Hatet i dreven beror på vilken färg som finns på avsändarnas pensel, brunt eller rött. Fiende eller vän. Ideologin bestämmer.

Alexandra Hedborg från sociala medier:

”Titta noggrant på dessa två kollage. Den ena bilden förestället Ebba Busch Thor och ett urval av alla rubriker där man försöker framställa Busch Thor som en hatisk, konservativ blåbrun populist.

De senaste årets rubriker kan jag inte beskriva som annat än ett drev från en del journalister som har en tydlig agenda. 
De känner sig hotade av Busch Thor och beskriver inte henne som en ”stark kvinna som utsätts för hat för att hon är kvinna”. Testa googla ”busch+hat”, du kommer inte att hitta någon artikel där det står att Ebba utsätts för ”hat och hot”.
På det andra kollaget ser du Annie Lööf, hon beskrivs som en stark kvinna som fallit offer för en arg höger som känner sig hotade av henne på grund av att hon är en stark kvinna.

Det här visar två saker, det är skillnad på partier och partier och kvinnor och kvinnor. Det är okej att utsätta vissa kvinnor för ett skoningslöst drev, men inte andra. 
Jag är trött på det här hyckleriet, tar media ansvar för sin medverkan i detta drev den dagen Busch Thor utsätts för hot? För det blir hon utsatt för dagligen, bara att gå in på Twitter snabbt så får ni se.”
………………………………………………………………………………..

En annan kvinna som dagligen utsätts för hot/hat på nätet, är den modiga journalisten Magda Gard, som lyfter fram hedersförtrycket i Mellanöstern, vilket stör våra radikala feminister vars hjärtan öppnar sig för brunögda gossar oavsett vad de gjort. Steget Efter är som vanligt lyhörd för vad som sker.

Vita, medelålders män är deras favoriter för skuldbeläggning. Uppmärksamheten för förortens utsatta kvinnor var helt frånvarande från MeToos kulturkvinnor. De fick hela MSM:s journalistkår att även rusa efter oskyldiga förövare. Där Aftonbladet var härföraren i drevet mot Stadsteaterns VD Benny Fredriksson att Aftonbladet sedan blev fälld av  pressens opinionsnämnd tog Lena Melin med en axelryckning och vände blad innan hon läst nämndens svar. Där nämnden klandrar Aftonbladet för att ha grovt brutit mot god publi­cistisk sed, vilket de har stor vana med.

Carina Glenning är en undehållande och uppskattad krönikör i ÖstGöta Correspondenten. En gång hjälpte hon mig med ett litet hönshus, när jag bodde i Malfors brovaktarstuga, bredvid Göta Kanal i Ljungsbro.

Hon ringde direkt till dåvarande kanaldirektör Claes- Göran Österlund och dagen efter så hörde jag hammarslag ute i min vedbod. Vips var ett litet hönshus installerat med en utegård, där Agda, Prillan, Prullan och Signe som snart fick sällskap av en stolt och beskyddande tupp.  Hönorna med sin ”Helge” i täten lämnade snart utegården för att gå ute fritt i vår Herres Hage till många Ljungsbrobors förtjusning, gamla som unga.

Jag fick varje dag besök av en liten kille, som var hönsexpert och som hjälpte mig att städa.”Landets finaste hönshus” var hans omdöme morgon som kväll..

Så här skrev Björn Eriksson, vår omtyckta fd landshövding och nära vän om Claes Göran, som  dog, endast 70 år fyllda, sörjd och saknad av många.

”…..– Man skulle kanske tro att en som jag och en som han skulle ta ut varandra, säger förra landshövdingen om dåvarande styrelseordförande i Göta kanalbolag. Men det var precis tvärtom. Claes -Göran blev en av mina absolut bästa vänner, från hans tid som hotelldirektör för Ekoxen i Linköping och som kanaldirektör.

– Han ringde mig ofta och bara frågade hur det var. Han lämnar ett hål efter sig! Björn Eriksson minns särskilt Österlunds entreprenörskap och idéspruta”

http://www.corren.se/nyheter/han-lamnar-ett-hal-efter-sig-om4495093.aspx

Men nu till en av Carinas krönikor, som glädjer mig, för Corren är nästan en filial till DN.

Det är mycket svårt att få in kritiska inlägg om flyktingpolitiken, desto mer generösa är ledningen med känsloreportage. Oräkneliga artiklar har publicerats om de stackars ensamkommande förvuxna barnen, oftast med en medelålders godhetskvinna bredvid sig, lärare, god man, asylaktivist eller miljöpartist. Ensataka gånger kan jag tas till nåder med publicering av en insändare, men oftast hamnar de i papperskorgen.

Det som jag ändå får vara tacksam över är att problemen (utmaningarna) med en för hög invandring i förhållande till landets integrationsförmåga nu börjar nämnas av vissa etablerade skribenter.

