Kategoriarkiv: Budget

Historiskt mottagande, historiska kostnader!

Gästkrönikör: Jan Ivarsson, politiskt obunden.

”Tidningen AffärsVärlden har granskat Migrationsverket kostnader för år 2016. Den historiskt stora massinvandringen har medfört historiskt stora och direkta kostnader för verket. De uppgick till 73 miljarder kronor. De medför historisk påverkan på samhället.

Under 2016 var antal asylsökare 29 000 personer men år 2015 var de ca 163 000.

– Den största arbetsinsatsen har varit att avgöra ansökningar från 2015 för att de sökande inte skall behöva vänta för länge på beslut, enligt Migrationsverket.

Utgiften 73 miljarder kan jämförs med statens andra stora utgifter.

Försvar och krisbredskap 49, utbildning och universitetsforskning 66 och avgift till EU 30 miljarder.

Notera att de 73 miljarderna är Migrationsverkets kostnader. 

Till detta kommer kostnader i kommuner för de som kom för några år sedan. Så har vi alla indirekta kostnader i andra samhällsområden som i rättsväsendet, vården, försäkringsbolagen, pensionssystem och ersättningar till vaktbolag, byggentreprenörer m. fl. Tillsammans betydligt mer än de direkta kostnaderna.

Än så länge verkar en majoritet av svenskarna tror att man inte får ställa grupp mot grupp, men det är just det som är politikernas uppgifter, att fördela skatter.

Många svenskar lever ännu i tron att kostnaderna inte tas från välfärden. Svenska politiker hävdar att vi får inte ställa grupp mot grupp, men vi får uppenbart ta från grupp till grupp.”

 

 

Omvänd ordning för migrationens finansiering – för demokratisk för att genomföras?

Gästkrönikör Jan Ivarsson

Krönikören ger i detta inlägg ett mycket intressant förslag beträffande migrationens kostnader. I dag är det nästan omöjligt att få en heltäckande redovisning av samhällets utgifter, när etnicitet alltför ofta betecknas som särskiljande och diskriminerande. Jan Ivarsons förslag är enkelt med omvänd finansiering för stat och kommun. Landstingen och kommunernas nämnder föreslås redovisa sina stöd för migrationspolitiken genom avsättningar till ett migratonskonto. Detta skulle innebära tydlig transparens, ge kostnadstak och förverkliga folkstyret, men detta är kanske problemet för våra politiker?

Omvänd finansiering

Ett sätt att underlätta finansiering av andra länders medborgare är att införa en omvänd ordning istället för den vi har.

Hittills har regeringar avsatt pengar till Migrationsverket som i sin tur har fördelat en del av dem till kommunerna.

Regeringar är vana att finansiera migrationspolitiken med att ta pengar från andra verksamheter, med ökad beskattning och nya lån, utan att visa på konsekvenserna.

Härtill kommer att verksamheter med minskade anslag sannolikt drabbas av ökad belastning vid ökad befolkning.

Otydlig redovisning

I den begränsade debatt som förekommit vill ingen regering medge att den tar pengar från andra områden. En antydan inträffade då förre statsministern tvingades vädja till svenskarna att öppna sina hjärtan.

I framtvingad debatt om migrationspolitikens kostnader brukar regeringar dribbla bort frågorna genom att tala om mindre belopp som tilläggsanslag.

Synligt migrationskonto

En tydligare redovisning skulle vara om stat och kommuner redovisade migrationsbesparingar för sina verksamheter och överförde dem till ett migrationskonto.

Varje nämnd skulle visa sin avsättning till migrationskontot.

Väljarna skulle tydligt se hur mycket deras öppna hjärtan kostar.

De samlade beloppen från kommuner, staten och migrationsavsedd upplåning, skulle sätta ramarna för politikernas migrationspolitik.

Kort sagt, folk i kommunerna skulle bestämma vad de vill avstå och konkret se hur det drabbar dem.

Tydliga samband

Med omvänd ordning skulle ansvariga inom t. ex. polis, vård och trafikverk slippa kritik för köer och uteblivna satsningar. Folk skulle se sambanden tydligt.

Allt för tydligt, skulle en del hävda och stärka sin argumentering med klassiska ord om främlingfientlighet och rasism.

En politik för mer direktdemokrati är förstås omöjlig i Sverige. Det finns ingen annan förklaring än att den skulle vara för demokratisk.

