Flera nycklar behövs
Många hävdar att nyckeln till fred i Mellanöstern är lösning på denna konflikt, men jag tvivlar. Ingredienserna i Mellanösterns alla konflikthärdar är komplicerade och betydligt fler än staten Israels agerande sedan andra världskriget. 
Utan att tillräckligt behärska historien blir jag misstänksam, när regeringen med Margot Wallström i spetsen bara använder en nyckel, genom att enbart ta parti för Palestina, i sällskap med majoriteten av vänsterintellektuella. De tycks helt nonchalera att Israel är den enda demokratiska utposten i hela Mellanöstern.
Den Israelprovocerande godhetsdemonstrationen med Ship to Gaza är bara ett exempel på konflikthöjande aktivitet. När bröderna Mattias och Jonas Gardell med Henrik Arnstad applåderar, då förstår jag att något är fel.
Ensidig lojalitet är ej konfliktlösande
Sveriges regering erkände Staten Palestina den 30 okt 2014, efter att socialdemokraterna hade bildat minoritetsregering med miljöpartiet och med VPK som stödparti.
Regeringen ansåg direkt att de folkrättsliga kriterierna för ett erkännande av Palestina var uppfyllda.
Vilket jag ännu har svårt att förstå, när terrorgruppen Hamas, som vill utplåna staten Israel, har stort inflytande i den Palestinska regeringen.
Syftet med Sveriges erkännande enligt UD var att bidra till en framtid där Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.
För mig är det schizofrent, att först ensidigt ta parti för den partnern och öka dess bistånd och sedan tro att det kan bidra till fred….
Persona non grata
Inte konstigt att den ”synskadade” Margot Wallström är persona non grata i Israel.
Vad värre är, verkar hon i sitt övermod helt oförstående till Israels agerande. Hon intar en förorättad uppsyn, ett vanligt beteende hos makthavare när de handlat fel. 
De flesta reportage i MSM verkar ha influerats av regeringens inställning, därför är det alltid nyttigt att läsa artiklar från båda sidor för att få en egen uppfattning.
Ulf Öfverberg, ordf i Samfundet Sverige-Israel, skrev för några år sedan i SvD, att ”Hamas är problemet – inte Israel” (2014-07-14).
”…….Konflikten i Mellanöstern är komplex men i fråga om Hamas är den ganska enkel. Hamas idépolitiska rötter är en naziinspirerad islamism. De strävar följdriktigt efter en etnisk och religiös rensning av regionen. Kvinnor ska hållas under en pedantisk kontroll och homosexuella jagas. Judarna ska utrotas och sedan alla andra som inte delar Hamas utopi. Fundamentalismen är ledstjärnan och våldet metoden…….”
Detta är exakt vad som pågår i alla parallellsamhällen med no go zoner och dessvärre har utrikesministerns ”synfel” smittat hela regeringen. Busen är här inte Israel, utan alla medborgare som de stämplat som främlingsfientliga och högerextrema.
Ulf Öfverberg avslutar sin artikel med ”….. Vad människorna i Gaza behöver är en demokratisk regim – en regim som inte är en terrororganisation. Det är Hamas som är problemet – inte Israels självförsvar”
https://www.svd.se/hamas-ar-problemet–inte-israel
För Sveriges del vill jag tillägga en ny regering utan synnedsättning.
Lästips!
-”Israel–Palestina-konflikten är en aspekt av Mellanösternkonflikten och åsyftar de motsättningar som uppstått mellan Israel och de palestinska araberna efter att staten Israel grundades år 1948 i Palestina” (Wikipedia).
En artikel om konflikten, med fokus på dess
– Historia
– Fredsprocessen
– Aktuella tvistefrågor
– Nuläget
https://sv.wikipedia.org/wiki/Israel%E2%80%93Palestina-konflikten
-Sören Wibäck journalist, författare med gedigen erfarenhet från Mellanöstern har skrivit boken ”Ett Land -Två Folk” om Israel-Palestina konflikten, som fått mycket goda recensioner. Till exempel
»Wibecks informativa översiktsverk kan vara utmärkt läsning för den som vill börja orientera sig i Mellanösternkonflikten och dess bakgrund.« Svenska Dagbladet
»En balanserad och överskådlig bild av konfliktens historia och nutid.« Upsala Nya Tidning
Jag tror att de invandringsmotståndare som försöker smöra för Israel och judenheten binder ris åt den egna gruppens rygg på sikt.
