Etablering av nyanlända har som förväntat högsta prioritet i höstbudgeten.
Att den orättvisa pensionärsskatten skulle tas bort finns inte längre på agendan.
Pensionärer och andra medborgare får flytta, när nyanlända får bostäder utan en dag i kö. Kommuner tvingas därmed dra in på annat och/eller höja avgiften för omsorgstagare som inte har en krona för mycket.
Fattigpensionärer är ingen väljargrupp som prioriteras, medelklass och utlandsfödda måste smickras, så de inte lockas till rasisterna.
Jag begriper inte hur regeringen bara kan fortsätta i samma misslyckade ”snabbspår”.
Snabbspåren lanserades av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i början av 2015. Syftet var att förkorta etableringstiden för nyanlända och få ut dem i arbete snabbt.
Dagens facit är att endast 4 % av 58.000 nyanlända som är inskrivna på arbetsförmedlingens etableringsprogram är snabbspårs deltagare (Svd 2016-09-20).
Om en VD i det privata näringslivet hade gjort samma missbedömning och redovisat ett sådant magert resultat, hade styrelsen gett honom sparken direkt och förmodligen hade varningsklockor ringt efter första kvartalsrapporten.
Citat från en artikel i Svd 2016-09-20 angående fortsatt satsning på snabbspår i höstbudgeten.
” …Men arbetsgivaren säger att det går för trögt och de börjar tröttna. Kommentar?
Ylva Johansson: Jag säger att det här måste Arbetsförmedlingen lösa och det vet de.
När då?
– Nu.
Men många arbetsgivare vi pratat med säger att det inte händer någonting med snabbspåren.
Vad säger du?
– En del snabbspår är i gång och en del möter på problem. Mitt besked är tydligt till arbetsförmedlingen – det här måste ni bara fixa.”
God dag yxskaft igen!
Varför inte säga som det är, att vi har bedrivet kortsiktig politik, ägnat oss åt lockrop, för att visa hur humant Sverige är. Vi hade inte en tanke på att landet därigenom faller isär och att våra egna medborgare får betala kalaset.
Misslyckandet är stort, eftersom hon med sina rödgröna kollegor blundar för alla hinder.
Kultur, religion, seder och bruk har stora skillnader från värdlandets. Deras utbildningsnivå är låg, många är analfabeter och deras yrkesutbildningar passar dåligt till kraven från högteknologisk industri (se gårdagens inlägg).
När assimilering gick åt pipan, så ändrades det till integrering och när det också misslyckades, så återstod bara tvångsassimilering för svenskar till den främmande kulturen. De som protesterar åker lätt in i buren.
För vi måste sona vår historia med undfallenhet och humanitet till de som önskar ett bättre liv, medan majoriteten av förföljda glöms bort i flyktinglägren.
Sverige börjar nu bli känt uti i världen för sitt fina skyltfönster, som saknar verkstad och den svenska humaniteten blir allt svårare att exportera.
Statsministern frotterar sig denna vecka bland stats- och regeringschefer i FN. De skall presentera sina visioner om FN:s arbete.
När det gäller världens flyktingar upprepar han samma mantra ”att fler länder måste erbjuda skydd och hjälp”, men gensvaret är svalt.
Ökat bistånd kan de prominenta deltagarna nicka ja till i tjusig konferenssal, men vid hemkomst åker nog inbetalningskorten ner i papperskorgen, för betalningsviljan är skral.
Tänk om statsministern i stället tog upp att bara kostnaderna för ensamkommande så kallade flyktingbarn i hans humana land, nu överstiger hela FN:s budget för hjälp till alla flyktingar i hela världen.
Han kunde också berätta om att över hälften är unga, men vuxna män som lurat migrationsverkets snälla handläggare med sin ålder och att några läkare med röda ungdomssynder fått fria händer att förbjuda åldersbestämning.
Vi vet att det inte händer, för när statsministern kommer hem är det samverkan och tillsammans som gäller, när politiker-orsakade utmaningar måste lösas.
Jag upprepar med en dåres envishet, professor Stefan Hedlunds korta analys av orsaken till dagens havererade flyktingpolitik, vilket är politikernas humanitära hybris och demoniseringen av Sverigedemokraterna.