Kategoriarkiv: FN

FN:s flyktingtoppmöte; vackra ord på export, på hemmaplan kaos och upplopp

Stolta medarrangörer till president Obamas flyktingtoppmöte i FN är Sverige, Tyskland och Kanada.

fn
Stoltast av ländernas representanter är nog statsminister Stefan Löfven.
Genom historien är det ett känt faktum att vackra ord på export inte stämmer med ord från medborgarna, som makthavarna alltför ofta förrått.

Statsministern lovar generöst att Sverige, som redan har tagit emot flest flyktingar till västvärlden i förhållande till folkmängd, nu skall ta emot ytterligare 5.000 kvotflyktingar varje år.

Principiellt tycker jag att kvotflyktingar från undermåliga läger är de som har störst behov av vidarebosättning.

Att fortsätta med att både ta emot alla som söker asyl och därutöver bli fristad för ökat antal kvotflyktingar är en omöjlig ekvation, om inte drastisk välfärdserodering och skattehöjning sker.

Tyvärr har Reinfelds ”öppna hjärtans politik” resulterat i att unga, friska och starka män har fått förtur till landets gränslösa humanitet, ofta på falska asylskäl.

För fattiga, kvinnor med barn är hjärtat stängt, när biståndsbudgeten har länsats på över
33 %.

flyktinglager

Vuxna män får i stället dygnet runt service, till en nätt kostnad på >2 000 kr/dygn, medan personal reduceras för svårt sjuka och dementa gamla, för dem är det inte så noga med.

Jag tror inte att statsministern under FN:s flyktingkonferens berättar om priset som hans medborgare tvingas betala för svenska politikers humanitet.

Med all säkerhet nämner han inget om:
– Parallellsamhällen, där sharialag ersatt svensk lagbok
– Hedersförtryck, där kvinnor och unga förhindras i sina livsval
– Kriminalitet, maffiakultur, gänguppgörelser, mord och utpressning
– Våldtäktsrekord, där unga invandrargäng roar sig med ”våldtäktslek”
– Sexuella trakasserier, där simhallar och gym är utsatta områden
– Undanträngningseffekter av alla nyanländas förturer för medborgarna (bostad, arbete,
sjukvård, tandvård, bidrag, polis, rättsväsende..)
– En skola i förfall
– Ökning av fattigpensionärer, varav många nu tvingas gå till soppkök
– Hur hans humana land beskattar pensionärer hårdare än alla andra
– Gigantiska migrationskostnader, som kräver nya lån och som nästa
generation får betala

Han berättar förmodligen inget om vänsterns behov av röster och om sina verklighetsfrånvända miljöpartister i regeringen. Dessa vänner har i mångkulturell eufori låtit sig infiltreras av fundamentalister inom islam, där den sparkade ministern Mehmet Kaplans anda finns bland chefer på kommunens socialkontor, där åderlåtning av personal är stor.

Statsministern berättar nog inget om hur hans feministiska politik gör halt framför dörren till förortens enklaver, för engagemanget räckte nog bara fram till en plats i FN:s säkerhetsråd.

Inget nämns heller om hur vänsterliberala inom etablissemanget svartmålar alla som inte berikas av det mångkulturella påbudet och har fräckheten att fästa det på papper eller på nätet.
Straffet blir omgående en rasiststämpel i pannan!
Inga ord om media som har blivit maktens lakejer med pekpinnar i stället för faktabaserad information.

För läsare som eventuellt tvivlar på ovan, kan ta del av några citat från aktuell information från nätet.
Nätet informerar snabbt om lokala nyheter, som ofta glöms bort i traditionell media, där får vi i stället läsa om hur duktig Ahmed är i fotbollslaget och om hur mycket vi har att lära från andras kulturer.
Glädjande är att andra kanaler berättar om samma nyheter, som nätets utskällda och föraktade Fria Tider, Avpixlat och många andra sociala medier har gjort under flera år.

-Mitti.se Stockholm (lokal nättidning för olika områden)
”Hård kritik riktas mot Awad Hersi (MP), Spånga-Tenstas nämndordförande, i Mitt i:s granskning. Tjänstemän berättar att han bland annat ska ha försökt att påverka vem som får försörjningsstöd, strukit negativa stycken i beslutsunderlag – och orsakat flera avhopp bland chefer och anställda” (2016-09-21).

-Nyheter. Svt.se
”Över 12.000 efterlysta – gömmer sig undan utvisning.
Vi står inför en kraftig ökning i antal ärenden. Vi kommer att ha väldigt många som lever i svåra situationer, säger Per Löwenberg gruppchef för gränspolisen”
(2016-09-22).

