Kategoriarkiv: Israel – Palestina

Mellansösterns krutdurk

Oskyldiga medborgare, gärna små barn har i alla tider används som mänskliga sköldar.
Terrorgruppen Hamas är känd för att praktisera detta under palestiniernas uppror mot Israel.Att bli martyr för Allah  ger god belöning till efterlevande. Biståndet är en rik källa att ösa ur för Hamas ledare Ismail Haniya, som vill se en ny intifada efter Trumps erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad.
Här blundar vår utrikesminister hårt, för att låta ögonen bli vidöppna vid Israels skoningslösa vedergällningsattacker.

Förståelse eller fördömanden är Margot Wallströms enda strategi i denna svåra konflikt, med försvagad diplomati som följd.
Jag är tveksam om hennes export av svenskt fika med kanelbullar har rönt någon framgång i säkerhetsrådet? Lika tveksam är jag om säkerhetsrådets möte i skånska Backåkra gav utdelning, men hon ler stort vid handskakning med FN:s generalsekreterare Antonio Guterras. När jag lyssnade på Rapport i går kväll, så fick jag inte klart för mig vad de hade åstadkommit, utöver att andan var god inför en nystart?? Så nästa arbetsmöte kanske blir på Liseberg?

Tänk om rådet hade fördömt vedergällningsattacken från USA, Frankrike och Storbritannien mot  Syriens regim, då inga bevis hitintills framkommit om avsändare till  obevisad kemvapenattack i Douma i början av april. Då kan många knutar ha lösts upp. FN:s agerande drar endast åt dem hårdare.

Lars Bern ger i sin artikel en intressant överblick över västs försyndelser genom historien, som sopas under mattan i läroböcker och nu av MSM. Vi får åter konstatera att det alltid är segrarna som skriver historien.

Tänk om rättsväsendet skulle skulle ta över denna princip om vedergällning med hårda straff, innan några bevis på skuld redovisats?

Mördarturné belönas, efterräkningar utgör kränkning
När det handlar om återvändande IS-krigare, då är bevisbördan mycket hög när bestialiska mord begåtts. Flertalet glider bara in och kan få hjältestatus i förorten, förutom allehanda bidragsbelöningar, med bostad och ”jobb”. Utresan kan ha finansierats med LSS fusk, men för säkerhets skull så erbjuds vid hemkomst skuldsanering.
Deras familjer tillsammans med vänstern skyller illdåden på samhället som exkluderat dessa oskyldiga gossar ur samhällsgemenskapen.
Jag anser att detta agerande är en skymf mot alla lemlästade kroppar, som halshuggits, bränts, dränkts och korsfästs under fasansfulla plågor. För mig och många andra är det självklart att medlemskap i en sådan mördarstat skall resultera i förlorat medborgarskap och omedelbar utvisning och hamna inför domstol i det land som de återvänder från.

Skattepengar till terrorgrupper
Läs  gärna Karl-OIofs Arnsbergs inlägg om ”Vems pengar” som borde få mångkulturella att vakna, när redovisning finns om hur våra skattepengar på skumma vägar slussas vidare till  diktaturer och terrorgrupper.
Vi får heller inte glömma UD:s tacksamhetsskuld, när  mutade muslimska länder gav sin röst till Sverige, för en temporär plats i FN:s säkerhetsråd. Så AfS förslag om asylstopp och återvändning ger utrikesministern kalla kårar. Nu är det främst Putin och Assad som får hennes och FN:s vrede.
Där västvärlden med USA i spetsen är ansvariga för flertalet av världens konflikthärdar, som Olle Ljungbeck påpekade i sitt inlägg den 16 april.  Vietnam, Sydamerika, Mellanöstern, ja listan på länder kan bli hur lång som helst.

