Kategoriarkiv: EU

När makt står på spel, pressas EU:s ledare till nytt asylsystem

Nytt asylsystem?

”Internt EU-dokument avslöjar planerna för ett helt nytt asylsystem.

Publicerad: den 3 februari 2017.

Om Världen kan avslöja ett förslag till ett helt nytt asylsystem för EU. I ett internt utkast, framtaget av Österrike till det Europeiska rådet, föreslås upprättandet lägerliknande ”skyddszoner” för migranter utanför EU:s gränser. Där ska alla asylansökningar till unionen hanteras. Samtidigt ska möjligheten att söka asyl inom EU:s gränser tas bort.”

(”OmVärlden” är Sveriges ledande Magasin om globala frågor)

”Jag tyckte Löven såg lite blek ut när han kom hem från Maltamötet med EU-ledarna. Månne det är något på gång inom EU som blir svårt att förklara för PK-kulturisterna. Jag håller tummarna” meilade signaturen ”Peter” och bifogade länken ovan.

Utåt från Malta gänget låter det ”vi måste förhindra att fler dör på Medelhavet och stoppa människosmuglarna…” men bakom denna omsorg, ligger insikt om att ”humaniteten” kan blåsas bort av Europas medborgarvänliga partier, som sagt vi kan bara hålla tummarna.

Hoppas att Löfvens blekhet består, så han inte åter börjar predika ”solidaritet,” trots att > hälften av EU:s asylanter saknar skäl att vara här och när en allt för stor del av de som får stanna, vägrar anpassa sig, förutom till livslång försörjning.

”Vi får bidrag, inte behöva arbeta”

Redan i slutet av 80-talet när jag först mötte utomeuropeiska invandrare under rehabiliteringsarbete, fick jag höra ”Svenskar tycka om oss, vi får bidrag, inte behöva arbeta….” och denna inställning har både hörsammats permanentas med råge.

Trots politikers uppfinningsrikedom med miljarder i förturer, snabbspår, coacher, etableringslotsar, SFI bonus så kvarstår denna inställning.

Bidrag  förvandlar en analfabet från fattig till rik och då saknas anledning att anstränga sig, dessutom finns inga förutsättningar till studier för egen försörjning.

Det vet politikerna, men gör allt för att hålla skenet uppe för att rättfärdiga sin politik.

När argument tryter, så brukar de med sorg i blicken och med darrande stämma förkunna; ”de är flyktingar, som flyr för sina liv”…så att vi som ser en annan verklighet skall bli spaka och förstå vilka simpla egoister vi är.

Sverige = Ett ymnighetshorn 

Nystartade flyktingförläggningar i början på 90-talet lade grunden till förfallet. Generositeten med andras pengar, till ”flyktingar” var obegränsad.

Budskapet om Tibernus ”ymnighetshorn” i norr vidarebefordrades snabbt hem, vilket resulterade i nya och ständigt större flyktingströmmar. Projekt beviljades till ökad flyktingförståelse och nöjda politiker fick ryggdunkar i EU och FN för sin humana politik.

Detta inspirerade till vidöppna gränser, så att alla som ville fick komma hit, främst unga, friska män, som fick nallebjörnar som tröst för att ha tvingats lämna sin familj.

Med generösa PUT tillstånd och förbud mot ålderstest, så fick familjen snart komma efter. Men efter invasionen 2015 så förstod regeringen att nu gick det inte mer, så trots Romsons tårar, började pass och ID handlingar kontrolleras.

Tidigare ID- handlingar ligger på havets botten och dess innehavare lever gott på landets skatteintäkter, som nu sinat betänkligt och kräver nya lån. Allt för många pensionärer som slitit under hela sitt liv, får nöja sig med fattigpension.

Endast vi som såg orättvisan mot utsatta svenskar, skakade på huvudet och när vi försökte påpeka detta blev våra debattinlägg refuserade och förklaringen var endast vår kulturinkompetens.

Till Portugal vill ingen komma, trots tomma flyktingförläggningar och välkomstrop. När de flyr för ”sina liv” så blir valet främst länder med höga bidrag och där respekt finns för en medeltida religion.

Insikt när makt hotas 

Först när EU:s makt och grundvalar hotas, kan dess ledare visa på en strimma av handlingskraft. 

Framgångar för Gert Wilders, Marine Le Pen och Tysklands AfD får Hollande och Merkel att rysa och de förstår att något måste göras, så de inte med sin flyktingpolitik sågar av grenen de sitter på. Brexit och Trump har fått den att knaka betänkligt.

Att Soros och hans gelikar kommer att sura, det är smällar de får ta för att EU:s makt skall bevaras.

Om Malta förslaget skulle realiseras så kommer vänstern, kultureliten, Amnesty, Kyrkan, Sida och flyktingindustrins ägare att vilt protestera, för risk finns ju att deras egen livskvalité får styrka på foten.

 

 

 

 

 

 

 

Brexit med många ??

Storbritanniens premiärminister Theresa May har det inte lätt.

Angela Merkel har kaxat upp sig rejält och lutar sig mot sin vän Hollande.

Efter det franska valet i maj kanske det inte längre finns någon att luta sig mot?

