Kategoriarkiv: Brexit

Demokratisk hämnd på vänstereliten som kapat arbetarnas parti

Vi är många som säger Grattis till det brittiska folket som den 12 december satte ner foten och röstade på den smutskastade och förtalade Boris Johnson. Jordskredsseger för hans tory part med egen majoritet i parlamentet.

Vänsterelitens media är nu lika frustrerad som när Trump besegrade Clinton, därför kämpar nu ”The Swamp” för att fälla honom i riksrätt, men folket som Hillary föraktfullt kallade ”the basket of deplorabels” kommer sannolikt att ge Trump sin röst igen under kommande år. För hatet mot det låtasdemokratiska etablissemanget är större än mot Trump som person.

Detta förhållande har nu spritt sig över land och hav, även om klimatalarmisterna (vänstereliten) försöker stoppa det, med lögner, ångest och skam.

Snart ryker väl den demokratiska rösträtten, när folket ständigt röstar fel både i Europa och USA.

Att denna elit aldrig lär sig, att det inte går att ständigt dum- förklara folket, som har betydligt större insikt och kännedom om konsekvenser av politiska beslut än beslutsfattarna själva.

Författaren James Surowiecki skrev i sin bok ”The Wisdom of Crowds”att folks privata erfarenheter är bättre evidensbaserade än de offentliga, politiska och moraliska påståenden om migrationens fördelar.


Filosofen Ingmar Hedenius (1908-1982) ansåg att vanligt folk bättre avgjorde var skulden ligger till missförhållanden i samhället än akademiker, politiker i hans gamla essä ”Vem bär skulden?”
Dessa besserwissrar blandar in saker som inte hör dit och bara krånglar till det. Läs några av Björn Wimans krönikor på DN:s kultursida så förstår Ni vad som menas.

Här hemma har nu Löfvens vänsterliberala ledarskribenter dragit fram ett offer för Hitlers framfart för att få eldunderstöd i förfasandet över att Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson säjer sig vilja samtala med representanter för alla demokratiskt valda partier. Systemmedias professionella gråterskor glömmer, att nämna islams oöverträffade judehat genom historien både för denna gamla dam och för sina läsare, som tack och lov blir allt färre.

Här kommer utdrag från en artikel, efter den brittiska folkomröstningen, ”The revenge of democracy” i Spiked, som är ett brittisk internetmagasin med fokus på politik, kultur och samhälle.  Redaktörär Brendan O’Neill.

………………………………………………………………………………..

”…Så nu vet vi. Nu vet vi vad som händer när de förklarar krig mot demokrati. 
Nu vet vi konsekvenserna av att förnedra den största demokratiska omröstningen i ett lands historia. 
Nu vet vi vad som blir av en politisk klass som lurar på väljarna, tystar deras demokratiska röst och förklarar dem som rasistiska, främlingsfientliga och med kunskaper om nationens förvaltning som inte går att lita på.
Du blir straffad! 
Det blir uppror mot Dig!
Du blir ersatt!
 I går kväll, den 12 december, med dessa extraordinära valresultat, bevittnade vi demokratins hämnd……
……Den röda väggen-upproret mot Labour ligger i tiden. 
Det här är arbetande människor som avvisar den dåliga gamla idén att de skulle rösta på en åsna så länge den hade på sig en röd rosett. 
Det här är vanliga människor som gör uppror mot neo-aristokratin hos de vaknade identitära medelklasserna som har kapat det parti som deras förfäder grundade. 
Detta är ett uppror mot anti-demokrati.
I mer än tre år har den politiska klassen agiterat mot den största demokratiska omröstningen i vår historia. 
De har använt alla lagliga och parlamentariska trick i boken för att förhindra eller försena Brexit. 
Och nu har folket fattat sin bedömning om detta skamliga beteende. Demokratins återbetalning…..”

Brendan O’Neill är förutom redaktör för Spiked också värd för den spikade podcasten, The Brendan O’Neill Show . Prenumerera på podcasten här . Och hitta Brendan på Instagram: @burntoakboy

Källa: https://www.spiked-online.com/2019/12/13/the-revenge-of-democracy/

………………………………………………………………………………………..

Jag undrar om den störste kaparen av arbetarpartiet/ socialdemokraterna, Stefan Löfven inser att demokratins hämnd kan komma förr än han anar.

Hans ”ett starkare samhälle- ett tryggare Sverige” väcker enbart förakt hos väljare som äntligen insett att de blivit lurade och att deras omhuldade parti blivit kapat av eliten, som våra förfäder kämpade mot för att nå anständiga levnadsvillkor.

Allt fler väljare har förstått att elitens medmänsklighet och det lika värdet inte tillfaller dem, utan för migranter som ej har rätt att vara här och allt fler har äntligen insett hur bedrägliga och ogrundade dessa floskler är.

