Kategoriarkiv: Kulturpolitik

Kulturvänsterns dårskaper intensifieras; biktbås för priviligerade!

Nu får jag komplettera dårskaperna från Carina Glennings  krönika i går, med biktbås för oss priviligerade västerlänningar. Kultureliten slår ständigt nya rekord. Det är som om alla konstnärliga själar förenats i en slags dårskapens masspsykos
.
I båset ges möjlighet att anonymt samtala om egna privilegiepositioner och om frågor som skam och skuld, men också att försöka se vilket ansvar som kommer med privilegiet….” skriver Hanna af Ekström som skall lägga fram en avhandling inom normkritiskt design och där hennes egentillverkade biktbås utgör grunden. Där sitter hon som en överste präst inom den katolska kyrkan och tar emot den vita gynnade medelklassens bekännelser. Detta skedde under en designfestival i Göteborg. gothenburgdesignfestival.se
Citat: – ”Det blev många fina, intima samtal. Jag hade inte trott att det skulle bli så fint. Folk var ärliga, rabblade sina privilegier och hade tänkt på dem mycket, som att de är vita, bor i Sverige med svenskt pass, ekonomiskt trygga och så vidare.
Jag kan se hur dessa bekännare från änglakören frossar i gamla primalknutor från västerlandets fornstora synder. Därefter kan de lättade mingla ut med ett roséglas i handen och känna bekännelsens befrielse.
Om doktoranden efter bikten hade lämnat fram en avlats- förbindelse från skatteverket, där syndaren kunde få fylla i hur mycket han var beredd att betala som extraskatt för egna och sina  förfäders  synder, då hade det  kunnat bli en mer intressant studie.
Av erfarenhet är jag förvissad om att diskrepansen skulle vara stor mellan bekännelserna och givmildheten. Från yrkeslivet minns jag att de korrekta, som tog det mesta av ljudutrymmet i beslag under fikarasten aldrig bjöd på en bulle till kaffet.

Så alla vita, heterosexuella män med normalt sinne och normal kropp, skynda Er dit och bekänn era synder!

http://www.gp.se/kultur/kultur/litet-b%C3%A5s-f%C3%B6r-stora-samtal-1.10128233
………………………………………………………………………………………..

Ivar Arpi skriver på Facebook om artikeln ovan:
”Äntligen kommer intersektionalitetsvänstern ut som en fullfjädrad religiös rörelse! Nu har man till och med börjat med biktbås där man kan bekänna sina olika privilegier.
Om prästerna som levde för ett par hundra år sedan, som höll husförhör och tuktade alla syndare, hade återfötts hade de varit precis såhär.
Då hade vi arvsynd från Adam och Evas brott i Edens lustgård, i dag är vår hudfärg, vårt kön, våra kroppsliga funktioner och vår sexualitet vår arvsynd.
Åtminstone om man är vit, man, ”med normal kropp” och heterosexuell. Jag glömmer såklart massor av mina privilegier nu, eftersom jag ännu inte har besökt biktbåset. Vi privilegierade är i ständigt behov av exorcism för att bli av med strukturell rasism, sexism med mera. Man måste medvetandegöras om sin arvsynd som privilegierad. Man måste be om förlåtelse. Erkänna sin syndiga, privilegierade natur. Om man påstår att man inte är en syndare – inte privilegierad trots att man är vit, man etc. – då begår man dödssynden högmod.
Den högmodige vänder sig bort från Gud. Anser sig själv ofelbar! Approprierar Guds plats! Då förkastar man även den heliga intersektionella rättvisan. Man förnekar då det enda sättet för syndiga och privilegierade att göra bot.
Den högmodige är en kättare! En förnekare! Satans lakej! Fram med bålet, kamrater!”
Måtte nu inte Arpi bli kidnappad och tvångsplacerad i biktbåset!
Till sist, nu har genusforskarna laddat om och kräver prioriterad ställning på universiteten!
https://ledarsidorna.se/2018/10/genusforskare-kraver-prioriterad-stallning-vid-sveriges-universitet/
Kanske känner de att vinden börjar vända?
Jag själv och många av mina medsystrar som var med 68, börjar nu bli fly förbannade på detta genustrams med förturer, kvotering, mansförakt, offerkoftor och normalisering av allt som är onormalt. Förtrycket av förortens kvinnor är dem totalt likgiltigt och modiga kvinnor i Mellanöstern som riskerar långa fängelsestraff och tom dödsstraff för sitt engagemang för kvinnor, bemöter de med en gäspning.
Var finns engagemanget för Asia Bibi, fem barns mor i Pakistan som sitter fängslad sedan 2009 för att hon som kristen sade några farliga ord, när hon plockade bär med muslimska kvinnor. Hon hade fräckheten att dricka vatten ut samma skål vilket upprörde  kvinnorna.
”Min Kristus dog för mig. Vad gjorde Er Muhammed för Er?” Nu riskerar hon hängning.
Om jag vore präst i biktbåset skulle jag vägra absolution för dessa radikala och egotrippade feminister.

