Månadsarkiv: augusti 2016

Traditionell media tappar läsare och förtroende, medan nätet skriver om det de ”glömmer”.

När man är pensionär finns mer tid att läsa, där är internet en outtömlig källa.
Att ta del av allt är en omöjlighet, men att göra nedslag från vänster till höger är en början.

Förr hade traditionell media åsiktsmonopol, det som stod rikstidningar och lokaltidningar var sant som amen i kyrkan.

I dag är det tvärtom, läsarnas tilltro till media med journalistkår sjunker som en sten, inte minst i frågor som rör invandring har rapporterats från flera opinionsinstitut.

Internet utgör alternativ, det är lättillgängligt, snabbt uppdaterat och har många källor att välja ur.

media

När fler källor rapporterar om samma sak, ökar trovärdigheten och sedan väljer vi uppfattning utifrån egen erfarenhet.

Politiker tvingas i dag att göra tvärtom, bara ta del av det som stämmer med partiets ideologi, oavsett verklighet, annars viner partipiskan från partistyrelsen och karriären tappar fart, du åker ut i kylan och tappar uppdrag.

Tyvärr sköter inte traditionell media sin huvuduppgift om en saklig, faktabaserad framställning, utan hemfaller till subjektiva, känslofyllda reportage, vilket är förutsättning om man som journalist vill ha jobbet kvar.

När det gäller invandring-flykting- och asylpolitik är det vänsterliberala filtret mycket stort med DN:s redaktör Peter Wolodarski i täten. Ägaren Bonnier måste blidkas oavsett sanningshalt, men tidningsdöden fortsätter trots allt.

När tidningskoncernen Stampen nyligen gick i konkurs, så blev rekonstruktionen beviljad, ¾ delar av skulderna avskrevs, så skattemyndigheten, dvs. vi skattebetalare fick stå där med lång näsa. En sådan viktig politisk megafon måste räddas oavsett pris.

Under flera årtionden har migrationen med det mångkulturella samhället framställts som endast berikande och lönsam för landet.
Att vi med erfarenhet av rehabiliterings- integrationsarbete såg dess motsats redan för 30 år sedan, bemöttes först med argumentet om att vi hade ringa kulturkompetens, sedan med främlingsfientlighet och rasism.

När forskare i sina vetenskapliga arbeten publicerade samma erfarenheter som vi hade noterat i vårt dagliga arbete, blev de också anklagade för rasism och när fler från den akademiska världen rapporterade om samma sak, då bytte media strategi, deras vetenskapliga arbeten bemöttes med största möjliga tystnad.
Forskare vars vetenskapliga arbeten inte höll sig inom den rätta läran, fick inte längre komma till tals.

I dag när landets massinvandring påverkar hela samhällsekonomin, så tvingas politikerna motvilligt inse att deras ideologi inte stämmer med verkligheten.

Kommuner knäar under bördan om att ordna fram bostäder till nyanlända, framför näsan på de som stått minst 10-15 år i bostadskö, köer blir allt längre till vård- omsorg, skolresultaten sjunker som en sten, polis- och brandkår har svårt att utföra sina uppdrag i alla parallellsamhällen, där svensk lag inte längre gäller
Oavsett vad som händer får inte invandrarna från medeltida kulturer skuldbeläggas, den politiska adeln med sina rödgröna lakejer tar till alla medel för att skydda sina vänner.

Politikerna är nu utan svar på hur deras ansvarslösa politik skall kunna vändas och klarar inte längre av att upprätthålla rättssamhället, kontraktet med medborgarna gäller inte längre, medan våra domstolar obekymrat tävlar i snällhet.

Tyvärr fortsätter media på sin inslagna väg och har ytterst svårt att sakligt förhålla sig till verkligheten. Det är som om de på nytt försöker ladda om demoniseringskanonerna, i sitt förakt och hat mot internets alla nyhetssajter, som rapporterar om det som de själva glömmer.

Alla nyhetssajter, bloggar, nättidningar betecknas som högerextremistiska hat- och främlingsfientliga platser.
Med ord som hat, främling och rasist kanske de lyckas skrämma några läsare som ännu tror på deras egen tidnings saklighet.

I USA är nu den alternativa nyhetssajten ”Drudge Report” nu näst störst av alla. Malt Drudges startade den under 1996 som ett nyhetsbrev med länkar till andra intressanta artiklar. Sajten hade 1,5 miljarder sidvisningar i juli i år.

Det är en utveckling som medias redaktörer med ägare inte vill förstå och politikerna vill inte mista sin megafon utan går oförtrutet in med mer skattesubventioner.

Journalistkåren är en garant för vår demokrati, säjer vår kulturminister, som gödslat pengar till muslimska föreningar, där hatpredikanter ostört fått predika om död för alla otrogna själar.

Här är ett litet axplock av svenska nätsajter som rapporterar om det som traditionell media oftast glömmer.

– Avpixlat
– Fria Tider
– Morgonbladet
– Nya Tider
– Nyheter i dag
– Newsvoice
– Ny Dag
– Samtiden
– Dagens Opinion
– Ledarsidorna.se

Därutöver finns många lokala nyhetstidningar på nätet, som inte verkar vara lika hårt tyglade i den rätta mångkulturella berikningsläran, som nu äntligen faller isär.

Lästips: http://nyheteridag.se/ville-rapportera-sakligt-om-migratione-blev-sparkad-från-sveriges-radio/

Maktens rädsla för alternativ och nya sanningar bara upprepas genom tiden!

Naturen har under århundraden varit kloka gummors skafferi, när det gäller att få fram medel som kan lindra och bota olika krämpor.
Bland folket fanns en stor respekt för deras kunnande, som makthavarna, inte minst inom kyrkan, upplevde som ett hot. Speciellt utsatta var dessa kloka kvinnor under häxbränningarnas mörka tid.

I dag är det inte kyrkan utan läkemedelsbolagen som känner sig hotade av naturmedicin och antroposofi, de får ofta hjälp med bevakning av sitt revir av politiker.
De kan genom ogenomtänkta beslut stärka den medicinskt korrekta åsiktskorridoren och därigenom stjälpa människors valfrihet.
Man kan säga att svartrocken senare ersattes av vitrocken, som har makt att bestämma över liv och död.

Att forskningsframsteg genom medicinens historia har räddat otaliga människoliv liv är odiskutabelt och värt all beundran.

Jag tänker främst på upptäckterna av pencillin av herrarna Fleming och Flory, röntgen av herr Röntgen, vaccination av Jenner, blodgruppsbestämning av Landsteiner och hygien där läkaren Semmelveis och sköterskan Florence Nightengale var banbrytare.

I dag är forskningen intensiv på mer patientspecifika läkemedel inte minst inom cancerforskningen, för att eliminera att till exempel cellgift och strålning slår ut kringliggande vävnad.

I början på 1900-talet fick den engelske läkaren Earnest Amory Coldman en bra idé.
”Mina herrar, jag har en strålande idé, vi måste börja utvärdera vilka behandlingar som är bäst för våra patienter?”
Det blev ett ramaskri bland hans kollegor, vilken förolämpning!
Skulle inte vi och våra högt värderade bröder veta vad som är bäst, detta förslag är en skandal utan motstycke!
Stackars Coldman, han fick lämna tillbaka sin legitimation och blev utstött ur läkarkåren.