Många papperslösa och avvisade går under jorden, hamnar i kriminalitet, blir utnyttjade av skrupelfria arbetsgivare, lika ofta landsmän som svenska.
Efter fyra år kan en ny ansökan göras, sedan överklagande igen, till glädje för advokatsamfundet, knappt en tredjedel kan avvisas.
Nu öppnar regeringen för att fler asylsökande med avvisningsbeslut, som ej kan verkställas kan få stanna, till glädje för klimat- och biståndsminister Isabella Lövin (mp) som säger ”Människor ska inte behöva hamna i limbo och i en helt ohållbar situation” (Corren 2016-09-22).En utredning skall tillsättas.
Varför behövs ett migrationsverk, med kostsamma asylutredningar om alla oavsett skäl, förr eller senare får stanna?
Varför har politikerna inte i tid insett vad landet klarar av?
Det är frågor som skattebetalarna måste få svar på.

Kanske tröttsam upprepning, men av fjolårets 163.000 asylanter, saknar 82.000 asylskäl!

Lockropen, Sveriges så kallade pullfaktorer, har varit mycket framgångsrika. Deras effekt på flyktingströmmarna till Europa, uppmärksammas av allt fler av EU:s länder,där flera ledare anklagar Sverige för att med sin generösa flyktingpolitik ha bidragit till flykting/migrantströmmarna.

-Kvällsposten.se
”Mördarna köper sin frihet för blodspengar” Stefan Sintéus, polisområdeschef i Malmö. Han berättar om gangsterväldet i Malmö.” (2016-09-17)

Och till sist om personlig utsatthet, där ingen förövare kommer att fångas in oavsett nationalitet, även om min misstanke är stor om hallalslaktat får.

-Svt.se lokalt
”Makabra upptäckten: Okända stal och slaktade Annas får” på en gård utanför Märsta. Lokalbefolkningen är upprörd och försöker hålla vakt” (2016-09-22).

Så här ser det ut i hela landet, i stort och smått.
Inte konstigt att Sverige nu är ett avskräckande exempel med sin ansvarslösa och kortsiktiga invandringspolitik. En politik som förstör landet ekonomiskt, socialt och kulturellt.

Statsministerns ständiga mantra är att ”EU:s länder solidariskt måste dela på flyktingbördan” har han själv lagt krokben för med sin övermodiga politik.

Enda hoppet är att hans regeringsunderlag spricker när dagens regler kring flyktingpolitiken skall omprövas några månader innan valet 2018 och att fler väljare orkar inse detta förräderi.

Att hans vänner, de flyktingvänliga miljö- och vänsterpartisterna skulle nyktra till, tror nog inte ens statsministern på. Därför försöker han skrämma väljarna med att alliansen kan öppna dörren för Sverigedemokraterna. Han räknar nog inte med att väljarna tvingas inse att det är nödvändigt om inte landet skall förgås.

Miljarder till nyanlända, soppkök till fattigpensionären

Etablering av nyanlända har som förväntat högsta prioritet i höstbudgeten.
Att den orättvisa pensionärsskatten skulle tas bort finns inte längre på agendan.
Pensionärer och andra medborgare får flytta, när nyanlända får bostäder utan en dag i kö. Kommuner tvingas därmed dra in på annat och/eller höja avgiften för omsorgstagare som inte har en krona för mycket.
Fattigpensionärer är ingen väljargrupp som prioriteras, medelklass och utlandsfödda måste smickras, så de inte lockas till rasisterna.

fattigpension-siffror

Jag begriper inte hur regeringen bara kan fortsätta i samma misslyckade ”snabbspår”.
Snabbspåren lanserades av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i början av 2015. Syftet var att förkorta etableringstiden för nyanlända och få ut dem i arbete snabbt.
Dagens facit är att endast 4 % av 58.000 nyanlända som är inskrivna på arbetsförmedlingens etableringsprogram är snabbspårs deltagare (Svd 2016-09-20).

Om en VD i det privata näringslivet hade gjort samma missbedömning och redovisat ett sådant magert resultat, hade styrelsen gett honom sparken direkt och förmodligen hade varningsklockor ringt efter första kvartalsrapporten.

Citat från en artikel i Svd 2016-09-20 angående fortsatt satsning på snabbspår i höstbudgeten.

” …Men arbetsgivaren säger att det går för trögt och de börjar tröttna. Kommentar?
Ylva Johansson: Jag säger att det här måste Arbetsförmedlingen lösa och det vet de.
När då?
– Nu.
Men många arbetsgivare vi pratat med säger att det inte händer någonting med snabbspåren.
Vad säger du?
– En del snabbspår är i gång och en del möter på problem. Mitt besked är tydligt till arbetsförmedlingen – det här måste ni bara fixa.”

