Nu börjar det bli farligt för våra vänsterliberala ledarskribenter med Dagens Nyheter i spetsen.
Ett mediadrev har startats mot fd.moderata partiledaren Ulf Adolfsson och hans fru fd.kulturminister Lena Adolfsson Liljeroths uttalanden i en intervju som publicerades i DN söndagen den 21 mars 2016.
Journalisten Björn af Klint hittade på en snitsig rubrik på sin omfångsrika artikel ”Vreden på Östermalm”, men följden blev mer av en bumerang från allmänheten, trots att han fick förväntat medhåll från fjäskande och lojala kollegor.
Paret på Östermalm nämnde med många brasklappar, att de ibland tittade in på Axpilats och tyckte att vår rödgröna journalistkår ofta brast i allsidig bevakning när det gäller invandringspolitiken.
Vilket många andra respekterade personer inklusive journalister inom media gjort före dem. Ibland med svåra konsekvenser från dessa renläriga ”godhetsapostlar” som aldrig frigjort sig från det kulturmarxistiska arvet, men som skickligt nått fram till toppositioner inom det offentliga livet, t.ex inom partier, organisationer, facket, departement, statliga verk mm.
Med rätt partibok och med de rätta åsikterna kan man komma långt i vårt land, där grupptrycket svetsar samman detta etablissemang i bästa Rotaryanda.
Ulf Adolfssons tänkvärda ord på hans facebooksida tål att upprepas ……” media har medvetet förtigit en del fakta om invandring av oro för att det skulle tolkas negativt av läsarna…”
Denna uppfattning har även framförts från andra håll, bl.a från polisen, när det gäller brott begångna av invandrare.
Förmodligen spökar ännu ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” från 1987, där det sägs att medias redaktörer med journalister uppmanades att främst skildra invandringen i positiv dager. Oavsett sanningshalt är det precis vad media har försökt göra under de sista årtiondena. Inflation har rått av invandringens berikning och lönsamhet, som förstärkts med känslofyllda snyft reportage.
Positivt är dock att fler krönikörer tycker likadant som paret Adolfsson.
I Östgöta Correspondenten skriver Cecilia Stegö Chiló den 24/3 2016 att malliga medier missar nyheter och vidare att en fara finns med en så homogen journalistkår, som visar på stor oförmåga att ta kritik och att sedan alltid ge sig själva det sista ordet i en debatt, trots att deras förtroende hos allmänheten sjunker som en sten.
Ulf Adolfsson avslutar sitt inlägg på facebook med orden ”De som ryar högst om demokratiska krafter är de som själva är de främsta att vilja tysta och censurera. Oua vadis Sverige”?
Detta stämmer väl överens med min uppfattning sedan lång tid att svensk demokrati är tig eller tyck som vi.