Precis som Semmelweis blev till en början, när han påstod att det var läkare som spred någon partikel mellan patienter. De kunde direkt gå till en förlossning från en obduktion med resultat att många nyförlösta kvinnor dog i barnsängsfeber (bakterier kände man då inte till). När Semmelweis införde obligatorisk handtvätt på barnbördssjukhuset i Wien, så minskade dödsfallen markant.

Efter en tid började man titta på Earnest Coldmans förslag om utvärdering och efter hand infördes krav på studier om behandlingsresultat på de engelska sjukhusen, vilket drastiskt minskade dödligheten på de fruktade hospitalen. Denna metod spred sig till andra länder i Europa med samma goda resultat.

Tyvärr finns denna inställning om egen ofelbarhet ännu kvar inom delar av läkarkåren och till gamla etablerade sanningar.
Skandalerna med neurosedyn, asbest kan förklaras med lojala bäste bror kopplingar till tillverkarna och bolagens högsta herrar, som fördröjer insikt om begångna fel.

Tyvärr har alltid sjukvården och samhället levt i symbios genom historien. Steriliseringar av undermåliga individer från -30-talet och framåt utgör exempel, till vårdens tystnad i dag om handikappade barn som föds efter generationers ingiften bland utomnordiska invandrare.

Jag tror att framtiden kommer att bevisa att dagens vedertagna identitetspolitik och kulturrelativism har varit förkastlig och inneburit enskilt lidande för dessa funktionshindrande barn genom inavel och belastningen på skattebetalarna genom deras stora vård- och omsorgsbehov.
Därutöver har denna politik försvårat både assimilering/integration och ökat motsättningar mellan olika invandrargrupper och till värdlandets befolkning.

Ovilja från patienter att klaga på vården och dess bemötande bottnar ofta i rädsla för att vid framtida behov få sämre vård, framkom i en doktorsavhandling från 2012 av sjuksköterskan Eva Jangland. Även om anmälningarna nu har ökat till IVO (Inspektionen för vård och omsorg).

Professor Karin Kjellgrens doktorsavhandling från Linköpings hälsouniversitet 1998, handlade om patienters följsamhet till sina blodtrycksmediciner, en av slutsatserna var att läkaren pratade om medicinens effekt, medan patienten pratade om dess biverkningar. Dessa två hade svårt att mötas i konstruktiv dialog.

I alla läkemedelsförpackningar finns information om läkemedlets eventuella biverkningar. Syntetiskt framställda läkemedel kan liknas vid en klänning av polyester, som kan klia och lätt bli varm, medan en klänning tillverkad av bomull, lin känns sval och mer följsam.

I läkemedelsförpackningarna finns bipacksedlar med eventuella biverkningar, från mycket vanliga från 1 av 10, till mycket sällsynta från 1 av 100.

Vanliga biverkningar på flertalet läkemedel är diarré, förstoppning, kräkningar, illamående, huvudvärk, yrsel…

Ovanliga och mycket allvarliga biverkningar kan vara krampanfall, inflammationer, cancer, hjärtbesvär, vätskeansamling, allergiska reaktioner …..

I dag finns uppskattningar att biverkningar från vården (trycksår, infektioner, fallolyckor mm) och mediciner orsakar över 3000 dödsfall varje år, alltså mer än dubbelt så många som i trafiken!

Vården är starkt specialiserad och den ena handen vet inte vad den andra gör.
Mediciner sätts in, de kan följas av fler mediciner mot dess biverkningar, som kräver nya mediciner osv.
Det är oftast våra gamla som drabbas, då ingen riktigt tar ansvar för uppföljning av effekt, utan när yrsel och trötthet ökar, så kommer bara nya recept.

Vi talar inom sjukvården ofta om vikten av helhetssyn, men hur ska vi kunna se den, när jag bara ser min egen del?
Vilket gör att vårdkedjan får många svaga länkar och brister.

Gamla och kroniskt sjuka patienter är förlorarna i dagens fria val, tillhör de dessutom de resurssvagas skara så blir de till en Svarte Petter i kortleken, som ingen vill ha.
Detta har läkaren Annie Ekdahl konstaterat i sin ”obekväma” avhandling från 2012.

Tryggheten för läkare är receptblocket, men många krämpor kanske skulle må bättre av andra alternativ. Annan kost, motion och mer av biverkningsfri, alternativ medicin, kanske bättre skulle kunna bota grundorsaken oavsett om den kommer inifrån eller utifrån?

Läkare inom antroposofi har förutom sin grundutbildning, gedigen utbildning inom området och kan erbjuda många patienter läkemedel fria från biverkningar.

Varför kan inte alternativ medicin och antroposofi just får vara ett alternativ till den traditionella medicinen, utan chockhöjning av registreringsavgiften?

Varför skall valfriheten just här vingklippas med höjda avgifter?

Varför lär sig aldrig makthavare något av historien?

Beteendet med att först fördömma, förkasta och svartmåla, allt och alla som hotar etablerade sanningar med revir, innan någon kursändring sker?

Av signaturen ”Nisse” som gav en kommentar den 25 aug efter inlägget om Bokmässan 2016, fick jag följande upplysning:

På nätet finns detta brev till regeringen med ett upprop om stöd.

”Öppet brev: Varför bryter Regeringen mot lagstiftningen angående antroposofi?

Publicerades den 18 aug. 2016
Öppet Brev till Regeringen, Riksdagsledamöterna och Statsminister Stefan Löfven samt Hälsominister Gabriel Wikström.

Regeringen bröt mot lagstiftningen när den fattade beslutet om att antroposofiska homeopatiska medel ska registreras enligt reglerna för vanliga läkemedel. Vad tänker beslutsfattarna att göra åt detta?

Läkemedelsverket har på förslag att chockhöja avgifterna för registrering av läkemedel, procentuellt är det värst för Homeopatiska läkemedel som höjs från 4000 till 90 000 kr, men även Naturläkemedel och Traditionella växtbaserade läkemedel drabbas hårt som höjs från 100 000 till 250 000 kr. Det finns en stor risk att inga fler sådana läkemedel kommer att registreras. Vad tänker beslutsfattarna göra åt detta?

Kommer Sverige att följa WHO:s strategidokument angående traditionell medicin? Vad kommer det i så fall att i specifika termer innebära för homeopati, antroposofi, naturläkemedel, örtmedicin och andra alternativa behandlingar? På vilket sätt kommer beslutsfattarna att se till att dessa metoder implementeras?

Du som anser att var och en av oss skall ha rätt till hälsofrihet och rätten att själv få bestämma över sin kropp, medicinering och egenvård, samt misstycker till att beslutsfattarna underminerar alternativmedicinen, vilket de har gjort under årtionden, kan skriva under och sprida följande petition.

”Regering och Läkemedelsverk – värna om alternativmedicinen och rätten till hälsofrihet!”. Uppropet finner ni på sajten: www.skrivunder.com”

Muslimer och västerlänningar är olika

”Han vara en idioto, jag ska mörda honom” utbrast en invandrarkvinna från Iran som besökte mig på poliomottagningen, medan hon drog pekfingret under hakan, som illustration till lämpligt tillvägagångssätt.

Första gången jag tog del av dessa hotelser blev jag förskräckt, men jag lärde mig snart att det bara var en del av många muslimers uttryckssätt.

Efter besöket gick patienten tillsammans med mordoffret, som satt utanför i väntrummet, riktigt fridsamt ut genom korridoren.