Dessa tongivande EU-federalister befinner sig i en reaktionsfas efter Brexit chocken i fjol. Rädslan är nu mycket stor att fler EU länder kan följa efter, när medborgarna förstått att unionens alla friheter innebär ofrihet för flertalet och med en migrationsvåg som pungslår nationalstaten.

I samma reaktionsfas befinner sig Clinton anhängarna i USA, nu är det visst Putin själv som via hackare har lagt sig i valet och bidragit till demokraternas nederlag.

Nu, finns ingen mjuk Brexit bara en hård konstaterar Donald Tusk, Europeiska rådets ordförande, för det gäller att skrämmas så mycket det bara går.

EU- ambassadören Rogers har avgått och det var nog lika bra med hans skrämseltaktik mot utträdet.

Nigel Farage, fd. ledare för UKIP, föreslår utrensning av dessa EU villiga tjänstemän i brittiska utrikesministeriet.

Förmodligen skulle det då bli ganska tomt.

Ingen riktig plan fanns om utträdesförhandlingar, för etablissemanget var tvärsäkra på ett nej till Brexit och Cameron ångar nog djupt löftet om folkomröstningen.

Just nu ligger bollen hos domstolen som skall godkänna folkomröstningen och att artikel 50, om utträde från unionen, får aktiveras, vilket måste ske senast i mars 2017.

Många krafter har nu frisläppts, som kan både förhindra och försena Brexit.

Här hemma skriver Mats Karlsson, direktör för UL (Utrikespolitiska institute) i Svd den 5/1 2017 att vi inte ska ta brittiskt utträde för givet.

Han eldar på ordentligt om alla nackdelar och talar om för oss att ett utträde bara kan vara dåligt, sämre och katastrofalt. Eftersom han är en som gynnats av politiken.

Att köra över folkviljan i ett demokratiskt val, skulle få långtgående konsekvenser, men det glömmer MK att nämna. För honom och hans gelikar är väl folkets vilja bara en petitess, när profiten för den finansiella eliten står på spel.

Dessutom får jag reda på orsaken till att engelsmännen röstade så fel.

Det är ”de populistiska pyromanernas fel.” En ny benämning på folkviljan i en demokrati.

Vi får bara hålla tummarna att landet lotsas ut från Bryssels tvångsboja och att den franska regeringen byts ut i vår. 

Gerd Wilders och Marine Le Pens framgångar förskräcker Europas elit, så skrämseltaktiken från Bryssel kommer att öka och här hemma vet nog inte statsministern vilket ben han ska stå på.

 

 

 

 

 

 

 

Applåder ersätts av kritik mot politiskt korrekta länder

Nu är Slovakien ordförandeland för EU.
Vi får tacksamt notera att länderna i öst inte har samma mångkulturella vurm som Tyskland och Sverige.

Jag citerar ingressen till en artikel på Avpixlat 2016-09-16.

”Europeiska rådets ordförande kritiserar politiskt korrekta länder som dragit till sig migranter

EU På fredagen möts EU-ländernas ledare i Slovakiens huvudstad Bratislava för att diskutera unionens framtid. Inför mötet har Europeiska rådets ordförande Donald Tusk skickat ut ett brev till deltagarna i vilket han bland annat kritiserar de länder som stått för så kallad “öppenhet” och agerat stora pullfaktorer för migranter från Mellanöstern och Nordafrika och därmed bidragit till krisens omfattning i fjol.”

Är detta uttalande en omvändning under galgen, undrar jag?

Eller ligger någon annan agenda bakom uttalandet?

Vår statsminister Stefan Löfven fortsätter att rabbla sitt mantra om att ”alla EU länder måste ta sitt ansvar,” underförstått precis som hans stormakt i humanitet gjort.

Numera är det nog ingen annan än Angela Merkel som lyssnar, som tydligen vaknat till efter Alternativ för Tysklands framfart.

angela-merkel
Hon ville nog bara ha billig arbetskraft till tyska fabriker, men förstod inte integrationssvårigheterna, som vi andra på fältet tidigt gjorde.

Stefan Löfven var i desperat behov av röster och med sina verklighetsfrånvända vänner i miljöpartiet så öppnades dörrarna på vid gavel, för alla som ville in, men det var Fredrik Reinfeldt som lade grunden till denna destruktiva politik.

 

Han såg massinvandringen som ett gyllene tillfälle till att förstöra välfärdsstaten, få spakare fackföreningar och bredda vägen för den globala storfinansens framfart.
Murbräckan var humanitet, vi måste dela med oss till alla i nöd och det gick majoriteten av det offentliga Sverige på, inklusive medelålders kvinnor med empati som här fick en stor möjlighet till praktik.

I tidningarna finns ständigt bilder på gråtande barn, fast det var unga, friska män som främst tog sig hit. Vilket nu skapat farlig obalans beträffande könsfördelning i befolkningen.

Problemet var att majoriteten som kom hit inte tillhörde de mest nödställda, utan främst ville skapa ett bättre liv för sig och de sina. I sina hemländer tillhörde de medel- och överklass, som hade pengar till resan hit.
Stora krav på hjälp, hot om anmälningar om medel inte beviljats har fått många socionomer att sluta sin anställning, för tacksamhet är inte någon framträdande egenskap, hos de som är vana att befalla i sitt hemland.