Väljarna skulle på riktigt bestämma över politikerna, men tyvärr är det för många en orimlig tanke ”att all makt utgår från folket” som är definitionen av demokrati.

Jan Ivarson. Politiskt obunden.

Miljarder till nyanlända, soppkök till fattigpensionären

Etablering av nyanlända har som förväntat högsta prioritet i höstbudgeten.
Att den orättvisa pensionärsskatten skulle tas bort finns inte längre på agendan.
Pensionärer och andra medborgare får flytta, när nyanlända får bostäder utan en dag i kö. Kommuner tvingas därmed dra in på annat och/eller höja avgiften för omsorgstagare som inte har en krona för mycket.
Fattigpensionärer är ingen väljargrupp som prioriteras, medelklass och utlandsfödda måste smickras, så de inte lockas till rasisterna.

fattigpension-siffror

Jag begriper inte hur regeringen bara kan fortsätta i samma misslyckade ”snabbspår”.
Snabbspåren lanserades av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i början av 2015. Syftet var att förkorta etableringstiden för nyanlända och få ut dem i arbete snabbt.
Dagens facit är att endast 4 % av 58.000 nyanlända som är inskrivna på arbetsförmedlingens etableringsprogram är snabbspårs deltagare (Svd 2016-09-20).

Om en VD i det privata näringslivet hade gjort samma missbedömning och redovisat ett sådant magert resultat, hade styrelsen gett honom sparken direkt och förmodligen hade varningsklockor ringt efter första kvartalsrapporten.

Citat från en artikel i Svd 2016-09-20 angående fortsatt satsning på snabbspår i höstbudgeten.

” …Men arbetsgivaren säger att det går för trögt och de börjar tröttna. Kommentar?
Ylva Johansson: Jag säger att det här måste Arbetsförmedlingen lösa och det vet de.
När då?
– Nu.
Men många arbetsgivare vi pratat med säger att det inte händer någonting med snabbspåren.
Vad säger du?
– En del snabbspår är i gång och en del möter på problem. Mitt besked är tydligt till arbetsförmedlingen – det här måste ni bara fixa.”

God dag yxskaft igen!

Varför inte säga som det är, att vi har bedrivet kortsiktig politik, ägnat oss åt lockrop, för att visa hur humant Sverige är. Vi hade inte en tanke på att landet därigenom faller isär och att våra egna medborgare får betala kalaset.

Misslyckandet är stort, eftersom hon med sina rödgröna kollegor blundar för alla hinder.
Kultur, religion, seder och bruk har stora skillnader från värdlandets. Deras utbildningsnivå är låg, många är analfabeter och deras yrkesutbildningar passar dåligt till kraven från högteknologisk industri (se gårdagens inlägg).

När assimilering gick åt pipan, så ändrades det till integrering och när det också misslyckades, så återstod bara tvångsassimilering för svenskar till den främmande kulturen. De som protesterar åker lätt in i buren.

För vi måste sona vår historia med undfallenhet och humanitet till de som önskar ett bättre liv, medan majoriteten av förföljda glöms bort i flyktinglägren.

Sverige börjar nu bli känt uti i världen för sitt fina skyltfönster, som saknar verkstad och den svenska humaniteten blir allt svårare att exportera.

Statsministern frotterar sig denna vecka bland stats- och regeringschefer i FN. De skall presentera sina visioner om FN:s arbete.
När det gäller världens flyktingar upprepar han samma mantra ”att fler länder måste erbjuda skydd och hjälp”, men gensvaret är svalt.

Ökat bistånd kan de prominenta deltagarna nicka ja till i tjusig konferenssal, men vid hemkomst åker nog inbetalningskorten ner i papperskorgen, för betalningsviljan är skral.

Tänk om statsministern i stället tog upp att bara kostnaderna för ensamkommande så kallade flyktingbarn i hans humana land, nu överstiger hela FN:s budget för hjälp till alla flyktingar i hela världen.
Han kunde också berätta om att över hälften är unga, men vuxna män som lurat migrationsverkets snälla handläggare med sin ålder och att några läkare med röda ungdomssynder fått fria händer att förbjuda åldersbestämning.

Vi vet att det inte händer, för när statsministern kommer hem är det samverkan och tillsammans som gäller, när politiker-orsakade utmaningar måste lösas.

Jag upprepar med en dåres envishet, professor Stefan Hedlunds korta analys av orsaken till dagens havererade flyktingpolitik, vilket är politikernas humanitära hybris och demoniseringen av Sverigedemokraterna.