Inom vården används ofta en så kallad VAS skala, vilket innebär att patienten får gradera sin smärta, värk, trötthet etc på en 10-gradig skala. 0 = ingen smärta och 10 = outhärdlig.

Många av mina invandrarpatienter förlängde skalstrecket långt utanför pappret, en tolk förklarade för mig att denna patientgrupp har smärta i hela kroppen till skillnad från oss svenskar som bara har smärta på en linje…

Tack vare ett tips från Stefan, en bloggläsare, fick jag upplysning om den danske mycket välrenommerade psykologen och författaren Nicolai Sennels f.1976. (Se Stefans kommentar den 24/8, efter inlägget ”Giftiga ingiften orsakar handikappade barn” från den 23/8 2016)

Sennels meritlista är lång, bakgrunden till hans bok ”Among Criminal Muslims. A. Psychologist´s Experiences from Copenhagen Municipality” är hans digra arbete bland kriminella på danska ungdomsfängelser, där muslimer utgör 70 % av de intagna.

Jag återger här några delar från en intervju med honom av Robert Spencer, som är redaktör för Jihad Watch, en islamkritisk webplats, där många artiklar har publicerats av forskare, författare och av respekterade personer med gedigen erfarenhet av radikala islamisters framfart.

Artikeln är ursprungligen publicerad den 2 april 2012 på Jihad Watch.
Översättning: Mats Dagerlind, krönikör på Avpixlat.

”Den fjärde Apan
De som blir arga över sanningen, är de som lever i en lögn

…………Robert Spencer intervjuar Nicolai Sennels: “Muslimer får lära sig att vara aggressiva, osäkra, ansvarslösa och intoleranta”.

”Det kanske bär oss emot, men vi västerlänningar måste överge vårt ödmjuka, dialogsökande och politiskt korrekta sätt om vi ska ha en chans att kommunicera med den muslimska befolkningsgruppen.………..

Spencer: Nicolai, människor känner främst till dig för dina artiklar om de psykologiska skillnaderna mellan muslimer och västerlänningar.

Du har också bidragit med dina professionella insikter i fallet med Guantanamo-fången Omar Khadr.
Du skrev flera artiklar och dessutom en bok om dina slutsatser. Kan du ge oss en kort redogörelse för dina fynd?

Sennels: Det finns många skillnader mellan människor som vuxit upp som muslimer och de som vuxit upp som västerlänningar.
Jag identifierade fyra huvudskillnader som är viktiga för att förstå muslimers beteende. De har att göra med ilska, självförtroende, det så kallade “locus of control” (psykologisk term för var en person anser att de krafter finns som styr hans liv, övers. anm.) och identitet.
Västerlänningar uppfostras till att anse att ilska är ett tecken på svaghet, maktlöshet och brist på självkontroll. “Stora hundar behöver inte skälla”, som vi säger i Danmark.
I den muslimska kulturen ses ilska som ett tecken på styrka. För muslimer är att vara aggressiv i sig själv ett argument och ett sätt att vinna respekt.
Men vi bör inte låta oss imponeras när vi ser bilder på skäggiga män som hoppar upp och ned, skrikande som djur och skjutande i luften. Vi bör ta det för vad det är: det lokala dårhuset som går förbi.

I västerländsk kultur är självförtroende kopplat till förmågan att kunna ta kritik med bibehållet lugn och att bemöta den rationellt.
Vi har lärt oss att betrakta människor som brusar upp så fort de blir kritiserade som osäkra och omogna.

I den muslimska kulturen är det tvärtom; det är hedrande att reagera aggressivt och att ge sig in i handgemäng för att skrämma eller tvinga en kritiker att dra sig tillbaka, även om det resulterar i en fängelsedom eller till och med döden.
De ser icke-aggressiva reaktioner på hot och våld av det här slaget som ett tecken på sårbarhet som kan utnyttjas. De tolkar inte en lugn reaktion som en inbjudan till dialog, diplomati, intellektuell debatt, kompromiss eller fredlig samexistens.

“Locus of control” är en term som används inom psykologin och som har att göra med hur människor upplever att deras liv styrs.

I den västerländska kulturen uppfostras vi till att ha en “inre locus of control” vilket betyder att vi betraktar våra inre känslor, reaktioner, beslut och synsätt som de huvudsakliga beslutspåverkande faktorerna i våra liv.
Det kan finnas yttre omständigheter som inverkar på vår situation, men i slutänden är det vår egen uppfattning av en situation och det sätt på vilket vi hanterar den som avgör vår framtid och vårt mentala tillstånd.
En “inre locus of control” leder till ökat egenansvar och motiverar människor till att bli förmögna att lösa sina egna problem.

Muslimer uppfostras till att ha en “yttre locus of control”. Deras ständiga användande av uttrycket inshallah (“med Allahs vilja”) i diskussioner om framtiden tillsammans med det faktum att det mesta i deras liv dikteras av yttre traditioner och överheter, lämnar väldigt lite utrymme för individuell frihet.
Självständiga initiativ bestraffas ofta mycket hårt. Detta formar deras sätt att tänka och innebär att när något går fel, beror det alltid på någon annans tillkortakommanden eller på situationen.

Tyvärr går många västerlänningar för långt i sitt egenansvar och börjar ta på sig ansvaret också för andras uppträdande. Många västerlänningars alltför förlåtande och flexibla attityd tillsammans med muslimers självömkan och skuldbeläggning utgör den psykologiska kofot som har brutit upp dörren till västvärlden för islamisering.

Vårt överbeskyddande välfärdssystem skärmar av invandrare så att de inte lägger märke till konsekvenserna av deras eget olämpliga uppträdande och därför inte heller lär sig av sina misstag eller motiveras att bättra sig.

Slutligen spelar identitet en stor roll när det gäller psykologiska skillnader mellan muslimer och västerlänningar.

Västerlänningar får lära sig att vara öppna och toleranta gentemot andra kulturer, raser, religioner osv.
Det gör oss mindre kritiska, nedsätter vår förmåga att skilja saker åt och gör våra samhällen mottagliga för påverkan från andra kulturella strömningar och värderingar på ett sätt som kanske inte alltid är konstruktivt.

Muslimer å andra sidan, får inpräntat i sig att de är överlägsna och att alla andra är så usla att Allah kommer att kasta dem i helvetet när de dör.

Medan de flesta västerlänningar finner nationalistiskt och etnocentriskt högmod generande, fungerar muslimernas glorifiering av den egna kulturen, deras omfattande inavel, påbudet att muslimer endast får gifta sig med muslimer och den ständigt närvarande sociala kontrollen, som skyddande mekanismer på kultur- och identitetsnivå.

Allt som allt uppfostras västerlänningar till att vara vänliga, självmedvetna, ansvarsfulla och toleranta medan muslimer får lära sig att vara aggressiva, osäkra, oansvariga och intoleranta……”

Beklagansvärt är att allt för många politiker inom hela EU utgörs av ”den fjärde apan” eftersom de lever i och ständigt propagerar för en lögn om vår skyldighet till solidaritet och humanitet.
De hyllar främmande identitet och kultur, medan de nedvärderar vår egen, den nationella kulturen. Eftersom dessa politiker är de stora finansiella aktörernas lakejer, så vill de bara vara snälla mot allt som kommer utifrån. De predikar ständigt om vikten av förståelse och acceptans för det främmande och klandrar högljutt på oss som tycker tvärtemot.
Att det är värdlandets seder och bruk som skall gälla, invandrarnas medeltida kultur skall inte smetas ut i samhället, för då faller det isär.