Danmark har nu sagt nej till kvotflyktingar, medan Sverige snällt lovar ta emot 5.000 till, för vi måste ju hjälpa till…

Varför det, undrar jag?

Räcker det inte med att Sverige som endast utgör 2 % av EU:s befolkning tagit emot ca 40 % av alla ensamkommande flyktingbarn, där alltför många varit vuxna män?

Nu far statsministern världen runt och försöker desperat att få fler länder att anamma en migrationspolitik som gjort att landet faller isär och att den svenska modellen rämnar.

Publiken är dock gles och FN:s ryggdunkningar värmer inte mer. För Sverige är internationellt ett avskräckande exempel på naivitet.

Så den nyttan har i alla fall våra mångkulturella ambassadörer gjort.

Kuppförsöket i Turkiet med många ??

Jag förstår ingenting.
Hur kunde militären vara så korkad att de trodde på denna aktivitet?
Genom historien kan kuppförsök bara lyckas om folket är riktigt förbannade på makten och dess lakejer.
Nu blev det direkt fart på böneutroparna i landets minareter, som uppmanade folket att gå ut på gatorna och stoppa fienden, betydligt snabbare än internets telefonkedjor.

Erdogans AKP parti har ju folkets stöd, som dessutom har fått det bättre i plånboken under hans tid.

Blev kuppmakarna lurade i en fälla av Erdogan själv?

Kanske var han fortfarande sur över att domarna inom Gulanrörelsen var fräcka nog att inleda en korruptionsutredning under 2003 mot honom och hans familj?

Dessförinnan var Gulanrörelsens grundare, predikanten, shejken Fethullah Gulen och Erdogan kompisar, men sedan körde det ihop sig och Gulen förstod att det var mer säkert i USA.

Nu stundar hårda tider för hans anhängare inom militär, polis, media och utbildningsväsendet, som mer vill ha skillnad mellan stat och religion, till skillnad från Erdogan och hans AKP parti.
Jag kommer osökt att tänka på det muslimska brödraskapet i Egypten.

EU:s ledare har det inte lätt. Först Brexit, sedan attentatet i Nice, vars gärningsman först ansågs vara en ensam galning, men som många av oss inte gick på.
Inspirationen kom med största sannolikhet från IS, som ständigt önskar död åt alla otrogna. Officiellt fördömde många av moskéernas imamer terrorattacken, men på nätet florerade det av lyckönskningar från fundamentalister.

Merkel och Hollande måste gnissla tänder när de tvingas att fördöma kuppförsöket mot den demokratiskt valde Erdogan och samtidigt inse att de blivet bestående fångar inom flyktingpolitiken.
Kanske måste EU nu betala ännu mer för att Erdogan inte skall öppna portarna på vid gavel för alla som nu finns i flyktinglägren, med mål mot Europa.

Tänk om EU inte varit så förblindad av sina fria rörligheter, utan i tid insett faran med att få passera gränserna utan pass eller identitetshandlingar och förstått att den yttre gränsen snabbt skulle rämna, när medlemsländernas solidaritet mer finns på pappret än i verkligheten.

Asylskälen skulle ha granskats direkt i flyktinglägren och inga migranter varken från Afrika eller Mena-länder, skulle ha tillåtits att på egen hand få passera alla gränser. Nu blev det tvärtom att unga och resursstarka män kunde få uppehållstillstånd, många på falska grunder, medan de med riktiga skäl svälter i underfinansierade flyktingläger.

Erdogan måste nu nöjt gnugga sina händer.

Ett öppet Europa, en omöjlighet i dag

Attackerna från terrornätverken mot Europa är som ett långt pärlband, där pärlorna består av mördarmaskiner med bomber och Kalasjnikovs.

Alla dåden utförda av unga, våldsbejakande fundamentalister, som snabbt vill upp till Allah.

I Nice, under torsdagskvällen den 14 juli, var mördarmaskinen en lastbil fylld med vapen och som mejade ner och körde över försvarslösa nationaldagsfirare. Många är svårt skadade och den initiala dödssiffran var 84 unga, gamla och barn, men den siffran förväntas att stiga.
Chauffören var Mohamed Lahouaiel Bouhlel från Tunisien som erhållit franskt uppehållstillstånd, som SVT och flera andra kanaler först betecknade som en ensam galning, kanske för att minska misstankarna mot islamiska staten och utpekande av islam.
Dagen efter tog IS på sig ansvaret för dådet.

IS och dess närstående terrororganisationer har tidigare använt bilar som vapen, både i Israel och i Irak. De är mycket duktiga på att gömma och bygga in vapen i sina mördarmaskiner oavsett om förflyttning sker med ben eller hjul.

Terrorforskare har länge varnat för ökad terror aktivitetet i Europa, när IS tappar mark i Mena-länderna av dess regeringsstyrkor. Enorma resurser läggs på polisbevakning och har förmodligen hindrart flera terrorattacker i Europa.

Tack vare EU:s fria rörligheter med helt öppna gränser, så är det mycket lätt för terrorister att smälta in i flyktingströmmarna.

EU eliten är nu mycket konfunderad och frågar sig hur kunde det bli så fel!

