månadsarkiv: april 2016

Många är drabbade av både fakta- och verklighetsresistens

I språkrådets nyordslista återfinns faktaresistens, som ”Babel” i SVT 2 i går kväll uppmärksammade (2016-04-10).
Faktaresistens förklarades med att åsikter räknas som fakta och att likasinnade bara bekräftar varandras åsikter i små ”bubblor” och låter inte befintliga fakta påverka sin uppfattning.
Sydsvenskans redaktör Pia Rehnquist försökte förklara ordets innehåll och direkt ställdes nationalister och de så kallade främlingsfientliga sajterna på nätet i skamvrån.
Inte ett pip hördes om rabiata koranläsare, jihadism och IS-krigares världsuppfattning. Om så hade varit fallet hade faktaresistensen nått nya höjder.
Jag tycker att detta nyord betydligt bättre passar in på media, där faktaunderbyggda artiklar ofta lyser med sin frånvaro, journalisterna framför sin egen rödgröna agenda i stället. Syftet är att uppfostra oss läsare till de rätta åsikterna.
Dagens Nyheters vänsterliberala mål verkar vara att sätta agendan till både samhällsdebatten och utvecklingen av vårt samhälle. Dagens verklighet verkar vara utan betydelse.
Jag skulle utöver faktaresistens också vilja lägga till verklighetsresistens som ett nyord.
Inom kultureliten råder samma mönster, åsikterna är mycket lika och ve dem som lämnar dessa ”bubblor”.
Följande citat är värda att upprepas.
”Kultureliten är ett kotteri med extremt snäva åsikter som bekräftar varandra med andras pengar” (Fredrik Segerfeldt)
”Kulturetablissemanget är en brandkår som rycker ut så fort någon avviker från den rätta normen” (Birgitta Trotzig).

I aktuellt efter ”Babel” var jag inte säker på att jag hörde rätt.
Extremistsamordnaren Mona Sahlin sa att jihadism nu måste bekämpas mer än rasism, samtidigt som hon anklagade Malmö stad för att sakna handlingsplan.
Kanske denna omsvängning beror på att hennes telefon varit tyst.
Terroristen Osama Krayem är nu starkt misstänkt för inblandning i terrordåden både i Paris och Bryssel. Han är född i Rosengård och hade jobb som vaktmästare på en skola innan han blev IS krigare i Syrien. Han ringde förmodligen varken Mona Sahlin eller Säpo och meddelade sina planer.
Terrorforskaren Magnus Ranstorp säjer att fler svenska terrorister kan dyka upp i dessa utredningar. Över 300 unga män med svenskt medborgarskap har lämnat Sverige för att delta i IS terrorhandlingar. När de blir tillbakaträngda i Syrien så ökar terrorhoten och handlingarna mot Europa.
Min förhoppning är att det rödgröna styret i Stockholms stad också kunde nyktra till från sin verklighetsresistens och inse att deras strategi med gräddfil med jobb, bostad och lön inte fungerar på blivande och återvändande IS krigare. Faktaresistensen verkar vara uttalad hos både det rödgröna styret och IS krigarna som skall omvändas.