Min uppfattning är att drivnmedlet bakom dessa politikers agerande är pengarnas makt över världspolitiken.
De stora finansiella aktörerna har samma agenda oavsett etnicitet, att lägga under sig så mycket som möjligt av världens naturtillgångar och  förverkligande av detta mål kräver en ny världsordning.
Nationalstaten är bara grus i maskiniret, som måste sopas bort, medlet är våra tjänstvilliga politiker, som belönas rikligt för sin gränslösa politik, se bara på Reinfelds och Borgs nuvarande inkomster.
Efter Macrons uttalande i EU parlamentet den 17 april om att nationalister bidrar till inbördeskrig, så kan vad som helst hända.
Jag associerar till internering av farliga personer under 2:a världskriget, där listor fanns på opålitliga landsmän ofta långt vänsterut. Nu är det vänsterliberala som jagar medborgare som vill skydda och bevara sitt land. Detta är en förolämpning mot Macrons fd arbetsgivare, Rotschild dynastin, som hjälpte honom till presidentposten, med förväntan om återbetalning.

En ljuspunkt är dock att Mohammed bin Salman, en saudisk kronprins nyligen dämpade Israelhatet, med att säga att Israel också hade rätt att finnas till.
Månne oljan håller på att ta slut och nödvändig insikt finns om Israels överlägsna militärmakt, eller har behovet om nödvändig modernisering nått till kungahusets topp eller är det bara ett spel för gallerierna?

Men i Mellanösterns krutdurk kan löften och solidariteter ha ändrats innan bläcket torkat på överenskommelser. Klart är dock att maktkamp pågår mellan stormakterna, Ryssland, Syrien med al- Assad och Iran på ena sidan och USA (Israel) med Frankrike och Storbritannien på den andra med EU som hejarklack. Allt fler experter fördömer nu deras hämnd på Assad efter obevisad kemvapen attack, som orsakade andningssvårigheter, men en läkare på  plats intygar att orsaken var svåra dammoln.

Jag är väl medveten om Israel hatet, därför att alltför många sätter likhetstecken mellan valutaspekulanten Georg Soros och andra globala aktörers judiska bakgrund, inte minst inom västs bankimperium. Därmed sätts likhetstecken mellan samtliga judar och NWO.
Vår statsminister och jag har samma svenska bakgrund, men sätt för Guds skull inte likhetstecken mellan hans och min uppfattning om världen i dag. 

 

Barecelona avtalets krav, var olja mot migranter och jämna marken för islam.

Signaturen ”Staffan” har vid upprepade tillfällen i sina kommentarer lyft fram Barcelona avtalet mellan EU och arabländerna 1977. Här kommer en enkel sammanfattning, som kan bringa mer ljus över EU:s bejakande av flykting- och migrantströmmar.

Bakgrund
Efter att staten Israel utropades den 14 maj 1948 blev landet angripet av Egypten, Jordanien, Syrien, Saudiarabien och Jemen. Striderna fick följden att Israel utvidgade sitt landområde att även omfatta västra Jerusalem, innan ett vapenstillestånd slöts i januari 1949.

Därefter har oroligheterna fortsatt. Under våren 1967 ökade spänningarna i området, sedan arabländerna hade bildat en försvarsallians. I gryningen den 5 juni 1967 anföll Israel med sitt moderna stridsflyg Egypten. Redan första dagen slogs Egyptens flygvapen ut och Israel kunde avancera. Följden, efter detta för arabstaterna så förnedrande nederlag, blev att Israel ytterligare kunde utvidga sitt område, med Västbanken, östra Jerusalem, Gazaremsan, Golanhöjderna och Sinaihalvön, som sedan lämnades åter till Egypten. (Källa: NE, Landguiden, AFP, Reuters).

Men 1973 var det dags igen för muslimerna att gå till angrepp för att ”kasta judarna i havet” och ett skamfyllt nederlag upprepades.

Efter dessa nederlag, så förstod Arabländerna att en annan strategi var nödvändig för att kväsa Israels bundsförvanter i väst.

Då samlades arabländernas oljekungar till ett möte i Kuwait 1973, där en kravlista för oljeleveranser till väst upprättades. Priset hade då fyrdubblats och oljekrisen var ett faktum, som hotade hela västvärldens välfärd, när dess motor, energiförsörjningen tog allt mer från ländernas BNP.

I Barcelona 1977 slöts avtalet mellan EU och arabstaterna. Priset för Europas  oljeleveranser blev migration och islamisering!

