månadsarkiv: maj 2016

MR Change – FN:s förfall under Ban Ki Moon

Är titeln på en bok författad av Niklas Ekdal med Inga-Britt Ahlenius. Dessa båda skribenter har digra meritlistor.

Niklas Ekdal har erfarenhet som FN-officer på fältet och är dessutom känd författare och journalist. Han har arbetat som politisk redaktör både på DN och Expressen.

Ing-Britt Ahlenius sista internationella uppdrag som revisor var som chef över FN:s internrevision, ”Oios” (Office of International Oversights Service). Dessförinnan byggde hon upp en ny revisionsmyndighet i Kosovo under FN:s administration. Här hemma har hon varit chef för Riksrevisionen och budgetchef för finansdepartementet.

Ms Fearless
Hon kallades i FN:s korridorer för Ms Fearless och räds knappast den lede själv.
Hon tvingade till exempel den gamla EU kommissionen med ordförande Santer i spetsen att avgå efter avslöjanden om korruption och nepotism.
När hon slutade sitt FN uppdrag 2010 skrev hon en mycket kritisk och lång rapport om FN:s förfall under generalsekreteraren Ban Ki Moons ledning, vilket gav eko i hela världspressen.
Hon skrev bland annat ”Jag beklagar att behöva säga att sekretariatet är inne i en förfallprocess. Det inte bara faller isär – det är på drift mot irrelevans”

Tyvärr gav rapporten inga avtryck hos våra politiker som tycks tro att det är Dag Hammarskjölds arv som fortfarande förvaltas av FN.
Inget kunde vara mer felaktigt.

Sveriges FN beundran
I Sverige har FN under lång tid stått överst på den internationella beundrarlistan.
Vi gillar trygghet, hög moral och vill försvara den svages rätt mot den starkes. Vi vill bidra till att utrota fattigdom och förtryck, men helst utan att analysera dess orsaker och vill att FN skall vara världens frälsare.
Utvecklingen under Ban Ki Moons ledarskap har gått i motsatt riktning.

Mutkampanjer för biståndspengar
Nu pågår mutkampanj med miljonbelopp för biståndspengar, för att Sverige skall få tillräckligt med röster för att säkra en plats i FN:s säkerhetsråd under perioden 2017-2019.
Erkännandet av Palestina, mutresor till Sverige för utländska ambassadörer och internationella besök till fattiga länder med löften om mer bistånd är led i denna kampanj från UD med utrikesminister Margot Wallström i spetsen.
Syftet är att ländernas representanter skriver Sverige på lappen och lägger i urnan den 28 juni.
Alla på UD säjer unisont att Sveriges röst behövs i FN.
Jag är inte lika övertygad.
UD disponerar 12 miljarder av våra biståndspengar, där en alltför stor del går in i FN:s svarta hål, allt för att bredda vägen för karriärsugna toppolitiker. Världens fattiga har lägre prioritet.
Riksrevisionen har upprepade gånger påpekat UD:s bedrövliga hantering av biståndspengar, men locket läggs på när granskning och genomlysning skall ske.
Utrikesminister Margot Wallström knycker väl i vanlig ordning på nacken och tycker att granskning är trams.

Självständig generalsekreterare icke önskvärt
Ban Ki Moons företrädare, den respekterade och karismatiske Kofi Annan, hade fräckheten att fördöma USA:s invasion av Irak, som skedde på falska grunder, enligt många kända bedömare i världen och det gör man inte ostraffat.
USA med övriga permanenta medlemsländer (Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien) vill inte ha någon självständig generalsekreterare som kan lägga krokben för deras framfart i världen, utan de vill ha en som snällt går i deras ledband.
Den sydkoreanske utrikesministern med minimal kompetens för uppdraget blev det perfekta valet.
Det första Ban Ki Moon gjorde, efter att börjat sitt ämbete i januari 2007 var, på inrådan av de stora aktörerna, att avskeda alla tidigare tjänstemän från Kofi Annans tid och tillsätta egna med tidsförordnade ett års kontrakt. Om lojalitet visades kunde kontraktet förlängas, om ej återstod sparken. Denna åderlåtning av kunskap och erfarenhet har därefter fått ödesdigra konsekvenser.
Sedan har FN:s ökenvandring fortsatt med korruption och skandaler från till exempel olja-mat programmet i Irak fram till avskedandet av svenske FN tjänstemannen Anders Kompass, efter hans avslöjanden om FN soldaters återkommande övergrepp på barn och kvinnor i Kongo.

Personlig PR prioriteras framför uppdraget
I stället för att sköta sitt uppdrag har Ban Ki Moon ägnat sig åt personliga PR-resor allt för att bli omvald till ytterligare en period.
FN:s främsta uppdrag, att förhindra nya konflikter och att få gamla att avslutas, har fått betydligt mindre uppmärksamhet..
Hans röst har varit svag när det gäller att förkunna mänskliga rättigheter som finns i i FN:s deklaration under 30 artiklar från 1948.
Om man skall bli omvald så gäller det att stryka både stormakterna och diktatorer medhårs och undvika att höja rösten om orsaker till världens konflikter.
Denna underlåtenhet har varit framgångsrik, för han blev omvald till ett nytt femårigt förordande under 2011, som nu löper ut i dec 2016. Enligt stormakterna var skälet att ”han hat haft rätt attityd”, det vill säga ingen alls.

Ban Ki Moons tal är väl inövade efter färdigskrivna manuskript, med vackra till intet förpliktigande ord, men aldrig en stavelse om vad och vilka som ligger bakom världens miljö- och svältkatastrofer förutom alla pågående konflikter.
De flesta av dagens krigszoner bottnar i Storbritanniens, USA och Sovjets tidigare maktanspråk genom historien. Afghanistan, Iran, Irak och många av Afrikas konflikthärdar utgör tydliga exempel.

Beundrande statsminister
Vår statsminister Stefan Löfven visste inte till sig av beundran när generalsekreteraren besökte Sverige nu i maj 2016, när han fick berömmande ord för vår generösa flyktingpolitik. Han återgäldade smickret med att säja att ”FN är den viktigaste plattformen för fred och säkerhet” och var imponerad över Ban Ki Moons ledarskap.
Troligen har inte statsministern läst Inga-Britt Ahlenius kritiska rapport från 2010 om FN:s förfall undergeneralsekreterarens ledning.
Generalsekreteraren fick också en medalj om halsen från Dag Hammarskjölds minnesfond, som förvaltas av en stiftelse, som också fått vara täckmantel för UD:s mutkampanj, när ambassadörer från små, men röstberättigande länder flott bjöds till Sverige under förspegling att det var klimatfrågor som skulle diskuteras.
Erkännandet av Palestina, rundresor i Afrika med löfte om mer bistånd ingår också i denna mutkampanj.