 

Biblioteks censur?

Majoriteten av ansvariga för sociala medier är i stort behov av pengar, men att skänka till alla är en omöjlighet, inte minst med skral pension i plånboken. Men att beställa hem nya böcker på sitt bibliotek kan alla göra, trodde jag i min oskuld. Här är två böcker som jag lämnat in beställning på efter tips från Svegot.se  dan.eriksson@detfriasverige.se
Men så enkelt var det inte, fick nu meddelande om att ingen översättning fanns till svenska av ”Egohumanistern” och att förlaget som utgav Ingrid Carlqvists bok inte var godkänt för biblioteksinköp.
Kanske är det kulturministerns åtgärder för förstärkning av demokratin som givit resultat?
  • ”Egohumanisterna” (Kristian Tørning)

”I årtionden har de dominerat det offentliga samtalet. Överallt syns och hörs de, och alltid vet de bäst. Inte för att de kan presentera konkreta lösningar på samhällsproblemen de så vidlyftigt och självsäkert kommenterar, utan i kraft av det de själva uppfattar som sin suveräna moraliska kompass, sin överlägsna ”värdegrund”.

De är egohumanister – och det är deras rätt att brännmärka alla som tycker ”fel”. Att säga emot dem leder ofelbart till den offentliga skampålen och ett oförsonligt hat. Hatet är nämligen en av egohumanismens fem dogmer: ”Vi har rätt att hata.”

De andra fyra är:
”Vi är moralens väktare”
”Vi kräver komplexitet”
”Vi handlar med ord”
”Vi vill vara världen”

För att implementera dogmerna har egohumanisterna utvecklat drakoniska strategier i avsikt att tysta meningsmotståndare, till exempel antikommunikationen. Antikommunikation har ett enda syfte – att förstöra det offentliga samtalet för att förhindra all verklig debatt och därmed ge egohumanisterna rätt trots att de saknar rationella argument. För egohumanisterna drivs inte av äkta patos – utan av en narcissistisk egenkärlek som lyfter fram dem själva som goda och rättfärdiga.”-

  • ”Från Sverige till Absurdista” (Ingrid Carlqvist)

”Mina damer och herrar, jag heter Ingrid Carlqvist och jag föddes 1960 i Sverige, när socialdemokraterna skulle regera för evigt och vårt land var det trevligaste, säkraste och mest progressiva i världen. Nu bor jag i Absurdistan. Ett land som har högst antal anmälda våldtäkter i världen, hundratals så kallade ‘utanförskapsområden’ där människor lever utanför det svenska samhället, och med tidningar som gömmer undan alla dessa hemska fakta för folket. Jag känner mig precis som Dorothy Gale i Trollkarlen från Oz – en tornado kom och blåste iväg mig många mil hemifrån, och dumpade mig i ett land jag inte känner igen. Toto, jag har en känsla av att vi inte är i Sverige längre…”

När Ingrid Carlqvist höll sitt berömda tal i Europaparlamentet, visste hon inte att situationen hon beskrev skulle vara etter värre sex år senare. Massinvandring, våldtäktsepidemi, gängkriminalitet, kaos i skolan, islamisering, kulturrelativism, tokfeminism och en rättstat i sönderfall – allt har eskalerat till kokpunktsnivå. Men Carlqvist nöjer sig inte med att konstatera att problemen finns, i Från Sverige till Absurdistan försöker hon också finna orsakerna och föreslå en handlingsplan. Boken är således obligatorisk läsning för alla som vill förstå och vara en del av lösningen på de problem Sverige står inför i dag.”

Är festen slut för illegala i Italien? I Sverige garanteras fortsättning av kulturvänsterns festfixare

Älskad EU-paragraf

Artikel 19, paragraf 2
i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna är den globala elitens och våra politikers mest älskade paragraf. För den hindrar Italien och andra EU-medlemmar från att deportera illegala och brottsliga migranter till de flesta länderna i den muslimska världen.
”Ingen får avlägsnas, utvisas eller utlämnas till en stat där han eller hon löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling.”
I värdlandet går det dock bra att mörda, tortera, utföra omänskliga gruppvåldtäkter under stor förnedring för det utvalda offret, en ung svensk kvinna.