Trilskande medborgare och ett Brexit ger kronisk spänningshuvudvärk hos allt fler gynnade federalister, vars mål ett överstatligt Europa, nu fått sig en kraftig törn.

Baktanken med massinvandringen var ökad konkurrens, med sänkta löner och spakare fackföreningar allt enligt önskemål från den globala finanseliten, framförda på dolda Bilderbergsmöten.

Om några får sänkta löner betyder det att andra får mer, krångligare än så är det inte!

Europas vänsterliberala partier blev Bilderberggruppens favoriter.

Tänk så fiffigt att dupera medborgarna med skyldighet att visa medmänsklighet och humanitet för världens alla flyktingar, för ett krigselände som den globala storfinansen själv var skyldig till, genom att blanda sig andra länders angelägenheter.

In till Europa skulle de alla, för baktanken hos EU:s federalister var också att dessa invandrare från medeltida kulturer med klansamhällen, inte skulle känna sig så solidariska med nationalstaten som dess enfaldiga medborgare.

Därför upphöjdes främmande kulturell identitet på bekostnad av den medborgerliga och svensk kultur av dessa mångkulturella vänster vurmare.
Majoriteten av invandrarna röstade rätt, som tack för den generositeten och tvivlade någon muslim var det bara att följa immanens påbud om att rösta rött eller grönt.

Egentligen borde väl våra vänsterliberala federalister nu vara mer än nöjda, med enklaver i förorterna med sharialag och ”skäggiga skuggor” som förföljer kvinnor, unga, barn och oliktänkande, dit varken svensk lag eller räddningspersonal når in, trots vår feministiska politik.

Eftersom de själva bor och arbetar långt från verkligheten, så upptäckte dessa mångkulturella språkrör inte i tid eskaleringen av medeltida sedvänjor i förorterna.
De var mer engagerade att demonisera sverigedemokraterna och beskylla befolkningen för främlingsfientlighet och rasism.
De insåg inte heller i tid att deras humanitära förkläde hade fått stora sprickor och att vi andra sett att kejsaren var naken.

Därför blev det mycket fagert tal om Sverige, svenskhet och svenska värderingar i årets Almedalstal.
Kanske partiledarena i smyg hade letat upp något tal från sin föraktade kollegas gömmor?

Sverige med sin naiva givmildhet är ett eldorado för terrorister, rekryteringscentraler finns i många moskéer och IS verksamhet finansieras till stor del av skattemedel via generösa välfärdsbidrag.

Uppmaningen från IS lyder ”meja ner Allahs fiender” och ”död åt de otrogna!”

Den uppmaningen tror politikerna skall försvinna med samverkan, dialog och korvgrillning med polisen, förutom jobb och bostad.

Aningslösheten hos huvudstadens rödgröna politiker har nått nya rekord i tron på omvändelse till laglydighet och snällhet hos dessa Allahs krigare

Efter terrordådet i Nice väntar jag bara på fördömanden från landets alla moskéer, men fördömmanden sitter långt inne, när deras sedvänjor välsignats av våra politiker.

Uppmaningarna från västs ledare har inte samma raka besked som IS krigarnas, utan består mest av vackra deklarationer, som vi alla redan hört och vet.

Efter attacken på Charlie Hedbo sade statsminister Stefan Löfven att
”detta är ett angrepp på yttrandefriheten,
efter Parisattacken att
”detta är ett angrepp på ett öppet Europa”
efter attacken i Nice att
”detta är ett angrepp på demokratin.”

Yttrandefrihet, öppenhet och demokrati avskyr dessa terrorister som pesten, deras mål är ett Kalifat med sharialag över alla gränser.

När skall västs ledare begripa att ett öppet Europa med sina gränslösa friheter och en föråldrad asylrätt, enbart leder till upprepade attacker mot deras egna medborgare?

EU:s maktelit klarar inte av flyktingar, terror, arbetslöshet, miljöfrågor och fredsarbete.

Mot förmodan blev Brexit verklighet och eliten reagerar som vanligt med stor förvåning, trots att opinionsundersökningarna visat på jämt lopp.

Europas elit frågar sig nu; Hur kunde det hända? Hjälp vad gör vi nu?

Motvilligt tycks de ta in att valresultatet framför allt var folkets protest mot eliten.
Tyvärr verkar eliten aldrig lära sig att medborgare ofta säjer det som de vet är socialt accepterat, men gör ett annat i valbåset. Enligt den finländske statsvetaren Timo Kuranen kallas detta beteende för ”social preferens” och tycks bli allt vanligare när invånarna i åsiktkorridoren (politiker, etablerade ledarskribenter, representanter från föreningslivet, offentlig verksamhet, kulturetablissemanget för att nämna några) bestämmer vad vi ska tycka utanför köksbordet.

Emu omröstning i Sverige under 2003 är att annat exempel på social preferens, samt flera av omröstningarna i EU:s nationalstater, som fått EU byråkraterna att rysa av förakt.

Orsakerna är flera till Brexits seger, till exempel stigande fastighetspriser, sviter efter finanskrisen och inte minst migrationen. Dessa faktorer är gemensamma i flertalet av EU:s 27 medlemsländer. EU har visat en stor oförmåga att hantera flyktingkrisen, terrorhoten, ungdomsarbetslösheten, miljöfrågor och fredsarbete, desto större förmåga har visats på detaljstyrning om gurkors utseende och snusets farlighet.