Förmodligen lyste eskaleringen av no go zoner, med våld, kriminalitet och kvinnoförtryck i invandrartäta utanförskapsområden med sin frånvaro på dagordningen, under det fina besöket.
Sverige bedriver ju, Gud bevars, en feministisk utrikespolitik och det gillar också Ban Ki Moon!

Gemensamma nämnare
Jag ser tydligt gemensamma nämnare under det humanitära förklädet både hos FN, EU och Sverige.
Bakom detta skyddande förkläde ligger stormakternas maktambitioner och bakom dem står den globala storfinansen och hejar på, för krigsindustrin måste självklart få fortgå.
Här hemma är behovet stort av invandrarnas röster, när många medborgare väljer SD, trots elitens massiva övertag i svartlistning.

Stormakternas lakejer är karriärhungriga politiker från världens elit, där Sverige bara kan hävda sig med överdriven humanitet på bekostnad av sina egna medborgare. Vi får bara betala för det humanitära kalaset. Högre skatter, sänkt välfärd och undanträngningseffekter är resultatet, men sådana futtigheter är inget som oroar den politiska adeln.

Med fagert tal om medmänsklighet, moral och allas lika värde så kan vi luras till fortsatt FN beundran som ger fint alibi åt den förda politiken.
Tänk om det fanns fler Ms Fearless som Inga-Britt Ahlenius, då kanske världen skulle vara mer rättvis och FN haft kvar sitt anseende från Dag Hammrskjölds tid, då lojalitet mot uppdraget, att värna mänskliga rättigheter, gick före stormakternas intressen.

Övrigt
Detta inlägg har publicerats under Kolumn i Fria Tider.se under rubriken ”Ett nytt, korrupt FN.” 2016-05-30.

Citat och knuff övningar

Efter inlägget om ”Miljöpartiets kollaps” kom dessa lärorika citat från journalisten Janne Josefsson, förmedlade av Håkan Karlberg.

”Flykting och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört här i landet. Vi har inte på ett seriöst sätt beskrivet vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarat det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det….”

”Det är otroliga saker som hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansat oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare….”

”…Jag jobbade på Sveriges Radio från mitten av 70-talet och det var fantastiskt. Men jag var med om att man svartlistar folk. De som ville föra ett resonemang om flyktingmottagning var rasister. Var man emot dagis var man en fascist. Det var skrämmande….”

”Journalistskolan kallades för Kommunistskolan på den tiden, 68-andan var levande och studenterna hade sällan personliga bevekelsegrunder för sitt yrkesval. Det fanns något otäckt i det….”

Ett minne från 70-talet, när jag arbetade som sjukgymnast på rehabiliteringsmedicinska kliniken på Umeå lasarett, var en mycket arg och besviken kommentar från en gammal norrlänning efter sin stroke.

”Ta mej faen, en kan bli förbannad för mindre. Vet du, pöjken var hemma i helgen från Stockholm där vi ha kosta på`n utbildninga till journalist. Vet du va han sa, jo att under första termina så stod de bara ock knuff på varandra och hade inte ens bestämt vilka böcker de skulle te å läs ….”

Förklaring till ”knuffet” under 70-talet.
Det var då mycket populärt med trygghetsövningar, så kallade Sjölunds övningar. Man stod i en ring och i mitten stod en kamrat, som sedan skulle låta sig falla och vi skulle ta emot honom eller henne.
Minns en gång när jag stod i ringens mitt, att jag slog mig så förbaskat, troligen sviktade kamraternas mottagningsstöd, trots att jag då bara vägde 55 kg…
Kanske är det också en förklaring till att jag trillat ut ur åsiktskorridoren.

Miljöpartiets totalkollaps

I flera opinionsundersökningar hamnar miljöpartiet under riksdagspärren på 4 %.
I den senaste Metro/Yougov undersökningen får partiet endast 2,8 %, detta borde mana dem till eftertanke om sin politik.
Till en början var hjärtefrågorna miljö och motstånd mot kärnkraft. Säldöd och algblomning gjorde att de första gången kom in i riksdagen 1988.
Efter 2000-talet har en omprofilering skett av deras politik, de har förvandlats till ett islam- och invandrarvänligt parti.
Partiet gick senare glatt till sängs med dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt, så att riksdagen kunde bevilja nya bidragsformer till nyanlända och därutöver gratis vård till alla illegala invandrare. En målvakt till statsministern på migrationsverket bestämde att permanent uppehållstillstånd (PUT) skulle beviljas till alla som sa sig komma från Syrien.
Sanningshalten i dessa uppgifter har visat sig vara skral, när över 80.000 av de drygt 160.000 som sökte asyl under 2015, saknar asylskäl enligt internationella konventioner.
Alla dessa förmåner har kraftigt bidragit till Sveriges attraktionskraft som asyl-och invandrarland och att landet nu faller isär.
Den egentliga orsaken till dessa favörer var att statsministern var förbannad och ville straffa väljare som bidragit till sverigedemokraternas framgång.
Vurmen för det mångkulturella samhället har därefter eskalerat inom miljöpartiet. Partistyrelsen har blundat för partimedlemmars och valda representanters fundamentalistiska åsikter inom islam.
Försvaret av bostadsminister Mheret Kaplan, när han tvingades att avgå var direkt pinsam, likaså när språkröret Gustav Fridolin inte förstod att kvinnor kunde känna sig kränkta, när de inte blev hälsade på.
Nu verkar det äntligen som om väljarna ser att kejsaren är naken.
Det som dock oroar mig är om journalisterna på SVT och SR har gjort samma iakttagelse.
Under 2011 publicerade Göteborgs universitet en undersökning om deras partisympatier, resultatet visade att 52 % sympatiserade med partiet och 0 % med sverigedemokraterna.
Mycket illustrativt var kroppsspråket hos Anna Hedenmo på SVT när hon intervjuade partiledarna inför valet 2014. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson betraktades som något som katten släpat in, men vid övriga utfrågningar var det ett riktigt kuttrasju.
Oavsett vad hon tycker om partierna så var det inte professionellt. Tyvärr saknas objektiv framställning av invandringens alla effekter på SVT och SR.
Detta är ett farligt demokratiunderskott och har under åren ständigt avspeglats i programutbudet, som ofta innehållit ensidiga och känslomättade reportage/program om invandringen och om eldsjälars insatser.
Underförstått verkar syftet vara, att nu djävlar skall vi få tittarna att tycka som vi, för att senare rösta både rätt och rött.
Det verkar som det bara är ”Uppdrag Granskning” med Janne Josefsson i spetsen, som har upptäckt integrationens svårigheter med våld, kriminalitet och kvinnoförtryck i de ständigt växande så kallade no go zonerna
Kriminella gäng bestämmer där dagordningen och har unga supporters med stenar och elddon i fickorna.
Möjligen kan de rödgröna partierna snyfta lite över den minskade tryggheten, men totalt blindhet råder när det gäller att se elefanten i rummet, nämligen massinvandringen.
Polisen, lokala politiker tillsammans med representanter för samhällets alla ”goda krafter” sitter nu och klurar på varför dialog, korvgrillning och kaffe inte haft någon effekt.
Massinvandringens svårigheter har reflexmässigt förklarats med utanförskap och främlingsfientlighet, insikten om att alla invandrare varken kan eller vill integreras finns inte.
Allt för många vill endast ta del av välfärdens tjänster, utan skyldigheter att anpassa sig till landets lagar och regelverk och varför skulle de göra det, när etablissemanget ständigt har hyllat den kulturella identiteten i stället för den medborgerliga.