Den som redogjort mycket pedagogiskt för detta är innehavaren av bloggen ”Den rosa traktorn”, därifrån citerar jag kravlistan.
https://rosatraktor.com/2017/08/01/har-du-nagonsin-undrat-varfor-eu-har-oppnat-sina-yttre-granser-vidoppna-sa-att-horder-av-muslimska-flyktingar-kan-floda-fritt-over-vara-

Dessa krav var:

  • Öppna upp för invandring från muslimska världen.
  • Lätta spridningen av islam i Europa.
  • Komma igång med aktiviteterna för att främja attityder som ger en positiv bild av arabisk kultur till exempel. Fokusera skolor på Europas kulturella skuld mot Islam och fokusera på positiv propaganda av Islam.
  • Ge fullt stöd till de krav som Arabförbundet använde i Israel-Palestina konflikten.”

Frankrike var i vanlig ordning gossen Judas, som övertalade de andra 9 dåvarande EU länderna att gå kraven till mötes, för Frankrike hade tappat sina kolonier och ställning som stormakt. Övertalningen lyckades men utan att ländernas medborgare informerades.

(Nu är landets president åter i farten. Emanuelle Macron leder EU:s aktion mot begränsning av yttrandefriheten. För nätets plattformar för folkets utbyte av åsikter gör att makthavarnas informationsmonopol har stoppats. Deras megafoner från systemmedia ställer givetvis upp, med DN och Expressen, som ivriga jakthundar på alla fake news med undantag av sina egna)

Därefter har oroligheterna, krigen, terrorns alla förgreningar i Mellanöstern eskalerat i kölvattnet av ”den arabiska våren,” vilket satte fart på flyktingströmmarna, där en stor del också var välfärdsmigranter, som önskad ett bättre liv. I dessa stömmar kunde kriminella och IS-krigare gömma sig. Hos oss behövdes inga ID-handlingar, det räckte att man sa att man kom från Syrien, så var PUT klart. ”Vi måste lita på deras ord” kläckte en feminist från miljöpartiet ur sig, redan då hög på godhet.

Flera orsaker
Jag tror att det finns många orsaker till Tysklands och Sveriges sk. lockrop/pullfaktorer, utöver oligarkernas krav på folkutbyte.
Undefallenheten mot islam ”fredens religion” kan bottna i att Tyskland var angripare under 2:a världskriget och Sverige endast åskådare. Priset för denna hållning får värdländernas medborgare betala. Makthavarna med sina lojala skaror har bara tjänat på det multikulturella kalaset.
Europas terroroffer överstiger nu ett 1000 tal av oskyldiga medborgare. Men det är smällar folket får ta, när IS krigarna praktiserar sin tolkning av islam. De promenerar ut och in, till generösa länder, som förträngt Dublin avtalet. Skulle någon påminna om det, så mobilserar vänstern tillsammans med liberaler horder av professionella gråterskor och media fångar små barn på bild.
Krigsindustrin har glada dagar med polariseringen mellan stormakterna, som i nutid har stor skuld bakom Mellanösterns våldsamheter.

Stormakternas skilda lojaliteter i Syrien
USA och Ryssland fick i Syrien olika lojaliteter, med gemensam nämnare att köra ut IS, som USA i tidigare skede gödslat med resurser.
USA  tillsammans med kurder och opposionella i Syrien vill störta Assad regimen, liksom Turkiet, medan Ryssland, Iran med shia muslimska miliser vill ha den kvar, vilket nu är ett faktum, när Putin tack vare sitt stridsflyg åter stigit upp på scenen för världspolitiken. Något som västs media inte berättar är att en stor del av befolkningen hellre vill ha kvar Assad, än styre av USA lojala grupper. I vanlig ordning är det stormakternas bevakning av olja, gas resurser, som nu är motorn i Syriens krigshärdar.

Oligarkerna gnuggar händerna och Sverige blev mångkulturellt
Det globala kapitalet med valutaspekulanten och torpeden Georg Soros i spetsen har fått EU:s ledare med understöd av vänsterliberaler, att helt öppna sina gränser för migrantströmmarna. Föråldrade internationella konventioner blev  alibi, som Sverige blev världsbäst på att efterleva, bortsett från Dublinkravet, att söka asyl i Europas första ankomstland. Förklädet blev humanitet, medmänsklighet, lika värde etc. Där såg Sveriges karriärtörstiga politiker till att bli den gode segraren i tävlingen ”the good guy och the bad guy” med sin proklamation om världens stormakt i humanitet.

