Kategoriarkiv: Dissident

Löfven; Oj, nu har jag varit naiv igen…

Lövens propaganda centraler SVT/SR med regimmedia tillsammans med godhetsetablissemanget arbetar nu hårt med att flytta fokus från islamismens utbredning till högerextrema och nazister, men framgången uteblir.

Trots att media försöker få pandemin som täcke över det invandringsrelaterade våldet, så hjälper det inte.

Stenkastning och brända bilar är vardagsmat. Vandalerna i Eskilstuna tog till storsläggan och blev riktigt förbannade i helgen, när en högt rankad broder togs till polisens förvar. Kanske uteblev pizzan och trevligt förstående samtal? Självklart måste de hämnas på alla som försörjer dem.

Jag är ledsen Märta Stenevi, men stenkastning och tutta eld på bilar är inte en svensk tradition. Våldet kommet kommer från dina omhuldade klaner och dess avkomma, som du värnar med hull och hår. Att > 90 % av alla migranter inte har ett smack med asylrätten att göra är inget som går in i din och dina vänners godhetsbubbla. Alice Bah Kunkhe trippar nu runt i EU, som kulturminister gödslade hon obskyra muslimska brödraskap, som tack för att de röstade in henne i riksdagen.

”Personalärende” kallar cheferna på SR/ekot skandalen med journalisten som skrev snälla och hjärtknipande artiklar om sin terroristvän, som fått kärlekens låga att självtända, vars tidpunkt justerades med lögner. Tänk om det varit en så kallad nazist i stället, då hade personalärendet direkt förvandlats till hot mot rikets säkerhet och Säpo kommit ångande ut. Verkligheten kryper allt närmare, då återstår bara censur och strypt yttrandefrihet från dessa globala springpojkar.

https://www.dn.se/sverige/p-boter-avslojar-islamistens-relation-till-sr-reportern/

Mäki; Illustrerar vad allt fler inser att det är statsministern med lakejer som varit naiva, inte vi som insett haveriet.

För läsare som vill ha mer information så kommer här en internet text från Magnus Stenlund;

”Hur illa det är med islam? Mycket mer illa än det illa vi tror.

Dr. Guy Millière, professor vid Paris universitet och författare av 27 böcker om Frankrike och Europa, har författat en viktig text som kan läsas i NewsVoice på svenska.

Den berättar om hur det franska samhället förvandlats och på några år gått från frustrerat ’gnäll’ från anti-islamister och den vanliga nonchalansen av problem från godhetsetablissemanget, till något som börjar kunna beskrivas som total underkastelse och medlöperi av stora delar av landets etablissemang, driven av rädsla. Man hjälper alltså till, med aktiv quisling-kollaboration, att påskynda islamifieringen.

De dissidenter som fortfarande vågar höja sin röst, behöver inte säga något som framstår som särskilt kontroversiellt, för att genast mordhotas. Som den franske läraren Didier Lemaire, vars korta brev om hur skolan där han arbetar lagt munkavle på all undervisning om islam, judendom och Israel, återges. Det öppna brevet publicerades i en vänstertidning två veckor efter halshuggningen av Samuel Paty och det  Lemaire säger är att islams mord måste mötas med ett annat gensvar än tända blommor, tända ljus och allsång.

Detta leder inte bara till att han genast mordhotas. Lärare i hans skola anklagar honom för uppvigling och borgmästaren i hans stad, med Ali i förnamn, stämde honom för ärekränkning. Lemaire tvingades att avgå.

Det fåtal islamkritiska röster som fortfarande hörs i fransk media åtalas på samma sätt regelmässigt, åter och åter igen. Den populäre Éric Zemmour på Cnews fortsätter sina dagliga program, trots att han på årlig basis tvingas betala böter på EUR100 000 varje gång han stäms. Kanalen drabbas på samma sätt, med dubbelt så höga böter. Och det är inte falska påståenden som Zemmour kommer med. Det spelar ingen roll; domstolarna kan hävda att det handlar om uttalanden ”som uppviglar till rasrelaterat hat.” Ju sannare, desto värre.

Zemmour kanske kan fortsätta. Hans program är det populäraste i Frankrike. Men signalerna är, till alla andra: våga inte ens försöka. Du kommer inte bara förlora ditt jobb. Vi kommer göra dig till rättshaverist och se till att du går i personlig konkurs. Ingen kommer stå på din sida när du mordhotas, istället kommer du anklagas för islamofobi.