Kärlek eller ekonomi ?

”Bara en sak” utbrast min gamla mor för flera år sedan inför ett besök på vårdcentralen, när hennes höga blodtryck skulle kontrolleras.
Jag tyckte att hon samtidigt skulle ta upp sin svåra ryggvärk som orsakats av en gammal kotförskjutning.
”Man får bara ta upp en krämpa” förklarade mor för mig ”har man flera så måste man beställa en ny tid”.
Nu blev det aldrig aktuellt eftersom min mor avled strax innan besöket.

Patientens pris
Det var med glädje som jag läste Maciej Zarembas bok ”Patientens pris” som är en sammanställning från en reportageserie i Dagens Nyheter , som han gjorde under 2013 om ”Den olönsamma patienten.”
Precis så är det, gamla, multisjuka hör inte hemma någonstans. Det är som Svarte Petter i kortleken, för i vårdkedjan, vill ingen ha dem!
För att få budget att gå ihop så begränsar alla kliniker sitt ansvar i sin del av vårdkedjan, som därför får många svaga länkar.

Vinnare och förlorare
När vården av våra gamla fördes över till kommunerna så följde den medicinska kunskapen inte med och det är just i övergångar mellan vårdformer som informationen brister.
Helhetssyn är ett vackert och väl använt ord, men det förutsätter att vi får syn på alla delar!
Allt för många sjukdomar, mediciner, biverkningar hänger ihop och kräver samlad sjukhistoria för att möjliggöra effektiv behandling.
Men under alltför många läkarbesök, så finns det inte tid eller intresse att ta del av patientens tidigare sjukdomar. Nya mediciner kan snabbt ordineras mot biverkningar som de gamla orsakat.
Numera mäts vården med industrins mått, dess mål har i första hand blivet ekonomiska i stället för humanitära.

Besvikelse efter besöket
Alltför många besök kan sluta med besvikelse, patienten upplever att han/hon inte blir lyssnad på. Doktorn kan vara dåligt förberedd och ägna datajournalen mer uppmärksamhet än patienten eller ta emot samtal under det korta besöket.
Sjukvårdens hierarkiska organisation finns ännu kvar, även om många förbättringar införts. Patienter med främst kroniska sjukdomar drar sig för att klaga, eftersom de är rädda för att senare få sämre vård.

”Det som inte syns på röntgen och på proverna, finns inte” sa en gång en patient som tvingats göra en lång golgatavandring i vården, innan han till slut och för sent fick sin cancerdiagnos.

Förlorare i vården är våra gamla, som tar tid, de kan höra och se dåligt, de är fogliga och saknar förmåga att ställa rättmätiga krav.
Den ökade tillgängligheten och valfriheten har främst gynnat bortskämda unga, de utnyttjar vården friskt och kan kräva antibiotika och rtg för minsta krämpa.

Ibland tror jag att vårdens politiker vänt den gamla prioriteringsutredningen från 1995 upp och ner. Där stod det klart att de svårast sjuka skulle ha högsta prioritet och de med lindriga och självläkande åkommor den lägsta.
Våra sjukvårdspolitiker glömmer gärna att det tar den tid det tar att både födas och att dö och att mänsklighet och ombryddhet inte låter sig rationaliseras efter konsulternas principer.

Vardagliga minnen
När jag fått följa patienter till livets slut, så är det inte storslagna händelser från livets mitt som står i centrum, utan små vardagliga minnen.
Fågelsången, en stilla bris som fläktar i gardinen, lukten av nygräddat bröd, trädgårdens friska doft efter sommarregnet och barnbarnets smittande skratt.
”Tänk om jag bara en gång till får sitta framför brasan och njuta av en god whisky, tänk om jag hann deltaga i barnbarnets konfirmation, tänk om jag får uppleva en vår till…..”
Det som bär livet framåt ser vi ofta först när stigen smalnat av och livet går mot sitt slut.

Köp/sälj systemets förlorare
Ansvariga landstingspolitiker som ännu tror på köp/sälj systemetes fördelar borde ta del av läkaren Annie Ekdahls forskning i Linköping, där hon konstaterar att förlorare i vården är de som behöver den bäst, nämligen våra gamla och multisjuka med flera sjukdomar.

Dagens sjukvårdspolitiker och klinikchefer som tvingats att bli affärsidkare borde läsa sjukvårdsstadgans instruktioner från 1940…. ”Klinikchefen skall bemöta de vårdbehövande med vänlighet och människokärlek, samt tillhålla den honom underställda personalen att kärleksfullt mot dem uppfylla sina åliganden.”

Övrigt
En kortare version av detta inlägg har publicerats i den nya nättidningen ”Morgonbladet”
www.morgonbladet.nu
I denna nättidning finns många intressanta artiklar att ta del av.