Nyckelorden i nej sidans kampanj för utträde var att ”ta kontroll” över handeln, ekonomin och inte minst över landets gränser.

Paul Scheffer, forskare, journalist från Nederländerna sätter huvud på spiken i sin bok ”Immigrant nations.”
Han skriver bland annat att ”det grundläggande dilemmat i vår tid är den växande klyftan mellan sociala eliter, som kan röra sig fritt i en värld med allt färre gränser och en växande andel av befolkningen som känner sig hotad av globaliseringen och vänder omvärlden ryggen.” De är förlorarna.

Samuel Huntington, amerikansk statsvetare, professor, författare som under början av sin karriär blev ifrågasatt, men som efter sin död betraktas som en av världens främsta tänkare och statsvetare skriver i boken ”The Davos man” från 2004:
”Den globala eliten har lite behov av nationell lojalitet, nationsgränser som hinder, som lyckligtvis är försvinnande och ser nationella regeringar som rester från det förflutna, vars enda användbara funktionär är att underlätta elitens globala verksamhet.”

Sociolog Manuel Castell stöder Huntingtons teorier och har myntat uttrycket ”Elites are cosmopolitan, people are local”

Globaliseringen medför negativa, sociala verkningar och migrationens stora sociala påfrestningar vilket innebär dystra framtidsutsikter för främst lågutbildade är samstämmiga resultat från andra ansedda forskare.

Tyvärr nöjer sig statsminister Stefan Löfven med Henrik Arnstads utsagor, trots hans mediokra och ifrågasatta CV.
Hur statsministern skall upprätthålla den svenska modellen utan att undvika lönedumpning, det är en gåta jag inte förstår, när arbetslösheten för invandrare ligger på över 20 % jämför med svenskföddas omkring 4 %.

Analfabeter och lågutbildade invandrare är dessutom mycket svårare att både integrera och rehabilitera än välutbildade, som tyvärr är i minoritet, det är min erfarenhet efter många års rehabiliteringsarbete.

Globaliseringens vinnare är välutbildade och bor i skyddade tillväxtzoner, inte minst våra politiker. De kan skörda vinsterna av ett framväxande herrskap och tjänstefolkssamhälle, men döljer detta faktum under sitt humana förkläde.

I SVT:s Godmorgon Sverige, dagen efter den brittiska folkomröstningen, var Birgitta Olsson, liberalerna, mycket upprörd, ja rent ut sagt förbannad över det vilseledda brittiska folket som röstat fel. Folkomröstningar stod inte högt i kurs. Demokrati, det vill säga folkstyre låter fint i teorin, men bara så länge folket röstar som eliten vill.

Varför kan inte dessa humanister förmå skatteverket att lägga till en ruta i deklarationen, där alla multikulturella förespråkare kan kryssa i ett extra % belopp i skatteuttag, som skall gå till invandringens skenande kostnader?
Fattigpensionärer, arbetslösa och sjuka borde få slippa kommande skattehöjningar i migrationens spår, som främst orsakats av lockropen från våra karriärtörstiga politiker.
Troligen skulle resultatet bli skralt, för min erfarenhet från arbetslivet är att dessa självgoda vänsterliberaler sällan eller aldrig bjöd på en bulle till kaffet!

Jag kan nästan höra oron i Bryssel. Hur skall det nu gå med våra löner och förmåner, om krav på folkomröstningar upprepas?

EU har aldrig varit folkets projekt, utan elitens. Nyckelord är den ”fria rörligheten”, som förutsätter att EU:s yttre gränser kan kontrolleras. När både Dublin och Schengen avtalen brakade ihop, så var invasionen från Afrika och Mena länderna ett faktum.
Majoriteten som kom var starka, unga och friska män, fattiga kvinnor med barn blev kvar i flyktinglägren, dit elitens humanitet inte längre orkar fram, när biståndsbudgeten nu har plundrats på 33 %!
Enligt migrationsverket kom under fjolåret 162.000 tusen flyktingar till Sverige, utav dessa saknade 80.000 tusen asylskäl enligt internationella konventioner, men dessa fakta verkar nu vara både gömda och glömda, när vänsterns megafoner omöjliggör lagstadgade utvisningar.

Det humana förklädet har nu stora revor och allt fler väljare har upptäckt hur flosklerna om värdegrund och medmänsklighet varit byggda på lösan sand. Våra politiker har däremot fått skörda frukterna, när de nöjt fått skaka hand med världens stora i både FN:s och Bryssels korridorer, som tack för Sveriges fina värdegrund med gränslös flyktinghumanitet..
Jag anser att multikulturalism med stor invandring, försämrar ett lands gemensamma och historiska värdegrund och urholkar välfärden. Marknadsliberalism med fri rörlighet försämrar löner och arbetsvillkor för arbetarna och framför allt hos de som befinner sig längre ner i samhällstrappan.

Om vissa grupper får det sämre innebär det att andra får det bättre, så enkelt är det.