Kanske finns hopp att de får ökad förståelse för ett ”Swexit” om EU avgiften ökar med 15 miljarder/år från dagens 40. Inget veto från Sverige inte, de skall förhandla säjer dessa klåpare till karriärhungriga politiker.
Att rätta mun efter matsäcken kommer inte på fråga, nationalstatens förstörelse får inte stanna upp.

Dagens inlägg avslutas med dessa kloka ord från https://www.dailymail.co.uk/debate/article-7793275/DOUGLAS-MURRAY-Britains-divide-ugly-intolerant-Left-rest-us.html

DOUGLAS MURRAY: ”Storbritanniens klyftor är mellan den fula, intoleranta vänstern och resten av oss” | Daily Mail Online.

Vilket stämmer väl i hela Europa!

Reflektioner från Swexitvänner.

Tyvärr verkar frågan om ”Swexit” inte aktuell, vilket valet visade. Datum för Brexit flyttas ständigt fram. Jag tycker att Brexitförhandlarna mer borde lyssna på Trump, som förordar ett Brexit utan avtal – Om du inte får det avtal du vill ha, om du inte får ett rättvist avtal, bör du lämna förhandlingarna. Låt Nigel Farage leda förhandlingarna och låt Boris Johnson bli premiärminister, är Trumps uppmaning. https://samnytt.se/267764-2/
Rättvist avtal är det sista EU vill ha och frågan är om Theresa May verkligen har önskat det?
Det främsta syftet med Brexit förhandlingarna har varit att få andra länder att begrava alla utträdeskrav.

Värst av alla EU beundrare är vår statsminister som ständigt skroderar om rättvis fördelning av migranter utan asylskäl och straff för ledare som lyssnar på sitt folk. Vilket han själv aldrig gör. Hans höga röstvolym är en springpojkers strategi för att få en klapp på axeln av sin arbetsgivare. Grundlagen om att all makt skall utgå från folket är honom totalt likgiltigt. SOM institutet i Göteborg har gång på gång rapporterat om att en majoritet av medborgarna är emot hans generösa ”flyktingpolitik.”
Jag föredrar Orabáns uttalande ”Pengakåt vänstermaffia försöker lura världen att invandring är bra och oundvikligt” och Salivinis  ”Att stoppa invandring är inte extremism, det är sunt förnuft” framför Löfvens litanior, för sunt förnuft är bannlyst på regeringskansliet. Dessa uttalanden stöds av många migrantforskare världen över, som sällan når fram till allmänheten. Migrationen är inte en win win situation, utan en lose, lose situation, för både länder som tar emot och länder som lämnats.

Nu till reflektioner från en annan Swexitvän:

”När länder i EU inte rättar in sig efter dess överhögheters s.k. ”bestämmelser”, då skall dessa länder bestraffas!
Med andra ord har EU sakta men säkert tagit sig allt närmre med att bilda en inre militärmakt, som man utlovade vid valet att något sådant inte skulle ske.
Med tanke på att ”vissa” länder månar om sina medborgare, vilket man inte gör här i Sverige, före de EU-direktiv som man mer eller mindre blir påtvingade.
Man har ju gjort ALLA EU-länder ”beroende” av just BIDRAG. Nu pekar EU- eliten finger åt de som skyddar sina medborgare samtidigt som man avser att införa sanktioner!
Minskat EU stöd kan påverka att ett lands funktioner, som inte räcker till.
EU:s länder har överlåtit sin MAKT att råda över sitt eget land till Bryssel!
När man nu dessutom använder sig av  UTPRESSNINGSTAKTIK där bidragen skall dras in om man inte följer EU:s s.k. regelverk.
Vem/vilka var det som skapade dom? Greve Kallegris efterföljare?
Man gjort länderna beroende genom att flytta pengar mellan länderna i syfte att skuldbelägga, förmodligen alla. Att splittra och söndra är ett väl beprövat medel för makthavare genom historien.
EU har därför erkänt att man strävar efter en ”Diktaturstat” i och med att man för ”utpressning” mot medlemsländer som inte fogar sig i ledet.
Är den ”kommande” nya militärmakten till för att ockupera medlemsländer som inte fogar sig? Vi bör göra en SWEXIT, omgående!
Eller hur Medborgare och Politiker? ”

Kärleken mellan Storbritannien och EU som tog slut

Hej!

”Här får du lite att ”bita i”.
Theresa May har uppenbara problem och det är EU som sätter käppar i hjulet.
Jag skickar lite information om Margaret Thatcher och hennes inställning till EU. Ett tal som hon höll i Brugge 1988. Men även en artikel med lån från SvD om att Churchill var först med att tveka om EU.