När folket protesterar allt mer mot denna öppna hjärtans politik, är Merkel och Löfven tätt sammansvurna i sina krav på att EU:s länder i öst också skall öppna porten för migrantinvasionen. Deras ledare håller ännu stången, för de vet genom historien vad detta kan innebära för sin egen befolkning.
Olof Palme hade redan 1975 fått riksdagen att besluta att Sverige skulle bli mångkulturellt, utan att frågan fördes ut till folket.
Vilket nu sänkt Moder Svea för lång framtid, mycket tack vare duperade, indoktrinerade och mutade medborgare, inte minst inom flyktingindustrin, som inte vill se migrationens konsekvenser, när plånboken fylldes med skattepengar.

En enkel sammanfattning är att högern/alliansen såg sänkta löner med spakare fack och vänstern fler röster, när många arbetare röstade fel. Kyrkan fick en bra plattform för sin affärsidé, att vara god och snäll, kanske med förhoppning om nya själar. Och över alltihop lyste globaliseringens fanbärare, som gnuggade händerna av förtjusning över folkutbytet. Medborgare som såg att detta var fel, smutskastades med stegrad förföljelse, där grundlagen nu också är utsatt för attack.

Allt detta har nu eskalerat och skakat om samhällets grundvalar. Om dagens politiker är helt okunniga om bakgrunden i Barcelona avtalet eller bara slipade för egen vinning vet jag inte.
Men varje medborgare måste inse sitt ansvar för framtida generationer den 9 september och förstå att man även har ansvar för det man inte sa eller gjorde, medan tid fanns.

Margot Wallstöm är sur

Utrikesministern är sur över att hon inte får EU med sig i godkännande av Palestina som stat, vilket var en av hennes största bravader som utrikesminister, efter valet 2014.

Hennes kollega i Österrike, Katrin Kneissl har inte samma  förtroende för Hamas och Fatah, som vår regering.

Att erkänna en stat, där ett ledande parti vill utplåna den andra staten från jordens yta, banar inte väg till nya fredsförhandlingar, vilket Wallström tycks tro.
Men hon ger sig inte, nu skyller hon på, att  Israels agerande mot henne kan ha påverkat andra mindre Palestina-entusiastiska länder att säga nej till Palestinas begäran. Att hon själv med sitt ensidiga och odiplomatiska agerande kan  ha försatt henne i ”persona non grata” från Israel, finns inte.

Och inte blev det bättre när tumult utbröt i knesset (Israels parlament) när Mike Pence, USA:s vice president den 22 januari under ett besök sa att ”Det är en stor ära för mig att vara i Israels huvudstad, Jerusalmen.” Vilket fick de arabiska ledamöterna till handgemäng. Pence väntade ut bråket och förklarde att flytten skulle ske redan under nästa år (SvD 23 januari).

Globaliseringen ökar avståndet mellan folket och politiker
Vad som är så svårt i denna konflikt är att många sätter likhetstecken med Israels befolkning och  med  Rotschild och Soros finansiella imperium, en judisk världskonspiration.
Att sätta likhetstecken  mellan folket och deras makthavare gör att det lätt blir fel. I flertalet länder är avståndet större än någonsin, mellan folket och dess politiker, tack vare att de är globaliseringens lakejer.
Jag är oerhört kritisk till vår feministiska regering, men en medborgare i Israel kanske tror att jag är en mångkulturell, muslimtrånande feminist.
När jag istället glädjs åt ökat stöd för partier som MSM svartmålar och hotar. De är den enda räddningen för att oligarkernas framfart skall bromsas. Men nya makthavare kan vara ett lätt offer för tidigare förtryckare, som genom historien visat på stor skicklighet, att snabbt byta stol, färg och parti.
Förmögna, kapitalägare liksom dagens politiker har en otrolig förmåga att inta många skepnader, inte minst när historien vänder.

 

 

Lösning eller präriebrand att erkänna Jerusalem?

Reaktionerna efter Donald Trumps tillkännagivande om att erkänna Jerusalem, som Israels huvudstad och att flytta den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem har som förväntat vållat starka reaktioner.