Grundproblemet är att majoriteten av de muslimska och kristna invånare som bodde i Israel/Palestina år 1947 förlorat sin privata mark och fastigheter och sparkats ur sitt land. Det är inte så konstigt att de blev sura över detta och fortsatt vara det och i vissa fall försöker använda våld för att ta tillbaka sin mark eller för att typ ”lätta på trycket”. Andra araber och muslimer sympatiserar också med palestinierna p g a detta. (Ytterligare ett problem är att muslimerna anser Jerusalem, i alla fall en del av staden, vara helig mark muslimer och därför bör kontrolleras av palestinier eller av Jordanien som var fallet till 1967.) Notera också att svenskar sannolikt också skulle bli sura om någon tog deras mark och bostäder och sedan sparkade ut dem ur Sverige. Frågan är dock hur länge det skulle dröja innan svenskarna skulle finna sig i det nya läget och acceptera faktum. Och hur många som skulle vilja fortsätta vara bångstyriga genom att på olika sätt använda våld. Jag tror att en grupp typ Svenska Motståndsrörelsen ännu efter 70 år hade velat fortsätta kriga. Den stora majoriteten svenskar skulle sannolikt ha gett upp. Kanske har palestinierna en litet högre andel hetsporrar som inte inser att det är dags att ge sig och att de bara skadar sig själva genom att fortsätta slåss mot övermakten. Men jag tror dock inte att det är fråga om någon helt avgörande skillnad i fråga mentalitet om man jämför palestinier med andra folk även om svenskarna i snitt sannolikt skulle ha vikit ner sig snabbare av praktiska skäl. Notera också att det finns många palestinier, speciellt på Västbanken, och det fåtal som är kvar i Israel, som tycker att det är hög tid att ge sig nu.
Jag har har hört diverse skitsnack* typ att ”bara araberna hållit sig lugna och inte krigat mot Israel så hade inga konfiskationer skett, allt är arabernas fel, bla, bla”. Även om detta hade varit sant så tror jag inte att palestinierna och deras sympatisörer i den muslimska världen köpt resonemanget. Och i och med att väldigt många muslimer (samt ett fåtal kristna palestinier) nu bor i Sverige och blir förbannade när de får höra folk legitimera att Israel sparkat ut deras trosfränder ur Israel så drar man på sig en massa onödig ilska från dessa människor. Därför är det bättre att ligga lågt i dessa frågor.
Frågan är också hur mycket man vinner på att smöra för Israel och judenheten. Ta fallet Björn Söder t ex. Han hade varit en mångårig, officiell Israel-vän och hade släktingar som hade barn med judar. Ändå vantolkades ett citat av honom medvetet på så vis att han påstods ha sagt att judar inte kunde vara svenskar. Det han hade sagt var dock att han trodde att de flesta judar eller personer med judiskt påbrå som betraktade sig som svenskar ”gick ur” sin judiska identitet. Han sade heller inget om procentfördelningen. Var det 70 % som ”gick ur” ur sin judiska identitet eller var det 99,9 %? Och skall man tolka ett uttalande om ”att gå ur” sin judiska identitet som att man inte kan vara judisk och svensk samtidigt? Är inte den rimligaste tolkningen att Söder menade att dessa personer, som ”gick ur” sin judiska identitet, visserligen betraktade sig så som varandes av judisk härstamning men i kulturellt avseende hade en svensk identitet precis som individer som adopterats från Sydkorea? Så uppfattade i alla fall jag honom. De personer av judisk härstamning som både hade en judisk och svensk kulturell identitet betraktade Söder som en minoritet. Så uppfattade jag Söder. Andra tolkningar av vad Söder menade verkar för mig än idag som väldigt sökta och illvilliga. Jag säger illvillig eftersom det i dagens samhälle är oerhört stigmatiserande att bli utmålad som antisemit eller anti-judisk vilket ju blev fallet med Björn Söder. Exemplet Björn Söder bör stämma till eftertanke. Om Björn Söder kan hudflängas i media så som blev fallet så hjälper det kanske inte så mycket att framställa sig som pro-Israel eller pro-judisk.
______________________
*Miko Peled, son till israelisk general (medlem av den milis som skapade Israel), författare till ”The General´s Son” i olika framträdanden där händelserna vid Israels bildande 1947-48 diskuteras:
The truth about Palestine and Israel’s Occupation ”The General’s Son” – Miko Peled
2012-11-27
07.55- palestinierna hade i stort sett inga väpnade styrkor som kunde stoppa erövringarna som skedde efter självständighetsförklaringen 1947.
