Liv räddas och släcks på kvinnokliniker

Upprörda känslor
Många blev nog upprörda, när  överläkare Katarina Strand Brodd på Eskilstunas kvinnoklinik berättade i Rapport den 14 augusti, att hon försökt rädda  aborterade foster, vars hjärta slog och de små armarna och benen sprattlade, som om det bad om hjälp till livet.

Aborten hade felaktigt utförts efter vecka 22, då ett för tidigt fött barn kan överleva med avancerad hjälp.

Ingen vill se bilder på aborterade foster i delar, men jag tror att det är precis vad som behövs, trots starka protester. Svarta lungor på cigarettpaketen är däremot sanktionerat, men ett oskyldigt liv, som släckts får inte visas.

Högljudda feminister kräver kvinnans rätt till sin kropp, men mannens rätt till sitt barn och barnets rätt till ett liv glöms alltid bort. 

Paradoxalt är att i den ena förlossningssalen kan ett nyfött barn läggas barnet i kuvös, i den andra får det självdö.

Att detta skulle ske smärtfritt är lika dumt, som när den gamle filosofen Descartes påstod att djur saknade känslor. 

Om abort verkligen måste ske, så skall den ske mycket tidigt i graviditeten, idag kan abort användas som preventivmedel av oansvariga män och kvinnor.

I fattiga länder, där mannen bestämmer över kvinnans kropp och där religion förbjuder preventivmedel, kan illegala aborter vara enda utvägen för utarbetade kvinnor, som inte ser någon framtid för ytterligare ett barn. De får då riskera livet, precis som det var här för ett halvsekel sedan.

När barnmorskor berättar om återkommande aborter, trots tillgång och ibland gratis preventivmedel, då blir jag mycket vred.

Förmågan att kunna skapa liv får inte stampas på, men här finns alltid mängder av ursäkter, när det slarvas med preventivmedel i stundens hetta, inte minst från rättighetskrävande feminister.

De betraktar sig alltid som en utsatt grupp, begravda i  identitetspolitik och relativism. Att skapa sina egna sanningar, eftersom allt är relativt är mycket populärt inom postmodernismen. Inga objektiva värden finns, med undantag av allas lika värde, som inte omfattar ofödda barn och de som ifrågasätter denna missbrukade lära.

Bara muslimer får vägra
Barnmorskan som tog strid för att slippa medverka i aborter, förlorade och fick mycket klander av de renläriga, men också varmt stöd från ofödda barns försvarare.

Konstigt att hänsyn till religion bara gäller muslimer, som vägrar ta vissa orena jobb. Förståelsen är här lika stor, som den är låg för kristnas trosuppfattning.

Själva handlingen med att släcka liv är densamma, även om aborter sker i en demokrati eller i en diktatur. Ett släckt liv kommer aldrig tillbaka.

……………………………………………………………………………………………………

En mejlvän skickade följande minne med en svår fråga:

”När min salig hustru och jag var unga, tog vi på semestern 1959 en Reso-resa med tåg till Österrike. I vår kupé satt även ett judiskt par från Lund.  Vi fyra blev förstås goda vänner på den långa resan.  Frun, som jag vill minnas hette Eva, berättade att hon suttit i tyskt koncentrationsläger under kriget. Hon pekade bl.a. på långa ärr på ett ben. Det var efter operationer i forskningssyfte, som nazze-läkarna hade utfört i lägret. Det var alltså inget ingrepp pga någon krämpa, utan bara för övning. Högste chefen för dessa experiment i Tyskland var den känslolöse SS-läkaren doktor Josef Mengele.

Tåget stannade vid vissa stationer. Vid ett sådant tillfälle studsade Eva till och vände sig till maken, ”titta!”. Pekade på stationsskylten: Dachau. Nu minns jag inte om det var just där hon var internerad, eller någon annanstans. Men ortnamnet fick oss att må illa psykiskt, även sedan tåget rullat igång igen.

 På SVT visades hur avlivning av ofödda barn kan gå till, när modern inte vill bli förälder.

En spruta med ett dödande gift förs genom moderns bukvägg in i barnets hjärta, som nu ska förlamas. Teamet som utför ingreppet håller koll på barnet via en datorskärm, och iakttar hur döden inträder.

Harriet, tror du att det är någon större skillnad på den personalens sinnelag och doktor Mengeles, om frågan ställs på sin spets?

Båda lyder de order uppifrån och anser sig därmed utan skuld till denna gärning.

Det handlar alltid om två skyddsvärda liv, och de barnmorskor som inser det och handlar enligt sin övertygelse, blir avskedade. Det vården tydligen anser sig behöva är folk med Mengeles cynism som kan verkställa beställda avrättningar.

 Att en tidslinje mellan två datum ska tillåtas avgöra när en människa är en människa med laglig rätt till livet, det är helt absurt!

Människoblivandet är ett flöde med avstamp i befruktningen. När hjärtat börjat slå, är människan på plats. Resten är påbyggnad och finjustering.

MRO:s hemsidawww.abortnej.se

………………………………………………………………………………………………

”Teamet som utför ingreppet håller koll på barnet via en datorskärm och iakttar hur döden inträder” får mig att associera till avrättningar i USA, där läkare övervakar dödsprocessen.

Mot dödsstraff protesterar inte minst feminister, men mot avlivning av nästan fullgångna foster är det knäpptyst. Liv avslutas i båda fallen.

 

En reaktion på ”Liv räddas och släcks på kvinnokliniker

  1. En annan svår fråga som aldrig får ställas – apropå Dachau – är relationen mellan de som dog i koncentrationslägren och de som överlevde. Denna tanke kom som en blixt från klar himmel för många år sedan när jag tyckte att det hölls många föreläsningar från personer över temat ….. Han överlevde förintelsen….bla, bla och bla

Kommentarer inaktiverade.