Margot Wallström kontaktade direkt särkerhetsrådet för att få medhåll för sitt djupa beklagande och Emmanuel Macron ringde snabbt till den opålitlige Trump och försökte övertala honom att ändra sig.

Fördömanden är nu starka från EU, FN och Europas politiska elit.

DN skriver i en ledare att det är ”Fel att erkänna Jerusalem” vilket är förväntat med deras enögdhet i den komplicerade Israel-Palestina konflikten, medan SvD den 7/12 är mer nyanserad.

Där skriver utrikesredaktören Jesper Sundén att Trumps utspel kan öppna för en ”fredsdeal.” Trumps strategi i gamla affärsuppgörelser ”har alltid varit att rejält öka insatserna och de alternativa kostnaderna för motparten.”

Kanske är detta ett försök att tvinga palestinierna till förhandlingsbordet, efter åratal av misslyckanden?

Men om detta går hem hos den korrupte palestinska presidenten Mahmoud Abbas och Hamas, som vill utplåna staten Israel och nu uppmanar till en ny intifada, är mycket tveksamt.

Trångt mellan heliga platser
Ett stort problem är att både judar, kristna och muslimer gör anspråk på Jerusalem. Kalgomuren, Heliga gravens kyrka, Klippdomen och al –Aqsamoskén på Tempelberget är heliga platser för både kristna, judar och muslimer.

JS skriver ”Jerusalem är en stad laddad med så mycket religion och helighet att rationella argument inte räcker långt. Där var Abraham nära att offra sin son Isak. Där byggde Salamo judarnas heliga tempel. Där dömdes Jesus till döden och därifrån steg profeten Muhammed upp till himlen från den plats där klippmoskén nu står.”

Man kan bli svettig för mindre och jag konstaterar att religion är opium för folket, här hade Marx i alla fall rätt.

Ökat territorium efter sexdagarskriget
Efter sexdagarskriget, 1967, då Israel fullkomligt desarmerade arabstaternas försvar hos Egypten, Syrien och Jordanien, så ockuperade Israel den östra delen av Jerusalem, som dessförinnan löd under arabiskt styre. Den västra delen av staden hade efter en tidigare konflikt, då arabstaterna anföll Israel hamnat under Israels styre.

Konflikterna har varit legio alltsedan FN:s delningsplan av Palestina verkställdes 1947 och staten Israel föddes.

Att regeringen vid tillträde efter valet 2014 erkände Palestina som stat har inte förbättrat relationen till Israel, där Margot Wallström blivit en persona non grata, som hon har svårt att förstå.

Tveksam svart och vit inställning
När hon med vänsterliberaler och media ensidigt hyllar Palestina och enbart lägger skulden på denna svårlösta konflikt på Israel, så blir jag misstänksam och hela den Gardellska familjen med Ship to Gaza utflykter, gör att jag får svårt att hålla huvudet kallt.

FN:s agerande både i nutid och dåtid verkar, däremot vara tabu att kritisera, för där trivs utrikesministern allra bäst. Men jag har frågetecken för, om hennes ”fika-ambition” i säkerhetsrådet har kommit till sin rätt.

Min äldsta dotter har under sin lärargärning haft stort engagemang för sina elevers kunskapsutbyte med elever i länder med andra religioner. Efter flera besök i Israel, hos både palestinska och judiska ungdomar är sanningen inte så enkel.

Men vad hon enkelt konstaterar är att svensk media inte låter båda parter komma till tals, tyvärr är de även i denna konflikt duktiga på fake news och dåliga på konsekvensneutralitet.

Makthavares agerande stöds inte av alla
Jag tror att många medborgare förknippar Israel med Rotschilds bankimperium och Soros NWO planer, men det är lika fel, som att säga att jag och många andra, som hamnat utanför åsiktskorridoren, är mångkulturella och applåderar vår feministiska regerings strävan att vara en humanitär stormakt.

Israel-Palestina konflikten

Flera nycklar behövs

Många hävdar att nyckeln till fred i Mellanöstern är lösning på denna konflikt, men jag tvivlar. Ingredienserna i Mellanösterns alla konflikthärdar är komplicerade och betydligt fler än staten Israels agerande sedan andra världskriget. 