Barnkonventionen, nytt godhetsalibi
Barnkonventionen är ett internationellt åtagande för att säkra barns rättigheter. En konvention som riksdagen kommer att rösta ja till den 13 juni och införliva i svensk lag. Jurister jublar för här får de en ny inkomstkälla, när de i utvisningsärenden av asylanter, skall verkställa barnens rättigheter i familjen. Vilket sannolikt innebär att hela familjen får stanna. Så det är bara att packa väskan för utomeuropeiska familjer och ställa kosan till lyckolandet Sverige!

Tänk så skönt för politiker att kunna hänvisa sin plundring av sina landsmäns tillgångar till ännu en internationell konvention. Nu blir det påfyllning av godhetsruset för Annie Lööf och hennes gelikar för vem kan motstå ”barnens bästa”? (SvD 8/6 Debatt: ”Barnkonventionen bör inte stå över svensk lag”)

HD:s ordförande Stefan Lindskog skriver att regeringens sätter domstolarna i en hopplös situation beträffande barnkonventionens införande i Svea Rikes Lag. Men inte är väl någon förvånad över detta Löfvenska alibi för fortsatt massinvandring. Nu gäller det att ha mycket att slå i skallen på väljare som sviker sitt forna parti.

Fortsatt migrantfest i Sverige
Om festen för illegala migranter är slut med verkställande av utvisning av Italiens koalitionsregering mellan Lega Nord och Femstjärnerörelsen (M5S) återstår att se, men i Sverige fortsätter festen garanterat.
Bara 1092 tvångsutvisades av 17 386 ärenden under årets första kvartal för att resurser saknas och för att regeringen inte prioriterar frågan, menar gränspolisen (Nya Tider v.23/2018). I fjol beviljades ett nytt rekord av medborgarskap, hela 55.420 får nu glädja sig åt samhällets omhändertagande. Allt detta medan statsministern talar om EU:s mininivå, han ljuger så han blir blå.

I Österrike åker 60 imamer ut för otillåten finansiering av moskéer. I Sverige hjälper däremot regering, rättsväsende och kyrkan till så vi får höra allt fler Allah förkunnelser i det offentliga rummet.

Löfven med sina regeringsvänner lägger hellre krutet på arga pensionärer, där nätjägarna belönas med skattepengar. Att våldtäktsärenden läggs på hög tycks inte bekymra dem det minsta. De känner sig säkert trygga med sina livvakter.
Alliansen eller nuvarande regering spelar ingen roll för Stefan Löfven och Ulf Kristersson fortsätter med sin plakatpolitik inför valet, efter kommer inget att hända, mer än neddragningar och skattehöjningar, väl dolt med ”för att klara vården, skolan och omsorgen…”

Har någon hört Löfven precisera vad ” Inte OK” och ”Det är fullständigt oacceptabelt” konkret innebär? Inte jag.
Den vänster liberala indoktrineringen sitter nu ända in i ryggmärgen inom hela det offentliga Sverige.

Kulturvänsterns festfixare
Den som lyckats bäst med Sverigeförstörelse är nog kulturminister Alice Bah Kuhnke, inte konstigt att hon är idolen i ett blödande miljöparti, som hoppas klara riksdagsspärren med ökad anhöriginvandring, sugrörsförbud och dubblering av flygskatten. Härligt så det förslår.

Utställningar och föreläsningar där identitet, inkludering, genus, rättigheter, stukturer, HBTQ inlindat i en stor dos värdegrund flödar på museer och bibliotek.

Ola Wong, Kinaexpert, SvD skribent, fortsätter oförtrutet sin kritik mot landets mest inkompetenta kulturminister genom tiderna, som inte har något emot att bli statsminister.

Denna gång konstaterar Wong att ”Utställningen på Historiska gör hela jobbet åt SD.” Utställningen handlar om ”100 % kamp – Sveriges Historia” (SvD 7/6).

Vi får reda på att utställningens projektledare Anna Furumark anser det viktigt att museerna används som plattform mot Sverigedemokraterna, dvs folket.

Nu var det hjärntvättade förskolebarn som skrev brev till ministern och ritade affischer, så feminister får tårar i ögonen av lycka.
Hedvig 4 år har skrivit ”Jag bestämmer över min kropp. Jag får göra vad jag vill med dem!”

Kanske barnen redan blivit inspirerade till könsbyte, för nu uppgår de till fem!
För säkerhets skull säljs ”Feminismens ABC” i presentshopen för de som missat galoppen.

”Arbetarklassens segrar stuvas undan till förmån för minoriteternas kamp för rättigheter” skriver Wong och anser att utställningen är en ofrivillig lektion i varför LO-folket flyr Socialdemokraterna.

Inget ont som inte har något gott med sig. Desperationen på regeringskansliet i valrörelsen kommer att innebära ökad bumerangeffekt med hopp om ett valresultat < 20 %.

