Månadsarkiv: april 2016

Feministisk politik omfattar inte kvinnor och unga i förorterna

Förföljelse av kvinnor och homosexuella som kämpar mot gamla och medeltida sedvänjor förekommer inom flera religioner.
I Sverige har bokstavstrogna fundamentalister inom islam fått tolkningsföreträde, hur muslimer ska leva sina liv med ett strikt regelsystem främst för kvinnor och unga.
Vad jag inte förstår är hur våra rödgröna feministiska partier som hyllar allas lika värde kan visa en sådan undfallenhet och förståelse för partimedlemmar med invandrarbakgrund som öppet eller i det fördolda hyllar sharialag och har nära band till extremister.
Islamiska förbundet och Sveriges unga muslimer är avknoppningar av muslimska brödraskapet och stryks medhårs oavsett deras agenda.
Att moralpoliser, ”skäggiga skuggor” förföljer och trakasserar kvinnor i invandrarförorter, som lämnat sin huvudduk hemma och som vill bestämma över sitt eget liv, får ringa uppmärksamhet.
De annars så verbala feministerna är tysta och när de konfronteras försöker de smeta ut detta kvinnoförtryck på alla män, helst på svenskfödda vita.
Toleransen hos vänsterintellektuella och kultureliten är mycket stor mot de intoleranta.
Ett tydligt exempel var förra sommaren då Jan Sunnesson ordnade en liten pridedemonstration i invandrardominerande områden.
Protesterna mot detta obehagliga tilltag var högljudda från vänsterhåll.
Jag undrar om dessa områden skall vara en frizon för intolerans mot sexuella minoriteter?
Men jag har förstått att pridearrangörerna bara vill visa upp sig i fina kvarter för de redan frälsta.
När politiker med invandrarbakgrund nu har avslöjats för sitt samröre med extremister så kommer flera av deras partivänner med penibla undanflykter om förföljelse av islam.
Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin förstod inte att kvinnor upplevde en kränkning när de inte blev tagna i hand. Då förstår jag hur lite han egentligen förstår av assimilerings- och integrationssvårigheterna.
Att uttala sig nedsättande mot någon invandrare får DO/diskrimineringsombudsmannen att blixtsnabbt agera, men när diskriminering och nedsättande tillmälen, som svennehora, riktas mot kvinnor av män i en religions namn, så händer ingenting, förutom tystnad.
Jag har sedan lång tid förstått att Sveriges feministiska utrikespolitik inte har någon motsvarande inrikespolitik och definitivt inte för kvinnor i förorterna som kämpar mot religiöst förtryck, patriarkaliska strukturer, klansystem och hedersförtryck.
En av kämparna mot detta förtryck är Hanna Gadban, författare, lärare och debattör. Hon skrev i Svd (2015-10-11) att skulden läggs på kvinnorna själva när de försöker frigöra sig från detta förtryck och om vänsterns allmänna misstro mot detta agerande och deras anklagelser mot kvinnorna för att de stigmatiserar förorten.
Enligt FN så förekommer det minst 5000 hedersrelaterade mord i världen, förutom i Menaländerna så finns denna barbariska sedvänja även i Pakistan, Indien och Bangladesh, men mörkertalen är mycket stora.
Inför sommarlovet känner många invandrarflickor rädsla för semester i hemlandet. Alltför många av dem har sittsvårigheter vid höstterminens början, när de utsatts för könsstympning under semestern.
Unga kvinnor som själva vill välja sin partner och utformningen av sitt liv kan tvingas att hoppa eller bli utkastade från balkonger för att upprätthålla familjens heder.
Mörkertalet är stort även i Sverige, eftersom många dödsfall rubriceras som självmord och vittnen lyser med sin frånvaro.
Benämningen ”balkongflickor” finns sedan länge, men kraftfulla åtgärder saknas från räddhågsna politiker.
Att utvisa hela familjen när brott uppdagas skulle ha en god avskräckande effekt och kunna rädda många av de utsatta flickorna.
Att denna medeltida sedvänja regelbundet får förekomma i ett land med en feministisk regering är en skandal utan motstycke.
Varför får stödet till trossamfund, som styrs av fundamentalistiska islamister bara fortsätta, trots att de motarbetar mänskliga rättigheter inte minst för deras kvinnor och ungdomar?
Stödet till trossamfunden består av skattepengar, ca 70 miljoner delas ut varje år av våra frikostiga politiker.
I en utredning nyligen från Stockholms universitet beräknas att ca 100.000 unga påverkas och hindras i sina livsval av sin familj och släkt med utomnordisk bakgrund.
Allt för många politiker, företrädare för organisationer och enskilda har i stället gjort allt för att negligera och motarbeta tragiska fakta från förorterna i sin rädsla för att stigmatisera en religion och stöta sig med inflytelserika imamer, som talar om för sina medlemmar hur de skall rösta.
Miljöpartiet och vänsterpartiet brukar inta tätplatserna.
Jag känner bara förakt för brösttonerna från miljöpartiets språkrör, när de pratar om sin värdegrund och mänskliga rättigheter. Skillnaden mellan teori och praktik är avgrundsdjup.

