Kategoriarkiv: Europaval

AFD rasister eller patrioter?

AFD:s framgång chockar
 Samma chockverkan råder i Tyskland, som det gjorde när SD kom in i riksdagen efter valet 2010. AFD:s farmgång gjorde att de med lätthet säkrar sitt intåg i Bundestag.

Reaktionen blev direkt, fram med rasitstämpeln. 

Det enda som de tyska partierna, är överens om, är hur de gemensamt skall hindra AFD (Alternativ för Tyskland) att få något inflytande med sin politik.

Undrar om de skall kopiera Sveriges katastrofala DÖ överenskommelse?

Ilskan och besvikelsen är stor inom de två största partierna, som förlorade röster. Merkels CDU med sina 32,8 % och Schultz med sina 20,8 %, borde skrämma partierna här hemma.

Nu följer kohandel med liberaler och de gröna, till priset av utarmning av småpartiernas agenda. Något, som miljöpartiet har praktiserat. Att tacka ja till makt kan få väljare att tacka nej till partiet.

Maktens dövhet
Varför är det så oerhört svårt för styrande politiker att lägga örat mot marken och lyssna och ta in vad som vanligt folk tycker?

Svaret är att avståndet har ökat lavinartat. Precis som avståndet ökar mellan globala vänster partier och nationsvänliga, föraktade partier.

Det är marknaden och dess globala aktörer som styr, oavsett hur mycket det skyls över med medmänsklighet, människovärde och humanitet.

Tänk om styrande politiker mer kunde ägna sin kraft till samhällsförbättringar för gemene man, istället för förakt mot alla patrioter som värnar sitt land, sin kultur och sina traditioner.

Söndra och härska verkar vara modellen genom historien.

Franska valutgången, tyvärr förväntad

Det är bara att konstatera att Emmanuel Macron, ”En marche” gick hem.

Våra partiledare, med undantag av Åkesson och Sjöstedt, slängde sig på telefonen för att gratulera den franska finanshögerns blivande president.

En president, som vill ha gemensam finansminister för EU, han har väl inte varit Rotschilds springpojke för inte och som nu lovar att skydda Europas folk från terrorism, men glömmer att tala om hur?

Marine Le Pen tvingade fram ”säkerhet” i sin valrörelse, som de andra inte kunde ducka undan för.

Macron ska nu bygga broar och stärka landets vi-känsla, samma retorik, som är på modet bland andra liberala politiker, för att skyla över sprickan som delar landet.

Dessa broar måste ha stadigt virke för att överbrygga elitens nedsättande tillmälen om nationalister, som är lågutbildade, slutna och dessutom pessimister, mot högutbildade, öppna, optimistiska globalister.

Marine Le Pen får nu satsa inför 2022, hon är ännu inte 50 år och har tiden på sig, med 1/3 del av väljarkåren bakom sig, borde detta vara möjligt. 

Hur Macron  skall kunna reformera en baktung välfärdsstat och den höga arbetslösheten med strejkglada fransmän är en gåta, som går i pension vid 62 års ålder, det kan inte ens en kristallkula svara på. EU har heller aldrig svarat på varför man har budgetregler, när det direkt var tillåtit att bryta mot dem, Frankrike har nu 3,4 % i budgetunderskott.

Så han gör bäst i att njuta av alla välgångsönskningar från EU och dess beundrande politiker medan tid är.

”En seger för EU och Frankrike” sade en leende Stefan Löfven och Margot Walström var lättad och mycket glad över Macrons seger, som skall stärka EU-samarbetet (där hon hystade in >20 miljoner) och öka framtidstron, en seger som dessutom vann över populismen ansåg hon.

Vad både hon och statsministern glömde var att socialdemokratin blev helt utraderad.

Men den är bara en täckmantel för Bilderbergarnas planer, så jag förstår att detta inte oroa detta garde.

I denna fråga är dock Macron mer ärlig, ett ombud för ett federalt Europa med slutmål en ny världsordning.

Att över 60 % tror på denne Don Juan är för mig ett huvudbry, kanske kvinnorna attraherades av denne unge man?

Hur han ska förverkliga sitt uttalande att ”det inte ska finnas skäl att rösta på extremister”, fastän Le Pens väljare blev fler, trots förlusten, förstår jag inte?

 

 

Europas framtid?

Angående valet i Nederländerna skriver signaturen ”Nisse” följande.

” I Agenda den 19 mars fick vi höra Anna Hedemo med dur-stämd röst fråga, huruvida populismen har pikat nu, efter PVV:s knappa framgång. Minns ej vad hon kom fram till.

Men pikat har den inte gjort. Att PVV inte gick mer framåt än så, tror jag bestämt beror på att de gamla partierna i någon mån kopierat PVV.

Varvid väljarna tycker det känns bra att rösta som vanligt, nu när deras ordinarie partier bättrat sig.

 Men det är nog bedrägligt. Kopiorna har troligen ingen avsikt att leva upp till eventuella löften. I varje land verkar dessa kopior komma.

M lägger sig nära SD i Sverige, Högern apar efter Front National i Frankrike.

Åkesson menar att det spelar mindre roll om det är M eller annat parti som genomför SD-politik. Men jag tror han tar fel där. Det spelar roll, eftersom de andra inte ämnar driva SD:s politik, annat än till en del, men där stannar det.”

Kanske att politiken efter ett maktskifte blir något mindre medborgarfientlig, men vänlig blir den inte.

Att viss anpassning sker efter de föraktade nationella partiernas agenda, är tydligt i Europa.

Liberalen Mark Rutte kaxade till sig innan valet i Nederländerna, när han morskt deklarerade ”Om Du inte trivs, lämna landet. Stick! Ingen tvingar Dig att vara här” (Svd 20/3).

Kan Ni tänka Er Annie Lööf, säga detsamma??? Förmodligen inte. ”Oj, oj, trivs du inte, är några dumma mot Er? Ni skall självklart stanna kvar, Era anhöriga skall få komma hit, Sverige har plats för mååååånga fler, kanske kan vi höja era bidrag….” är mer troligt.

Men sedan klämde Rutte till med att Europa präglas av fel sorts populism utan att närmare förklara den rätta.

Ett gott tecken är ändå att den holländska vänstern tycks ha nyktrat till. De har till slut upptäckt att muslimer är antigay, mot jämställdhet och för kvinnoförtryck.

Tyvärr tror jag inget 12 stegs program i världen skulle få våra godhetsknarkande vänsteraktivister att nyktra till.

Här hemma raljerar vänstermedia över Geert Wilders frisyr och om hur dum han är, personangrepp är vanligt, när sakargument saknas.

I slutet av april så går fransmännen till val. Marine Le Pen klarar säkert fösta omgången, men den sista är utgången mer oviss.

Här har ju alla feminister som grät, när Hillery förlorade mot Trump, en god chans att återställa ordningen i sin genuskampanj, rösta på en kvinna!! 

För vad är väl ett styrelseuppdrag mot ett presidentskap?

När befolkningen lugnats något, så dansar eliten ändå efter Bilderbergarnas pipa, för ”money makes the world go around.”

När ”8 män äger mer än 3,6 miljarder fattiga” förstår vi att världen

snurrar åt fel håll (Svd 20/3). 

1:a Bill Gates 670 miljarder         2:a  Amancio Ortega 598 miljarder     3:a Warren Buffett 543 miljarder.

Vad tror Ni andra om Europas framtid?