Tänk om museer i framtiden kommer att visa ”Kampen för att rädda Sverige,” antal år låter jag vara osagt.

Kulturarvet under attack

 

Reflexioner efter helgens utbud i SVT.

På lördagskvällen (24/2) tänkte jag att nu får Du skärpa till Dig för att hänga med bland dagens artistutbud. För det enda namn, som jag kände igen var Robert Gustavssons ”Rolandz”. Minns hans burleska och roliga TV-film ”Torsk på Tallin” från 1999 av Killinggänget.
De andra artisternas förnamn i melodifestivalens deltävling 4 i Örnsköldsvik; Emmi, Elias, Felicia, Olivia, Felix och Mariette var totalt okända för en 71 årig pensionär.
Men rent ut sagt, så stöp min uppdateringsplan direkt, när den entusiastiske programledaren började tala om allas lika värde och jag fick syn på en leende statsminister i publiken.

Så det fick bli ”Morden I Midsommer” på TV8 i stället. Engelsmän kan konsten att skapa tidstypiska och njutbara miljöer med vackra trädgårdar och härliga interiörer, som jag vilar blicken på, när jag virrat bort mig bland suspekta mördare.

Idévärlden
Men på söndag hade jag bättre framgång. Jag uppskattar ”Idevärlden” på SVT2, där aktuella samhällsfrågor avhandlas. Engagerade personer får tala till punkt, utan en flåsig journalist, som blir stressad om hans/hennes ljudutrymme krymper under en intervju. Först får en tänkare presenterar sin teori, som sedan ifrågasätts av två opponenter.

Visserligen kan nuvarande programledare Daniel Sjölins tillhörighet skymta fram i frågorna, till både respondenten och opponenterna, men det skymmer ändå inte budskapet, som  handlat om brottslighet, feminism, identitetspolitik, inkomstskillnaders orättvisor mm.

Kulturarvet under attack
Denna lördag handlade det om vårt kulturarv. Ola Wong, journalist, författare och Kina expert, var respondent och är en njutning att lyssna på.
Klar, kunnig och koncis i sin kritik av dagens kulturpolitik, där kulturvärldens normkritiska förhållningssätt håller på att förstöra hela vårt kulturarv.
Att analysera och själv förstå har ersatts av moraliserande predikningar. Normkritiken har blivit kulturvärldens överideologi.
Museernas huvuduppgift att samla, vårda och bevara våra och andras kulturskatter genom historien, är satt på undantag.
Nu är det identitet, marginaliserade grupper, hbtq, mångkultur, relativism och genus för hela slanten, dvs. en stor megafon för regeringens förödande politik, med den mest okunniga kulturminister vid ratten, som landet någonsin haft. Inga svåra frågor till Alice Bah Kunkhe får ställas, troligen inte ens de lätta till denna Bolibompa minister.
Gamla samlingar åker ut, i bästa fall ner i källaren, för spektakulära och trendiga utställningar har högsta prioritet, gärna med budskapen ”Fuck SD” och att vara ”hetrosexuell” är inte det normala, utan bara en av många personliga läggningar osv.

Maktens megafon
Huvuduppgiften i dag är att enbart förverkliga den politik som regeringen driver, inte att presentera faktafyllda utställningar, så att vi sedan kan ta ställning själva.
Nej, här finns samma arbetssätt som inom systemmedia. En skog av pekpinnar, så vi tänker och förstår vår samtid och framtid rätt, dvs. rött och förljuget, allt efter den normkritiska manualen.
Gårdagens historia skall vi helst fördöma och nationalstaten glömma.
Den vite mannens synder är så stora att IS-krigarnas mördarorgier betraktas som en liten västanfläkt. Att sätta på sig gårdagens glasögon är uteslutet, för det har dagens kulturchefer och institutionernas styrelsemedlemmar inga.

Kulturarva??
En av kvällens opponenter, Qaisar Mahood, fd. socionom utan historisk och arkeologisk kunskap får utgöra exempel på denna kunskapslösa skara. Han är, håll i er nu, chef för kulturmiljöavdelningen på Riksantikvarieämbetet!
Han fick god utdelning av att på motorcykel susa runt i landet och efteråt skriva boken ”Jakten på svenskheten.” Karriären har sedan gått spikrakt uppåt tillsammans med flosklerna, som dröp ur denna mun. Han var mycket stolt över sitt nyord ”kulturarva,” som fått högsta acceptans av hans kollegor, fast de inte begriper ett dugg.

Den andra opponenten var en självgod dam, som jag redan glömt namnet på, hon snörpte på munnen och berättade om allt fint hon gjort som ansvarig för museers programutställningar, där synliggörandet av makthierarkier får stor plats.