Skattehöjningar i migrationens spår

Ingen av oss multikulturella tvivlare blir förvånad av SKL: s (Sveriges kommuner och landsting) nya ekonomiprognos.
(Svt.se Nyheter 2016-04-29).
Kraftiga skattehöjningar kommer att krävas i kommunerna pga befolkningsökningen, där den okontrollerade migrationen står för 70 %.
Fram till 2019 förväntas befolkningen öka med 590.000 personer.
Detta sätter hårt tryck på sjukvård, tandvård, omsorg, bostäder och skola, där extra bidrag krävs i invandrartäta områden, förutom SFI undervisning.
Läget är mycket bekymmersamt säjer Bettina Kashefi på SKL.
SKL:s ordförande Lena Micko kräver mer värdesäkrade bidrag från staten, men finansminister Magdalena Andersson ger inga nya löften, utan lyfter fram dagens utdelning på 10 miljarder till landets kommuner, som kompensation för alla insatser som nyanlända kräver.
Nu skall hon försöka få bankerna att betala mer skatt vilket, om det verkställs, bara kommer att vältras över på dess kunder.
Efter finanskrisen förstår vi bankernas briljanta affärsidé; vi tar vinsten och förlusten får folket ta. Med politiker som våra body guards kan det bara gå bra.
Så finansministerns kommentar om att alla ska bidra till vår gemensamma välfärd, får vi av erfarenhet och nu efter Panama skandalen ta med en stor nypa salt.
Oavsett om det är staten, landstingen eller kommunerna som pengarna kommer ifrån, så är det våra skattepengar, som politiker betraktar som sina egna.
Om de i stället hade jobbat ihop pengarna själva skulle lusten att spendera på andra vara mycket mindre.
Sveriges moraliska hybris beträffande invandringen skulle också vara mindre uttalad och berömmande ord från FN och EU:s ledare skulle inte få samma uppskattning som i dag.
Kanske väljarna först förstår, att mantrat om invandringens lönsamhet inte stämmer, när deras privata ekonomi krymper.
För det är lätt att vara god så länge som min egen välfärd inte påverkas.
Trösten för medelklassen och de välbeställda är centerpartiets förslag om rutavdrag på 75.000 kr. Deras ordförande Annie Lööf kanske kan få sin smutstvätt inlämnad och få sina väskor burna av någon med nystarts- och instegsjobb.
Om unga och nyanlända inte föredrar bidrag i stället.

Sparka ut alla fundamentalistiska islamister inom politiken, medan tid är!