God dag yxskaft igen!

Varför inte säga som det är, att vi har bedrivet kortsiktig politik, ägnat oss åt lockrop, för att visa hur humant Sverige är. Vi hade inte en tanke på att landet därigenom faller isär och att våra egna medborgare får betala kalaset.

Misslyckandet är stort, eftersom hon med sina rödgröna kollegor blundar för alla hinder.
Kultur, religion, seder och bruk har stora skillnader från värdlandets. Deras utbildningsnivå är låg, många är analfabeter och deras yrkesutbildningar passar dåligt till kraven från högteknologisk industri (se gårdagens inlägg).

När assimilering gick åt pipan, så ändrades det till integrering och när det också misslyckades, så återstod bara tvångsassimilering för svenskar till den främmande kulturen. De som protesterar åker lätt in i buren.

För vi måste sona vår historia med undfallenhet och humanitet till de som önskar ett bättre liv, medan majoriteten av förföljda glöms bort i flyktinglägren.

Sverige börjar nu bli känt uti i världen för sitt fina skyltfönster, som saknar verkstad och den svenska humaniteten blir allt svårare att exportera.

Statsministern frotterar sig denna vecka bland stats- och regeringschefer i FN. De skall presentera sina visioner om FN:s arbete.
När det gäller världens flyktingar upprepar han samma mantra ”att fler länder måste erbjuda skydd och hjälp”, men gensvaret är svalt.

Ökat bistånd kan de prominenta deltagarna nicka ja till i tjusig konferenssal, men vid hemkomst åker nog inbetalningskorten ner i papperskorgen, för betalningsviljan är skral.

Tänk om statsministern i stället tog upp att bara kostnaderna för ensamkommande så kallade flyktingbarn i hans humana land, nu överstiger hela FN:s budget för hjälp till alla flyktingar i hela världen.
Han kunde också berätta om att över hälften är unga, men vuxna män som lurat migrationsverkets snälla handläggare med sin ålder och att några läkare med röda ungdomssynder fått fria händer att förbjuda åldersbestämning.

Vi vet att det inte händer, för när statsministern kommer hem är det samverkan och tillsammans som gäller, när politiker-orsakade utmaningar måste lösas.

Jag upprepar med en dåres envishet, professor Stefan Hedlunds korta analys av orsaken till dagens havererade flyktingpolitik, vilket är politikernas humanitära hybris och demoniseringen av Sverigedemokraterna.

MR Change – FN:s förfall under Ban Ki Moon

Är titeln på en bok författad av Niklas Ekdal med Inga-Britt Ahlenius. Dessa båda skribenter har digra meritlistor.

Niklas Ekdal har erfarenhet som FN-officer på fältet och är dessutom känd författare och journalist. Han har arbetat som politisk redaktör både på DN och Expressen.

Ing-Britt Ahlenius sista internationella uppdrag som revisor var som chef över FN:s internrevision, ”Oios” (Office of International Oversights Service). Dessförinnan byggde hon upp en ny revisionsmyndighet i Kosovo under FN:s administration. Här hemma har hon varit chef för Riksrevisionen och budgetchef för finansdepartementet.

Ms Fearless
Hon kallades i FN:s korridorer för Ms Fearless och räds knappast den lede själv.
Hon tvingade till exempel den gamla EU kommissionen med ordförande Santer i spetsen att avgå efter avslöjanden om korruption och nepotism.
När hon slutade sitt FN uppdrag 2010 skrev hon en mycket kritisk och lång rapport om FN:s förfall under generalsekreteraren Ban Ki Moons ledning, vilket gav eko i hela världspressen.
Hon skrev bland annat ”Jag beklagar att behöva säga att sekretariatet är inne i en förfallprocess. Det inte bara faller isär – det är på drift mot irrelevans”

Tyvärr gav rapporten inga avtryck hos våra politiker som tycks tro att det är Dag Hammarskjölds arv som fortfarande förvaltas av FN.
Inget kunde vara mer felaktigt.

Sveriges FN beundran
I Sverige har FN under lång tid stått överst på den internationella beundrarlistan.
Vi gillar trygghet, hög moral och vill försvara den svages rätt mot den starkes. Vi vill bidra till att utrota fattigdom och förtryck, men helst utan att analysera dess orsaker och vill att FN skall vara världens frälsare.
Utvecklingen under Ban Ki Moons ledarskap har gått i motsatt riktning.