Läste på GP.se nyligenAvgångsvederlag kostar Göteborg 30 miljoner varje år” och min misstanke är att stadens röda politiker löser ut medarbetare, som hotar deras ideologi. Detta är ett fenomen som ökar i hela landet, inte minst på statliga verk och myndigheter, där allas lika värde inte gäller medarbetare.

Mobbing i statens tjänst
Jag undrar om opponenterna efter Ola Wongs presentation har läst Marie-Lousie Winbladhs bok ”Mobbing i statens tjänst”? Här kommer en sammanfattning från förlaget.

”Ett litet museum med oskattbara samlingar i vacker miljö. Ett politiskt beslut som kastar allt över ända. En kulturinstitution som förvandlas till ett brutalt bemanningsföretag. Kunskaper ersätts av marknadsföring och administration. Lojalitet mot Överheten blir ledstjärnan. En liten trist detalj i marginalen? Ja, kanske, om inte detta kostade oss väldigt många skattekronor. I förbifarten föröder de ansvariga några människoliv och åstadkommer stor förstörelse. Men framåtskridande och utveckling måste få kosta, så detta får vi acceptera. Även när det innebär ett skräckvälde i miniatyr och storm i ankdammen. Makten föröder och förstör men visionerna frodas. New public management (NPM) och målstyrning är en nygammal styggelse i vårt samhälle med fruktansvärda följder, både ekonomiska och mänskliga. En skräckens utopi som länge varit här. NPM innebär förödelse av den offentliga sektorn och alla värden förvandlas till ekonomiska. NPM påverkar yttrandefriheten, meddelarfriheten och därigenom de grundlagar som garanterar demokratin. En ökad politisk styrning av den akademiska världen blev tydlig på museiområdet under 1990-talet. Mobbning i statens tjänst beskriver vad som händer när en ny statlig organisation bildas samt följderna av ett nytt sätt att styra i enlighet med New public management. Följden blev ett oerhört slöseri med skattemedel och andra resurser. Människoliv åtnjuter ingen högre kurs på marknaden. Men lidande kan även det omsättas i pengar .Hundratusentals svenskar utsätts varje år för mobbning på sina arbetsplatser, många blir svårt sjuka och arbetsplatserna förlamas. Ny forskning visar att tusentals nya mobbningsfall tillkommer varje år på svenska arbetsplatser som en följd av organisationsförändringar och dåligt ledarskap. Författaren var anställd som intendent och 1:e intendent på Medelhavsmuseet i Stockholm. Fram till år 2001 var hon ansvarig för de världsberömda Cypernsamlingarna på museet. Hon har bland annat skrivit böcker och producerat utställningar. Böckerna är populärvetenskapliga och handlar om arkeologi och kulturhistoria på Cypern och Kreta.”

https://www.adlibris.com/se/bok/mobbning-i-statens-tjanst-om-maktmissbruk-i-museivarlden-9789198237047

Politiseringen hot mot kulturen, står i en ledare i GP, vilket många instämmer i.

Har vi redan passerat ”1984” och ”Fahrenheit 451”?

Har vi redan passerat ”1984” och ”Fahrenheit 451”?
 Är frågan som gästkrönikör Olle Ljungbeck ställer, efter omläsning av en bok, som förskräcker. Boken har kuslig aktualitet med dagens samhälle, där medborgares mentala muskler förtvinar av allt skräp, som produceras i böcker, radio, filmer och SVT. Allt lättillgängligt via ett knapptryck bort.
………………………………………………………………………………………..

Omläsning förskräcker
I tidig ungdom läste jag bl a ”Fahrenheit 451″av Ray Bradby. Det är nu ca 60 år sedan. Av en tillfällighet såg jag en notis om boken i en av våra dagstidningar för någon vecka sedan.

Jag blev nyfiken och funderade på om jag såg på boken i dag på samma sätt som då jag var ung. Jag besökte därför biblioteket och lånade den. 

Boken blev en överraskning för den påverkade mig i mycket högre grad än när jag läste den som ung. Jag antar att jag då såg den som en science fiction.

Dåtidens science fiction är nutidens verklighet
När jag nu läste den för någon vecka sedan slog det mig att den ju i mycket skildrar dagens verklighet.

I boken rycker brandkåren ut för att bränna böcker. Vad som skiljer framtidens brandmän från dagens, är att de inte släcker bränder. De startar dem. Deras främsta uppgift är att bränna böcker, som i framtiden blivit olagliga. Detta sker visserligen inte i dag. Däremot undanhåller politiker och medier sanningar som kan väcka eller störa folket.

Medborgare förtvinas
De sidor som berörde mig mest var sidorna 80-81 i mitt utgivningsexemplar av boken. Ja dessa sidor inte bara berörde mig. De chockade mig. Därför att de kunde varit skrivna i dag.