Marine Le Pen ser i opinionen ut att få flest röster i den första omgången till val av president. Men som vanligt lär de övriga sluta upp bakom hennes motståndare, Macron, i omgång nummer två. Det är det här som gör att franska generaler talar om inbördeskrig mot islamisterna.

Frankrike sägs ha 8,8% öppet muslimsk befolkning. Det är troligen en mycket lägre siffra än den totala andelen, och är därför svår att jämföra med Sveriges, där den totala andelen av den officiella befolkningen kan vara ca 12,5%. Men vi kan nog utgå ifrån att vi har en jämförbar demografisk situation. Vad som ytligt skiljer oss från Frankrike är att att islamisternas terror slagit hårdare. Men vad vi måste fråga oss är varför.

Mitt svar är att det beror på att Frankrike faktiskt har svarat på de muslimska kraven med ganska tuffa metoder. Johan Westerholm talar i Hotspot om att Macrons restriktioner är hårdast i Europa. Samtidigt som hans nya lagstiftning vattnats ur, som beskrivs i NewsVoice artikel, så finns det delar av institutionerna som kräver mer, inte minst generalerna, nu även uppbackade av anonyma soldater. Sådana finns inte alls i Sverige.

Detta är som vi vet heller inte Löfvens modell. Det finns inte en enda general som skulle ta bladet från munnen. Ingen aktiv näringslivsprofil, inga kyrkomän, och domstolarnas lagmän ska vi inte tala om.

Men OM det helt hypotetiskt ändå skulle hända, så är det alltså inte så att vi kan förvänta oss att de ’svenska’ islamisterna bara kommer fortsätta som förut, använda de ’mjuka’ metoder, man hittills gjort, inte när Sverige vill gå dem emot, avväpna dem, skicka dem ut ur landet. Nej, det är först då vi kommer se deras verkliga ansikte. Och de kommer ha stora delar av det officiella Sverige bakom sig.

Skillnaden mellan Sverige och Frankrike är alltså inte alls att ’det är värre’ i Frankrike, eller att ’man hunnit längre’ där i den pågående islamifieringen av samhället. Den pågår i Sverige på exakt samma sätt, men utan tillstymmelse till motstånd. Och så länge den inte möter motstånd så finns det heller ingen anledning för islamisterna att bruka våld; man behöver inte pacificera ett folk som redan agerar pacificerat.

Frankrike, eller delar av landet, gör motstånd. Därav våldet.”

Magnus Stenlund
https://newsvoice.se/2021/05/frankrike-macron-muslimsk-radikalism/

Ingrid Björkman en modig pionjär, som inte tystnar!

Att få sina tankar och åsikter bekräftade av erfarna och kunniga personer värmer. Här är en modig pionjär, Ingrid Björkman, som tidigt fick möta etablissemangets nedlåtande omdömen, när hon lät sina gedigna erfarenheter från U-landsarbete komma till tals.

Denna presentation är från ett inlägg för ett par år sedan.
https://word.harrietsblogg.se/2016/07/12/ingrid-bjorkman-en-modig-pionjar/
”Tänk om våra politiker mer hade lyssnat på kloka personer med gedigen kunskap och erfarenhet från sitt område, då hade dagens situation sett helt annorlunda ut, inte minst i flyktingpolitiken.
Ingrid Björkman, docent, debattör, författare, forskare med lång utlandserfarenhet och expert på utvecklingsfrågor i U-länder, är numera en äldre dam, som jag önskar att fler makthavare lyssnade till.
Kärnan i hennes budskap är att konsekvenserna av Sveriges flyktingpolitik har orsakat åderlåtning av kompetens i invandrarens hemland och enorma påfrestningar för värdlandet.
Sveriges bistånds- och flyktingpolitik med dess humana locktoner har i stor utsträckning bidraget till dessa konsekvenser………..”
Nu har denna livserfarna dam skrivit ett inlägg på Arnstberg&Sandelins blogg ”Invandring och mörkläggning,” som värmer i själen. En vederhäftig sammanfattning om ”Agendan bakom dagens migrationspolitik.”
EU- elitens mål är överstatlighet och eliminering av nationalstaten. Medlet är folkutbyte, där migranter främst Välkomnas, vars religion, kultur med medeltida traditioner maximalt krockar med västs demokratiska principer och vår grundlag. Eftersom dessa migranter har större potential för söndring av välfärdsstaten.
Åderlåtning av kompetens i hemlandet och av välfärden i värdlandet är den globala elitens intention, som har varit otroligt framgångsrik, mycket tack vare Sveriges politiker, som visat vägen med Reinfeldts öppna hjärtan och vänsterns svek mot den arbetande befolkningen.