Vinsten av invandringen tillfaller bara ett fåtal, inte minst inom den skrupelfria flyktingindustrin.

Vad politikerna inte heller talar om är att svensk flyktingpolitik består av ett stort demokratiunderskott. Riksdagen har utan debatt och utan konsekvensanalys bara klubbat i genom att Sverige skulle förvandlas till ett mångkulturellt samhälle, redan 1975, troligen orsakat av nationell hybris under Olof Palmes glansdagar.

Min bror, långtradarchaufför med över 40 år bakom ratten kan berätta om hur den fria rörligheten har gjort arbetare från andra länder rotlösa, försämrat svenska chaufförers arbetsvillkor, dumpat löner, givet ökad stress och om åkerier som gör konkurs om de inte utnyttjar utländska chaufförer i dåliga bilar och med stora brister i erfarenhet av svenska vägar.
Men dessa petitesser är inget som oroar dagens unga karriärpolitiker. Oron är däremot stor om kraven på omröstning till EU medlemskapet ökar i styrka efter det förfärliga Brexit.
Hjälp vad gör vi då?

Denna insändare publicerades på Newsvoice.se 2016-07-05.

Nya bekymmer för EU:s federalister

En olycka kommer sällan ensam, tänker nog många av EU:s toppar.
Efter den förfärliga Brexit utgången, så måste presidentvalet i Österrike nu göras om.

Österrikes författningsdomstol godkände inte presidentvalet i maj, eftersom räkningen av poströsterna inte följde reglementet.
Bara 31.000 tusen röster skiljde vinnaren miljöpartisten Alexander Van der Bellen från frihetspartiets ledare Norbert Hofer. Den andra valomgången äger troligen rum i september och EU federalisterna får åter hålla andan.

Dessutom tar Slovakien nu över EU:s ordförande klubba, vars premiärminister Robert Fico klart har deklarerat att han vill minska EU:s makt.
Allt fler medlemsländer är på krigsstigen och protesterar mot att bara Frankrike, Tyskland och Italien skall hålla i taktpinnen.

Den som däremot har glada dagar, trots EU:s handelsrestriktioner, är Rysslands president Putin, som trots sitt pokeransikte säkert ler i mjugg åt EU:s utförsbacke.
Till råga på allt blev han nyligen inbjuden av Finlands president för att diskutera gemensamma frågor grannar emellan.
Sverige suckade och sa att så skulle aldrig vi göra och glömmer lätt att Finlands historia inte är vår.

Trots EU:s ilska och upprördhet lär federalisterna säkert få vänta på Storbritanniens ansökan om utträde enligt artikel 50. Stor turbulens råder om vem som ska få premiärministerposten efter Cameron, när den tippade efterträdaren Boris Johnson insåg att stödet inom det konservativa partiet var otillräckligt.

Det blir spännande att se hur EU kommission och parlamentet skall lösa denna kris, utan att deras ministrar helt tappar ansiktet.

Första steget är att inse att valutgången i Storbritannien var protest från en marginaliserad folkvilja. Inser man inte det utan bara fortsätter att skylla på främlingsfientliga, populistiska partier då är det kört.

Alla händelser har en bakgrundshistoria och precis som inom biomekaniken sker rörelser när krafter kommer i obalans.
EU borde långt tidigare ha förstått att de går i otakt med medborgarna, men sitter man på en tjock plånbok och ständigt omges av fjäskande ja-säjare, då är vägen till insikt mycket lång.

Förmodligen arbetar redan konsulter med frågan hur demokratin i nationalstaterna skall kunna urholkas, utan att väljarna märker det och bara blir mer förbannade.
Tidigare metoder med skrämsel, idiotförklaring och pådyvlad flyktinghumanitet gav inte avsedd verkan. Bakdörren med omval verkar också stängd.

Tänk om EU-topparna med Merkel och Hollande i spetsen kunde förstå att demokrati är rätten att få tycka och skall respekteras, även om makthavarna tycker att majoriteten röstat fel.

Globaliseringens vinnare och förlorare

EU:s vara eller inte vara, det är framtidsfrågan?
Mindre makt till EU och mer till nationalstaterna är en lika ofrånkomlig som glädjande förändring i Brexits spår.

Den första stora svallvågen efter Brexit chocken verkar ha lagt sig något bland Europas ledare, men det kommer nya som ställer till ännu större problem för politikerna.

Skottland, som är en EU vän vill rösta om igen, om tillhörighet till Storbritannien. Under 2014 blev det ja i folkomröstningen, men nu hänger ett nej i luften.
Irlands framtid är också oviss.
Katalonien och Gibraltar är stora orosmoment för Spanien.
Gerd Wilders i Nederländerna skrapar nog lätt ihop 300.000 tusen underskrifter för att en rådgivande folkomröstning om EU medlemskapet skall äga rum.
I Danmark oroar Dansk Folkeparti, även om dagens statsminister Lars Looke Rasmussen är kallsinnig till folkets röst om EU medlemskapet, så kan förändring ske.
EU länder i öst vill ha fortsatta pengar, men kräver tuffare migrationspolitik. De har en annan historik med erfarenhet av islams framfart och medeltida sedvänjor.
Under 2017 är det också val i Frankrike och Marine Le Pen ligger redan i täten och över Atlanten lurar Donald Trump som kan utmana Hillary Clinton med sina Wall Street vänner.