Nya Pinocchionäsor i regeringen

Statsminister Stefan Löven har nu presenterat sin nya regering.
Jag blir inte riktigt klok på gamla och nya ministrars ansvarsområden, som verkar överlappa varandra.
Förmodligen gör inte statsministern det heller, med sin baktunga regering.
Peter Eriksson, miljöpartiets gamla språkrör, har kallats hem från Bryssel och ska ansvara för bl.a bostadssektorn, jag trodde han skulle arbeta som minister, inte som byggherre.
Den tidigare ministern Mehmet Kaplan (mp) glömde visst bort krisen inom bostadsmarknaden i sitt uppdrag, på grund av sin middagsiver med terrorister.
Ann Linde (s) blev mycket glad när hon tillfrågades om att bli ny EU-minister.
Redan idag på DN.se tar hon till storsläggan mot EU länder som vägrar ta emot invandrare. De skall straffas med böter är hennes förslag.
Varför det undrar jag?
Östländer som Ungern, Polen, Lettland, Litauen, Bulgarien har en helt annan historia än andra EU länder i väst.
De vet vad det innebär när nationalstatens gränser brister. De vet också vilken betydelse landets religion och kultur har för frihet och för demokratins förverkligande utan bevakning uppifrån.
Följderna av Tyskland och Sveriges humana generositet har mer avskräckt än inspirerat till att öppna gränserna.
Ann Linde vet mycket väl om att EU ännu inte kan bestämma över nationalstaternas beslut i invandringsfrågan.
Vilka tvångsmetoder har hon tänkt sig, när asylsökande mot sin vilja skall tvingas till dessa länder?
Hon får bara en längre näsa, precis som trädockan Pinocchio fick när han ljög.
Förmodligen vill hon fjäska lite för statsministern genom att upprepa hans mantra, om att fler länder måste dela på flyktingbördan.
Kanske hoppas de att dessa brösttoner skall visa på handlingskraft och skyla över regeringens avsaknad av färdriktning för landet.
Varför inte börja med att utvisa de 80.000 så kallade flyktingar, som saknar asylskäl, men med papperslösas rättigheter och med våldsvänsterns protester är det bäst att hålla tyst.
Nu pratas det i stället om etablering, assimilering är totalt ute och integrering gällde visst bara att svenskfödda skulle anpassa sig till den omhuldade mångkulturen och applådera nyanländas seder och bruk, allt efter det rödgröna etablissemangets pekpinnar.
Modulhus skall nu byggas med fart, helst i områden där våra politiker ej själva bor. Protester från oroliga grannar bemöts med det vanliga främlingsfientliga tjatet.
Varför har inte tanken på modulhus dykt upp tidigare till studenter och mindre bemedlade som väntar i tröstlösa bostadsköer?
Nu behöver de inte vänta längre för i Skåne åker de ut ur kön, tack vare alla nyanländas förturer och snabbspår. Att Malmö nu är en konkursfärdig stad, verkar inte bita på deras röda politiker, kanske hoppas de på mer statliga utjämningsbidrag som tack för sin lojalitet?
Pengar fattas det inte när migrationsverket ständigt ber om mer, det är bara att låna nya miljarder, försämra välfärdstjänster och höja avgifter och skatter, så kan vi nog ta emot fler.
Men till att avskaffa den orättfärdiga pensionärsskatten finns inga medel, trots att det skulle kosta ca 8 miljarder, en nätt summa mot invandringens beräknade totalkostnad på 250 miljarder varje år.
Men nu gäller det för både nya och gamla ministrar att få fortsätta att vara bäst i klassen, trots ständigt sjunkande förtroende från väljarna. De tänker nog att med vår ”oberoende” SVT och lojala medier så går det nog ett tag till.

En ny världsordning,NWO, genom röster, sänkta löner och nya själar

Varför blir vi lurade av eliten om och om igen?
Inga företeelser eller händelser sker i ett vacuum, allt har sin historia.

Oljan är motorn
Motorn i vår nutidshistoria är kontrollen över oljan, som orsakat en stor del av krisen i Mellanöstern, där först Storbritannien under 50-talet och senare USA med sin hemliga polis ligger bakom statskupper och diktaturregimer.
Dessa länder har också orsakat revolutionen i Iran 1979 och senare framväxten av islamiska staten, (IS) när utvecklingen gled dem ur händerna och inte gick deras väg.
Genom historien finns många exempel på hur ett förtryck ersatts av ett nytt.

Makt och girighet
Makthunger och girighet är mänskliga egenskaper, men som tycks vara mycket dominanta hos kapitalets globala och finansiella aktörer.
Min troende mor skyllde girigheten och maktbegäret på arvssynden efter Kains svek mot Abel, men jag fylldes av tvivel redan i söndagsskolan under 50-talet, när det alltid var Abel, som trillade ner på golvet från flanellografen.
Om arvssynden är mer uttalad hos den globala storfinansen låter jag vara osagt, men penningbegäret och önskan om världsdominans är mycket framträdande egenskaper hos härskare genom historien, precis som i våra dagar.

Pinocchios trådar
Den politiska eliten i världens regeringar kan liknas vid trädockan Pinocchio, som till en början behövde trådar för att lära sig gå, enligt Disneys filmversion från 1940. I dag anser jag att det är kapitalets globala aktörer som gemensamt håller i trådarna.
Pinocchio ville bli mänsklig, men till en början förlängs hans näsa varje gång han ljuger. En syrsa ger honom samvete och sagan slutar med att han till slut blir en snäll pojke.
Vi måste av denna liknelse lära oss, att se politikers förlängda näsor, eftersom snälla syrsor är en utrotningshotad art inom storfinansen.

Nationalstaten, största hindret
Det största hindret, för vinstmaximering och en världsregering, är nationalstaten som värnar om landets traditioner, kultur och sina egna medborgare.
Mantrat om mångfaldens berikning gäller inte här.
Nationalstaternas suveränitet skall minskas, för den bara trasslar till det för de globala finansaktörerna.
EU, med sina globalister som doa flickor, drömmer om en federal regering med fler gemenskaper än valutan, som starkt bidraget till Europas ekonomiska svårigheter.
Gemensam valuta är som om jag skulle ha gett alla mina patienter samma träningsprogram oavsett deras diagnos och funktionshinder.
Nationalstaterna med sina gränser, olika folkslag, ideologiska, politiska och kulturella skillnader är enligt finanseliten bara ett otyg, som utgör hinder för genomförande av världsherravälde, där oligarkernas profit kan nå nya höjder i symbios med landets elit och regeringar.

Nationalstaten garanterar inte lånen
En annan orsak till önskan om nationalstatens upplösning är att den blivet alltför liten för att garantera lånen. Då är det mer fördelaktigt om en världsregering kan vältra ut förlusterna på alla världsmedborgare i stället för på bankerna, när tilliten brister hos marknaden.
Detta svek mot medborgarna har redan praktiserats av politiker i väst.
Vilken fiffig affärsidé, banken tar vinsten och folket förlusten!
Självklart är det enklare för dessa globala aktörer att bara behöva dra i en Pinocchiodockas trådar.
Därför är hatet från eliten så stort mot alla partier i Europa som vill bevara och berika det egna landet och dess medborgare.
Nationalism låter nästan som nazism och det vill många väljare inte förknippas med.
Att det inom islams lära finns det största hatet mot judar, verkar vara något vi inte skall berätta om.
Däremot regnar det statliga bidrag över dessa fundamentalistiska organisationer. Det gäller att hålla moskéernas imamer på gott humör, så de talar om för sina medlemmar att de skall rösta rött eller grönt.