Tänk om en präst i svenska kyrkan inför valet 2014, hade uppmanat sina församlingsmedlemmar att enbart rösta på sverigedemokraterna, under sina gudstjänster och via kyrkans hemsida.
Vilken massmedial reaktion det skulle ha orsakat. Förmodligen hade prästen fått sluta sin tjänstgöring och det är tveksamt om han ens fått syndernas förlåtelse för detta brott.
Men när en imam gör detta hörs inte ett pip. Det mångkulturella överseendet mot lagöverträdelser är mycket uttalat hos vänsterliberala politiker och deras förtrogna journalistkår.
Inför valet 2014 utfärdade imam Abo Road i Gävle moskén en islamorder på sin hemsida till sina medlemmar. I första hand skulle de rösta på miljöpartiet, i andra hand på vänsterpartiet.
Hela gruppen muslimer betraktas som ett kollektiv och ska rösta efter imamens huvud, medan svenskfödda får ha skilda politiska åsikter och rösta efter sitt eget.
Vore inte denna händelse något för diskrimineringsombudsmannen/DO, som inte brukar vila på hanen?
Jag upprepar med en dåres envishet att det under flera år pågått röstfiske från partierna bland invandrare under skenet av likvärdig representation inom politiken i vårt mångkulturella samhälle.
Inför valet var fd. Broderskapsrörelsen, som numera kallas ”Tro och solidaritet” mycket engagerad i ”Sveriges muslimska råd” (SMR).
Identitetspolitiken, är mycket omhuldad hos dessa fd broderskapare, som står socialdemokraterna nära. Den bygger på att ursprung och lojalitet prioriteras framför ideologin.
”Ni får politiska positioner, om vi får röster!” Blev resultatet av detta samarbete.
Förslag om bindande procentsatser vigda för representanter med annan etnicitet kom snart på plats inom stat, kommun och landsting.
Kompetens och lämplighet inför uppdraget blev mindre viktigt och dessvärre började efter hand dubbla måttstockar att accepteras för politiska företrädare, beroende på vilket ursprung de hade.
Att kontrollera om dessa invandrares kultur och religion kunde krocka med våra frihetliga och medborgerliga rättigheter fanns inte på agendan, som helt upptogs av den mångkulturella euforin.
Nalin Pekul, muslim med kurdiskt ursprung och fd riksdagman för (S) skrädde inte orden i söndagens Agenda (2016-04-24) inför en nästan förskräckt programledare, när hon krävde en nationell samling inom alla partier med mål att spaka ut dessa fundamentalistiska islamister ur alla politiska församlingar.
Nalin Pekuls engagemang för förtryckta kvinnor i utanförskapsområden har varit stort och bidrog troligen till förlorad riksdagsplats.
SD:s nazistiska rötter och järnrörskandalen har flitigt citerats bland landets skribenter. Denna aktivitet får förmodligen skribentens godhetslampa att lysa klart, så alla ser vilken fin människa han/hon är.
Kanske har lampans batteri tagit slut eller att proppen ständigt går, när det gäller att belysa icke svenskfödda politikers kopplingar till våldsbejakande grupperingar i dag.
Ytterligare exempel presenterades i Aftonbladet (2016-04-28) via upplysning från Sydsvenskan, att miljöpartisten Kamal al- Rifai hade stått bakom en tidigare kontroversiell inbjudan.
Salman al-Quda, konservativ imam med sharialags förverkligande som mål, hade bjudits in till den syriska föreningen i Malmö via Kamal.
På Salmans merit lista finns att han verkat som rådgivare och inspirationskälla till Usama bin Laden, han anser att förintelsen är en myt av enorma proportioner och att homosexualitet aldrig kan accepteras.
Men denna öppna fundamentalistiska, antisemitiska och HBQT hatande propaganda verkar inte nå fram till den rödgröna vänstern, trots att det går stick i stäv med deras partiprogram.
Nej, förmåga att skämmas har de inte, däremot finns stor fallenhet för bortförklarande floskler, till exempel acceptans för normbrytning när det nu gäller hälsningsseder.
Självklart är det västs normer som skall brytas, aldrig invandrarnas!
Vad står näst på tur? Skall islam få styra politiken med sharialagar?
Mitt råd är sparka ut dess fundamentalister i alla politiska församlingar medan tid är.

Vem vinner på invandringen – vem förlorar? Sammanfattning av DN:s reportageserie.

Dagens Nyheter har nyligen haft en serie under namnet ”Efter flykten” med följdfrågan ”Vem vinner på invandringen – vem förlorar?
Journalisterna har intervjuat tre av de mest citerade migrantforskarna i världen.

Först ut den 25 april var professor George Borjas vid Havard universitet i USA.
Hans slutsats var att visserligen kan ekonomin växa, men på bekostnad av att samhället dras isär.
Ett råd till Sverige var att ”Ni måste inse vad invandringen kostar.”
Invandringen bidrar till ojämn inkomstfördelning. Högkvalificerade personer får det bättre, medan lågkvalificerade får det sämre. Han benämnde denna utveckling som ”Bakvänd välfärdspolitik” med växande klyftor.
Enklaver, utanförskapsområden uppstår, där invandrarna håller ihop vilket förhindrar anpassning till omgivningens krav.
En hög moral genom att ta emot många, leder till ett instabilt samhälle, där jämvikten går förlorad. En jämvikt med välfärd som byggts upp under flera generationer.

Den 26 april var det professor Jennifer Hunts tur vid Rutgers universitet i USA som överraskande säjer att det är ”En fördel om invandrarna har låg utbildning.”
Anledningen till detta påstående är att det öppnar för nya lågkvalificerade tjänster som ”städning, trädgårdsarbete och att bära andras väskor.”
Således ett modernt ”Herrskap och tjänstefolkssamhälle.”
Hon säjer vidare att denna utveckling kan få inhemska unga att utbilda sig bättre än i dag, för att kunna konkurrera om jobben.
Hennes vision om att lågutbildade invandrare skulle bära de högproducerades ”väskor”, kan vara gångbart i USA, men inte i norra Europas välfärdsländer, som då drastiskt måste sänka sina bidragsnivåer och samtidigt öka kraven på både unga och nyanlända.
Många mindre företagare vittnar om att det finns många unga som tillhör en bortskämd ungdomsgeneration som väljer bort trista jobb, både bland svenskfödda och invandrare. De föredrar bidrag inte ”skitjobb.”