Frustrationen är nog störst i London, där unga, välbeställda tillsammans med finanseliten kräver ny folkomröstning. Argumentet om lågt valdeltagande i en sådan viktig fråga känns lite ihåligt när 72,2 % röstade, vilket är betydligt högre än brukligt. Många av de som röstat ja funderar nu på om London inte kan bli en egen stat om inte omval blir accepterat?
Demokrati är bra bara så länge Ni röstar som vi vill!
Den största faran i dag är att politikerna, som går i finanselitens ledband, tömmer demokratin på dess innehåll och bara behåller ett uddlöst ramverk.

Skiljelinjen mellan ja och nej sidan till EU medlemskap går främst mellan unga och gamla, mellan stad och land, mellan välutbildade och lågutbildade väljare i hela Europa.

Felet som makteliten, med EU federalisterna och dess lakejer, alltid gör är att inte i tid analysera orättvisor och därmed motsättningar mellan globaliseringens vinnare och förlorare.
Vackra, men innehållslösa ord om att hela landet skall leva håller inte, när post, bank, affärer, skolor, sjukvård, polis, brandkår och arbetstillfällen försvinner från orten.
Arbetarnas oro över lönedumpning, arbetslöshet, bostadsbrist, kriminalitet och terrorhot i invandringens spår, förvandlades mycket tidigt av makthavarna till främlingsfientlighet och rasism, som allt för villigt förmedlades av lojal media.
Politikerna däremot sitter själva tryggt i orubbat bo.

Den bakomliggande orsaken till dagens utveckling i Europa, med så kallade främlingsfientliga partiers framväxt, som jag hellre skulle kalla arbetarvänliga, började redan på 70-talet efter avreglerings- och privatiseringshysterin.
Fri marknad blev då det enda rätta.
Frontfigurerna var då Ronald Reagan och Margret Tatcher. Politiken ledde till att de rika blev rikare och de fattiga fattigare. Unga, arbetare och tjänstemän i främst den lägre medelklassen tillhörde också förlorarna och tappade framtidstron.
Finanssektorn svällde okontrollerat och blev ännu tjockare av ett låna ut pengar till medborgare, som hade förlorat sin standard genom denna orättvisa omfördelningspolitik och sen gick det som det gick när de ompaketerade lånen skulle betalas tillbaka och allt brakade ihop.
Men finanseliten och investmentbankernas allierade, det vill säja politikerna räddade snällt bankerna och notan skickade de till folket genom tuff åtstramningspolitik i hela Europa. EU tillsammans med den europiska centralbanken (ECB) är bara kapitalets riddare.

De borgerliga ledarskribenterna med DN:s Peter Wolodarski i spetsen gråter nu krokodiltårar efter att engelsmännen röstade så fel. EU samarbetet försvåras, liksom öppenheten, viljan att lösa problem gemensamt och inte ge efter för nationalism och ett vi och dom tänkande, låter det unisont från gammelmedias ledarsidor.
Tillåt mig att ironiskt le!

Brexit verklighet – hjälp vad gör vi nu?

Mot förmodan blev Brexit verklighet och eliten reagerar som vanligt med stor förvåning, trots att opinionsundersökningarna visat på jämt lopp.

Reaktionen var lika i Sverige, när majoriteten av väljarna röstade nej till euron i omröstningen 2003.
Europas elit frågar sig nu; Hur kunde det hända? Hjälp vad gör vi nu?
Motvilligt tycks de ta in att valresultatet är folkets protest mot eliten.
Orsakerna är flera till nej sidans seger, stigande fastighetspriser, sviter efter finanskrisen och inte minst migrationen. Dessa faktorer är gemensamma i flertalet av EU:s 27 medlemsländer.
Nyckelorden i nej sidans kampanj för utträde, med Nigel Farage och Boris Johnsson i spetsen, var ”ta kontroll” över handeln, ekonomin och inte minst över landets gränser.

– Paul Scheffer, forskare, journalist från Nederländerna sätter huvud på spiken i sin bok ”Immigrant nations.”
Han skriver bland annat att ”det grundläggande dilemmat i vår tid är den växande klyftan mellan sociala eliter, som kan röra sig fritt i en värld med allt färre gränser och en växande andel av befolkningen som känner sig hotad av globaliseringen och vänder omvärlden ryggen.” De är förlorarna.

– Samuel Huntington, amerikansk statsvetare, professor vid Harwords universitet och som under början av sin karriär blev ifrågastt, men som efter sin död betraktas som en av världens främsta statsvetare skriver i boken ”The Davos man” från 2004
”Den globala eliten har lite behov av nationell lojalitet, nationsgränser som hinder, som lyckligtvis är försvinnande och ser nationella regeringar som rester från det förflutna, vars enda användbara funktionär är att underlätta elitens globala verksamhet.”