Trilskande arbetare
Främst är det trilskande arbetare i nationalstaterna som inte förstår sitt eget bästa och måste sättas på plats enligt de stora globala aktörerna som till exempel Nat Rotschild, Warren Buffett, Goldman Sachs och Georg Soros.
Den sistnämnde orsakade Sveriges ekonomiska kris 1992 genom aggressiva spekulationer mot vår valuta.
Dessa eliters spekulationer har orsakat många av världens finanskriser genom historien, till priset av enorm fattigdom och lidande för medborgarna.

Migrationen, en bra hjälp
Gemensamt hos dessa herrar är föraktet mot den vita rasen som bör uppblandas för att inte bli alltför kaxig. Migrationen är ett medel för att nå målet, en världsregering!
Georg Soros imperium ligger bakom en handbok på arabiska om hur man enklast kan ljuga sig in i Europa och är medskyldig till flyktingkrisen, precis som USA med sitt agerande i Mellanöstern.
Men det är Putins överrumplande flygräder mot IS i Syrien som nu ställs i skamvrån av politikerna i väst.
Medborgarna måste förmås att rösta rätt, om ej så finns det troligen en plan B.
De svåra konsekvenserna av massinvandringen med parallellsamhällen, där eskalering ständigt sker av så kallade ”no-go zoner” kan destabilisera landet, så att det blir lättare för makthavarna att göra vårt samhälle mer genomskinligt och att våra demokratiska rättigheter kan elimineras i smyg.

Bilderberggruppen styr
Bakom EU:s skapelse finns den så kallade ”Bilderberggruppen” som är underställd den absoluta finanseliten.
Första mötet ägde rum på ett hotell, med namnet ”Bilderberg” i Nederländerna 1954. Därefter bjuds den globala makteliten, inom affärs-och industrivärld, media och politisk verksamhet, in till årligt möte på olika platser i världen.
Inga protokoll finns i detta hemliga sällskap med sin dolda agenda. Vi vet inte vad detta ljusskygga sällskap har för planer, mer än att tillfredsställa sin globala makthunger.
Det säjs att statsminister Stefan Löven var mycket nöjd när han under 2013 fick åka ner tillsammans med finansfamiljen Wallenberg i deras privata jetplan.

EU saknar folkets förtroende
EU har aldrig varit folkets skapelse, utan kapitalets, där den fria rörligheten för kapital, varor och tjänster skall flöda fritt.
Arbetarna skall ryckas upp med sina rötter och förflytta sig dit jobben kan finnas.
Om många kommer från skilda kulturer, minskar sammanhållningen, konkurrensen ökar och lönerna kan sänkas. Ett herrskap och tjänstefolksamhälle kan därmed få vind i seglen.
Kapitalismens påhittighet är stor, när arbetare i låglöneländer börjar kräva förbättrade arbetsvillkor.

Röster, sänkta löner och nya själar
Under det humanitära förklädet med asyl-och mänskliga rättigheter, som omhuldas av EU och FN, finns en mindre smickrande agenda, inte minst här hemma. Våra politiker har öppnat dörrarna till landet på vid gavel, för att få vara bäst i klassen.
Att Sverige, som utgör endast 1,2 % av EU:s befolkning, hitintills tagit emot 22 % av alla asylsökande till Europa, anser de förmodligen vara helt rimligt. Det är 13 ggr fler/invånare jämfört med medelvärdet inom EU!
De rödgröna partierna vill ha röster, alliansen vill ha sänkta löner och kyrkan önskar nya själar.
Alla predikar och skräms de med främlingsfientlighet och rasism, så fort någon lämnar åsiktskorridoren och den välsignade, mångkulturella läran.
Det kan tyckas att en mer restriktiv flyktingpolitik, från yrvakna politiker, nu utgör ett ljus i mörkret, men notera att åtstramningen endast består av fler trasor för att torka upp vattnet från den läckande kranen, inte att stänga den helt, med ett flyktingstopp.

Kultur- och arbetarförakt
Våra politiker har inte vilat på hanen när det gäller förakt för vår egen kultur, allt för att få att få oss att förstå vikten av att arbeta tillsammans och öppna våra hjärtan för alla asylsökande. Allt enligt bilderbergarnas önskemål.
Medierna har varit och är deras lojala budbärare.
Är det deras ägare som styr eller är alla” tycka synd om reportage” kanske en rest från 68-års studentrörelse? Varför har den rödgröna journalistkåren aldrig nyktrat till?

Det finns många horribla uttalanden från våra mångkulturella ambassadörer.
Fredrik Reinfeldt 2006. ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.”
Han såg att sin vision om sänkt välfärd i sin bok ”Det sovande folket” från 1993 kunde förverkligas genom invandring. Vilket har varit mycket framgångsrikt.

Året efter Reinfelds uttalande om barbariet ville Maud Olofsson inte vara sämre utan klämde i med att ”Det var faktiskt inte vi som byggde Sverige, det var människor utifrån.”

Anders Borg förkunnade i riksdagen (2011-04-13) att ”Utan invandring skulle vi stå och stampa på ett jordgolv.”

Hur vet han det? Kanske var bakgrunden bara hans egna erfarenheter innan han blev finansminister?

Sveket mot våra gamla
Kommunerna knäar nu inför nyanländas och ensamkommande så kallade barns etableringskostnader. Helst vill de undvika skattehöjningar som kan reta upp väljare och drabbar den egna plånboken.
Knepet är i stället, att i smyg försämra verksamheter för de sämst ställda, oftast våra gamla som saknar starka resurspersoner. Att våra gamla genom hårt arbete och dagligt slit byggt upp landet är dagens makthavare totalt likgiltiga inför.

Ibland är det nyttigt med en tillbakablick.
I Östgöta Correspondenten från 2009-11-20, kunde vi läsa om hur en ensam vikarie under natten fick ta hand om 38 gamla, svårt sjuka och dementa på ett sjukhem i Östergötland.
Dagen efter 2009-11-22 fanns i Dagens Nyheter ett reportage från ett hem för ensamkommande så kallade flyktingbarn i Övertårneå. Där fattades inga resurser, tjugo personer arbetade i skift för att ta hand om till synes 26 friska pojkar!

Redan under 2002 var Mona Sahlin i farten med nedvärdering av oss och våra förfäder.
När hon för medlemmar i en turkisk förening, förklarade att vårt midsommarfirande bara var töntigt.