Sist ut den 27 april var nationalekonom Timothy Hatton vid Essex universitet i Storbritannien.
”Välj redan i lägren ut vilka som ska få asyl” är hans utgångspunkt.
Mänskliga åtaganden som finns i internationella överenskommelser skall prioriteras, inte värdlandets förhoppning om att göra vinst.
I dag utgörs migrantströmarna till 70 % av unga, starka män, medan kvinnor och barn blir kvar i undermåliga flyktingläger.
I medias bilder ser det alltid ut att vara tvärtom, eftersom hjärtskärande bilder på gråtande barn väcker känslor.
Många ekonomiska migranter utan asylskäl tar chansen till ett bättre liv i Europa.
Han anser vidare att gränskontroller är mycket effektivt och tar som exempel upp Australiens ”Stop the boat” politik.
Problemet är i dag EU:s oförmåga att få alla medlemsländer att acceptera en kvotfördelning baserat efter landets ekonomi.

I Sverige råder inom vänstern, media och public service en stor oförmåga att koppla ihop det växande antalet utanförskapsområden, det ökade våldet och kriminaliteten med invandringen.
Förmodligen har de redan gjort samma slutsats som både Borjas och Hunt gjort i sin forskning, att de som högkvalificerade kommer att tillhöra vinnarna ”herrskapet ” genom landets generösa flyktingpolitik.
Det mest stötande är dock att dessa rödgröna vänsterliberaler gömmer sin egoism under det humanitära förklädet.
Facket med LO i spetsen har nu stora problem med att försvara den svenska modellen med
kollektiv avtal och samtidigt sitta i knät på regeringen och stötta den förda flyktingpolitiken.
Att utesluta medlemmar som anslutit sig till SD var ingen framgångsrik väg. Fortsätter LO att agera efter det konceptet får man snart också utesluta alla som röstar på moderaterna, eftersom de nu med stor framgång tagit över mycket av SD:s gamla förslag.

Vad jag saknar hos alla tre intervjuade forskarna är att ingen tar upp den stora åderlåtningen av kompetens, arbetskraft i deras hemländer. Behovet kommer att vara enormt vid återuppbyggnaden.

Ingen nämner heller något om orsakerna till uteblivna migrationsströmmar till närbelägna och rika kungadömen inom Saudiarabien, där både kultur och religion har större överensstämmelse jämfört med västs.

Borjas nämner att enklaver förhindrar anpassningen till västs medborgerliga friheter, men i dag är faran snarare att vi genom muslimers politiska aktivitetsförmåga och våra partiers strutsbeteende, får anpassa oss till deras medeltida sedvänjor.
Väljarna ser nu den stora revan i politikernas humanitära förkläde, där röstfiske och personlig vinning för länge sedan trängt undan deras humanitära ambitioner.

Raka besked i asylfrågor från Norge och Danmark. Dunkla från Sverige.

Redan för några år sedan skrev Frode Forfan, generaldirektör för det norska migrationsverket följande i SVD 2012-12-04.
Åsikter som är lika aktuella i dag, trots åtstramning av Sveriges generösa flyktingpolitik.

”Varför väntar Sverige fem gånger fler asylsökande än Norge?
Vi är bundna av samma internationella regler och konventioner och bedömer ansökningarna relativt lika.
Därför torde det vara andra faktorer som spelar in.
För Sverige tror jag det spelar roll om landet framstår som det mest generösa för flyktingar genom de signaler man sänder ut.
Skillnaderna är stora i ekonomiskt stöd.
Många tänker att det är krig och konflikter som avgör mängden asylsökare.
Det är en sanning som kan modifieras betydligt.
Krig kan uppenbarligen skapa en flyktingsituation, men vart flyktingarna åker är en helt annan sak.”

Om vi återvänder till nutid så är Inger Stjobergs, integrationsminister i Danmark, åsikter väl värda att läsa i DN 2016-03-18.
Inga undfallande och räddhågade krumbukter som vi är vana vid från regeringsföreträdare här hemma, som genast efter kritik från vänsterliberalt håll, backade från många av förslagen, om en mer EU anpassad flyktingpolitik.
Undantag klämdes snabbt fram och av erfarenhet vet vi att dessa snabbt förvandlas till huvudregel.

Den danska integrationsministern ger däremot klara besked.
I Danmark är det danska värderingar som gäller beträffande religionsfrihet, yttrandefrihet och jämställdhet mellan könen. Nyanlända som kommer till Danmark skall bygga sitt liv på den grunden. Punkt slut.