Okorrekta forskningsresultat gör makten inte glad

Det finns många orsaker till invandrarbarns funktionsnedsättningar och så länge orsaken inte tangerar kultur, religion får de nämnas
Ärftliga faktorer, förlossningsskador, undernäring både under havandeskap och under känsliga barnaår, traumatiska upplevelser, avsaknad av vaccinationer är några orsaker som är comme il faut att nämna.

Men det som inte får lyftas fram under ärftliga faktorer är om defekterna, inte minst kognitiva beror på generationers inavel med ingiften då är det bäst att hålla tyst, för annars är risken stor att bli stämplad som rasist och mer forskningsmedel kan man glömma.

Här kommer en sammanfattning från en dansk studie om invandrarbarns kognitiva utveckling, som publicerats i den danska tidningen ”Information” och som återges av Fria Tider den 24 aug 2016, under ”Vetenskap.”

Förmodligen skulle den klassas som främlingsfientlig i traditionell media.

Redaktörer väljer antingen att hålla helt tyst om inte demonisering och svartlistning skulle ge önskat resultat, när forskningsresultat krockat med rådande, korrekta ideologi, det är något som många framstående forskare har fått erfara.

Det finns många orsaker till att staten allt mer vill lägga sig i och styra universitetens och högskolornas verksamhet.
Att få styra över kunskapsförmedlingens innehåll, har alltid varit maktens strävan, trots alla professorers bävan om förflackning och förtunning, vilket ökar risken för indoktrinering.
När korrekt ideologi har implementerats i dess styrelser, så har priset ofta varit att universitet/högskolan tappat prestige i den akademiska världen.

Ovanför ingången till Uppsala Universitet står den gamla devisen ”Tänka fritt är stort. Men tänka rätt är större” av Tomas Thorlid.
Inskriptionen har under senare år varit utsatt för diskussion om tolkning av dess innebörd.

Jag vill tro att tolkningen att tänka rätt innebär att tänka rationellt, logiskt och följdriktigt, det vill säga vetenskapligt, inte efter maktens önskningar.

Men att tänka ”rätt” kan också tolkas som att tänka politiskt korrekt och det tycker säkert regeringens ansvariga ministrar är perfekt.

Då tycker jag att devisen, som jag fann på nätet är att föredra. (www.faktoider.nu/thorild.html)

”Att tänka fritt är stort
men att tänka rätt är större –
men vad är det för lort
att sätta upp på dörré”

Studie: Barn från tredje världen saknar empati

Fria tider /vetenskap

”VETENSKAP. Förskolebarn med invandrarbakgrund från tredje världen har betydligt lägre kognitiv förmåga och sämre social kompetens än barn till danska föräldrar. Det visar en omfattande studie av 13.000 barn i Danmark, rapporter Information.
Enligt studien har ett femårigt barn till icke-västerländska invandrarföräldrar i genomsnitt tydligt mindre utvecklad empati, mindre möjligheter att samarbeta och svårare att uttrycka sina känslor än ett treårigt danskt barn.

De genetiska skillnaderna väcker bekymmer. Forskarna bakom rapporten kallar resultaten ”extremt oroväckande”, enligt den danska tidningen Information.

– Jag tror inte att detta är överraskande för de lärare som dagligen arbetar med barn. Men för många andra kan resultaten framstå som spektakulära. Det finns markanta skillnader mellan dessa grupper av barn och det är det viktigt att vi är medvetna om det när vi utvecklar det pedagogiska arbetet i Danmark, säger professor Dorthe Bleses vid Århus universitet.

Ett invandrarbarn från tredje världen ligger alltså i genomsnitt två år efter i sin mentala utveckling jämfört med sina etniskt danska kamrater, enligt studien. Det bäddar också för att de faller in i ett kriminellt beteende senare i livet.

Dessa barn har fått en dålig hand och när de träder in i utbildningssystemet kan man oroa sig för att de inte klarar av det. För att de själva ska hoppa av eller på annat sätt misslyckas att slutföra sin utbildning, och då blir det krångel, säger kriminologen Linda Kjær Minke vid Syddansk universitet till Information.”

”The same routine as last year James” på årets bokmässa i Göteborg

“The same routine as last year James” är en klassisk replik från sketchen “Grevinnan och betjänten,” som sänds i ett flertal länder på nyårsafton. Sketchen anses vara en av världens bästa som någonsin har skrivits.

När det gäller årets bokmässa kommer jag osökt att tänka på den meningen, eftersom samma rutin med nedvärdering, förakt för andras åsikter och erfarenheter återkommer. Vilket innebär ett hot mot vår yttrandefrihet.

Temat för årets mässa är just yttrandefrihet!!

Bakgrunden till detta tema är att Svensk tryckfrihetsordning firar 250 år.

I fjol handlade det om ringdans i protest mot de ungerska deltagarna. De goda besökarna kände sig förmodligen ännu godare efter denna naiva och elaka aktivitet.

Detta skrev jag om i ett blogginlägg den 1 december 2015 med rubriken ”Tårar, morgonsoffor och ringdans.”

Tyvärr är det ofta så, för att själv få framstå som god, så gäller det att svärta ner den andre, i stället för att förstå.
Med en mörk bakgrund så lyser glorian lite klarare, vilket gör våra självgoda apostlar ännu gladare.

I år var det dags igen.
”Nya tider” hade anmält intresse för att få ställa ut på bokmässan mellan 22-25 september.
Först fick de ett ja, som sedan förvandlades till ett nej.

Arrangören Maria Källsson vd för Bok och Biblioteket, fick kalla fötter och vek sig snabbt efter att vänsterns megafoner hade ljudit, i rädsla för demonisering så glömde hon nog mässans budskap.

Usch och fy en högerextrem och främlingsfientlig tidning får inte smutsa ner på bokmässan, var antidemokraternas budskap.

Av de bevingade orden att jag avskyr dina åsikter, men är beredd att gå i döden för din rätt att få framföra dem, finns inte ett spår.

Något smuts fanns däremot inte att upptäcka hos muslimska organisationer, som välkomnas att ställa ut.

Moskén Imam Alilslamic Center i Järfälla är en av dessa utställare.
Att moskén under fjolåret bjöd in imamen Farrokh Sekaleshfar, som predikar om död för alla homosexuella, är inget som dessa multikulturella godhetsivrare fäster sig vid.

Förmodligen tolkar dessa bokstavstrogna koranläsare arrangörens undfallenhet som uppmuntran.
Vem vet vad de kommer att visa nästa år, kanske en video snutt om hur homosexuella män knuffas ner från tak?

Att grevinnan är gammal och senil ler vi åt och förstår, men vad ska vi göra med dagens grevinnor som varken är gamla eller senila (även om många av oss tvivlar) när de bara fortsätter med ”the same routine as last year?”

Det tycks som om Bonnier och extremvänstern står på samma barrikad, med mål att inskränka yttrandefriheten och därmed vår demokrati.

Risken med denna antidemokratiska utveckling är att den Svenska tryckfrihetsförordningen inte får några fler år att fira.

Lästips:

– ”Yttrandefrihet – utan men” Alice Teodorescu, ledarskribent i Göteborgsposten (www.gp.se)

– ”Än finns tid att backa – törs ni Bokmässan?” Nils Funcke, expert i yttrandefrihetsfrågor, artikeln finns under debatt i
Göteborgsposten. (www.gp.se)

– ”Nya Tider kastas ut från bokmässan efter antidemokratiskt drev” Mats Dagerlind, krönikör i
Avpixlat (www.avpixlat.se).