Jag har förstått att min farfars slit som fattig statare och min fars hårda arbete i skogen och på bruket inte har haft något värde.
Jag har också förstått att några av mina vackraste sommarminnen som barn, med brukets unga och gamla i gemensamt och gemytligt midsommarfirande enbart varit töntigt.
Att använda sitt riksdagskort till personliga utgifter för över 50.000 kr, att strunta i att betala hyra för lekladan till födelsedagsfirande dotter, att strunta i parkeringsböter och att skriva falska intyg till attraktiv säkerhetsvakt är förmodligen inte töntigt. Häftigt är det däremot att betala skatt!
Kanske är de inte medvetna om sina Pinocchiotrådar från den globala, finansiella eliten?
Eller beror politikers agerande på att de i högsta grad är det?
Avslutningsvis kommer jag att tänka på grundkursen i marxismens lära, när jag under min studenttid lärde mig att rabbla ur Marx och Lenins kommunistiska manifest.
”Proletärer i alla länder förena Er”
I dag 50 år senare säjer jag i stället; nationalister i alla länder förena Er, medan tid är!
Värna er kultur och era traditioner, en stadig grund med rötter behövs om vi skall förstå och kunna stå emot alla krafter som vill söndra och splittra samhället.

Övrigt
En kortare version av denna artikel har nyligen publicerats i ”Fria Tider” under ”Kolumn”, vilket jag är glad över, så att mina erfarenheter kan få fler läsare.
Jag vill tacka Er som läser min blogg och för alla kommentarer som ger mig stöd och inspiration till att fortsätta skriva inlägg ”Utanför åsiktskorridoren.”
Jag försöker, efter min förmåga att belägga mina erfarenheter med källor och fakta.
Det är Era kommentarer som inspirerat till fortsättning om vilka som ligger bakom ”Makten bakom makten”.

Horace Engdahl om min röda ungdom

I boken ”Den sista grisen” är denna kända kulturpersonlighet härligt provocerande i sina aforismer och korta betraktelser.
Texten är enkel, klar och mycket relevant, till skillnad från alltför många andra kända kulturpersoners pennor.
Det främsta syftet med deras språkliga extravaganser verkar vara att imponera på andra upphöjda gossar i flocken.

På sid 44 skriver Horace Engdahl om min röda ungdom.

”En revolutionär situation existerade i världen under slutet av 50-talet och början av 1960-talet, när de socialistiska staterna och befrielserörelserna var som mest framgångsrika, men knappast senare.
Händelserna 1968 markerade slutet av en epok, inte början.
Studentrevolten och motkulturen (ett numera bortglömt ord!) var ett slags efterfest för västvärldens medelklassungdom, som glatt stormade på medan USA stärkte sitt grepp om världsekonomin och Sovjetunionen genomförde den mest massiva militära upprustning som någonsin förekommit i fredstid, med oförutsedda följder för systemet.
Hade det varit allvar när 68:orna föreställde upprorsmakare, hade de aldrig fått spela den rollen. Starkare män hade ryckt ifrån dem megafonerna och sagt åt dem att gå hem till mamma.”

Om vi gått hem till mamma, kanske vårt samhälle skulle ha sett annorlunda ut i dag.
För nu sitter många av dessa ”upprorsmakare” som aldrig nyktrat till, på välbetalda poster och kliar varandra på ryggen och bekräftar varandra med varandras åsikter i sann konsensusanda.
Dessa toleranta pojkar och flickor har nu blivet de mest intoleranta, mot allt och alla som avviker från den rätta läran.
Jag har sedan länge förstått att mångfald inte gäller avvikande åsikter och erfarenheter.
Jag har också förstått att det inte är jag som lämnat det röda för det blå, det är samhället och världen som har förändrats.
Att arbeta och göra rätt för sig sitter mycket fast från min barndom, det är bara Jantelagens inflytande som minskat.
Tyvärr har alltför många av 68:orna förvandlat svensk demokrati till ett tig eller tyck som vi samhälle!

Nyanländas undanträngningseffekter intresserar inte politiker

”Kommuner vill ha snabbspår för nyanlända i bostadskön” skriver reporter Lisa Oversen på svt Nyheter Skåne (2016-05-20).
Nu är det snabbspår med förtur som gäller även på bostadsmarknaden, precis som på arbetsförmedlingen.
Det är lika bra att vi skattebetalare vänjer oss och ställer oss längst bak i kön till samhällets åtaganden, för undanträngningseffekterna kommer bara att öka med tiden.
Kommundirektör Jonas Rosenqvist i Ystad har inga som helst problem med att nyanlända enkelt får segla förbi i den långa bostadskön i Skåne.
Förhandlingar pågår med kommunens bostadsbolag och privata värdar, som givetvis har krav på att kommunen garanterar hyran, dvs vi skattebetalare.
Resultatet av denna generositet blir, som redan förverkligats i många kommuner, att kommunerna försöker klara budget genom försämringar på andra områden. Speciellt utsatta är våra gamla, där många saknar starka resurspersoner.
Att denna grupp arbetat hårt och slitet under hela sitt liv verkar vara totalt ointressant för dagens politiker. Sista utvägen är att höja skatten, som redan SKL har varnat för. Kanske lite trist för politikerna, eftersom det kan drabba den egna plånboken.
Hyresgästföreningen jamsar som förväntat med.
På gågatan i Ystad är dock meningarna mindre samstämmiga, men avvikande åsikter från mannen på gatan är utan betydelse, när humanitet och mångkulturens berikning impregnerat lokala mathavare från regeringsnivå.
Våra ministrar i regeringen kan med sina inkomster lätt köpa sig en bostadsrätt och håller man hårt i plånboken kan de vända sig till sina tjänstvilliga bröder i närstående fackföreningar, som till exempel kommunal.
I Norrköping eskalerar bilbränder och stenkastning i Hageby och Klockartorpet. Nu skall det tillsättas en kommission som skall komma fram till stävjande åtgärder, eftersom varken dialog, kaffe eller korvgrillning med polisen varit framgångsrikt.
Ingen kommer att nämna om elefanten i rummet, nämligen massinvandringen.
Det är Sveriges humanitära hybris som gjort att landet faller isär, ett flyktingstopp är nu absolut nödvändigt om inte välfärden helt skall eroderas.
Jag vill delge Er läsare sammanfattningen från en faktafylld och mycket klargörande skrivelse som jag fått från Håkan Karlberg, som tagit del av min blogg. Han planerar att sprida den till opinionsbildare såsom debattörer och redaktioner.