Författarens skildring är i dag ett mycket mer tankeväckande framtidsscenario där teknologi och massproducerad ”kultur” har fördummat och förslöat människorna. Boken visar på ett samhälle där människornas tankeverksamhet avstannat för allt som rör det verkliga livet. Men också där staten och medierna medvetet söver människorna och aldrig ger dem sanningen om nuet och dess verkliga problem. Människorna är inte längre intresserade av naturen, meningsfulla diskussioner, samhällsdebatter, litteratur, teater etc. I den mån de förstnämnda förekommer liknar de mest shower.

Boken är mycket aktuell.
Det är bara att se på TV, lyssna på radio, läsa tidningarna, följa nöjes- och ”kulturlivet” men också politikernas och mediernas förljugenhet. Allvar är ett okänt begrepp. Det har ersatts av flabbande, raljerande och ”skämt” under midjan. Almedalen är ett lysande exempel. I stället för att presentera medborgarna genomtänkta och goda, realistiska förslag för framtiden munhöggs och raljerade man. Efterdebatterna var mer show än seriösa diskussioner.

Lättsmält trams ersätter ansträngning
Citat ur boken ”….. Om regeringen är ineffektiv, tyrannisk etc så är det bättre att den är allt det där, än att folk funderar över det.
Frid, Montag. Ge folket tävlingar som de vinner om de kommer ihåg texten till en välkänd sång eller namnen på huvudstäder eller hur mycket majs man odlade i Iowa förra året. Proppa dem fulla med likgiltiga data, stoppa så mycket ´fakta´i dem att de storknar, men samtidigt tycker att de är fyllda av kunskaper.
Då tycker de att de tänker, de får en förnimmelse av rörelse utan att röra sig. Och
de blir lyckliga, därför att fakta av det slaget är oföränderliga.
Ge dem inte opålitliga, hala ämnen som filosofi, sociologi, en verklighetsbeskrivning av samhälle och samhällsproblem att grubbla över och förbinda saker med. Varje man som kan plocka sönder en TV-vägg och sätta ihop den igen, och det kan de flesta män nu för tiden, är lyckligare än den som försöker beräkna, mäta och få jämvikt i världen, vilken inte kan bli vare sig mätt eller bringad i jämvikt, utan att komma människan att känna sig bestialisk eller ensam.
Jag vet, jag har prövat på det; åt fanders med det. Så hit med era klubbar och parties, era akrobater och trollkarlar, era våghalsar, reabilar, motorcykelhelikoptrar, ert sex och era narkotika, mer av vad som helst som har med automatiska reaktioner att göra. Om pjäsen är dålig, om filmen är intetsägande, om leken är tråkig så ge mig ett terminstick bara. Och då tror jag att det är pjäsen jag tycker om fastän jag bara reagerar för en mekanisk retning. Men det gör detsamma. Jag tycker om rejäl underhållning.”

Fördumningsplan?
Följer man i dag medierna som TV, Radio, tidningarna och en stor del av litteraturen och det som betitlas som kultur kan man tro att det finns en plan för att söva och fördumma människorna så att de glömmer verkligheten och dess problem.

Radio och TV placerar ”små”-flickor/pojkar som programledare där deras okunskap om ämnet många gånger är total. De saknar såväl akademisk som allmänbildning. Humorn är död. När Sveriges roligaste man skall vara rolig kör han en låtsaskuk i magen på Lill Lindfors!
Med Hasse och Tage dog humorn.

Den ”litteratur” som tagit över och massproduceras består i huvudsak av detektivromaner. Vi har slutat att lära våra barn att läsa. Inte minst orsakas detta av bristerna i skolan.

Vill man vara riktigt drastisk kan man med fog påstå att kulturen är död. Den har ersatts av jippon, trams, okunskap och en brutal kommersialism och reklam.”

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle

……………………………………………………………………………………………………

Detta inlägg tror jag uppskattas av signaturen ”Sören” som i kommentarer till tidigare inlägg varit inne på samma tankar. När de mentala musklerna inte möter motstånd, finns ingen utveckling.
I dag pågår utrensningar av de renläriga på vissa bibliotek, Pippis pappa negerkung, Lilla Hjärtat och Tintin är bara några exempel på ”rasism” och Tino Sanandajis bok ”Massutmaning” blev bojkottad på en vissa bibliotek.
Det som skrämmer mig är att det är en vänsterliberal minoritet i samhället som förtrycker majoriteten med skrämsel, utfrysning, svartmålning, indoktrinering och hot om anmälningar.

 

Starka reaktioner efter mörk Luciapojke

Nu var det dags igen!

Varuhuset Åhlen verkar vara en av identitetspolitikens största fanbärare.