Felet som vår självutnämnda moraliska elit har gjort är att de allt för länge, oemotsagda, har fått hylla den kulturella särarten och totalt glömt bort den kulturella anpassningen till värdlandet. Värdlandets kultur har i stället hånats och förlöjligats av flera politiker, vilket är unikt i världen.
Jag begriper inte hur de kan tro att denna nedvärdering skulle underlätta för assimilering och integration?
Förutsättningen för att ge fri lejd åt andra är att först ge fri lejd åt sig själv, sin religion och kultur.
För att öppna sig och tycka om andra, så måste man först tycka om sig själv. Denna utgångspunkt är allmänt accepterad inom psykosocial forskning, men verkar vara okänd hos alltför många inom etablissemanget.
Den moraliska eliten har helt ignorerat FN:s rekommendation, att det är assimilering som gäller för migranter till värdlandets kultur, lagar och regler.
Vi har till leda fått höra att ”mångfald berikar och att isolering förtvinar” men var finns faktaunderlaget till detta utnötta påstående?
Däremot finns digert forsknings underlag för påståendet att multikulturalismen inte fungerar, främst från respekterade forskare från utländska universitet.
En avgörande orsak till svårigheterna för nyanlända att komma in i landet är att det finns stor skillnad i våra värderingar, som presenteras i ”Forskning och Framsteg” nr 4 2016.
Mycket av faktaunderlaget kommer från institutet ”World Values Survej” som kartlägger värderingar i världen.
Etablissemanget i Sverige har skyllt på arbetsgivarens ovilja mot krångliga efternamn, resursbrist, utanförskap och främlingsfientlighet. De nyanländas eget ansvar och vilja att komma in i samhället har helt nonchalerats.
Tilliten till staten är hög i Sverige, men mycket låg hos nyanlända som kommer från Mena länder och Afrika. Korruptionen blomstrar bland deras ledare, staten står för förtryck och förföljelse av oliktänkande. Motorn till korruption och fortsatt förtryck är biståndspengarna.
Hos nyanlända står klanen och släkten för tryggheten och uråldriga värderingar. Mannens överhöghet, islams överlägsenhet och föraktet mot homosexualitet och västs värderingar är utbredd hos allt för många migranter och är inget som försvinner när uppehållstillstånd beviljas.
Trots att dessa uppfattningar står i strid med flera av partiernas program, så har största möjliga tystnad ägt rum hos de annars så talföra och mediala vänsterliberalerna.
De har utvecklat en stor talang för att åskådliggöra ordspråket ”att sila mygg, men svälja kameler.”

Fler mångkulturella syndare än miljöpartiet

I Expressens ledare (2016-04-23) skriver Sakine Madon ”Röstjakt får MP att flörta med islamister”.
Lars Nicander, forskare på försvarshögskolan, säjer att Muslimska brödraskapet har infiltrerat MP och ger som förklaring att miljöpartiets i sin godhetssträvan inte granskat sina medlemmars bakgrund.
Jag tror däremot att denna dörröppning för antidemokratiska krafter bara är ett cyniskt beräknande för att i slutändan få ökad egen vinning genom fler röster. Kaplans och andra muslimska politikers ideologiska hemvist har varit väl kända.
Detta strutsbeteende är tyvärr spritt även bland övriga partier, där flera medlemmar av annan etnicitet strukits medhårs, trots deras kopplingar till antidemokratiska och antisemitiska krafter.
Exemplen är många om hur den konstnärliga friheten har hindrats av falsk kulturvördnad från våra vänsterintellektuella, som tycks av fastnad i gammal revolutionsromantik.
Falsk kulturvördnad för religiösa Gudar och trossystem har fått övertrumfa frihetliga värden som de säjer sig kämpa för.
De har låtit överkänsliga, lättkränkta imaner bli talesmän för hela gruppen och låtit dem få representera alla muslimer.
De har sviket inte minst kvinnorna i utanförskapsområden och därutöver försvårat för de muslimer som kämpar för verklig demokrati.
I Sverige sätter feministerna till vänster på sig huvudduk, till skillnad från sina medsystrar i Mena länder som riskerar fängelse och tortyr i sin kamp för att få ta av sig den. Våra vänsterfeministers blindhet för slöjans patriarkaliska förtryck är ett sorgligt tecken på historielöshet. Deras medel är att i stället smeta ut detta förtryck på alla män, inte minst vita, svenska män.

En liten titt i backspegeln på fler mångkulturella syndare skadar inte.

– Kultureliten protesterade mot en Nordisk utställning i Malmö under maj 2013, för att invandrarna kunde kränkas av att få ta del av vårt kulturarv!

– Under 2008 censurerade Rädda Barnen en rapport om hedersvåld, eftersom de var rädda att den kunde kränka/fördöma en religion. Vi får nu se om deras nya ordförande Veronica Palm (s) är lika räddhågsen. Kanske hennes löneförhöjning kan ge lite råg i ryggen?

– Kulturvänsterns ansträngningar för att rensa ut böcker med ”förlegade åsikter” på våra bibliotek, som Tintin, Pippis pappa negerkung, Lilla Hjärtat, Män från Mars och Kvinnor från Venus… nej, politisk korrekt litteratur skall det vara.
Att sätta på sig den tidens glasögon finns inte i dessa rättrogna kulturarbetares tankevärld.