9.47-, Arabländerna ingrep inte förrän i maj 1948 när den etniska rensningen var långt gången.
https://www.youtube.com/watch?v=Pyz3NEGf5PE
Son of Israeli General Exposes Israel’s Lies
2012-02-21
Palestinierna hade ingen riktig organiserad milis i början av kriget, 2.55 och framåt
https://www.youtube.com/watch?v=CtQKr6f_Uwk
Miko Peled, Israeli Peace Activist, Writer and General’s Son
2014-04-27
Massakern i Deir Yassine 1948, Folk flydde – anses legitimt pga att detta gav judisk majoritet, 31.20 och framåt;
https://www.youtube.com/watch?v=_E71kK02K_Y
Tilläggas kan att Israel konfiskerade en hel del arabisk mark i början av 50-talet långt efter att vapenstilleståndet inträtt. Idag får bosättare bygga även på privat palestinisk mark på Västbanken med minimal kompensation. Sedan tidigare har man fått bygga på samhällsägd mark på Västbanken medan palestinierna i princip inte fått några bygglov alls på egen mark och nästan inget vatten.
Tack för intressant kommentar.
Jag tror att många med mig känner stor ambivalens i denna konflikt, som pågått under århundraden. Judar blev långt tidigare i historien förbjudna till hantverksyrken av både kristna och muslimer, att förmera pengar återstod.
Kan det vara en anledning till att judar med Soros, Rotschilds bankimperium ägs av judar?
Den globala finanselitens mål är för mig NWO.
Jag undrar hur Soros tänker, när han stödjer massinvandringen till Europa?
Hur känner han för Israels ultra-nationalister?
Tycker han att det är en fördel när Mellanöstern avfolkas på krigsdugliga män, med baktanke att det kan trygga Israels statsbildning?
Förstår inte hur massinvandringen, som på en given signal kunde starta under hösten 2015, krigen hade ju pågått långt innan?
Tror Du att ”Mossad” Israels CIA låg bakom mordet på Arrafat 2004, polonium misstanke finns, men ??? kvarstår. Eller blev han mördad av sina egna, som var rädd att han skulle ge efter för mycket med tanke på Osloavtalet 1993, där Arrafat och Israels Yitzhak Rabin var överens om att Palestina fick bilda en egen myndighet och att staten Israel erkändes av Arrafat.
Varför var Arrafat så halsdarrig när Clinton medlade under 2000. Palestina skulle då få 73 % av Västbanken och hela Gazaremsan, men i gengäld ge upp 75 % av Jerusalem. Vill minnas hans ord: ”En arabisk ledare som ger upp Jerusalem, är inte född än?
Betyder religionen så förbaskat mycket?
Arrafat hade byggt upp en egen förmögenhet på 1,3 miljarder dollar, varav 900 miljoner var snott ur återbyggnadsbidrag till Palestina, skandal under 2002. Samma beteende som han delar med övriga enväldiga makthavare oavsett religion och alla -ismer.
Det går runt i mitt arma huvé. Jag tror jag får följa signaturens ”Martins” råd om att lämna denna svåra konflikt åt sitt öde, men jag blir så frustrerad över det jag inte förstår.
Hur gick det egentligen till när staten Israel grundades?
Känner sig arabfolken undanträngda? Ser de staten Israel som ett intrång på arabisk mark?
Sedan: Finns det någon stat som inte har uppstått genom erövring? USA? Å nej, där trängdes urbefolkningen undan. Sverige då? Enligt en del historiker trängdes samerna undan av oss etniska svenskar. Men nu har man upptäckt ännu ett folk som var här före oss.
Någon som är påläst och kan berätta mer?
Palestinierna har stöd av en massa araber.
Israel har stöd av en massa judar.
Konflikten rör inte oss svenskar och är helt ointressant för oss. Det enda vi behöver vara vaksamma på är att judar och araber här inte tar våra resurser eller ödslar vår uppmärksamhet på sånt som är helt oviktigt och ointressant. När någon pratar mycket om konflikten eller kräver ställningstagande eller uppmärksamhet för den så vet vi att denne någon inte är vår vän och är ute efter att utnyttja oss. Kasta vederbörande till vargarna.
Varför skall bror duktig (Sverige) alltid blanda sig i och leka världspolis. När Sverige saknar resurser och makten att sätta kraft bakom orden. Sverige har hitintills gömt sig bakom FN. Men när ett utskott inom FN tyckte att Julian Assange behandlats rättsvidrigt av svenska myndigheter tappade FN nästan all popularitet i vissa kretsar så kan det gå