Efter modellen i klädd huvudduk under hösten, så var det nu dags för en liten mörkhyad pojke eller om det var en flicka, att få vara Lucia på omslaget, i deras annonsblad inför julhandeln.

Många reagerade argt och vissa hämningslöst på twitter, men desto fler från kändiseliten slog tillbaka, med kulturministern i täten.

Hon lade ut en bild på sig själv iförd Luciakrona, som följdes av flera kärleksbringande Lucior. För säkerhets skull skrev ministern ”Kärlek och respekt. Hur svårt kan det vara?”

Det är lite som att kasta sten i glashus med tanke på hur respektlös hon och andra av hennes identitetsuppfyllda vänner är mot vårt lands gamla traditioner.

Att ständigt ersätta ett lands gamla och omhuldade traditioner med nya utifrån, är en farlig väg att gå.

luciatag-2

Tänk om vi vänder på steken, om vi skulle byta ut utländska traditionssymboler mot ett modernare snitt, vilket liv skulle det då inte bli?

En transa som imam, skulle väl passa bra? Men här råder tystnad från alla hbtq-anhängare.

Lars Vilks behöver ännu livvaktsskydd efter sin teckning av Muhammed som hund.

Det är bara vår egen religion som får utstå spott och spe av kändiseliten, med beundrande vänner som alltid ler.

Vi skall böja vårt huvud i skam för förfäders gamla handlingar, medan IS krigare får belöning för sina bestialiska gärningar, som bortförklaras vid hemkomsten av detta godhetsknarkande etablissemang.

Jonas Gardell, deras frontfigur skrev ett öppet brev angående det fria ordet på nätet, att ”lögnen börjar segra över sanningen.”

Insikt om att gammelmedia och de själva ständigt slirar på sanningen finns inte i denna kändisvärld.

Detta brev gav säkert kulturministern ytterligare inspiration till tänkbara förbudsåtgärder.

I Expressen den 1 december berättade Alice Bah Kuhnke om planer på ”tvingande åtgärder,” eftersom oron är mycket stor över alla ord som flyger fritt på nätet.

Då är det en lisa för själen att läsa Alexandra Boscanins ledarkrönika i Gp den 6 december, vars rubrik lyder ”Förstår Alice Bah Kuhnke vad hon håller på med?”

Krönikan avslutas med

… ”Bah Kuhnkes gärning kan i det närmaste beskrivas som ett missbruk av ämbetet. Hon vill styra vad som ska synas på museer, i tidningar och på sociala medier, i stället för att värna om deras oberoende. Och kanske värst av allt är att hon inte själv verkar förstå att det är vad hon gör. Det borde vara skäl nog för att byta ut henne.”

Kanske det finns hopp ändå?

Kanske blir det lugnast om Lucia åker ut och ersätts av bara ljus, för risken finns att ord som flyger fritt annars åker in i buren?

 

 

Kulturministern säger ett, men gör tvärtemot

Debatten om politiserade museer fortsätter. Det var som bekant Ola Wong som tryckte på startknappen förra veckan.
Reaktionen uteblev inte.
Ola Wongs slutsatser var helt felaktiga tyckte den mångkulturella, nyligen utnämnda, chefen för statens museer Anna Källén i Svd 2016-10-03. Hon förkunnade minsann att ”Museer har alltid varit politiska,” något annat var heller inte att förvänta när man är kulturministerns förlängda arm.
Kanske fick Alice Bah Kuhnke kalla fötter, när till och med Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg inte håller med om den nya profilen på statens museer.

I dagens Svd (5 okt 2016) fortsätter kulturministern debatten med rubriken ”Befria museerna från politiken” det är så man blir lätt schizofren.
Alice Bah Kuhnke håller som vanligt fingrarna i kors bakom ryggen säger ett utåt, för att dölja motsatt agerande via lojala bulvaner.

kulturministern

I DN 2016-06-01 skrev hon ”Vi kan aldrig acceptera att medborgares skattepengar används till att organisationers hatretorik och ökad polarisering.”
Kanske glömde hon bort hur hon gödslat pengar över muslimska organisationer som med förkärlek bjuder in hatpredikanter, som förordar död åt otrogna och homosexuella. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor fick i fjol 370 miljoner, som de med förkärlek ger till muslimska föreningar.
Muslimerna vilar inte på hanen när det gäller ansökningar, de trycker bara in lite islamofobi och antirasism i sina ansökningar, så är det klart. För att sedan i praktisk handling agera tvärtemot.