– I mars 2014 arrangerade ”Antirasistiskt forum” en konferens tillsammans med ABF och LO-förbundet. ”Vita” var dock portförbjudna. Inte ett pip hördes om diskriminering…

– Ledningen för Operan i Tyskland lade för några år sedan ner operan ”Ideomeno” för att den kunde kränka muslimer.

– Nobelmuseet bad en imman om hjälp med redigering av utställningen ”Submission” för att den inte skulle kränka muslimer. (Upphovsman till utställningen var den mördade Theo van Gogh)

– Redan 1991 när högern kom till makten i svensk politik gjorde dåvarande folkpartiets ordförande Bengt Westerberg ”En generös flyktingpolitik” till sin profilfråga. Han hade ju tränat sig innan, med att demonstrera sitt förakt för Ny demokratis framgångar genom uppresning från soffan, när det nya partiets ledare kom i studion för intervjuv.
Sverige blev därmed världens mest attraktiva resmål för bidragsinvandrare. PUT, permanent uppehållstillstånd, infördes och det blev fritt fram för invandrarna att ta med arbetslösa släktingar.

-Fd. statsministern Fredrik Reinfeldt straffade svenskarna för att alltför många hade röstat på sverigedemokraterna i valen 2010 och 2014 och gick till sängs med miljöpartiet och skaffade dessutom en målvakt på migrationsverket som beviljade PUT till alla som sa sig komma från Syrien. Därutöver hade han under en flygtur sett hur stort och obefolkat Sverige var.

– ”Kom till oss” hojtade Annie Lööf på centerns förra partistämma, men hon har nu nyktrat till lite i takt med sjunkande opinionssiffror och mumlar om lån i stället för bidrag för nyanlända, samtidigt som hon gläds över förslagen om sänkta ingångslöner

– Svenska kyrkans, Sidas och kulturminister Alice Bah Kuhes fjäskande för organisationer och stödgrupper inom islam, utan att vilja se deras bakomliggande antidemokratiska agenda är sorglig. T.ex Muslimska brödraskapet, Islamic Relief, Antirasistiskt forum och Afrikanska rättvisesällskapet.
Deras tjänstvillighet tillsammans med partierna till vänster att alltid hålla ett moraliskt skyddande paraply över våldsvänsterns demonstrationer är direkt stötande.

– Exemplen är otaliga om hur bedrövligt den rödgröna journalistkåren, media och SVT skött sin bevakning av invandringens konsekvenser.
Media har tappat mycket av sin samhällsgranskande funktion genom att de utelämnat fakta, mörkat, vinklat och relativiserat i sina reportage och program.
Gärningar från invandringens baksidor har utelämnats även om de går på tvärs mot landets lagar/regelverk.
Om förklaringar ges till invandrarnas överrepresentation av våldsdåd och kriminalitet, så följer de alltid samma mall, utanförskap, orättvisor och socio/ekonomiska bortförklaringar.
Inflation har rått i förenklade snyft reportage där faktagranskning uppvisat stora brister.
Media har fått majoriteten svenskar att tystna av rädsla för att stämplas som främlingsfientliga och rasistiska.
Mest rädda för för denna stämpel är politiker, myndighetspersoner inom polis, rättsväsende och organisationer, eftersom det kan skada den egna karriären. Dessutom behöver flertalet inte bekymra sig om att deras egen välfärd skall påverkas.
Landets framtid, väljare och allmänhetens erfarenheter har haft mycket låg prioritet, trots att det är vi som får betala notan.

Listan från min backspegel kunde göras betydligt längre, men sammanfattningsvis är det politikerna som bär ansvaret för flyktingkrisen, inte flyktingarna själva.
Jag upprepar öststatsforskaren, professor Stefan Hedlunds uttalande om, att det är Sveriges moraliska hybris och demoniseringen av Sverigedemokraterna som orsakat dagens situation.

Fint skyltfönster, men dålig verkstad. Om miljöpartiets regeringsoduglighet.