Lästips och godhetsapostlarnas nya gärningar

Jag tror att många med mig har svårt att förstå varför utlandsfödda och deras barn är överrepresenterade i kriminella gärningar enligt statistik från Bro, brottsförebyggande rådet.
Dessa migranter har fått en fristad i vårt land med husrum, försörjningsstöd, sjukvård, omsorg, allehanda bidrag, skolgång ofta utan att ha betalt eller kommer att betala en krona för denna generositet. (Se lästipset nedan)
Vänstern fortsätter ihärdigt med sitt mantra om socioekonomiska förklaringar och utanförskap till mord, rån, våldtäkter, bilbränder, stenkastning på räddningspersonal, bidragsfusk, hedersvåld och andra gärningar i strid mot svensk lag och regelverk.
Under mina yrkesår inom rehabilitering har jag haft många utlandsfödda patienter, som verkligheten kämpat för att lära sig svenska och att få ett arbete. Men när det gäller flertalet patienter från Mena länder och Somalia har rehabiliteringsarbetet varit mycket tungt. Det mesta har handlat om att få ut så mycket bidrag som möjligt, tjänstvilliga läkare från hemlandet skriver gärna intyg inför assistentersättning, bilstöd, handikappersättning mm.
Många utlandsfödda, barn som vuxna, är skyldiga människosmugglare stora belopp och de känner inte nämnvärd solidaritet med vårt land och med alla levande som döda som kämpat, arbetat hårt och betalt skatt för att bidra till vårt välfärdssystem.
Media skildrade med glädje svensken Lars Wallin som fuskat till sig stora belopp från assistentersättningen, men när det gäller utlandsfödda som gjort samma gärning är tystnaden uttalad.
Assistentersättningen når nu rekordbelopp, ca 34 miljarder varje år och precis som med den sänkta sjukersättningen drabbar det de riktigt sjuka och gravt funktionshindrade och inte de som fuskar, när regelverket nu måste stramas åt.
Jag tycker att miljöpartiet och hela vänsterrörelsen har samma naiva tro, som alltför många av av mina utlandsfödda patienter haft att Sverige är ett land fyllt av honung och manna.
Efterlevnadsstödet till de så kallad ensamkommande barnen är ytterligare ett exempel på denna naivitet. En dom i förvaltningsrätten skall nu ge stödet på ca 3000 kr i månaden till alla ensamkommande som bara kan säga att ”mina föräldrar är döda”, fram till 18 års dagen och vid studier även därefter.
För att få visa sig riktigt goda kan man ge dessa så kallade barn detta stöd retroaktivt två år tillbaka i tiden, en nätt liten summa på 70.000 kr. Beräkningar, tyvärr mycket låga nämner en kostnadsökning från 200 miljoner under 2015 till minst 770 miljoner 2020.
Svenska föräldrar som avlidet har under sin levnad betalat in skatt, men detta naiva förslag kommer att tära hårt på pensionssystemet. Men som vanligt drabbar det inte dessa välgödda godhetsapostlar, vars egen välfärd aldrig kommer att urholkas. Denna falska välvilja kommer att ytterligare drabba fattiga, sjuka, arbetslösa och pensionärer som får betala kalaset och uppleva hur deras egen rätt till samhällets välfärd minskar. För dessa grupper saknas både snabbspår och förturer, bara framtida försämringar från denna humanitära stormakt.

Lästips! http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/article22190105.ab

”Moralisk kollaps på hög nivå”

Inga Britt Alenius (orädd, fd. revisionschef inom FN)) uttalande om moralisk kollaps på hög nivå, instämmer nog flertalet av oss väljare i. Hon syftade på Nordeas tätplats av världens banker, som hjälpt rika personer till skatteflykt via brevlådeföretag i skatteparadis. Efter avslöjande av Panamadokumenten i början på april.
Kungar, maffiabossar, presidenter, elitidrottare, premiärministar finns på denna girighetens topplista.
En visselblåsare på advokatfirman Mossack Fonseca läckte uppgifter till den tyska tidningen Suddeutsche Zeitung, som sedan delade dokumenten med det internationella journalistorganet för grävande journalistik, ICIJ.
Avslöjandet efter gediget samarbete över gränser och läckans civilkurage ger journalistiken välbehövlig goodwill.
Vilket är något som är i avtagande hos alltför många av världens politiker och höga tjänstemän inom internationella organisationer. De glömmer snabbt bort sitt primära uppdrag, sina uppdragsgivare/väljare, i sin iver att bidra till det så kallade ”överbryggande sociala kapitalet.” Där egen vinning prioriteras i allians med andra ledare.
Ibland tror jag att de tillsammans med världens rika och välbeställda i mjugg skrattar åt oss därnere, som ännu kan skilja på mitt och ditt, går till jobbet, betalar vår skatt och lever våra liv i vardaglig strävsamhet.

