Det känns så befriande att läsa Arnstbergs senaste bok ”Efter demokratin- Sju essäer,” där författaren ärligt och öppet redogör hur han tänker om landets stora frågor i dag.

 I förordet skriver han ”…Min förhoppning är att jag skall övertyga, inte genom att stapla fakta på varandra, inte genom att bevisa, utan genom en väldigt öppen redogörelse för hur jag tänker….”

Klarsynta tankar finns i kapitlen

• Maktens mörka historia
• Demokrati
• Rasism
• Islamfobi
• Postdemokratins Sverige
• Hur demokratier dör
• Politiskt ledarskap

Här kommer en intervju med författaren från Svensk Webbtelevision, som en vän skickade, lika nöjd som jag själv över bokens klara budskap. Budskapet från min samhällskunnige vän lyder:

”Tänk, Harriet, ifall vi hade en seriös statstelevision och -radio, vilket fint inslag K-O Arnstbergs anförande skulle bli, och omtyckt av en folkmajoritet. Det vet dirigenten på regimens topp, därför är  professorn naturligtvis portad. Sedan undrar jag hur högt upp i regimens hierarki vi måste gå för att hitta aktörer som är medvetna om lögnerna, ja rent av fabricerar dem?”             ​

• 

Svensk Webbtelevision  Lördagsintervju 56 del 2 – professor Arnstberg om Sveriges demokrati mm.

Publicerades den 27 juli 2019

Citat från webbtelevisionen:
”Professor emeritus i etnologi Karl-Olov Arnstberg förklarar att demokrati framför allt är en metod för att tillsätta och avsätta ledare.
Demokrati har ingenting med mänskliga rättigheter eller ”allas lika värde” att göra. Men demokrati förutsätter nationen och därför är det helt galet att den svenska befolkningen är emot nationalism, när den samtidigt säger sig gilla demokrati.
Det finns ingen demokrati utanför nationen, enligt Arnstberg. Vi måste därför få fram politiker och medier som sätter den egna nationen först.
Ett problem är att vi har fått en politisk adel som vill vara oberoende av folket. Politikerna styrs av de politiska partierna, inte av folket. När folket reser sig mot detta blir de och de partier som fångar upp dessa strömningar, anklagade för att vara ”populistiska”. Denna problematiska situation, där folkviljan inte kommer till uttryck, skulle inte vara möjlig om vi hade fungerande medier. Medierna styrs av globala bolag som ser till att journalister inte tillåts fånga upp folkviljan. Dessutom har dessa intressen en vänsterinriktning som sammanfaller med journalisternas vänsteråskådning. Medierna har fått en så stor makt att det inte går att säga om det är politikerna eller medierna som är den främsta statsmakten. Samtidigt växer de populistiska strömningarna i Europa så att politikerna kanske blir tvungna att lyssna. Vi diskuterar om direktval av riksdagsledamöter och bindande folkomröstningar skulle kunna förbättra demokratin i Sverige.

Arnstberg föreslår att en grupp tänkare tar fram ett förslag om hur den svenska demokratin skulle kunna förbättras. Egentligen har vi inte en särskilt lång historia av allmän rösträtt. I mitten av 1800-talet hade inte mer än 20 % av männen rösträtt. Runt sekelskiftet var nationalismen den vägledande principen och en grund för demokratin.

När industrisamhället och folkhemmet sen etablerades hade vi även då politiker som företräder folket. Efter tiden med industrisamhället kan vi konstatera att politikerna inte längre är styrda av folket i Sverige.

Frågan är om det inte är den internationella finanseliten som styr politikerna.
Enligt Arnstberg behöver ledarna återigen sätta nationen först för att återupprätta demokratin. Vi kommer in på frågan om ”Hets mot folkgrupp, Hmf” där Arnsberg menar att ledare generellt är oroliga för att deras befolkningar ska förtrycka minoriteter. Ledarnas uppgift är ju att hålla ihop befolkningen. Idag har den juridiska innebörden av Hmf förskjutits så att Hmf inte behöver innehålla hets och inte heller behöver riktas mot en folkgrupp. Den som talar negativt om islam kan bli dömd för Hmf trots att muslimer inte är en folkgrupp och även fast kritiken inte är hetsande.

Vi går över till att diskutera islamofobi. Arnsberg förklarar att islams heliga skrifter till största delen handlar om levnadsregler och politiska påbud. Islam är krävande, det är svårt att vara muslim utan att delta i kollektiva handlingar eller att visa sina tillhörigheter i sin klädsel. Enligt Arnstberg pekar trenden på att att Sverige blir det land i Europa som har störst andel muslimer. Inom några decennier förväntas Sverige ha 30 % muslimer. Arnstberg tror inte att svenskarna attraheras av att omvända sig till islam även ifall islam får allt större inflytande.”

Boken ”Efter demokratin” kan beställas från koa.arnstberg@se