”Kan man inte tillgodogöra sig utbildningen eller är eleven tvingad till den eller man har inga kunskaper som räcker?”

Frågar sig en bloggföljare och far med erfarenhet från  skolvärlden, där hans barn blev mobbat.
Utgångspunkten var att CSN nyligen redovisade att ca 30.000 elever blev av med sitt studiebidrag under 2018 pga skolk.
”Varför kan alltför många elever inte tillgodogöra sig utbildningen?
Bokstavsbarn, där ”giftiga ingiften” kan vara en faktor, som det talas tyst om, eftersom förskollärare och vi i vården inte vågar yppa därom, av rädsla för stämpeln främlingsfientlig i pannan. Glädjebetyg, från fega lärare och ännu fegare rektorer, som värnar skolpengen, är vad skribenten här fokuserar på.
”Orsaken till att elever inte klarar gymnasiet kan bero på, att de tidigare fick högre betyg, än de skulle ha haft” skriver föräldren och berättar här sin historia:
……………………………………………………………………………

”Här kommer mina tankar om både glädjebetyg och hur det kan se ut i vissa invandrarfamiljer.
Skolorna vill att antalet, som inte blir godkända för gymnasiestudier inte blir för stort.
Man har ju skolinspektionens ögon på sig.
Därför ger man ”glädjebetyg” för att undslippa granskningar.
Dessutom ingår det i bidragssystemet och kan påverka övriga bidrag för migranterna.
Om ditt barn inte går i skolan då ”försvinner” det månatliga studiebidraget till familjen.
Alltför många familjer bryr sig inte speciellt mycket om sina barns skolgång, eftersom de själva har ringa erfarenhet av studier, det viktigaste är att ”bidragen” kommer som de ska.
Det kan också vara en anledning till att många av migranternas barn är utåtagerande. Pojkarna speciellt, som är uppfostrade i sin överhöghet över sina systrar och kräver respekt med fadern som förebild. De är tvingade av familjen, trots att de inte kan tillgodogöra den frivilliga gymnasieutbildning som de ”hamnat” i, då gäller det att skaffa sig respekt med andra medel.
För att inte tala om de 9000 ensamkommande, som med dålig underbyggnad skall försöka traggla sig igenom gymnasiet för att få stanna.
Redan år 2000 var det MINST 25 % som inte hade genomgått eller klarat av en gymnasieutbildning.
Jag misstänker att siffran idag, med alla nya inkommande, som blir UNDERKÄNDA på sin gymnasieutbildning nog närmar sig 50 % strecket, då förkunskaperna är otillräckliga.
Dessutom har statsministern i vanlig ordning stjälpt över ansvaret på läraren. Om de ”ensamkommande” skall få stanna kvar, då lär glädjebetygen öka från lärare med vidöppna hjärtan.
Knivar och vapen är numera vardag i skolan. Sedan har vi alla skolors ”policy” att man ska lösa alla problem inom skolan!