Sociolog – Manuel Castells skirver att ”Elites are cosmopolitan, people are local”

Men statsminister Stefan Löfven nöjer sig med Henrik Arnstads utsagor, trots hans mediokra och ifrågasatta CV.
Hur han skall upprätthålla den svenska modellen och undvika lönedumpning. Det är en gåta jag inte förstår, när arbetslösheten för invandrare ligger på över 20 % jämför med svenskföddas dryga 4 %. 70 % av försörjningsstödet går till invandrare i Malmö och utan Robin Hodd skatten skulle staden för länge sedan vara konkursfärdig.

Globaliseringen medför negativa, sociala verkningar och migrationens stora sociala påfrestningar ger mycket dystra framtidsutsikter för främst lågutbildade, är andra resultat från ansedda forskare. Lågutbildade invandrare är dessutom mycket svårare att integrera.
Vinnarna är välutbildade inrikesfödda som bor i skyddade tillväxtzoner, inte minst våra politiker. De kan skörda vinsterna av ett framväxande herrskap och tjänstefolkssamhälle.
Förmodligen har inte våra partiledare tagit del av resultaten från dessa migrationsforskare.

I SVT:s Godmorgon Sverige, dagen efter den brittiska folkomröstningen, var Birgitta Olsson, liberalerna, mycket upprörd, ja rent ut sagt förbannad över det vilseledda brittiska folket som röstat fel. Folkomröstningar stod inte högt i kurs.
Hon röstade till exempel nej till åtstramning av asylreglerna några dagar tidigare tillsammans med vänsterpartiet och centerpartiet. Liberalerna och kristdemokraterna lade ner sina röster, medan s, mp, m och sd såg till att förslaget blev verklighet.

Varför kan inte dessa humanister förmå skatteverket att lägga till en ruta i deklarationen, där alla multikulturella förespråkare kan kryssa i ett extra % belopp i skatteuttag, som skall gå till invandringens skenande kostnader?
Troligen skulle resultatet bli skralt, för min erfarenhet från arbetslivet är att dessa självgoda vänsterliberaler sällan bjöd på en bulle till kaffet!

Jag kan nästan höra oron i Bryssel. Hur skall det nu gå med våra löner och förmåner, om krav på folkomröstningar upprepas?

EU har aldrig varit folkets projekt, utan elitens. Nyckelord är den ”fria rörligheten”, som förutsätter att EU:s yttre gränser kan kontrolleras. När både Dublin och Schengen avtalen brakade ihop, så var invasionen från Afrika och Mena länderna ett faktum.
Majoriteten som kom var starka, unga och friska män, fattiga kvinnor med barn blev kvar i flyktinglägren, dit elitens humanitet inte längre orkar fram, när biståndsbudgeten nu har plundrats på 33 %!
Enligt eliten kallas alla för flyktingar oavsett skyddsbehov och avsikter. Lockropen från Sverige har skallat högst under många år, för att nu tvärt tystna, när kommunerna knäar och skattehöjningar är i sikte.
Jimmie Åkesson kan nu nöjt säja, vad var det vi sa och järnrören verkar äntligen ha fallit i glömska. För nu letas partiets program fram ur papperskorgarna.
Det humana förklädet har nu stora revor och allt fler väljare har upptäckt hur flosklerna om värdegrund och medmänsklighet varit byggda på lösan sand.

EU har aldrig fått folkets förtroende utan endast kapitalets och deras lakejer. EU har misslyckats med de stora frågorna som till exempel miljö, arbetslöshet och migrationen. Däremot har engagemanget varit desto större i de små frågorna som gurkors utseende och snusets farlighet.

Multikulturalism med stor invandring, försämrar ett lands gemensamma och historiska värdegrund och urholkar välfärden. Marknadsliberalism med fri rörlighet försämrar löner och arbetsvillkor för arbetarna och framför allt hos de som befinner sig längre ner i samhällstrappan.

Om vissa grupper får det sämre innebär det att andra får det bättre, så enkelt är det.

Det ingen av makthavarna talar om är den stora åderlåtningen av erfarenhet och kunskap som sker i migrationens kölvatten, när framtida återuppbyggnad måste ske i deras hemländer. Nej, invandrarna skall rädda vår framtida välfärd, trots att de flesta numera ser att motsatsen sker.
Vinsten av invandringen tillfaller bara ett fåtal, inte minst inom den skrupelfria flyktingindustrin.
Våra politiker ser sin karriär gynnas av landets humanitet och får beröm från de främsta inom FN, EU samt av inflytelserika, globala och finansiella aktörer. Den egna befolkningen struntar man i.

Vad politikerna inte talar om är att svensk flyktingpolitik består av ett stort demokratiunderskott. Riksdagen har utan debatt och utan konsekvensanalys bara klubbat i genom att Sverige skulle förvandlas till ett mångkulturellt samhälle, redan från 1975 och framåt.

Min bror, långtradarchaufför med över 40 år bakom ratten kan berätta om hur den fria rörligheten har gjort arbetare från andra länder rotlösa, försämrat svenska chaufförers arbetsvillkor, dumpat löner, givet ökad stress och om åkerier som gör konkurs om de inte utnyttjar utländska chaufförer i dåliga bilar och med stora brister i erfarenhet av svenska vägar.
Men dessa petitesser är inget som oroar dagens unga karriärpolitiker. Oron är däremot stor om kraven på omröstning till EU medlemskapet ökar i styrka efter det förfärliga Brexit. Hjälp vad gör vi då?