Men grundorsaken om icke integreringsbara utomeuropiska migranter med bokstavstolkning av sin religion, får ej nämnas och absolut inte om FN:s och EU:s mål att förstöra nationalstaten. Då åker snabbt brunfärgen fram med högerextremist och populistbenämningar på oss som inte tror på den mångkulturella berikningen. Beprövad erfarenhet är här utan värde.

Tyvärr tycks alla redaktioner ha glömt att skällsordet populist kommer från det latinska ordet populus = folk.

I det gamla Rom fanns två kategorier av politiker. Dels populares, som var politiker som hade stöd av folket, dels optimater, som hade stöd av eliten, vilket Lars Bern redogjort för i Newsvoice.

Vilken kategori dagens politiker tillhör, därom råder inget tvivel.

Nu till Carina Glennings krönika.

………………………………………………………………………………………………..

Flickor mördas – men vi pratar om skitsaker

Carina Glenning

09:30 | 2018-10-18

Vi har allvarliga jämställdhetsproblem i Sverige.

Ett av dem är att mängder av flickor och kvinnor lever under hedersförtryck som begränsar deras frihet, som gör att de inte kan umgås med sina vänner på fritiden, som gör att de misshandlas och i värsta fall mördas av manliga släktingar, som gör att de förs utomlands och gifts bort. Som gör dem till slavar under uråldriga, patriarkala, idéer ovärdiga ett sekulariserat, modernt land 2018.

Vi skulle kunna ta krafttag mot detta, men räddhågset hukar vi oss. Det blir som att kritisera människors kultur, och det vill vi verkligen inte. Vi är ju inga rasister.

Ett annat ohyggligt faktum är att unga flickor får sina kön stympade. Både här i Sverige och vid utlandsresor. En del så till den milda grad att de får smärtor som följer dem livet ut.

Som gör att de inte kan kissa, inte sköta hygienen vid menstruation, som gör att de spricker vid samlag och trasas sönder vid en förlossning.

Vi skulle kunna ta krafttag mot detta, men räddhågset hukar vi oss. Det blir som att kritisera människors kultur, och det vill vi verkligen inte. Vi är ju inga rasister.

Så i vår allmänna välvilja och missriktade godhet låtsas vi som om det regnar och satsar istället på jämställdhetsprojekt som inte kränker någon.

Vi ordnar seminarier under Almedalsveckan där vi diskuterar om det kvinnliga könsorganet bör benämnas vagina eller vulva.

Vi inrättar en ny institution, Jämställdhetsmyndigheten, som bland annat delar ut frikostiga bidrag för ”menscertifiering av arbetsplatser”. Målsättningen är att skapa ett mer ”mensvänligt arbetsklimat”. (Jo, det är sant. Googla om du inte tror mig).

Vi genuscertifierar den ena verksamheten efter den andra och gör allt vi kan för att flickor ska sluta omhänderta gosedjur, och köra traktor istället. Allt för att pojkar ska sluta väsnas och fäktas med pinnar och stillsamt grädda pannkakor vid minispisar i stället.

Vi upprörs över att de blåa och vita skyltarna vid övergångsställena heter ”Herr Gårman” och tillverkar skyltar som föreställer kvinnor och heter ”Fru Gårman”. Men eftersom alla kvinnor verkligen inte per automatik är fruar står det inte på förrän det utgår påbud om att den korrekta benämningen är ”Hen gårhen”.

Vi applåderar Byggnads förbundsstyrelse som tar på sig rosa så kallade ”fittmössor” för att visa solidaritet på Internationella kvinnodagen och tacka de kvinnor som trotsar könsnormerna genom att välja byggbranschen.

Och nu senast upprörs vi över bokstaveringsalfabetet med hänvisning till att det endast består av manliga svenska namn, är föråldrat och ojämställt.

Ja, varför ändra på något som sitter i hjärnbarken på folk, som är väl beprövat och fungerar bra?

Snart blir man bötfälld om man påstår att GALENSKAP stavas Gustav, Adam, Ludvig, Erik, Niklas, Sigurd, Kalle, Adam, Petter.

Det korrekta är att det stavas Gina, Alice, Laleh, Emelie, Naomi, Shirin, Kim, Alice, Patricia. Eller hur det nya förslaget nu var.

I samma jämställdhetsiver har jag ytterligare ett krav: Döp om samtliga världens båtar. Jag anser att det är föråldrat och väldigt ojämställt att båtar har kvinnonamn.

Varför har inga gamla skator, förlåt skutor, fått namn som Ragnar, Bertil och Kenneth?

Hur tror ni det känns för dem, att inte ha en enda gisten eka uppkallad efter sig?

Sist, men verkligen inte minst: Hur kan vi titulera Sverige MODER SVEA?

Som om halva befolkningen bestående av män, och alla andra som inte kan bli mödrar, är oviktiga, perifera och helt värdelösa.

Under jämställdhetens fana gör vi nu ett namnbyte.

Välkommen FADER SVEN!”

http://mobil.corren.se/asikter/kronikor/flickor-mordas-men-vi-pratar-om-skitsaker-om5498004.aspx