”FLYKTINGSTOPP FÖR ATT RÄDDA VÄLFÄRDEN
SAMMANFATTNING
Flyktingsituationens allvar har bara fragmentariskt trängt igenom hos pressen, man diskuterar som regel bara enstaka problem, inte helheten. (Flykting, alla som söker asyl)
Uppenbarligen har ingen av ”MSM-media” ännu modet, eller insikten, att berätta om hur illa det står till. Krismedvetandet är uppenbarligen lågt. Allt fler börjar dock förstå att mottagningen av flyktingar och migranter har gått över styr och att politikerna hamnat i panikläge.
Hur allvarlig är situationen och vilka är ”utmaningarna” (politikers ord för något som är eller gränsar till det omöjliga), dvs. vilka politiska beslut måste fattas och vilka förändringar måste genomföras, för att återfå kontroll över samhället? Kritiska samhällsområden är bostads- och arbetsmarknad, skolan, rättssystem samt samhällssystem för vård och omsorg.
Bostadsbristen är mycket stor. Det akuta behovet mot bakgrund av standardkrav, befintlig bostadskö, beviljade asyler och social rörlighet är 200000 lägenheter. Boverkets prognos för 2016 omfattar 100000 lägenheter, varav 50000 är planerade. Utveckling av en bostadsmarknad för ”sovplatser” hotar. Ledtiden för planering och produktion är ofta flerårig. Minst 50000 tillfälliga modullägenheter måste därför snabbt uppföras för hyresgäster som saknar möjlighet att betala de jämförelsevis höga hyrorna. Detta kräver åsidosättande av befintliga regler, snabbt iordningsställande av nödvändig infrastruktur samt att samhället står för hyrorna.
Jobbkön för lågkvalificerade med invandrarbakgrund är genom tillförsel av nyanlända 2015 ca 250000. Arbetsmarknaden för lågkvalificerade är EU:s minsta och omfattar ca 225000 arbetsplatser. Före ”flyktingkrisen” var situationen för personer med invandrarbakgrund att det tog 15 år för en tredjedel att få ett helårssjobb medan 60 % hade någon form av sysselsättning. Lagfästa ”lägstalöner”, som diskuteras av politiker, kommer att medföra en betydande ökning av klyftorna och utanförskapet. Vår höga teknologinivå kan naturligtvis inte med bibehållen konkurrenskraft avteknologiseras. Problemet förefaller sakna en realiserbar lösning.
Att skapa förutsättningar för den ”kunskapsskola”, som politikerna talar om men som enligt PISA-mätningarna har gått förlorad, kräver omfattande och komplicerade förändringar.
Första nödvändiga förändringen är lärartillgången. Regeringen har redan före flyktingkrisen fastlagt ett examinationsbehov av 107000 lärare under kommande 5-årsperiod.
Andra nödvändiga förändringen är att höja lärarkvalitén genom urval och utbildning. Detta kräver översyn av lärarutbildningen samt skapande av en attraktiv lärarkarriär genom förbättring av anställningsförhållanden, inte minst arbetsmiljö (arbetsro måste skapas,) och lönesättning.
Tredje nödvändiga förändringen är en ny evidensbaserad utbildningsstrategi grundad på lärarens auktoritet, kravställande och disciplin.
Rättssystemet är underbemannat. Polis, domstolar och kriminalvård är därför hårt ansträngda och har p.g.a. den stora mängden nyanlända begränsad förmåga att upprätthålla lag och ordning samt avvisning av illegala personer. Förutom rekrytering till polis och domstolar krävs akut nya arbetsformer för tryggheten på ”gator och torg”.
Det akuta rekryteringsbehovet till socialtjänsten, arbetsförmedlingen, vården och övriga samhällssystem är akut stort med anledning av befolkningsökningen och att de nyanlända generellt är mer resurskrävande. Kapacitetsförstärkningen skall dessutom motverka undanträngning av den inhemska befolkningen. Processen för resursförstärkningen är flerårig p.g.a. utbyggnad av högskolekapaciteten, examinationsbehov och kompetensinhämtning.
För att skapa balans mellan utbud och efterfrågan inom samhällssystemen krävs en uppbyggnadsperiod som är flerårig samt en kraftig begränsning av tillströmningen av asylsökande. Särskilt komplicerade förändringsbehov gäller sysselsättningen och skolan.
Sverige, 1,9 % av EU:s befolkning, tog 2015 emot 22 % av asylsökande till EU, vilket är 13 ggr EU-snittet i mottagning/capita. Sammanfattningsvis har Sveriges invandring nått en nivå långt över vår integrationsförmåga. Detta kan naturligtvis inte få fortsätta. Eftersom den svenska välfärdsstaten är allvarligt hotad krävs att politiker, media och allmänheten samlas kring en politik med sikte på att rädda Sveriges framtid som välfärdsnation. Ett första och nödvändigt inslag i en sådan politik är flyktingstopp så att den ansträngda situationen kan återföras till en situation, som är under samhällets kontroll. ”

Tuffare krav på deltagande i SFI utbildning, när då??