Munkavle efter biblioteksbranden 1996 i Linköping

Den 20 september 1996
Efter midnatt, natten mellan fredag och lördag ringer min telefon.
”Mamma, mamma hela biblioteket brann upp, vi hann precis ut…”
Min dotter var studentvärdinna på humanistdagarna och gjorde tillsammans med sina studentkamrater en heroisk insats. Upptäckte att det brann, hämtade vakter och hjälpte till med utrymningen. Alla hann ut.
I lördagens Östgöta Correspondenten (1996-09-21) skriver en av föreläsarna ”Ett dåd av barbarisk ondska” och fortsätter sin artikel….”det gamla fina biblioteket var fullt av unga studenter och humanismens mogna frivilligkår av goda medborgare.”
Finns det goda medborgare, så måste det finnas onda.
Nu blev branden genast stämplat som ett rasistdåd utförd av onda nazister, trots att bevisen var otillräckliga, sedan avstannade rapporteringen och blev det tyst i media.
I biblioteket låg även invandrarbyrån, där det tidigare hade skett småbränder i papperskorgar.
Polismästare Ylva Orrenius sa efter branden att ”Vi bedömde att invandrarbyråns egen personal var bättre skickade att sköta bevakningen av sina egna lokaler.”
En katastrofal felbedömning.
Min dotter och en kamrat upptäckte branden och larmade en vakt. Eldhärden var då begränsad, men spred sig snabbt eftersom vakten och en annan person ej lyckades sätta på vattnet i brandslangen.
Kamraten och min dotter sprang ut i en korridor för att se att ingen var kvar i rummen på övervåningen, en dörr går plötsligt i baklås bakom dem! De hade en gudomlig tur att en vakt hörde deras bankande och rop på hjälp och de kunde släppas ut.
Genom tjock, svart rök kunde de ta sig fram till trappan och utgången. Minuterna senare rasade övervåningen och trappan ner i eldhavet.
Frågan jag och många andra ställde var ”Varför flyttades inte arrangemanget till annan lokal, när man efter tidigare bombhot kände till riskerna?”
Det var invandrarbyrån som var bombhotad inte biblioteket. ”Att inte ge efter för mörkrets krafter” var tydligen viktigare än att ta hänsyn till människoliv.
En mycket nervös stämning rådde när jag efter en tid åter tog kontakt med polismästaren med frågan, om man hade någon misstänkt gärningsman. Svaret uteblev och jag ombads kontakta högsta polisbefälet i Stockholm för mer information.
Min fråga till honom var om det inte lika gärna kunde ha varit en förfördelad invandrare som nazist som anlagt branden? Svaret blev jakande men att bevis saknades i dagsläget och jag fick munkavle, det vill säja lova att inte gå vidare med dessa uppgifter.
Misstanke fanns om en person med god lokalkännedom och som hade nycklar till biblioteket. En person från biblioteket eller invandrarbyrån, var frågan.
Denna händelse visar bara på hur snabb media med sin journalistkår är att se händelser i svart/vitt och dela upp oss i onda och goda medborgare, utan fakta och tillräckligt underlag.
Tyvärr får de stöttning av den vänsterintellektuella kultureliten och en alltför stor del av etablissemanget.
Jonas Gardell gjorde show av det hela och sade i kommande föreställning ”att i Linköping bränner man bibliotek” underförstått att ”man” var en ond medborgare.
Att det lika gärna kunde ha varit en arg/besviken invandrare fanns inte i hans inskränkta tankevärld.
Viktigast för journalistkåren tillsammans med denna omhuldade kulturelit är att alltid få framstå som god, deras medel är att kalla alla andra med avvikande åsikter för onda.
Främlingsfientlighets- och rasiststämpeln tas snabbt och lättvindigt fram. Deras ideologiska skygglappar utgör hinder för att både se och förstå en komplicerad verklighet, som inte är svart/vit utan grå.
PS. Min insändare till Östgöta Correspondenten om denna tragiska händelse med personliga åsikter publicerades självfallet inte, kanske ville redaktionen inte att pågående humanistorgie skulle svärtas ner. DS.