehåll från bokus.com.

”Ett litet museum med oskattbara samlingar i vacker miljö. Ett politiskt beslut som kastar allt över ända. En kulturinstitution som förvandlas till ett brutalt bemanningsföretag. Kunskaper ersätts av marknadsföring och administration. Lojalitet mot Överheten blir ledstjärnan.
En liten trist detalj i marginalen? Ja, kanske, om inte detta kostade oss väldigt många skattekronor. I förbifarten föröder de ansvariga några människoliv och åstadkommer stor förstörelse. Men framåtskridande och utveckling måste få kosta, så detta får vi acceptera. Även när det innebär ett skräckvälde i miniatyr och storm i ankdammen. Makten föröder och förstör men visionerna frodas.
New public management (NPM) och målstyrning är en nygammal styggelse i vårt samhälle med fruktansvärda följder, både ekonomiska och mänskliga. En skräckens utopi som länge varit här.
NPM innebär förödelse av den offentliga sektorn och alla värden förvandlas till ekonomiska. NPM påverkar yttrandefriheten, meddelarfriheten och därigenom de grundlagar som garanterar demokratin.
En ökad politisk styrning av den akademiska världen blev tydlig på museiområdet under 1990-talet.

Mobbning i statens tjänst beskriver vad som händer när en ny statlig organisation bildas samt följderna av ett nytt sätt att styra i enlighet med New public management.
Följden blev ett oerhört slöseri med skattemedel och andra resurser. Människoliv åtnjuter ingen högre kurs på marknaden. Men lidande kan även det omsättas i pengar.

Hundratusentals svenskar utsätts varje år för mobbning på sina arbetsplatser, många blir svårt sjuka och arbetsplatserna förlamas. Ny forskning visar att tusentals nya mobbningsfall tillkommer varje år på svenska arbetsplatser som en följd av organisationsförändringar och dåligt ledarskap.

Författaren var anställd som intendent och 1:e intendent på Medelhavsmuseet i Stockholm.

medelhavsmuseet

Fram till år 2001 var hon ansvarig för de världsberömda Cypernsamlingarna på museet. Hon har bland annat skrivit böcker och producerat utställningar. Böckerna är populärvetenskapliga och handlar om arkeologi och kulturhistoria på Cypern och Kreta.” Slut på citat.

Tänk så fiffigt av kulturministern att tillsätta en lojal chef som utför ministerns och den rödgröna regeringens intentioner i praktisk handling, så de sedan kan förkunna hur demokratiska de är.
Något att lägga på minnet är, att det alltid är de mest kompetenta som först mobbas ut i en omorganisation. Makten vill alltid statuera ett exempel, så andra ser hur det går för dem, som protesterar och inte håller med.
Ja-sägarna, som tvingas följa med, så inte jobbet ryker, kan så småningom också bli sjukskrivna för utbrändhet och få lämna det sjunkande skeppet.
Detta fenomen borde socialminister Annika Strandhäll mer uppmärksamma beträffande ohälsotalens inflationstakt. Regeringen och dess medlöpare är nu så upptagna med att rättfärdiga sin ansvarslösa invandringspolitik, så vuxenmobbing på deras arbetsplatser är utan prioritet. Media och SVT har fullt upp med tårfyllda reportage om flyktingar som inte får hit sina stora familjer, så socialreportage om svenskar hinns inte med.
Min förhoppning är att nästa rubrik i denna diskussion, om den pågående politiseringen av våra museér blir ”Befria kulturen från regeringen och dess kulturminister.”