Utan att tillräckligt behärska historien blir jag misstänksam, när regeringen med Margot Wallström i spetsen bara använder en nyckel, genom att enbart ta parti för Palestina, i sällskap med majoriteten av vänsterintellektuella. De tycks helt nonchalera att Israel är den enda demokratiska utposten i hela Mellanöstern.

Den Israelprovocerande godhetsdemonstrationen med Ship to Gaza är bara ett exempel på konflikthöjande aktivitet. När bröderna Mattias och Jonas Gardell med Henrik Arnstad applåderar, då förstår jag att något är fel.

Ensidig lojalitet är ej konfliktlösande

Sveriges regering erkände Staten Palestina den 30 okt 2014, efter att socialdemokraterna hade bildat minoritetsregering med miljöpartiet och med VPK som stödparti.

Regeringen ansåg direkt att de folkrättsliga kriterierna för ett erkännande av Palestina var uppfyllda.

Vilket jag ännu har svårt att förstå, när terrorgruppen Hamas, som vill utplåna staten Israel, har stort inflytande i den Palestinska regeringen.

Syftet med Sveriges erkännande enligt UD var att bidra till en framtid där Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.

För mig är det schizofrent, att först ensidigt ta parti för den partnern och öka dess bistånd och sedan tro att det kan bidra till fred….

Persona non grata

Inte konstigt att den ”synskadade” Margot Wallström är persona non grata i Israel.

Vad värre är, verkar hon i sitt övermod helt oförstående till Israels agerande. Hon intar en förorättad uppsyn, ett vanligt beteende hos makthavare när de handlat fel. 

De flesta reportage i MSM verkar ha influerats av regeringens inställning, därför är det alltid nyttigt att läsa artiklar från båda sidor för att få en egen uppfattning.

Ulf Öfverberg, ordf i Samfundet Sverige-Israel, skrev för några år sedan i SvD, att ”Hamas är problemet – inte Israel” (2014-07-14).

”…….Konflikten i Mellanöstern är komplex men i fråga om Hamas är den ganska enkel. Hamas idépolitiska rötter är en naziinspirerad islamism. De strävar följdriktigt efter en etnisk och religiös rensning av regionen. Kvinnor ska hållas under en pedantisk kontroll och homosexuella jagas. Judarna ska utrotas och sedan alla andra som inte delar Hamas utopi. Fundamentalismen är ledstjärnan och våldet metoden…….”

Detta är exakt vad som pågår i alla parallellsamhällen med no go zoner och dessvärre har utrikesministerns ”synfel” smittat hela regeringen. Busen är här inte Israel, utan alla medborgare som de stämplat som främlingsfientliga och högerextrema.

Ulf Öfverberg avslutar sin artikel med ”….. Vad människorna i Gaza behöver är en demokratisk regim – en regim som inte är en terrororganisation. Det är Hamas som är problemet – inte Israels självförsvar”

https://www.svd.se/hamas-ar-problemet–inte-israel

För Sveriges del vill jag tillägga en ny regering utan synnedsättning.

Lästips!

-”Israel–Palestina-konflikten är en aspekt av Mellanösternkonflikten och åsyftar de motsättningar som uppstått mellan Israel och de palestinska araberna efter att staten Israel grundades år 1948 i Palestina” (Wikipedia).

En artikel om konflikten, med fokus på dess

– Historia

– Fredsprocessen

– Aktuella tvistefrågor

– Nuläget

https://sv.wikipedia.org/wiki/Israel%E2%80%93Palestina-konflikten

-Sören Wibäck journalist, författare med gedigen erfarenhet från Mellanöstern har skrivit boken ”Ett Land -Två Folk” om Israel-Palestina konflikten, som fått mycket goda recensioner. Till exempel

»Wibecks informativa översiktsverk kan vara utmärkt läsning för den som vill börja orientera sig i Mellanösternkonflikten och dess bakgrund.«  Svenska Dagbladet

»En balanserad och överskådlig bild av konfliktens historia och nutid.«  Upsala Nya Tidning

http://www.historiskamedia.se/bok/ett-land-tva-folk/