Döden på Medelhavet och människosmugglarnas rikedom har bara ökat öppenheten hos lättlurade medborgare, som varken vill se eller förstå vilka som ligger bakom; deras politiker! En stor del av befolkningen är dock mycket medvetna om landets negativa utveckling, men feghet, karriär och girighet slår ut både klokskap och moral.

  Sprid gärna artikeln till vänner och bekanta som funderar, men inte hittar svaren i statslojal media. En äldre dam med pondus och gedigen lärdom från livserfarenheter är svårare att avfärda än dagens brunfärgade avfällningar.
IB avslöjar politikers och medias myter om flyktingpolitiken.
-Majoriteten flyr inte för sina liv, det är främst unga män som uppfostrats efter Koranens budskap, som önskar ett bättre liv i väst. Många blir ankare för den övriga familjen. Riktiga flyktingar har sällan medel till smugglarresan utan förblir i flyktinglägren.
-Den påstådda lönsamheten uteblir, majoriteten av syrier är inte högutbildade och Löfvens mininivå är 3-4 ggr högre än övriga Nordiska länder tillsammans, eftersom hans gränser läcker som ett såll.
Några citat från Björkmans artikel:
”…….. Den svenska ”flyktingpolitiken” har genomförts i stor partipolitisk enighet – men utan folkmajoritetens stöd. Den har drivits igenom med hjälp av lögner, vilseledanden, mörkanden, ignorering av fakta, rasismanklagelser och förföljelse av oliktänkande. Politiken har haft minimal effekt på världens flyktingproblem och förödande konsekvenser för det svenska samhället…..
……..Mycket talar för att det hela tiden funnits en tydlig avsikt bakom ”flyktingpolitiken”. Och att denna avsikt varit, och alltjämt är, att genom okontrollerad massinvandring förändra Sverige demografiskt. Att göra Sverige mångkulturellt. Detta sker i ett rasande tempo. Från slutet av millenieskiftet fram till 2018 har redan 1,8 miljoner uppehållstillstånd beviljats. Men eftersom makthavarna inte haft mandat för den förda politiken, har medborgarna lurats tro att det varit fråga om en ”human flyktingpolitik”. En sådan politik går ju lätt att få stöd för – vem vill inte räknas till de goda?……”

En dissident, som Ingrid Björkman strävar oförtrutet efter ärlighet, medan elitens och dess hantlangares strävan endast är makt!

Dissidenter, konsekvenser och psykopatiska beteenden

Wipipedia:
”Dissident” är en person som aktivt motarbetar den rådande ordningen. Vanligen avser man en politisk dissident som oftast med fredliga medel sätter sig upp mot en totalitär regim.

dissident

”Konsekvenstänkande” är förmåga att inse och förstå konsekvenserna av sitt handlande både i nutid och framtid.

”Psykopati” (från psyche ”själ”, ”liv” och pathos ”lidande”) är en generell beteckning på en störd personlighet ifråga om känsloliv och vilja att följa sociala normer.

Journalisten Marika Formgren, är en ”dissident” som är värd all beundran.
Krönikor finns på hennes blogg www.marikaformgren.se
Hon tillhör de journalister, som mer eller mindre knuffats ut i kylan från tidningar de arbetat på.
MF har arbetat på Corren, Smålandsposten, Svenska Nyhetsbyrån (SNB) och är numera fri skribent och kommunikatör.
”Men inte ens som ledarskribent får man tänka alla tankar hela vägen ut” skriver hon under Om mig på sin blogg.

