Godhets demonstration med rädsla för att se verkligheten som den är

När liberalerna under flera väljarundersökningar har hamnat under riksdagsspärren är goda råd dyra. Valet av Nyamko Sabuni till partiledare är nödvändigt för att visa på förändring från ett otydligt parti. Men inte alla håller med.
Veteranen Linnea Darnell (L) lämnar nu sina uppdrag i partistyrelsen och Kerstin Heineman, lämnar partiet i protest. Båda  känner rädsla att socialliberala värderingar urholkas och för att hårdare tag inom ”flyktinpolitiken” och kriminalvård skall förverkligas.
För dessa politiker verkar det vara viktigast att bevara sin godhetsgloria i stället för att se verkligheten som den är och inte som den borde vara. Tyvärr är okunnigheten hos politiker stor om migrationens bakomliggande orsaker och dess konsekvenser, nationellt och internationellt. Migranters sociala och kulturella kompetens är relaterad till deras hemland. Deras religion och traditioner blir i värdlandet alltför ofta en belastning, eftersom krock sker mot vår värdegrund, där allas lika värde hyllas, oavsett ras, religion, kön och sexuell läggning, men krocken förklaras av de korrekta med utanförskap och främlingsfientlighet.

 Hedersförtryck, pedofili, klankultur och förakt mot både andras religioner och levnadssätt är legio i invandrartäta förorter, öppet eller dolt. Detta är just detta som urholkar socialliberala värderringar och inget annat.
Kända och respekterade migrantforskare världen över har kommit till samma slutsats, att förutsättning för integration är invandrares vilja att anpassa sig till värdlandets språk, kultur, lagar och regelverk. Mångkultur låter fint i teorin, men är skadligt i praktiken, för det  fungerar inte.
Hyckleriet är stort bland politiskt korrekta medborgare, när alltför många invandrare blir grannar, så flyttar oftast de mest humana. Dessa politiker borde i stället känna rädsla över vad den naiva, kravlösa, hutlöst dyra och skattefinansierade bidragspolitiken har resulterat i. Otrygghet, politikerförakt, eroderat samhällskontrakt och uteblivit skyddsbehov för flyktingar, kvinnor och barn i undermåliga flyktingläger. Landets vänsterliberala politiker har i sin mångkulturella hybris öppnat famnen för majoriteten av migranter, som saknar skyddsbehov, främst unga, friska män som ljugit sig in och som frekvent tillämpar sitt hemlands seder enskilt eller i grupp, vilket Löfvens favoritprofessor, Jerzy Sarnecki på Brå ihärdigt förnekar.

Till sist får ordet gå till Ronny Hellström, som skriver på Facebook: ”Den första invandrade partiledaren, dessutom rasifierad och kvinna, borde kan man tycka glädja den yttersta vänstra feministiska hemisfären av tyckonomin. Istället blir hon stämplad som högerkonservativ nationalist? Det är banne mig inte lätt att vara vänstern till lags.. ” Linnea Darnell och Kerstin Heineman får sällskap av Helle Klein.