Mutkampanjer för biståndspengar
Nu pågår mutkampanj med miljonbelopp för biståndspengar, för att Sverige skall få tillräckligt med röster för att säkra en plats i FN:s säkerhetsråd under perioden 2017-2019.
Erkännandet av Palestina, mutresor till Sverige för utländska ambassadörer och internationella besök till fattiga länder med löften om mer bistånd är led i denna kampanj från UD med utrikesminister Margot Wallström i spetsen.
Syftet är att ländernas representanter skriver Sverige på lappen och lägger i urnan den 28 juni.
Alla på UD säjer unisont att Sveriges röst behövs i FN.
Jag är inte lika övertygad.
UD disponerar 12 miljarder av våra biståndspengar, där en alltför stor del går in i FN:s svarta hål, allt för att bredda vägen för karriärsugna toppolitiker. Världens fattiga har lägre prioritet.
Riksrevisionen har upprepade gånger påpekat UD:s bedrövliga hantering av biståndspengar, men locket läggs på när granskning och genomlysning skall ske.
Utrikesminister Margot Wallström knycker väl i vanlig ordning på nacken och tycker att granskning är trams.

Självständig generalsekreterare icke önskvärt
Ban Ki Moons företrädare, den respekterade och karismatiske Kofi Annan, hade fräckheten att fördöma USA:s invasion av Irak, som skedde på falska grunder, enligt många kända bedömare i världen och det gör man inte ostraffat.
USA med övriga permanenta medlemsländer (Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien) vill inte ha någon självständig generalsekreterare som kan lägga krokben för deras framfart i världen, utan de vill ha en som snällt går i deras ledband.
Den sydkoreanske utrikesministern med minimal kompetens för uppdraget blev det perfekta valet.
Det första Ban Ki Moon gjorde, efter att börjat sitt ämbete i januari 2007 var, på inrådan av de stora aktörerna, att avskeda alla tidigare tjänstemän från Kofi Annans tid och tillsätta egna med tidsförordnade ett års kontrakt. Om lojalitet visades kunde kontraktet förlängas, om ej återstod sparken. Denna åderlåtning av kunskap och erfarenhet har därefter fått ödesdigra konsekvenser.
Sedan har FN:s ökenvandring fortsatt med korruption och skandaler från till exempel olja-mat programmet i Irak fram till avskedandet av svenske FN tjänstemannen Anders Kompass, efter hans avslöjanden om FN soldaters återkommande övergrepp på barn och kvinnor i Kongo.

Personlig PR prioriteras framför uppdraget
I stället för att sköta sitt uppdrag har Ban Ki Moon ägnat sig åt personliga PR-resor allt för att bli omvald till ytterligare en period.
FN:s främsta uppdrag, att förhindra nya konflikter och att få gamla att avslutas, har fått betydligt mindre uppmärksamhet..
Hans röst har varit svag när det gäller att förkunna mänskliga rättigheter som finns i i FN:s deklaration under 30 artiklar från 1948.
Om man skall bli omvald så gäller det att stryka både stormakterna och diktatorer medhårs och undvika att höja rösten om orsaker till världens konflikter.
Denna underlåtenhet har varit framgångsrik, för han blev omvald till ett nytt femårigt förordande under 2011, som nu löper ut i dec 2016. Enligt stormakterna var skälet att ”han hat haft rätt attityd”, det vill säga ingen alls.

Ban Ki Moons tal är väl inövade efter färdigskrivna manuskript, med vackra till intet förpliktigande ord, men aldrig en stavelse om vad och vilka som ligger bakom världens miljö- och svältkatastrofer förutom alla pågående konflikter.
De flesta av dagens krigszoner bottnar i Storbritanniens, USA och Sovjets tidigare maktanspråk genom historien. Afghanistan, Iran, Irak och många av Afrikas konflikthärdar utgör tydliga exempel.

Beundrande statsminister
Vår statsminister Stefan Löfven visste inte till sig av beundran när generalsekreteraren besökte Sverige nu i maj 2016, när han fick berömmande ord för vår generösa flyktingpolitik. Han återgäldade smickret med att säja att ”FN är den viktigaste plattformen för fred och säkerhet” och var imponerad över Ban Ki Moons ledarskap.
Troligen har inte statsministern läst Inga-Britt Ahlenius kritiska rapport från 2010 om FN:s förfall undergeneralsekreterarens ledning.
Generalsekreteraren fick också en medalj om halsen från Dag Hammarskjölds minnesfond, som förvaltas av en stiftelse, som också fått vara täckmantel för UD:s mutkampanj, när ambassadörer från små, men röstberättigande länder flott bjöds till Sverige under förspegling att det var klimatfrågor som skulle diskuteras.
Erkännandet av Palestina, rundresor i Afrika med löfte om mer bistånd ingår också i denna mutkampanj.

