Kategoriarkiv: Israel – Palestina

Margot Wallstöm är sur

Utrikesministern är sur över att hon inte får EU med sig i godkännande av Palestina som stat, vilket var en av hennes största bravader som utrikesminister, efter valet 2014.

Hennes kollega i Österrike, Katrin Kneissl har inte samma  förtroende för Hamas och Fatah, som vår regering.

Att erkänna en stat, där ett ledande parti vill utplåna den andra staten från jordens yta, banar inte väg till nya fredsförhandlingar, vilket Wallström tycks tro.
Men hon ger sig inte, nu skyller hon på, att  Israels agerande mot henne kan ha påverkat andra mindre Palestina-entusiastiska länder att säga nej till Palestinas begäran. Att hon själv med sitt ensidiga och odiplomatiska agerande kan  ha försatt henne i ”persona non grata” från Israel, finns inte.

Och inte blev det bättre när tumult utbröt i knesset (Israels parlament) när Mike Pence, USA:s vice president den 22 januari under ett besök sa att ”Det är en stor ära för mig att vara i Israels huvudstad, Jerusalmen.” Vilket fick de arabiska ledamöterna till handgemäng. Pence väntade ut bråket och förklarde att flytten skulle ske redan under nästa år (SvD 23 januari).

Globaliseringen ökar avståndet mellan folket och politiker
Vad som är så svårt i denna konflikt är att många sätter likhetstecken med Israels befolkning och  med  Rotschild och Soros finansiella imperium, en judisk världskonspiration.
Att sätta likhetstecken  mellan folket och deras makthavare gör att det lätt blir fel. I flertalet länder är avståndet större än någonsin, mellan folket och dess politiker, tack vare att de är globaliseringens lakejer.
Jag är oerhört kritisk till vår feministiska regering, men en medborgare i Israel kanske tror att jag är en mångkulturell, muslimtrånande feminist.
När jag istället glädjs åt ökat stöd för partier som MSM svartmålar och hotar. De är den enda räddningen för att oligarkernas framfart skall bromsas. Men nya makthavare kan vara ett lätt offer för tidigare förtryckare, som genom historien visat på stor skicklighet, att snabbt byta stol, färg och parti.
Förmögna, kapitalägare liksom dagens politiker har en otrolig förmåga att inta många skepnader, inte minst när historien vänder.

 

 

Lösning eller präriebrand att erkänna Jerusalem?

Reaktionerna efter Donald Trumps tillkännagivande om att erkänna Jerusalem, som Israels huvudstad och att flytta den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem har som förväntat vållat starka reaktioner.

Margot Wallström kontaktade direkt särkerhetsrådet för att få medhåll för sitt djupa beklagande och Emmanuel Macron ringde snabbt till den opålitlige Trump och försökte övertala honom att ändra sig.

Fördömanden är nu starka från EU, FN och Europas politiska elit.

DN skriver i en ledare att det är ”Fel att erkänna Jerusalem” vilket är förväntat med deras enögdhet i den komplicerade Israel-Palestina konflikten, medan SvD den 7/12 är mer nyanserad.

Där skriver utrikesredaktören Jesper Sundén att Trumps utspel kan öppna för en ”fredsdeal.” Trumps strategi i gamla affärsuppgörelser ”har alltid varit att rejält öka insatserna och de alternativa kostnaderna för motparten.”

Kanske är detta ett försök att tvinga palestinierna till förhandlingsbordet, efter åratal av misslyckanden?

Men om detta går hem hos den korrupte palestinska presidenten Mahmoud Abbas och Hamas, som vill utplåna staten Israel och nu uppmanar till en ny intifada, är mycket tveksamt.

Trångt mellan heliga platser
Ett stort problem är att både judar, kristna och muslimer gör anspråk på Jerusalem. Kalgomuren, Heliga gravens kyrka, Klippdomen och al –Aqsamoskén på Tempelberget är heliga platser för både kristna, judar och muslimer.

JS skriver ”Jerusalem är en stad laddad med så mycket religion och helighet att rationella argument inte räcker långt. Där var Abraham nära att offra sin son Isak. Där byggde Salamo judarnas heliga tempel. Där dömdes Jesus till döden och därifrån steg profeten Muhammed upp till himlen från den plats där klippmoskén nu står.”

Man kan bli svettig för mindre och jag konstaterar att religion är opium för folket, här hade Marx i alla fall rätt.

Ökat territorium efter sexdagarskriget
Efter sexdagarskriget, 1967, då Israel fullkomligt desarmerade arabstaternas försvar hos Egypten, Syrien och Jordanien, så ockuperade Israel den östra delen av Jerusalem, som dessförinnan löd under arabiskt styre. Den västra delen av staden hade efter en tidigare konflikt, då arabstaterna anföll Israel hamnat under Israels styre.

Konflikterna har varit legio alltsedan FN:s delningsplan av Palestina verkställdes 1947 och staten Israel föddes.

Att regeringen vid tillträde efter valet 2014 erkände Palestina som stat har inte förbättrat relationen till Israel, där Margot Wallström blivit en persona non grata, som hon har svårt att förstå.

Tveksam svart och vit inställning
När hon med vänsterliberaler och media ensidigt hyllar Palestina och enbart lägger skulden på denna svårlösta konflikt på Israel, så blir jag misstänksam och hela den Gardellska familjen med Ship to Gaza utflykter, gör att jag får svårt att hålla huvudet kallt.