Länkar finns med. Jag har även tagit fram om politikern Enoch Powell.
Det är den 20 april 1968, 51 år sedan han höll sitt berömda tal ”Floder av blod”. Han ångrade aldrig sitt tal. Han menade till och med att politikerna kommer att få uppleva ett rent helvete”

 Mvh Din vän, en fd bloggerska. 

https://www.margaretthatcher.org/document/107332

http://eutext.blogspot.com/2008/12/margaret-thatcher-nationernas-bevarande.html

I sitt tal i Brügge i september 1988 framförde Europaentusiasten Margaret Thatcher det positiva med EG= Europeiska Gemenskapen, men för första gången visade hon också tydligt hur främmande hon kände sig inför tendensen till ”storslagen retorik och politisk hästhandel” som utgjorde ”europeiskt statsmannaskap”.

Utmärkande för detta tal var att Margaret Thatcher ville bevara nationerna var och en för sig och inte försöka förvandla det blivande EU till en superstat.

Talet mottogs positivt men kan nog sägas vara början till slutet för Margaret Thatcher och den politik hon ville föra enligt flera samtida källor.

Vi minns hennes handväska som hon stötte i bordet med orden ”I want my money back!”

Här har sammanfattats en del av det långa tal Margaret Thatcher framförde.

Finns det en bättre plats att tala om Europas framtid än i en byggnad som så ärorikt påminner om den storhet som Europa redan hade uppnått för mer än 600 år sedan?

https://www.svd.se/britternas-ambivalens-om-eu-borjade-redan-med-churchill

Ambivalensen började redan med Churchill.

Följ skribent Följer skribent

Historien om brexit är också berättelsen om britternas ambivalenta förhållande till Europa. I 46 år har Storbritannien ingått i den Europeiska gemenskapen – ett knappt halvsekel kantat av stormiga gräl och ljuva försoningar.

SvD:s Brysselkorrespondent Teresa Küchler har läst kärlekssagan mellan EU och Storbritannien, en berättelse som faktiskt börjar med Winston Churchill.

Powell var beläst och bildad, redan som 25-åring blev han professor i antikens grekiska och han talade vid sin död tio språk. Han var den förste politiker som lyssnade till folkets oro över den ohämmade invandringen. www.nyatider.se

”Av orsaker som de inte kunde förstå, och genom ett beslut som de aldrig tillfrågats om, fann sig britterna vara främlingar i sitt eget land.”

Samma utveckling eller snarare avveckling av  sitt land, känner svenskar i dag flera årtionden senare, när landet har förvandlats till en permanent stormakt i humanitet av förrädiska politiker.

Vid begravningen i februari 1998 sade den tidigare premiärministern Margaret Thatcher: ”Det kommer aldrig att bli någon annan så övertygande som Enoch Powell. Han var magnetisk.”

Källa: www.bgf.nu

Floder av Blod/Rivers of Blood

Enoch Powell’s ”Rivers of Blood” tal är känt av många, men endast ett fåtal har läst den fulla texten av vad han egentligen sa!

Tal av Enoch Powell 1968-04-20 (översatt till svenska)

”Den främsta uppgiften för statsmannaskap är att förhindra sådant ont som går att förhindra. I försöken att göra så stöter man på hinder som är djupt rotade i den mänskliga naturen. Det onda märks inte förrän det har visat sig, och i varje dess steg finns rum för dispyter huruvida det är verkligt eller imaginärt. De dagsaktuella problemen tar uppmärksamheten; frestelsen inom politiken är stor för att bekymra sig för det omedelbara, på bekostnad av det framtida.

Framför allt är folk benägna att se varningar för problem som orsaken till problem, och även att man önskar problem. ”Om bara”, älskar de att tänka, ”om bara folk lät bli att tala om det så skulle det nog inte inträffa”. Kanske går denna vana tillbaka till en primitiv övertygelse om att ordet och saken, namnet och objektet, är samma sak.

I alla händelser är inte diskussionen om framtida undvikliga ondska särskilt populär bland politiker, men den är i hög grad nödvändig. De som smiter från den diskussionen förtjänar fördömanden från dem som kommer efter.

För en eller ett par veckor sedan hamnade jag i en diskussion med en av mina väljare, en medelålders vanlig man anställd i en av våra nationaliserade industrier. Efter ett par meningar om vädret sa han plötsligt att ”Om jag hade pengar skulle jag resa iväg, jag skulle inte stanna i detta land”. 

Jag svarade avvärjande att den nuvarande regeringen inte sitter i evighet; men han tog inte intryck av det utan fortsatte, ”Jag har tre barn, alla har klarat läroverket, och två av dem är gifta, de har familjer. Jag får ingen ro förrän jag sett dem bosätta sig i ett annat land. I vårt land kommer om 15 till 20 år den svarte mannen att hålla piskan över den vite mannen”.

Jag kan redan höra kören av förbannelser. Hur vågar jag säga något så fasansfullt? Hur vågar jag orsaka problem och upprörda känslor genom att återge en sådan diskussion?” Läs hela talet.

Minoriteters rätt att hålla en piska över majoriteten i värdlandet känns kusligt bekant, där den vite medelålders mannen, som vill värna sitt land är hatobjekt nummer ett.