I dagens debattinlägg berättar kulturministern om kommande proposition, som skall ge vägledning till att frigöra kulturarvsinstitutionerna från politiken och klippa banden för att förhindra ideologisk styrning av verksamhetens innehåll, men så kommer brasklappen om hur obalans i ekonomin ”kräver nya tankar.” Vad det är för fel på de gamla tankarna framkommer ej.
Hållbarhet i ekonomin skall regeringen bedöma ”samtidigt som verksamheten kan utvecklas.”
Till vad?
Av vem/vilka?
Det framkommer inte heller, hon kanske utgår ifrån att regeringens förkärlek till okunniga och mångkulturella aktörer är väl känt. Vilket hon i så fall har alldeles rätt i.
Sedan får jag nästan huvudvärk av allt svammel om hållbara förutsättningar, hållbara ramverk…
Konkret var i alla fall att ”reformen med fri entré till statens museer varit en succé hittills” för hon vet ju ännu inte vad de nya tankarna från den mångkulturella profilen kan ställa till med.
Hoppas att Ola Wong tackar ja till hennes lunchinbjudan på Medelhavsmuseet för diskussion.

Ett förslag till utgångspunkt för eventuell diskussion är boken:

”Mobbing i statens tjänst- om maktmissbruk i museivärlden” från 2015 av Marie Louise Wingård. Förlag: Ultima Esperanza.

En liten sammanfattning av dess innehåll från bokus.com.

”Ett litet museum med oskattbara samlingar i vacker miljö. Ett politiskt beslut som kastar allt över ända. En kulturinstitution som förvandlas till ett brutalt bemanningsföretag. Kunskaper ersätts av marknadsföring och administration. Lojalitet mot Överheten blir ledstjärnan.
En liten trist detalj i marginalen? Ja, kanske, om inte detta kostade oss väldigt många skattekronor. I förbifarten föröder de ansvariga några människoliv och åstadkommer stor förstörelse. Men framåtskridande och utveckling måste få kosta, så detta får vi acceptera. Även när det innebär ett skräckvälde i miniatyr och storm i ankdammen. Makten föröder och förstör men visionerna frodas.
New public management (NPM) och målstyrning är en nygammal styggelse i vårt samhälle med fruktansvärda följder, både ekonomiska och mänskliga. En skräckens utopi som länge varit här.
NPM innebär förödelse av den offentliga sektorn och alla värden förvandlas till ekonomiska. NPM påverkar yttrandefriheten, meddelarfriheten och därigenom de grundlagar som garanterar demokratin.
En ökad politisk styrning av den akademiska världen blev tydlig på museiområdet under 1990-talet.

Mobbning i statens tjänst beskriver vad som händer när en ny statlig organisation bildas samt följderna av ett nytt sätt att styra i enlighet med New public management.
Följden blev ett oerhört slöseri med skattemedel och andra resurser. Människoliv åtnjuter ingen högre kurs på marknaden. Men lidande kan även det omsättas i pengar.

Hundratusentals svenskar utsätts varje år för mobbning på sina arbetsplatser, många blir svårt sjuka och arbetsplatserna förlamas. Ny forskning visar att tusentals nya mobbningsfall tillkommer varje år på svenska arbetsplatser som en följd av organisationsförändringar och dåligt ledarskap.

Författaren var anställd som intendent och 1:e intendent på Medelhavsmuseet i Stockholm.

medelhavsmuseet

Fram till år 2001 var hon ansvarig för de världsberömda Cypernsamlingarna på museet. Hon har bland annat skrivit böcker och producerat utställningar. Böckerna är populärvetenskapliga och handlar om arkeologi och kulturhistoria på Cypern och Kreta.” Slut på citat.

Tänk så fiffigt av kulturministern att tillsätta en lojal chef som utför ministerns och den rödgröna regeringens intentioner i praktisk handling, så de sedan kan förkunna hur demokratiska de är.
Något att lägga på minnet är, att det alltid är de mest kompetenta som först mobbas ut i en omorganisation. Makten vill alltid statuera ett exempel, så andra ser hur det går för dem, som protesterar och inte håller med.
Ja-sägarna, som tvingas följa med, så inte jobbet ryker, kan så småningom också bli sjukskrivna för utbrändhet och få lämna det sjunkande skeppet.
Detta fenomen borde socialminister Annika Strandhäll mer uppmärksamma beträffande ohälsotalens inflationstakt. Regeringen och dess medlöpare är nu så upptagna med att rättfärdiga sin ansvarslösa invandringspolitik, så vuxenmobbing på deras arbetsplatser är utan prioritet. Media och SVT har fullt upp med tårfyllda reportage om flyktingar som inte får hit sina stora familjer, så socialreportage om svenskar hinns inte med.
Min förhoppning är att nästa rubrik i denna diskussion, om den pågående politiseringen av våra museér blir ”Befria kulturen från regeringen och dess kulturminister.”