Förmodligen lyste eskaleringen av no go zoner, med våld, kriminalitet och kvinnoförtryck i invandrartäta utanförskapsområden med sin frånvaro på dagordningen, under det fina besöket.
Sverige bedriver ju, Gud bevars, en feministisk utrikespolitik och det gillar också Ban Ki Moon!

Gemensamma nämnare
Jag ser tydligt gemensamma nämnare under det humanitära förklädet både hos FN, EU och Sverige.
Bakom detta skyddande förkläde ligger stormakternas maktambitioner och bakom dem står den globala storfinansen och hejar på, för krigsindustrin måste självklart få fortgå.
Här hemma är behovet stort av invandrarnas röster, när många medborgare väljer SD, trots elitens massiva övertag i svartlistning.

Stormakternas lakejer är karriärhungriga politiker från världens elit, där Sverige bara kan hävda sig med överdriven humanitet på bekostnad av sina egna medborgare. Vi får bara betala för det humanitära kalaset. Högre skatter, sänkt välfärd och undanträngningseffekter är resultatet, men sådana futtigheter är inget som oroar den politiska adeln.

Med fagert tal om medmänsklighet, moral och allas lika värde så kan vi luras till fortsatt FN beundran som ger fint alibi åt den förda politiken.
Tänk om det fanns fler Ms Fearless som Inga-Britt Ahlenius, då kanske världen skulle vara mer rättvis och FN haft kvar sitt anseende från Dag Hammrskjölds tid, då lojalitet mot uppdraget, att värna mänskliga rättigheter, gick före stormakternas intressen.

Övrigt
Detta inlägg har publicerats under Kolumn i Fria Tider.se under rubriken ”Ett nytt, korrupt FN.” 2016-05-30.

Sveriges dyra och naiva FN beundran

Sveriges Statsminister Stefan Löven strålade och visste knappt till sig av lycka när han under onsdagen (2016-03-30) hälsade FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon välkommen till Sverige.
Statsministern lovord över FN:s och Ban KI Moons ledarskap med fredsbevarande arbete nådde nu nya höjder.
En som inte är lika imponerad av FN:s arbete och Ban KI Moons ledarskap är Inga Britt Ahlenius, som tidigare arbetat som chef för FN:s internrevision. Hon lämnade en svidande rapport om FN:s arbete, när hon avgick. ”Jag beklagar att behöva säga att sekretariatet är inne i en förfallsprocess” skrev hon bland annat.
Kritik har kommit från många håll över generalsekreterarens brist på ledarskap, ”Ban och FN lyser med sin frånvaro ” skrev Norges vice FN ambassadör Mona Juul redan under 2009 i en hemlig rapport . (Svd 2016-03-31)
Sveriges okritiska och naiva FN:beundran kostar oss ofantliga summor av våra skattepengar.
Ca 7-8 miljarder ramlar rakt in till finansiering av höga fn tjänstemäns lyxkonsumtion, vilket journalisten Jenny Nordberg vittnat i sina krönikor i Svd, där hon beskriver Sverige som FN:s jultomte.
Dessa ofantliga summor skulle räcka till att ta bort den orättvisa pensionärskatten, vilket skulle ha stor betydelse för alla fattigpensionärer.
”Vi måste se en ökad global solidaritet” sa Ban vidare vid besöket.
Det hade varit mycket klädsamt om han tidigare känt en gnutta solidaritet med våldtagna barn i Centralafrika som utsatts för övergrepp av FN soldater. När den svenske FN tjänstemannen och visselblåsaren Anders Kompass larmade om dessa sexövergrepp fick han sparken och historien tystades först ner.
Men det var länge sedan som våra toppolitiker kände solidaritet med sina uppdragsgivare och världens fattiga. Nu är solidariteten störst med gruppen och den egna karriären och då är det internationellt nätverkande som gäller.
Diktatur regimer hålls under armarna, korruptionen flödar och folket hålls kvar i armod av västvärldens bistånds miljarder, vilket fjolårets nobelpristagare Angus Deacon i ekonomi vittnat om i sina forskningsrapporter . Han säjer bland annat att Sveriges bistånd är förödande och håller kvar bidragsländerna i fattigdom. Men på UD är dövheten total för här finns bara en punkt på deras agenda, en plats i FN:s säkerhetsråd!
Jag förmodar att utrikesminister Margot Wallström redan har packat sin väska med förhoppning om att få representera Sverige i rådet.
Mutresor och det ökade biståndet till Afrikas ledare måste få utdelning, precis som regeringens feministiska utrikes politik.