Inga föräldrar ska få veta något och absolut inte media, för då kan skolans rykte vara i fara och skolpengen ryker.
Om ditt barn mobbas, då får du som förälder alltför länge inget veta, för det hanterar skolan. ”Vi är utbildade på sådant” får oroliga föräldrar ständigt veta, trots att utbildning inte satt några spår.
Jag har upplevt allt.
Det bästa man kan göra som förälder är att ”besöka” skolan på raster och under lektioner för att förvissa sig om ”ens eget barn” inte är utsatt eller riskerar att bli det p.g.a. andra elevers utåtagerande. Själv tog jag kontakt med en förälder vars barn retade min flicka. Det kom fram en kväll, när hon gråtandes skulle somna. Jag sa att jag kommer att se till att han slutar.
Jag ringde sedan upp föräldrarna som inte visste något om vad deras ”son” sysslade med under skoltiden.
Dagen efter hade deras ”son” bett min flicka om förlåtelse och sedan upphörde problemen. Det räckte med ett telefonsamtal i tidigt skede för att dels rädda min flicka, samtidigt som en ligist karriär blev ”stoppad”.
T.o.m. pojkens föräldrar var tacksamma för de hade aldrig fått någon sådan information från skolan!
De var nog tacksamma då de lyckades direkt vända sin sons sociala beteende och därmed även rädda hans framtida skolgång. Men det bästa av allt var när min flicka sade; ”Tack för att Du finns pappa”.
Tyvärr är det alltför ofta som skolpersonalen och ev. rastvakter varken ser eller hör vad som sker. I detta fall stod de och pratade under rasterna.
Skolan som mina barn gick i var det lång kö till specialpedagogen, då  hon hade fullt upp hela dagarna med att hjälpa de utsatta barnen.
Men ingen ansvarig på skolan törs ens konfrontera de barns föräldrar som orsakar livslånga problem hos andra barn genom sina utageranden. Rädslan för att utpekas som rasist finns i hela samhället och ökar lidandet för mobbingsoffren.
Lägger vi sedan till den ”agakultur” som vi får på köpet av migranterna, JA vad får vi då?
Ibland tänker jag vad skulle hända om de ger sig på ”fel familj”? En familj vars medlemmar ingår i ett Jaktlag? D.v.s. en Jägarfamilj.
Hur skulle du/den/de reagera om deras barn kommer hem och berättar att de blivit slagna och rånade av ett gäng migrant-ungdomar, som det vore deras enda fritidsnöje för att uppehålla respekten. Hemma vill man ju inte vara för där ger ju FARSAN dig stryk, ända tills man själv är vuxen och kan ge igen.
Modern skall av tradition sköta hem, barn och skolkontakterna. Gör hon inte det då kan det bli repressalier.
En hypotes: För att modern skall undvika sin mans rätt att tukta henne, så undanhåller hon informationen om barnens skolgång, inte minst sonens dumheter. Skulle fadern få veta att barnen inte sköter sig, då är det hans fru som har MISSKÖTT sitt föräldraskap och det ska bestraffas.
Han har ju en ”dålig” fru och måste därför se till hur man blir en ”bra” fru.
Vad skulle hans klanbröder tycka om det kom fram att han har en ”dålig” fru?   Hur löser de sina problem, som direkt även blir våras?”

Landets kunskapskvot sjunker som en sten, det visar sedan länge flera undersökningar förutom Pisa. Om man har härjat runt på natten med att bränna upp bilar, då är gossarna (som det är synd om….) säkert trötta och behöver vila under förmiddagen och deras skolbänkar står tomma. Håltimmar kan vara förklaring om modern nu är intresserad av sonens skolgång. Knarklangning kan vara nästa steg i respektkarriären.
I dag råder stor brist på kompetent personal och alltför många arbetsgivare kan inte utvidga sin verksamhet. Detta allvarliga faktum tycks inte oroa regeringen, vars främsta motto är att utöva medmänsklighet för sin egen karriär, som skadar elever, föräldrar, ja hela vår framtid. Men då har de fått välbetalda placebojobb av den finansiella eliten, som tack för att de söndrat nationalstaten till oigenkännlighet.

Relaterade källor

–https://www.csn.se/om-nagot-hander-eller-andras/ogiltig-franvaro-pa-gymnasiet—information-om-skolk.html

–https://samnytt.se/tiotusentals-fuskande-elever-far-indraget-studiestod-varje-ar-majoritet-saknar-svenskt-medborgarskap/

–https://www.na.se/logga-in/var-tredje-barn-och-ungdom-vantar-for-lange-pa-psykiatrisk-vard

Lärare: ”Jag har så mycket jag vill berätta, skrika ut till folk. Så mycket jag inte kan förstå att folk tar ställning ”för”. Som man vill dölja. En bekants dotter har till exempel varit med om en gruppvåldtäkt. Förövare är utlänningar. Inget vunnet i rätten. Vi lärare är ett folk som kokar av ilska, ska du veta. ”Det tysta folket” kallar jag oss för, alla vi som inget vågar säga för att vi inte vill bli utpekade som rasister. Vi pratar bara när ingen hör och ser… De flesta lärare är ändå väldigt politiskt korrekta själva. De sväljer ner sina känslor. Tiger. ”Det tysta folket” kokar, men vågar ingenting säga.” https://samnytt.se/gymnasieamnestin-afghanerna-blir-hotfulla-for-att-de-inte-far-de-betyg-de-vill-ha/

Kanske fler lärare vågar protestera, följ gärna Katarina magasin.