FN:s agerande både i nutid och dåtid verkar, däremot vara tabu att kritisera, för där trivs utrikesministern allra bäst. Men jag har frågetecken för, om hennes ”fika-ambition” i säkerhetsrådet har kommit till sin rätt.

Min äldsta dotter har under sin lärargärning haft stort engagemang för sina elevers kunskapsutbyte med elever i länder med andra religioner. Efter flera besök i Israel, hos både palestinska och judiska ungdomar är sanningen inte så enkel.

Men vad hon enkelt konstaterar är att svensk media inte låter båda parter komma till tals, tyvärr är de även i denna konflikt duktiga på fake news och dåliga på konsekvensneutralitet.

Makthavares agerande stöds inte av alla
Jag tror att många medborgare förknippar Israel med Rotschilds bankimperium och Soros NWO planer, men det är lika fel, som att säga att jag och många andra, som hamnat utanför åsiktskorridoren, är mångkulturella och applåderar vår feministiska regerings strävan att vara en humanitär stormakt.

Israel-Palestina konflikten

Flera nycklar behövs

Många hävdar att nyckeln till fred i Mellanöstern är lösning på denna konflikt, men jag tvivlar. Ingredienserna i Mellanösterns alla konflikthärdar är komplicerade och betydligt fler än staten Israels agerande sedan andra världskriget. 

Utan att tillräckligt behärska historien blir jag misstänksam, när regeringen med Margot Wallström i spetsen bara använder en nyckel, genom att enbart ta parti för Palestina, i sällskap med majoriteten av vänsterintellektuella. De tycks helt nonchalera att Israel är den enda demokratiska utposten i hela Mellanöstern.

Den Israelprovocerande godhetsdemonstrationen med Ship to Gaza är bara ett exempel på konflikthöjande aktivitet. När bröderna Mattias och Jonas Gardell med Henrik Arnstad applåderar, då förstår jag att något är fel.

Ensidig lojalitet är ej konfliktlösande

Sveriges regering erkände Staten Palestina den 30 okt 2014, efter att socialdemokraterna hade bildat minoritetsregering med miljöpartiet och med VPK som stödparti.

Regeringen ansåg direkt att de folkrättsliga kriterierna för ett erkännande av Palestina var uppfyllda.

Vilket jag ännu har svårt att förstå, när terrorgruppen Hamas, som vill utplåna staten Israel, har stort inflytande i den Palestinska regeringen.

Syftet med Sveriges erkännande enligt UD var att bidra till en framtid där Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.

För mig är det schizofrent, att först ensidigt ta parti för den partnern och öka dess bistånd och sedan tro att det kan bidra till fred….

Persona non grata

Inte konstigt att den ”synskadade” Margot Wallström är persona non grata i Israel.

Vad värre är, verkar hon i sitt övermod helt oförstående till Israels agerande. Hon intar en förorättad uppsyn, ett vanligt beteende hos makthavare när de handlat fel. 

De flesta reportage i MSM verkar ha influerats av regeringens inställning, därför är det alltid nyttigt att läsa artiklar från båda sidor för att få en egen uppfattning.

Ulf Öfverberg, ordf i Samfundet Sverige-Israel, skrev för några år sedan i SvD, att ”Hamas är problemet – inte Israel” (2014-07-14).

”…….Konflikten i Mellanöstern är komplex men i fråga om Hamas är den ganska enkel. Hamas idépolitiska rötter är en naziinspirerad islamism. De strävar följdriktigt efter en etnisk och religiös rensning av regionen. Kvinnor ska hållas under en pedantisk kontroll och homosexuella jagas. Judarna ska utrotas och sedan alla andra som inte delar Hamas utopi. Fundamentalismen är ledstjärnan och våldet metoden…….”

Detta är exakt vad som pågår i alla parallellsamhällen med no go zoner och dessvärre har utrikesministerns ”synfel” smittat hela regeringen. Busen är här inte Israel, utan alla medborgare som de stämplat som främlingsfientliga och högerextrema.

Ulf Öfverberg avslutar sin artikel med ”….. Vad människorna i Gaza behöver är en demokratisk regim – en regim som inte är en terrororganisation. Det är Hamas som är problemet – inte Israels självförsvar”

https://www.svd.se/hamas-ar-problemet–inte-israel

För Sveriges del vill jag tillägga en ny regering utan synnedsättning.

Lästips!

-”Israel–Palestina-konflikten är en aspekt av Mellanösternkonflikten och åsyftar de motsättningar som uppstått mellan Israel och de palestinska araberna efter att staten Israel grundades år 1948 i Palestina” (Wikipedia).

En artikel om konflikten, med fokus på dess

– Historia

– Fredsprocessen

– Aktuella tvistefrågor

– Nuläget

https://sv.wikipedia.org/wiki/Israel%E2%80%93Palestina-konflikten

-Sören Wibäck journalist, författare med gedigen erfarenhet från Mellanöstern har skrivit boken ”Ett Land -Två Folk” om Israel-Palestina konflikten, som fått mycket goda recensioner. Till exempel

»Wibecks informativa översiktsverk kan vara utmärkt läsning för den som vill börja orientera sig i Mellanösternkonflikten och dess bakgrund.«  Svenska Dagbladet

»En balanserad och överskådlig bild av konfliktens historia och nutid.«  Upsala Nya Tidning

http://www.historiskamedia.se/bok/ett-land-tva-folk/