Giftiga ingiften, orsakar handikappade barn

Denna bifogade artikel kommer från tidningen VI Online och publicerades redan 1999-06-24.

Artikeln handlar om den tabubelagda frågan om hur invandrares alla kusingiften orsakar handikappade barn. Kusingiften är tillåtna i vårt humana Sverige.
Hur det ser ut i dag 2016 är inget som politiker vill veta, detta kan nog också tystas ner, precis som brottsliga gärningar av förövare med utländsk etnicitet.
Sjukvård och samhälle lever i symbios och jag anser att tystnaden från vården är oroväckande stor om invandringens tunga konsekvenser, som till exempel TBC och andra smittsamma sjukdomar, resistenta bakteriestammar och funktionshindrade barn, men om detta ska vi inte berätta.
Förklaringen, om den över huvud taget kommer, blir nog att dessa giftiga ingiften är en del av invandrarnas kultur, som vi får acceptera, att kostnaderna för dess följder inom vård/omsorg skenar är något som vi skattebetalare bara får godta för att invandrare skall må bra.
Deras avkommas stympade liv, struntar politikerna i, precis som de gör med landets egen befolkning. Det viktigaste för dem är att till hela världen få skicka ut sina humanitära signaler.

Assistentersättningen kostar numera över 30 miljarder/år! Utredning pågår om hur de skenade kostnaderna skall elimineras.
Svaret är enkelt asylstopp och förbud mot kusingifte för de som fått medborgarskap, men med denna verklighetsfrånvända regering kommer det aldrig att ske. Det blir förmodligen som vanligt att resurssvaga gamla får betala kalaset.

När skall våra politiker vakna?
Varför vill inte allmänheten se att vår naiva invandrings- och asylpolitik är den största orsaken till att makthavarna ej längre klarar av sina samhällsåtaganden?

”NÄR GIFTEMÅL BLIR HANDIKAPP”
Invandrarbarnen är klart överrepresenterade bland de svårt handikappade barnen. Det visar undersökningar från specialskolor i flera europeiska länder. En huvudorsak tros vara att det inom flera invandrargrupper är vanligt med giftermål mellan nära släktingar. Det som av tradition binder samman familjerna kan också bli ett allvarligt problem.
– Frågan är oerhört känslig, men den får inte tystas ner, säger Denho Özmen, som arbetar med handikappfrågor i svenska skolor.

”I mitt hemland bör man inte umgås med handikappade. Då riskerar man att själv få ett handikappat barn!”

Det säger Farah, som kom till Sverige för femton år sedan. Hon föddes i en liten by i Turkiet för 36 år sedan. Som traditionen bjuder gifte hon sig med sin kusin. Hon födde en son och en dotter. Sonen, som är femton år, är gravt utvecklingsstörd och dottern, som är tolv år gammal, är döv.

Sonen går i en särskola, medan dottern går i en skola för döva barn.

I det längsta försökte Farah dölja sina barns handikapp. Hon skämdes. Hon hade dragit skam över familjen. Ett handikappat barn sänker familjens status och ekonomiska värde.

– Vem vill gifta in sig i en familj som föder handikappade barn, detta är Allahs straff, säger hon.

Denho Özmen är assyrier och arbetar som konsulent vid Statens Institut för handikappfrågor i skolan. Han vet vad Farah talar om. I Sverige har under senare år antalet invandrarbarn med svåra handikapp ökat oroväckande snabbt. Förklaringarna till den här snabba ökningstakten kan vara flera. Flyktingar från krigförande länder kan ha påverkats genetiskt som en följd av bombningar. I många utvecklingsländer vaccineras heller inte alltid barn mot typiska barnsjukomar som till exempel röda hund.

– Men vi tror att förekomsten av äktenskap inom familjen i vissa invandrargrupper är en huvudorsak, säger han.

Camilla Stoltenberg är en norsk genetiker. Hon har i en doktorsavhandling från 1998 visat att risken att få missbildade och handikappade barn är dubbelt så stor om föräldrarna är nära släkt med varandra.

– Pakistanier som inte är nära släktingar föder heller inte fler handikappade barn än andra grupper. Det har vi kunnat konstatera i vår undersökning, säger Camilla Stoltenberg.

Hennes studie omfattade just pakistanska invandrare i Norge och hon fann att över 40 procent av tradition gifter sig med en nära släkting.

– Det är särskilt turkar, pakistanier, assyrier och kurder som gifter sig inom den egna släkten. Genom att låta en son eller dotter gifta sig med en kusin eller en annan nära släkting kan föräldrarna hålla samman familjen och säkra sin egen ålderdom, berättar Denho Özmen.

Explosiv ökning i Danmark

Journalisten Line Vaaben Juhl vid Berlingske Tidende i Köpenhamn konstaterar i en artikel att det i Danmark har skett en explosiv tillväxt av invandrarbarn med svåra funktionshinder. Hon har ringt runt till landets specialskolor och fått till svar att 40 procent av barnen vid dessa skolor har invandrarbakgrund. Antalet invandrare i relation till den danska befolkningen är bara 7-8 procent.

I Köpenhamn har antalet specialskolebarn ökat med 4 procent medan antalet invandrarbarn i samma skolor sedan 1992 ökat med 21 procent. Det finns skolor för utvecklingsstörda i Danmark där utvecklingsstörda invandrarbarn ökat med över 50 procent under senare år. Barn med svåra eller flera handikapp ökar dessutom mest.

Experter som Berlingske talat med pekar på just ingiften som den kanske främsta orsaken till den kraftiga överrepresentationen av handikappade barn.

1996 ledde chefspsykologen Erik Magius en EU-finansierad undersökning i tre EU-länder. Undersökningen slår fast att invandrare i Spanien, Storbritannien och Tyskland föder betydligt fler handikappade barn än genomsnittet i respektive land. Även här misstänkte man att äktenskap inom familjen troligen var en huvudförklaring.

I Sverige, liksom i Danmark, känner man dåligt till de här problemen. Det finns ingen säker statistik, men en rundringning till särskolor och olika kommuner visar att handikappade invandrarbarn i Sverige är minst lika överrepresenterade som i Danmark.

Ungefär 10 procent av den svenska befolkningen lider av någon form av funktionshinder. Handikapputredningen har visat att gruppen som drabbas av mer omfattande funktionshinder utgör drygt 1 procent av totalbefolkningen.

En undersökning våren 1997 i Malmö särskolor (för utvecklingsstörda barn) konstaterade att 46 procent av eleverna hade invandrar- och flyktingbak- grund. I hela Sverige går drygt 6 000 barn i särskola. Färsk statistik slår fast att mellan 30 och 40 procent av dessa barn har utländska föräldrar.

På landets dövskolor är det likadant. Närmare 40 procent av eleverna vid Manilla, en skola för hörselskadade i Stockholm, är invandrare.

Vid Östervångsskolan i Lund har 30 procent invandrarbakgrund.

– 1992 hade vi 70 elever, varav 3-4 elever hade utländskt ursprung. Idag har vi 103 elever och 30 elever har utländska föräldrar. Det betyder att invandrarbarnen svarat för hela ökningen under 90-talet och det är mycket oroande, säger skolans rektor Christer Fleur.