Här citerar jag några stycken från hennes inlägg ”Vägra skämmas” från 21 juni 2016.
……”Att försöka förutse vilka konsekvenser olika politiska vägval har för Sverige och svenska folket är alltså en dödssynd bland svenska journalister.
Det enda konsekvenstänkande som är tillåtet och uppskattat i denna yrkesgrupp är att i alla lägen överväga konsekvenserna för den egna karriären, det egna varumärket.
På grund av tidningsdöden så ser jag hur en strid ström av före detta kollegor – både nyhetsjournalister och ledarskribenter – lämnar journalistiken för att istället börja jobba som ”kommunikatörer”. Det är bra….
……Jag hör till en grupp människor i Sverige som har några saker gemensamt:
* Vi arbetar/har arbetat med skrivande och/eller opinionsbildning.
* Genom att använda just konsekvenstänkande förutsåg vi asylkatastrofen innan den var ett faktum.
* Trots att det var ett journalistiskt självskadebeteende (stred mot dåvarande ”värdegrund”) så skrev vi om vilka slutsatser vårt konsekvenstänkande ledde oss till, med andra ord varnade vi för att den svenska invandringspolitiken var ohållbar….
….Trots åsiktsskillnader har vi ytterligare en sak gemensamt: Vi har alla betalat ett mer eller mindre högt pris för att vi kritiserade invandringspolitiken innan det blev opportunt.
Därför ställs i dissidentkretsar ofta den bittra frågan
”När ska vi få upprättelse, när ska etablissemanget erkänna att vi dissidenter hade rätt, att vi inte var fascister med en unken människosyn utan att Sverige idag hade mått bättre om man hade lyssnat på oss i tid?
….Skillnaden mellan etablissemang och dissidenter är att dissidenter strävar efter ärlighet, medan etablissemang strävar efter makt….
När dissidenternas åsikter blir alltför populära i folkopinionen (för att folk i sin vardag upplever att dissidenternas verklighetsbeskrivning är sannare än etablissemangets); sno dissidenternas åsikter, samtidigt som du mer högljutt än någonsin anklagar dissidenterna för att vara rasistnazistfascister…
….Att hävda att den som förutser och vill förebygga katastrofen är rasist (eller något annat fult, vi vet ju inte vilken som är nästa ”utmaning” att tabubeläggas av värdegrundsdemokraterna) – det är inte att anpassa sig efter verkligheten, det är att dubba ointelligens till dygd.”
Slut på citaten från hennes blogginlägg ”Vägra skämmas.”

Mycket i detta inlägg är hyperaktuellt i dag, när verkligheten har kommit i kapp makthavarna.
SD:s framgångar i flera av höstens opinionsundersökningar skrämmer, när rasist/nazist stämpeln skrämmer allt färre medborgare.
Det är snart bara Peter Wolodarski och Henrik Arnstad som har ett stort lager av stämplar kvar.
När jag ser politikers och journalisters brist på konsekvenstänkande så associerar jag till små barn, som inte förstår konsekvenserna av sina handlingar, men förståelsen kommer när tiden går och hjärnan växer till.
Vi vet att så kallade bokstavsbarn har något trassel i hjärnans synapser och att till exempel adhd, autism diagnoser är överrepresenterade bland kriminella, som också kan belastas av psykopatiskt beteende.
Denna psykopatiska personlighetsstörning finns både hos låg- och högutbildade. De sistnämnda verkar ofta i yrken där stor maktposition finns, till exempel chefer, media, finanssektorn, advokater och politiker.
Om psykopater finns mycket intressant att läsa, forskning saknas inte heller.
Robert D. Hare, född 1934, är en kanadensisk forskare inom kriminalpsykologi. Han är professor på University of British Columbia där hans studier centreras runt psykopatologi.
Boken ”Psykopater i arbetslivet” av Lisbet Duvringe, Mike Florette blev mycket uppskattad när den kom ut i fjol och visade på ett stort behov.
Det finns fler förklaringar till ohälsa, än brister i flexibilitet och att inte tänka tillräckligt positivt på arbetsplatsen. Det är smärtsam insikt för snabbutbildade motivationskonsulter.
Manipulerande, lögner och brist på empati är utmärkande egenskaper för ett psykopatiskt beteende och kan bli bränsle för karriären, även om det för lågutbildade kan sluta bakom galler. De högutbildade stormar i stället fram och kan skada många i arbetslivet och medborgare i samhällslivet.
Utbrändhet är en diagnos med många orsaker, vars sjukskrivningstal nu skrämmer socialministern.
Ut i kylan, knuffas dissidenter och oppositionella som klarsynt ser orsak och verkan före alla andra. När denna insikt redovisas i tal och skrift kommer motattacken.
En sådan obehaglig frispråkighet måste täppas till, det vet alla som halkat ner i karriärtrappan och efter uppresning pudlat och sällat sig till ja-sägarnas skara. Grupptrycket värmer även om själen kan ta skada.
Skillnaden är att ”dissidenter strävar efter ärlighet, medan etablissemanget efter makt” som Marika Formgren enkelt uttrycker det.
”Vad är det för skillnad på att inte våga/få säga vad man tycker i en diktatur och att inte våga/få säga vad man tycker i en demokrati?
(En klok fråga som en bloggläsare fångade upp från nätet)