Under min yrkestid minns jag en utlandsfödd patient, från ett besök på poliomottagningen. Han kom från Iran och hade tvingats fly från förföljelser på grund av sin gärning som oppositionspolitiker.
Under besöket delgav han mig ett ordspråk, när han berättade om sina erfarenheter.
”Ju högre man klättrar, ju mer ser man rumpan.”
Jag kommer osökt att tänka på detta, med tanke på miljöpartiets brister i regeringsduglighet, alltsedan de nådde fram till regeringsmakten efter valet 2014.
Jag tycker nästan synd om vår statsminister Stefan Löven med dessa oerfarna statsråd/ministrar.
Många har nog häpnat över miljöpartiets bristande lojalitet med statsministern.
Det är ohållbart att i regeringen först säja ja till åtstramning av flyktingpolitiken och sedan öppet protestera mot densamma.
Miljöpartiet har klättrat högt i fråga om god moral och jag har upplevt en stötande självgodhet utan tillräcklig förankring i verkligheten, som nu gör att allt fler ser ”rumpan”.
Jag är trött på ogenomtänkt agerande med brunkolsbitar, målarfärg och naiva uttalanden.
Skolan skulle förbättras på hundra dagar, 11 september dåden var ”olyckor” och Auswitch jämförelsen är bara några exempel.
Därutöver visar deras partistyrelse en total oförmåga att både inse och förstå det olämpliga med bostadsminister Mehmet Kaplans horribla uttalanden om Israel och hans middagssällskap med extremister. Han har nu lämnat sitt uppdrag, men inte sina värderingar.
Bedrövligt var också att höra deras ordförande i partistyrelsen, Joakim Larssons svammel i Aktuellt (2016-04-20) om förståelse för kulturella olikheter, när det gällde Yasri Kahns vägran att handhälsa på kvinnor. Kahn har nu tagit tillbaka sin ansökan till att bli medlem av partistyrelsen. Vilket upplevs som en stor lättnad hos många utanför partistyrelsen. Partistyrelsens utgångspunkt tycks vara att mångfald är bättre än kompetens.
Jag begriper inte hur man kan vara ett feministiskt parti och samtidigt acceptera och bortförklara medeltida patriarkala värderingar från utlandsfödda medlemmar.
Tyvärr får jag en känsla av att även partiets önskan om fler muslimska röster kan ligga bakom den höga moraliska svansföringen.
Miljöpartiet befinner sig på ett sluttande plan om man fortsätter att bejaka kulturella skillnader som går helt på tvärs mot landets jämställdhet, lagar och regelverk.
Partierna inom alliansen har nu nyktrat till och nästan trängs för medial uppmärksamhet, när de presenterar mycket från Ny demokratis och Sverigedemokraternas förslag inom asyl/flyktingpolitiken.
Kanske har de äntligen tagit del av FN:s flyktingkonvention, där det tydligt står att anpassning till landets lagar/regler är huvudregeln och att assimilering förordas framför integrering.
Men vänstern hyllar och förordar ursprungsländernas identiteter med deras medeltida kultur och religion, vilket bara bidrar till fortsatt kvinnoförtryck i utanförskapsområden, där ingen av dessa moraliska ambassadörer själva bor.
Mitt råd till miljöpartiet med dess språkrör i spetsen är att klättra ner från sin höga stege och sätta sig på skolbänken och försöka minska sina kunskapsbrister inom historia och många andra områden. Kompetens skall bestå av erfarenhet och kunskap, inte om kön och etnicitet.

Lästips om kravlöshet, terrorister, mobbing från vänster och fega, naiva politiker

Artiklar om
– Kravlöshet
– Terroristers insamlingar
– Vilket bra gömställe Sverige är för terrorister
– Mobbing från vänsterns gullgossor mot varningar från ”islamofober” som fick rätt
– Naiva, fega och kollektivt blundande politiker som inte vill se integrationsproblemen, radikaliseringen och
de sjunkande skolresultaten

”Det är inte snällt att vara kravlös – det är elakt” Psykiatiker, författare, debattör David Eberhard
http://www.gp.se/nyheter/debatt/det-%C3%A4r-inte-sn%C3%A4llt-att-vara-kravl%C3%B6s-det-%C3%A4r-elakt-1.190921

”Terrorister samlar in pengar via crowfunding”
Källa: Centrum för assymeteriska hot- och terrorstudier
Mats Sundberg svt.se nyheter/utrikes
http://www.svt.se/nyheter/utrikes/crowdfunding-finansierar-terrordåd

”Expert: Sverige ett bra gömställe för terrorister” Forskare på försvarshögskolan Magnus Ranstorp
http://www.svd.se/terrorexpert-sverige-ett-bra-gomstalle-for-terrorister/om/hotet-mot-sverige

Erik Helmerson ”De hånades som islamofober – men fick rätt”
http://www.dn.se/ledare/signerat/erik-helmerson-de-hanades-som-islamofober-men-fick-ratt/?utm_source=facebook&utm_medium=page&utm_campaign=dn

Alice Teodorescu: Måste det vara för sent innan vi agerar? Redaktör för Göteborgs Posten
http://www.gp.se/ledare/alice-teodorescu-m%C3%A5ste-det-vara-f%C3%B6r-sent-innan-vi-agerar-1.190910

Vårbudgeten 2016, ”en Volvo 90” med begränsade sittplatser.