I Botkyrka utanför Stockholm bor många assyrier och turkar. Av gammal tradition är äktenskap inom släkten vanligt förekommande i dessa grupper. En undersökning, gjord av läkaren Elisabeth Fernell, visar att det i Botkyrka finns relativt sett 50 procent fler handikappade barn än i landet i övrigt.

– Jag hittade påfallande många syskon med svåra handikapp i Botkyrka och det visar att det är frågan om en genetisk disposition, där båda föräldrarna varit anlagsbärare till funktionshindret, säger Elisabeth Fernell.

Etniska turkar i Sverige kommer i stor utsträckning från en liten landsortsstad som heter Kulu. Många i den gruppen har släktband med varandra.

– En undersökning skulle visa att antalet handikappade barn i den här gruppen som härstammar från Kulu är ovanligt högt, berättar en turkisk man, som själv kommer från byn.

Han vill vara anonym eftersom han förstås är medveten om att frågan är känslig.

Den norska genetikern Camilla Stoltenbergs undersökning ledde till en våldsam debatt i Norge. Hon anklagades mer eller mindre för rasism. Och när Line Vaaben Juhl från Berlingske tar kontakt med företrädare för kommuner och specialskolor möts hon av stor oro.

– Det här är alldeles för känsligt att diskutera offentligt, är ett vanligt svar.

Denho Özmen däremot tycker att frågan är alldeles för viktig för att gömmas undan.

– Att inte lyfta fram och diskutera känsliga frågor som kusinäktenskap är en form av omvänd rasism, säger han.

Den svenska synen på funktionshinder skiljer sig avsevärt från många andra kulturers. I Sverige behöver vi inte skämmas för barn med funktionshinder, istället gör vi allt för att underlätta handikappade barns uppväxtvillkor. Bland turkar, assyrier, pakistanier och syrier ser man däremot ofta ett barns funktionshinder som ett Guds straff, vilket i sin tur leder till synsättet att det är familjen och inte samhället som bör vårda och hjälpa barnet.

– Dessutom höjer ett välskapt barn familjens status, medan ett barn med funktionshinder sänker familjens status, säger Denho Özmen.

Konsekvensen blir att många invandrarfamiljer i det längsta försöker dölja att de har ett handikappat barn. Asad Ahmad, som arbetar som pedagogisk konsult i Köpenhamn, berättar om en mycket nära vän i Pakistan, vars bror har ett svårt ryggmärgsskadat barn. Först efter tolv år kunde den goda vännen berätta för Asad att det finns ett handikappat barn i familjen.

Denho Özmen vill hellre föra en öppen debatt om riskerna och konskevenserna av äktenskap med nära släktingar. Han hänvisar till den omfattande diskussionen kring omskärelse av unga kvinnor. Just den debatten har lett till att unga invandrarkvinnor numera i högre utsträckning säger nej till könsstympning.

– En öppen debatt om äktenskap mellan nära släktingar kan på sikt leda till ökad kunskap hos den yngre generationen invandrare och det i sin tur bör få till följd ett färre antal skadade barn, säger Denho Özmen.

Enligt svensk lag får syskon inte gifta sig med varandra. Äktenskapshinder föreligger också om man är släkt med varandra i rakt upp-och nedstigande led, det vill säga föräldrar, barn och barnbarn.

Halvsyskon får heller inte gifta sig med varandra, men dispens kan ges av regeringen.

Kusiner och sysslingar kan således gifta sig med varandra enligt svensk lag. Giftermål mellan till exempel en brorsdotter och hennes farbror är också möjligt i Sverige.

Av kulturella skäl är emellertid giftermål mellan släktingar ovanliga i Sverige, medan kusinäktenskap och sysslingäktenskap är vanliga i vissa invandrarkulturer.

Alla människor bär på sjukdomsgener och inom en familj är risken därför stor att familjemedlemmarna bär på samma sjukdomsgener. Det är när båda föräldrarna är bärare av samma sjukdomsgen som risken ökar att deras gemensamma barn drabbas av sjukdom.
Text: Stig Edling

Bortförklaringar från politiker utan moral

Tyvärr verkar måttet aldrig bli rågat när det gäller politikers och medias bortförklaringar av invandringens påfrestningar för landets alla medborgare oavsett etnicitet.

Jag kan bli imponerad över deras talang för vilseledning och bortförklaring av fakta, men deprimerad över dess konsekvenser, som väljare till vänster inte vill se.

I Sydsvenskan 2016-08-18 var rubriken på en artikel ”Utrotad sjukdom tillbaka – det här behöver du veta om tuberkulos.”
Denna fruktade sjukdom, som ansågs utrotad under 70-talet, då vaccinationerna upphörde, har nu kommit tillbaka med full kraft, beräkningar finns på ca 100 nya fall/år, men mörkertalet är stort.

Orsaken är främst massinvandringen från länder där sjukdomen härjar.

Men icke, den officiella och den politiskt korrekta förklaringen är att vi nu reser mer än tidigare och får skadeinsekter med hem i våra resväskor.

Invandrarna får inte pekas ut, de tillhör ännu en grupp i minoritet och måste skyddas från allt som kan stigmatisera denna viktiga väljargrupp.

Jag undrar om svenskfödda i en framtid kommer att bemötas med samma omsorg, som dagens alla nyanlända, om vi då är en grupp i minoritet?

Sanningen skulle även här, som vid bilbränder, stenkastning, sexuella trakasserier, våldtäkter och allsköns kriminalitet, också kunna stimulera till fortsatt flykt till partiet, som alltför många väljare knyckt.

Att den nationella solidariteten vittrat ner, när den internationella har lockat allt fler av Olof Palmes efterföljare, är inget som bekommer dessa karriärpolitiker.

Jag förstår inte hur myndigheter kan ställa krav på vaccination vid resa ut till länder där allvarliga och smittsamma sjukdomar finns, men inte till resa in i landet från dessa länder??

Hälsoundersökning med screening för TBC och andra bakteriella sjukdomar borde självfallet vara obligatoriskt för alla som söker asyl.

Men icke, hälsoundersökning är i detta land frivilligt!

Detta krav anses, som integritetskränkning, eftersom alla nyanlända betraktas som en utsatt grupp.

Att medborgare, inte minst på flyktingförläggningar, dagis/förskolor har smittats har inte samma grad av utsatthet enligt dessa identitetspolitiker eller också tänker de att det är smällar vi får ta, för att vi skall må bra i våra riksdagsbänkar.

Tyvärr har de inte varit på hembesök som jag till överfulla och överbelamrade lägenheter där ofta brister finns i städ/hygienrutiner. Anticimex har fullt upp med att bekämpa skadeinsekter, som sprids med ljusets hastighet.
Ökningen av resistenta bakteriestammar beror inte enbart på penicillin som överanvänds utan också på invandringen från sjukdomsbelastade länder.

Tänk om sjukvården hade haft stigmatisering som utgångspunkt inför forskningsprojekt, då skulle inga bromsmediciner ha tagits fram, ej heller några specifika behandlingsåtgärder. Preventiva insatser som saknar målgrupp är värdelösa.

Att skillnader finns i vårt DNA hade varit tabu, för vi är alla lika, men är man indränkt i identitetspolitik med kulturrelativism då finns ingen klokskap kvar hos politiker som makten har.