”Du måste fullfölja din SFI utbildning”
”Nej, nej, jag inte behöva svenska, jag ha rätt till tolk…”
Bidrag och livstidsförsörjning var liksom underförstått.
Konversationen härrör från min yrkestid i möte med många utlandsfödda, när jag under drygt 10 år ansvarade för länets postpoliomottagning.
Därför är jag inte ett dugg förvånad över de första resultaten från granskningen av SFI utbildningen som DN nu påbörjat. (www. dn.se 2016-05-16)
DN har granskat deltagande och dess korrelation till egen försörjning/studier av migranter som gick på SFI utbildning under 2007.
SFI utbildningen bygger på fyra kurser, från A till D.
Endast en 1/3 del av de som hade uppehållstillstånd läste hela utbildningen. De som läste klart klarade sig betydligt bättre på arbetsmarknaden än de som inte läste klart. Ofta tar det flera år för att klara av endast A-kursen, för kvinnorna tar det längre tid eftersom de har rätt till föräldraledighet även för barn som är födda i hemlandet. Denna generösa möjlighet såg miljöpartiet till att genomföra i samverkan med fd. statsminister Reinfeldt. Inga krav på tidsåtgång finns för genomförande av SFI kurserna.
Språket är nyckeln till integration.
Men Anders Fredriksson, områdeschef för SFI i Malmö, svamlar på i bortförklaringar i sann mångkulturell och förstående PK anda.
”Studierna är jobbiga, tuffa, en del tröttnar, kanske en del fått jobb eller praktik, andra kanske är duktiga på engelska……..”
För säkerhets skull lade han till att kommunen måste göra mer….
Gränslösa rättigheter, inga skyldigheter mot landet som givet dem en fristad förenat med generösa bidrag.
Inga krav, förmodligen i rädsla för att betraktas som främlingsfientlig, bara falska bortförklaringar för att slippa konfronteras med insikten om att långt ifrån alla nyanlända, som fått uppehållstillstånd vill integreras.
Viljan till bidrag, livstids försörjning och bevarandet av medeltida kultur är betydligt större.
Sida arbetare och andra med lång utlandserfarenhet har vittnat om att föraktet är stort mot människor som inte kräver några tjänster tillbaka. Tjänster och gentjänster är nödvändigt för överlevnad i fattiga länder.
Tyvärr är denna kulturella insikt totalt okänd för våra mångkulturella politiker.
Det är ju så härligt att få vara god med andras pengar.
Ibland var det svårt att vara kulturkompetent under yrkesåren.
Minns en gammal man som hade svåra inbuktningar i skelettet på den helt förlamade överarmen. Orsaken var att han hade bundet fast den slappa armen med ett läderband, under sin tid som rallare i Norrland, när han med sin friska arm bar tunga syllar till järnvägsspåren.
Att arbeta och göra rätt för sig var hederskodex.
Mor och far skulle vända sig i sina gravar om de fick ta del av landets förfall orsakat av politikers svek mot den egna befolkningen och premieringen av sin egen karriär i sann mångkulturell anda.
Farfar och farmor, var fattiga statare från norra Värmland som kämpade för bättre levnadsvillkor. Min far fick inte något avgångsbetyg som straff för uteblivna gåvor till läraren, som de välbeställda bondungarna kom med.
Han fick i stället börja arbeta mycket tidigt i skogen, långa, hårda arbetsdagar oavsett väder, sen på bruket med timmer körning. Han blev bas för brukets chaufförer och lämnade aldrig ratten, trots att kroppen tagit stryk. Impregnerade och giftiga stolpar bidrog förmodligen till hans för tidiga död i njursvikt med lungödem.
Min mor försökte bidra till försörjning som hemsömmerska, hon berättade hur hon under krigsåren fick nöja sig med lingonsylt med utspädd mjölk som föda, för det lilla sovlet som fanns måste maken ha, som kämpade hårt i skogen.
Med den bakgrunden är det svårt att förhålla sig till uttalanden som ”Sverige vara bra, man får bidrag, behöver inte arbeta….”
Lika svårt är det att ha förståelse för vår bortskämda 80-tals generation, när de inte får sitt livspussel att gå ihop.
Surdegsbak och fågelskådning brukar vara populärt, medan de har svårt att dölja föraktet mot förortens flintastekar och Mallis resor.
Ofta tycker de synd om alla små och svaga i hela världen, förutsatt att de själva slipper betala något extra.
Fallenheten är dock betydligt större när det gäller att få skriva sina namn på listor mot främlingsfientlighet, för då kan vi andra se vilka fina och goda människor de är.
Moderaterna och liberalerna verkar nu ha vaknat till, de säjer ”Inför tuffare krav så att flyktingar läser klart SFI,” men jag undrar bara, när då?

Änglavingar åter på MP:s kongress

För många år sedan plockade jag ner några kiwi i en påse på Maxi. Då en ytligt bekant (med stort miljöansvar) plötsligt dyker upp vid min sida och utbrister; ”Hur kan du köpa kiwi, tänker Du inte på flygtransportens stora utsläpp.”
Nej, det gjorde jag tydligen inte, avslöjad vid denna förkastliga handling.
Efter en stunds kallt småprat berättade hon entusiastiskt att hon och hennes välbeställda man skulle åka till Thailand för en lång och välbehövlig vintersemester….
En sann och representativ miljöpartist enligt min erfarenhet.
På miljöpartiets kongress i Karlstad mullrar det bland gräsrötterna.
Miljöprofil och snar återgång till världens mest generösa flyktingpolitik var önskemålen, medan det kvarvarande språkröret Gustav Fridolin manade till enig politisk samstämmighet.
Han förklarade att 17.000 olika åsikter ej kunde accepteras, det räcker tydligen med partistyrelsens, när regeringssamverkan är det högsta målet.
Han hade tydligen glömt hur hans parti i regeringsställning hade godkänt förslaget om åtstramning av flyktingpolitiken och hur han sedan gick ut till media och förklarade att det var ”skit.”
Eller också så försökte han visa på nyvaken regeringsduglighet.
Jag förstår inte hur ett feministiskt parti först offrar det kvinnliga språkröret för att sedan återvälja det manliga, som gjort sig skyldig till lika stora, om inte ännu större klanterier under sin tid som minister.
Jag förstår inte heller hur dessa medlemmar har mage att föreslå ett fredsdepartement med en fredsminister, efter upprepade avslöjanden om terroristkontakter bland sina fundamentalistiska medlemmar och politiska representanter.
De stukade änglavingarna började åter att veckla ut sig under känslofyllda tal om att flyktingar var människor och inte bara en siffra i statistiken.
Att hälften, ca 80.000 tusen av fjolårets 165.000 tusen migranter till vårt humana land, saknar asylskäl är dem totalt likgiltigt, för nu är skall det åter kämpas för allmän flyktingamnesti.
Tyvärr har dessa verklighetsfrånvända miljöpartister samma naiva tro, som alltför många av mina utlandsfödda patienter haft, att Sverige är till brädden fyllt av pengar och skulle det sina så är det bara att höja skatten. Det drabbar ju bara arbetare, arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer, för de rika gömmer sina pengar i skatteparadis, luftbolag och Wallenbergs Investor är mycket fiffiga på skatteplanering via räntesnurror.
Det hade varit klädsamt om detta framtidsparti med sin hållbara utveckling hade yppat ett ord om att allt fler pensionärer hamnat och kommer att hamna under EU:s fattigdomsgräns.
Varningar från pensionsmyndigheten (senast i Aktuellt 2016-05-03) att kommande pensionärer bara kan räkna med ca 40 % av tidigare inkomster verkar inte ha nått fram till dessa mångkulturella identitetspolitiker.
Det blir spännande att se hur statsministern nu skall forma sin nya regering.
Jag tror att utrikesminister Margot Wallström är ganska kallsinnig över förslaget om en fredsminister med konkurrerande departement.
Jag tänker på finansminister Magdalena Anderssons liknelse om att svensk ekonomi går som en Volvo 90.
Med statsministern vid ratten och med volvon full av migranter och feminister, så skulle han nog helst vilja köra förbi de liftande språkrören, Isabella Lövin och Gustav Fridolin.
För risk finns att den överfyllda bilen säckar ihop och att bärgningsbil från alliansföretaget måste tillkallas.