”Sverige går som en Volvo 90” sa finansministern när den nya vårbudgeten presenterades i går.
Om nu Sverige går så bra varför inte passa på att ta bort den orättvisa beskattningen av pensionärernas pensioner?
Men jag får inte ihop det,
Hög tillväxt, låg inflation, riksbankens minusränta på 0,5 %, hög arbetslöshet som ständigt ökar bland migranterna, ständiga besparingar inom stat, kommun och landsting.
Skattehöjningar väntar och regeringen måste ta gigantiska lån för att finansiera migrationen.
160 miljarder extra till massinvandringen utöver de budgeterade 300 miljarderna fram till 2019 behövs.
En liten jämförelse, så kostar det ca 8 miljarder att ta bort pensionärsskatten, men det finns inte på regeringens agenda. Medelklassen och invandrarnas röster är betydligt viktigare, inte de gamla som slitet och arbetat hårt för att möjliggöra vår välfärd.
Kostnaderna för nyanländas etableringen stiger, från 15 till 56 miljarder fram till 2020, det är en låg beräkning. (DN 2006-04-13)
I dag är etableringsersättningen på 22.000 kr efter skatt. Kanske har det fått centerns partiledare Annie Lööf att mumla om lån i stället för bidrag utan minsta motprestation.
Vem tar alla pengarna om nu Sverige går så bra?
Men jag förstår att antalet platser i en Volvo 90 är begränsade.
Statsminister Stefan Löven sitter bakom ratten, bredvid sitter nog finansminister Magdalena Andersson och kanske vice statsminister Åsa Romson har lyckats klämma sig in i sista stund. För baksätet är överfullt. där trängs en feminist med otaliga migranter med eller utan asylskäl. Fattigpensionären som hoppades på skjuts, får halta hem med sin rollator.
Visst Volvos värde varar, men med detta överlass och med en chaufför som inte hittar vägen framåt, för tilltron till bilens GPS är skral, för råden stämmer ju inte med vad Henrik Arnstad sa om den rätta vägen.
Bilens värde sjunker snabbt, precis som ryktet om vår humanitära stormakt, som nu kört fast.

Förstår vi själva vad vi menar? Om nyord och floskler.

Varför kommer det så många nya ord?
”Bitar” så vi förr, ”agenda” i går, ”verktygslåda” idag och ett ”absolut” kryddar det mesta.
En förklaring är förmodligen samhällets snabba förändringstakt där IT visar vägen, oavsett om orden kommer från gatan eller regeringskansliet.
Med tiden brukar detta ordskvättande resultera i blekning och urvattning.
Inneord kommer och går, ibland utan att vi riktigt förstår, så har det alltid varit, även om hastigheten nu ökat.
De nya orden tas genast i bruk ofta av de som har långt till praktisk verksamhet och när orden halkat ner till golvet så har ordmakarna genast hittat på nya.
Vad är ord till för egentligen?
Språket med alla ord är förutsättning för social gemenskap. Vi kan berätta med ord, om känslor, minnen och förhoppningar. Vi kan informera med ord.
Jag minns den nya centrumschefens information efter en av sjukvårdens många omorganisationer, men jag förstod inte hur jag skulle bete mig för att arbeta…” med dynamiska processer i funktionell samverkan” trots att jag då hade arbetat över 30 år.
Vi kan också innesluta och utesluta med ord, orden kan då bekräfta rangordning och revir.
Ord som brukas långt ifrån sitt ursprung riskerar att tappa precision och tydlighet.
Jag tänker på barndomens viskningslekar. De sista av oss i raden fattade ingenting för att orden hade förvandlats till nya långt ifrån de första som viskades.
När ord överanvänds förvandlas de lätt till tomma floskler utan innehåll.
Politiker är hårt drabbade av floskelsjukan. Allas lika värde och värdegrund har tappat sitt värde. De som ständigt upprepar dessa mantra vill mer visa sitt eget värde, än att försöka förstå och lyfta fram andras.
Maktmänniskor bor ofta mer i pratet än i verkligheten och tyvärr talar de så mycket att de glömmer bort att lyssna.
Att lyssna är den svåraste konsten av alla, det är att ta emot utan filter.
Språkliga dimridåer är också en flitigt använd metod när makten skall informera oss om tråkigheter.
”Vi skall genomföra en rationell bemanningsplan” låter trevligare än ” vi måste avskeda folk och försämra verksamheten”.
Tyvärr råder en farlig avhumanisering av språket som lätt kan övergå i distansering och bristande förståelse.
Ung, flexibel och ständigt förändringsbenägen skall vi vara i den nya ekonomin. De äldre, erfarna och stabila har tappat i värde.
Det kan gå fort och bli en bromskloss och hamna i bakvattnet.
Unga som vill in visar gärna att de behärskar modeorden och vi gamla som inte vill trilla ut måste med språket visa att vi inte är helt slut.
Fast ibland undrar jag….vad är det som sägs? Vad är budskapet? Förstår vi själva vad vi menar?