Martin Hedén skrev om hur gammalt folk berättade om familjen som fick tuberkulos och hur deras hus brändes upp, som citerades i inlägget ”Om ingenting och allt” 2016-08-20.

I dag brännmärks däremot alla vi som tvivlar och protesterar mot den sanning som makthavarna befallt.

Ord om ingenting och allt

Ord om ingenting och allt

Ord kan ibland säga ingenting och allt om livet som passerar.

Om våra förfäders slit och vedermödor i detta karga land.

Om sjukdom och död när livet gjorde halt.

Men allt detta verkar vara utan värde, när vår egen kultur och historia förbigås av makthavare som inget förstått, i sin strävan mot karriärens topp.

De vill inte förstå att samhörighet med våra rötter ger trygghet och beredskap för andras berättelser.

Denna insikt finns däremot i övermått om du som flykting kommer till landet som sina medborgare förrått.

Ingenting

” I urskogen leder en kullerstensväg ingenstans.
Den når nästan fram till havet, men inte riktigt.
Och den når inte heller fram till kärret.
Men nästan.
Stigningen är brant.
Om våren forsar bäcken bredvid.
Om hösten stannar svampplockare mitt i backen och säger att det är vackert.
Något måste de säga.
Gammalt folk på bygden nämner sällan att denna mödosamt anlagda väg byggdes för flera hundra år sedan.
Här lunnande norrmännen timmer från berget ner till havet.
Gammalt folk berättar i stället om familjen som bodde vid vägens slut.
De fick tuberkulos.
Huset brändes upp.
Gammalt folk berättar också om kärret där en kvinna mördades för länge sedan.
Hon skrattar vansinnigt om nätterna, säger gammalt folk som inte lärt sig engelska.
Hon blev ihjälkillad, säger de.
Gammalt folk berättar också om hästen, den vita hästen, som kommer galopperande nedför vägen vid midnatt.
Det gnistrar om hovarna.
I urskogen leder en väg mellan ingenting och ingenting”
Martin Hedén.

Kyrie elesion – Herre förbarma Dig över kyrkans förflackning!

Nu förstår undertecknad att den svenska kyrkan kommer att rämna som förlåten i templet, när kyrkans kommunikationschef, Gunnar Sjöberg, anser att det kan vara ”Uppviglande att bära kors som kristen.”
För att det kan upplevas stötande för muslimska invandrare.

På DN debatt 2016-08-09 skrev ärkebiskop Antje Jackelén tillsammans med företrädare för judar och muslimer om att vi alla oavsett religionstillhörighet skall vara snälla och goda grannar.

Muslimernas företrädare var Mahmoud Khafi ordförande för svenska imamrådet och som hyser stor kärlek till det muslimska brödraskapet, som inte gjort sig kända för någon större grannsämja och snällhet.

Rubriken på debattartikeln var ”Ödesdigert möta terrorhot med upprop till kulturkamp.”

Vi får åter veta att islam är fredens religion och att det minsann också finns texter i gamla testamentet som förespråkar våld och död, allt för att eliminera islams blodiga historia och Koranens verser om otrognas död.

Inte ett knyst om att kristna inte vrålar ut Gamla testamentets våldsuppmanande texter, de våldtar, torterar och mördar inte oliktänkande, som Islamiska staten och dess förgreningar gör i parti och minut, innan de skär halsen av otrogna själar.
Oavsett om attentaten lyckas eller går åt helvete, så stundar belöning hos Allah och hans 72 jungfrur för dessa martyrer.

Författarna försöker övertyga läsarna med de gamla vanliga argumenten om att orsaken till terrorhandlingar är…”geopolitiska faktorer, kolonialism, vapenhandel, värderingskrockar, sociala klyftor och psykisk ohälsa.”
Kanske var syftet att vi läsare skall skämmas över vår syndiga historia, islams är förmodligen för blodig för att ens nämnas?

Ärkebiskop Antje Jackelén valde ”Allahu Akbar” till sitt valspråk när hon valdes till ärkebiskop under 2013.
Samma ord vrålar IS krigarna innan de torterar och skär halsen av kristna och andra otrogna.

Om hon bara var aningslös eller om hon bara ville ställa in sig hos den rödgröna politiska eliten, som ett tack för utnämningen, det vet jag inte, men min misstanke är stor.

Att hon hade rätt kön var förmodligen också en bonus för en regering med feministisk politik.

En politik som gör halt utanför förortens enklaver (till skillnad från FN:s korridorer) där kvinnor och unga hindras i sina livsval av ”skäggiga skuggor” och riskerar att falla ner från deras balkonger, när hedern skall bevaras.

Det skulle inte förvåna mig om våra feminister och rödagröna, unga karriärpolitiker kan börja mumla något om balkongbjälkars dåliga hållfasthet. I samma anda som deras förljugna förklaringar om att sommarens festivalers alla våldtäkter orsakades av varmt väder och ökad anmälningsbenägenhet.

Unga män från närbelägna flyktingförläggningar, impregnerade med generationers förnedrande kvinnosyn, finns inte i deras värld, där alla är lika mycket värda, oavsett förtrycket av din nästa.

Biskop Eva Brunne i Stockholm ville nog bara fjäska för sin överordnade, när hon för något år sedan gav förslaget att alla kristna symboler i svenska sjömanskyrkan skulle rensas bort för att de inte skulle såra besökare med annan tro.

Tidigare ärkebiskop K-G Hammar tycker att vi ska bemöta dessa Allahs krigare med fredliga medel.

Jag undrar om prästen i en kyrka i Normandie tyckte detsamma när han fick halsen avskuren den 26 juli?

Det var inte länge sedan den rödgröna majoriteten i Stockholms stad vill belöna dessa hemvändande krigare med jobb, bidrag och bostad, sedan de blivet rehabiliterade på sjukhusen inför nya terrordåd.
Cancer patienter får däremot snällt vänta i kön.

Dessa politikers tro på sin omvändelseförmåga är ofantligt stor, trots att deras analys av dagens verklighet nått bottenrekord.

I Sverige byggs moskéer på löpande band, medan kristna kyrkor bränns ner i deras hemländer. Kristna förföljs, torteras och mördas i muslimernas hemländer, men kyrkan är mycket motvillig till att benämna detta som folkmord. För islam är ju fredens religion…

Många troende lämnade kyrkan efter att kyrkans kansli med ärkebiskop K-G Hammar under 2004 uttalade sig om trosbekännelsen, den behövde inte längre tas bokstavligt utan kunde mer betraktas som poesi.
Det finns ingen anledning att vara med i en kyrka utan sanningsanspråk, då kan troende lika gärna vara med i en förening eller i en poesiklubb.

Det finns heller inget skäl att var medlem i en kyrka vars utveckling leder till förtunning och förflackning.

En kyrka som gömmer, stryker mördare och terrorister medhårs och sviker sitt uppdrag, saknar värde.

En kyrka vars företrädare slösar med församlingens pengar på lyxresor med goda middagar och inte märker att deras alibi om berikande samtal med sina bröder klingar falskt, tappar medlemmarnas förtroende.

Mantrat inom kyrkan liksom i det politiska livet lyder tolerans och mångfald.

I dag verkar det som om all tolerans förbrukats inför främmande religioner, för i vår egen svartlistas de som lämnar den politiskt korrekta åsiktskorridoren.

En träffande rubrik i en debattartikel nyligen var ”Förr lämnade medlemmar kyrkan för att de saknade tro, i dag för att de har tro.”

