Under min yrkestid minns jag en utlandsfödd patient, från ett besök på poliomottagningen. Han kom från Iran och hade tvingats fly från förföljelser på grund av sin gärning som oppositionspolitiker.
Under besöket delgav han mig ett ordspråk, när han berättade om sina erfarenheter.
”Ju högre man klättrar, ju mer ser man rumpan.”
Jag kommer osökt att tänka på detta, med tanke på miljöpartiets brister i regeringsduglighet, alltsedan de nådde fram till regeringsmakten efter valet 2014.
Jag tycker nästan synd om vår statsminister Stefan Löven med dessa oerfarna statsråd/ministrar.
Många har nog häpnat över miljöpartiets bristande lojalitet med statsministern.
Det är ohållbart att i regeringen först säja ja till åtstramning av flyktingpolitiken och sedan öppet protestera mot densamma.
Miljöpartiet har klättrat högt i fråga om god moral och jag har upplevt en stötande självgodhet utan tillräcklig förankring i verkligheten, som nu gör att allt fler ser ”rumpan”.
Jag är trött på ogenomtänkt agerande med brunkolsbitar, målarfärg och naiva uttalanden.
Skolan skulle förbättras på hundra dagar, 11 september dåden var ”olyckor” och Auswitch jämförelsen är bara några exempel.
Därutöver visar deras partistyrelse en total oförmåga att både inse och förstå det olämpliga med bostadsminister Mehmet Kaplans horribla uttalanden om Israel och hans middagssällskap med extremister. Han har nu lämnat sitt uppdrag, men inte sina värderingar.
Bedrövligt var också att höra deras ordförande i partistyrelsen, Joakim Larssons svammel i Aktuellt (2016-04-20) om förståelse för kulturella olikheter, när det gällde Yasri Kahns vägran att handhälsa på kvinnor. Kahn har nu tagit tillbaka sin ansökan till att bli medlem av partistyrelsen. Vilket upplevs som en stor lättnad hos många utanför partistyrelsen. Partistyrelsens utgångspunkt tycks vara att mångfald är bättre än kompetens.
Jag begriper inte hur man kan vara ett feministiskt parti och samtidigt acceptera och bortförklara medeltida patriarkala värderingar från utlandsfödda medlemmar.
Tyvärr får jag en känsla av att även partiets önskan om fler muslimska röster kan ligga bakom den höga moraliska svansföringen.
Miljöpartiet befinner sig på ett sluttande plan om man fortsätter att bejaka kulturella skillnader som går helt på tvärs mot landets jämställdhet, lagar och regelverk.
Partierna inom alliansen har nu nyktrat till och nästan trängs för medial uppmärksamhet, när de presenterar mycket från Ny demokratis och Sverigedemokraternas förslag inom asyl/flyktingpolitiken.
Kanske har de äntligen tagit del av FN:s flyktingkonvention, där det tydligt står att anpassning till landets lagar/regler är huvudregeln och att assimilering förordas framför integrering.
Men vänstern hyllar och förordar ursprungsländernas identiteter med deras medeltida kultur och religion, vilket bara bidrar till fortsatt kvinnoförtryck i utanförskapsområden, där ingen av dessa moraliska ambassadörer själva bor.
Mitt råd till miljöpartiet med dess språkrör i spetsen är att klättra ner från sin höga stege och sätta sig på skolbänken och försöka minska sina kunskapsbrister inom historia och många andra områden. Kompetens skall bestå av erfarenhet och kunskap, inte om kön och etnicitet.