Förmodligen kommer den rödfärgade kyrkan att tappa ännu fler medlemmar.
De som inte är så tvärsäkra i svåra frågor med olika tolkningstraditioner eller som inte vill talas tillrätta, de får nog lämna den och sköta sin tro på egen hand eller bli medlem i andras samfund.

Islam, moskéer och imamer verkar ha stor lockelse för kyrkans högsta företrädare, som inte längre vill kämpa för att sprida sin egen religion, det kan bli mer ödesdigert för kyrkans framtid än att bedriva kulturkamp mot terrorism.

Kanske är prästerna avundsjuka på moskéers överfyllda golv, när kyrkbänkarna har få besökare?

Om inte ärkebiskopen och alla hennes vapendragare slutar att mässa om sin politiskt korrekta tro och börjar lyssna på oss tvivlare så kan jag bara utbrista ”Kyrie elesion – Herre förbarma Dig!”

Detta inlägg om kyrkans förflackning har publicerats under insändare på Avpixlat.se

”Främlingsfientlighet är högst rationellt och befogat”

Det är i dag mycket svårt att få fram statistik beträffande brottslighet kopplat till förövares etnicitet.
Jag kan bara hitta uppgifter från 2005 från BRO (brottsförbyggande rådet) då var förövare med utländsk etnicitet kraftigt överrepresenterade i den grova brottsligheten, våldtäkter var 3-4 ggr vanligare hos förövare med utländsk bakgrund än hos svenskfödda.

Vi har en rödgrön, regeringslojal polischef som gömmer invandrares brottslighet under koden 291 och som förordar snälla dialogpoliser med kaffebricka till förortens ligister, som bränner bilar, kastar sten och hindrar räddningspersonal, i stället för konfrontation och inlåsning (Läs gärna inlägget från den 21 juli 2016 där ”Erik, polisman i Gävle berättar om snälla dialogpoliser”).

Hitintills i år har 300 bilbränder i förorterna anmälts (Rapport 2016-08-16).

Kanske justitie- och migrationsminister Morgan Johansson också fått ett armband med texten ”Var snälla pojkar så får ni fika” eller ”Råna inte banker”, ”Lura inte pensionärer” (fast det har regeringen redan gjort) så det armbandet vill nog inte ministern ha.

Han har ännu förtroende för sin rikspolischef och vägrar följa professor Leif G Perssons uppmaning att ge polischefen sparken, vilket LGP har massivt stöd för, från det svenska folket.

Tänk om politikerna för länge sedan hade statuerat exempel med utvisning för hela familjen när deras unga Ahmed eller Muhammed gjort sig skyldiga till upprepade ligistfasoner.

Jag lovar att Sverige då skulle ha sparat miljardbelopp, det är ett språk som invandrare förstår, vår konsensusdialog är som att hälla vatten på en gås.

Detta är dock helt omöjligt i ett land där vänsterns professionella gråterskor rycker ut så fort Ahmed eller Muhammed gnäller. De låter offret förstå att dessa gossar haft det svårt och inte kan skuldbeläggas för sina aggressioner. Den medborgerliga identiteten kan vi glömma, det är deras kultur och religion som skall upphöjas.

Det är tur att Norge inte följer i Sveriges fotspår, med dalt, fjäsk och överdriven förståelse för brottslingen, så vi andra får skämmas, när även våra domstolar är dumsnälla.

Sverige betraktas i allt fler internationella tidningar/tidskrifter som ett avskräckande exempel beträffande invandring, asylpolitik och integration, men med en statsminister som håller förbundskansler Angela Merkel i byxbenen, är det svårt att få någon förändring.

Statsministern vill vara en statsman i arvet från Olof Palmes internationella solidaritet, han ser inte att den nationella solidariteten därigenom har vittrat ner.

”Polis: Främlingsfientlighet högst rationellt och befogat”

Publicerad 15 augusti 2016 kl 16.42 Fria Tider.se

”UTRIKES. Med tanke på hur extremt överrepresenterade invandrare från tredje världen är i brottslighet är det helt befogat att vara främlingsfientlig, enligt den norske polisinspektören Thomas Utne Pettersen.

”En av de enskilt viktigaste åtgärderna Norge kan vidta för att minska brottsligheten är att begränsa invandringen”, skriver han i en debattartikel i Haugesunds Avis.

Pettersens text är ett svar på en tidigare debattartikel i vilken en filosof bekymrar sig över att en ökad rädsla för invandrare skapar ett kallare och mer cyniskt samhälle.

Polisinspektören avfärdar det resonemanget rakt av.

”Folks främlingsfientlighet i förhållande till denna grupp är högst rationell och befogad”, konstaterar han.

För att stärka sin tes tar Thomas Utne Pettersen både upp brottsstatistik och hänvisar till sin egen erfarenhet. Han beskriver hur han dagligen har att göra med invandrare som begår mer eller mindre grova brott.

”År 2015 hade undertecknad ansvar för en rad häktade, med omkring 2.600 häktesdagar. 2.200 av dessa dagar gällde utländska män.”
I Norge, som har haft en betydligt mindre asylinvandring än Sverige, har nio av tio dömda för våld mot barn invandrarbakgrund. De senaste tre åren har det avkunnats 89 domar i Oslo tingsrätt rörande våld i hemmet och 82 av de tilltalade hade invandrarbakgrund, skriver Petersen.

”Samhället och polisen spenderar enorma resurser för att utreda den här typen av brott som begås av utlänningar.”

Thomas Utne Pettersen skriver vidare att ”en av de enskilt viktigaste åtgärderna Norge kan vidta för att minska brottsligheten är att begränsa invandringen”.
Samtidigt är den probleminsikten märkligt frånvarande bland journalister och politiker, konstaterar han, och nämner Sverige som skräckexempel.

”I Sverige har hälsomyndigheterna offentligt gått ut med att hälso- och sjukvården för svenska medborgare försämrats som en följd av migrationen. Svensk polis har enligt media förbjudits att yttra sig i frågan. Det senare verkar vara en dålig idé.”

Mörkläggningen av invandrares sexualbrott mot kvinnor är ett särskilt svek, enligt Pettersen.

”Allmänheten har rätt att få veta vilka utmaningar som polisen inför – för att inte tala om vilka som begår de flesta brotten.”
Polisinspektören sammanfattar sitt resonemang på följande vis:
”Rättssäkerheten, välfärden, tryggheten och vårt jämlika samhälle är under tryck – utan en viktig faktor diskuteras tillräckligt; brott som begås av utlänningar, inklusive asylsökare. Det som gör mig mest orolig är att inte fler är oroliga.”

Förmodligen har jag redan lämnat jordelivet innan någon svensk politiker skulle säja att den viktigaste åtgärden för att minska brottsligheten är att begränsa invandringen.

Många av oss medborgare är djupt oroade, men med en självgod politisk adel och en lojal journalistkår, så är det svårt att få komma till tals.
Journalister uppmanas av sina redaktörer att inta rätt attityd beträffande invandring, annars kan jobbet gå förlorat.

Politikerna oroas över internets alla sajter, som snabbt stämplas som främlingsfientliga när de tar upp artiklar, fakta, rapporter som traditionell media bara vill gömma.
Medias välavlönade redaktörer hoppas därigenom att läsare kan hållas kvar på den rätta vägen med internationell solidaritet, öppna hjärtan, arbete tillsammans och gärna med dåligt samvete över vår egen historia.