Månadsarkiv: februari 2016

Svensk flyktingpolitik, moraliskt högmod går före fall?

Nu råder stor uppfinningsrikedom från våra politiker för att ge sken av att klara migrationen, när deras humana, berikande och värdegrundsbaserade politik, inte längre väcker beundran, utan enbart löje i utländsk media.
”New York Times” fascinerar sina läsare med bilder, reportage om vuxna män som behandlas som barn, ”Daily Mail” beskriver vår flyktingpolitik som en gigantisk bluff och journalisten Margret Wente rapporterar för sina läsare i Kanada, om den svenska migrationens misslyckande i ”The Globe and Mail.”
Hon skriver bland annat att Sverige nu har stora problem med integrationen, om den ständigt ökade arbetslösheten hos invandrare, om skolresultaten som bara sjunker, om kriminalitet, no go zoner och om att Malmö, Sveriges tredje stad är en ekonomisk katastrof…
Gemensam nämnare i utländsk media är att moraliskt högmod går före fall.
Här hemma protesterar eliten när flyktingboenden och hem för ensamkommande barn kommer för nära, då kliver de ner från sin moraliska pedistal och säjer ”nej, vi vill inte ha dem här.”
Reaktionen känns igen från i EU:s medlemsländer när det gäller flyktingmottagande.
”Snabbspår” in på arbetsmarknaden är arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons recept och hon är nu mycket stolt över sitt utökade ansvarsområde. Kanske är det hon som egentligen är vår vice statsminister och inte Åsa Romson. Att gå i opposition mot sig själv kräver både tid och fantasi och detta har nu högre prioritet än regeringsduglighet hos miljöpartiet. Revirkrock med övriga ministrar kan bli resultatet av Ylva Johanssons utökade befogenheter, för en minister vill helst jobba ifred på sitt departement utan pekpinnar från andra.
Ylva Johansson bara ler, när någon journalist försynt frågar hur Sverige skall klara av att få ut alla nyanlända på arbetsmarknaden, då svarar hon glatt ”vi ska klara av det”. Det hade varit ärligare om hon sagt god dag yxskaft.
Ett annat knep är att skylla den misslyckade invandringspolitiken på andra.
För långsam validering, alla måste ta sitt ansvar är mantrat, inget nämns om gräddfiler och slöseri med skattepengar till Jan Emanuel Johansson (s) och hans gelikar, som gjort sig enorma förmögenheter genom smarta tjänster inom flyktingindustrin.
Migrationsverket betalar utan prut, för de arbetar på löpande räkning till skillnad från andra verk och myndigheter, trots att finansministern tar nya miljardlån, som skall betalas av kommande generationer.

Det saknas inte varningar från personer med gedigen kompetens om pågående snabbspårs konsekvenser.
Lärarutbildning på arabiska, då räcker ett år för lärare från Mena länder. Att behärska det svenska språket med tolkningar och förstå viktiga nyanser, verkar inte vara så viktigt för dessa snabbspårsentusiaster.
Det språkliga kunnande är nyckeln till lyckad integration och möjlighet till riktiga tjänster på arbetsmarknaden och inte bara skattefinansierade som förstör konkurrensen.

Kanske var melodifestivalens …”Ja, jag vill leva, jag vill dö i norden” utbyte av norden till jorden i nationalsången nyligen ett utslag av denna språkliga nyorientering?

”Sverige behöver sjukvårdspersonal inte minst läkare” är ett annat favorit argument. Kulturvänstern älskar att vittna om hjärnkirurger som kör taxi och arbetar i tunnelbanan.
Här har humaniteten flugit sin kos, inte en tanke på att denna åderlåtning av kompetens från fattiga länder får svåra framtida konsekvenser vid återuppbyggnad, när permanenta uppehållstillstånd beviljas i stället för tillfälliga, som mer öppnar för återvändande.
Utbildad sjukvårdspersonal från andra länder räcker inte på långa vägar till att försörja alla nyanlända, som har stora behov, som tar mycket av vårdens resurser.
Ett annat problem som negligeras är undermåliga utbildningar och skolgång i hemlandet.
Åsa Wennberg på socialstyrelsen skrev i Göteborgsposten 2015-10-07 att ”Läkarexamen, vanlig bluffmerit”.
Ett hundratals dokument varje år är falska och att AT-och kunskapsprov har brister. För gör personen som ansöker om legitimation proven flera gånger, så lär man sig frågorna trots otillräcklig bakgrundskunskap. Detta avslöjas först ute på fältet, där sjuka patienter kan drabbas, när klinikchefer och sjukhusledningar blundat för länge.
Men våra riksdagsledamöter har privat vård och behöver inte drabbas av dessa farliga konsekvenser när språkförbistring och otillräcklig grundutbildning återfinns hos alltför många nyanlända, som nu fort knuffas in i regeringens snabbspår.
I stället för att inse konsekvenserna av sin politik och byta spår, så rustas i stället till motattack där projektet skönmålning av Sveriges flyktingmottagande skall ut i elak, internationell media, som nu svärtar ner den humanitära stormakten.
Initiativet kommer från Sveriges ambassad i London, med ministerrådet Ulrika Fuhered i spetsen, som redan invigt Lövens statssekreterare Hans Dalgren i ärendet.
Kanske det väl beprövade konceptet om främlingsfientlighet inte får samma skrämseleffekt hos utländsk journalistkår, som här hemma? Förmodligen hoppas man på uppresningshjälp från högmodsfallet.

Lästips!
http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.3008915-alice-teodorescu-vart-sjalvforakt-forsvarar-andras-integration

http://www.svd.se/professor-snabbspar-till-svenska-fungerar-inte/om/debatt

Gräddfil bara för vissa, mot egen lägenhet i city

Tänk vad härligt att kunna får en lägenhet i Stockholms innerstad, enda kriteriet är att du är nyanländ flykting.
Nyinflyttade svenskar till huvudstaden med jobberbjudande, kan få vända hem, när tak över huvudet inte går att finna.
Att få besittningsrätt för en lägenhet i city tar minst 20 år. Att köpa en bostadsrätt, existerar bara om unga har förmögna föräldrar som kan gå in med kapital eller stå som borgenär.
Nu skall det byggas för nyanlända i Stockholms city, självklart är bara det bästa gott nog.
Nu finns plötsligt mark både på Djurgården och Östermalm. Med gångavstånd till instegsjobben, kanske lönen kan sänkas ännu mer.
Att tidigare ungdomsrabatt inte gav nämnvärt fler jobb, verkar politikerna blunda för och att det finns andra faktorer som försvårar integrationen, som språk, religion och kultur, det existerar inte.
Instegs- och nystartsjobb låter positivt och trevligt och med skattebaserad finansiering är det inga problem.
Kanske är denna bostadsplanering i huvudstaden, exempel på nya och friska integrationsförsök hos yrvakna politiker, som inte hängt med?
Tidigare etableringslotsar, skattesubventionerade jobb och SFI bonusar gav klen utdelning, men kostade miljarder av våra skattemedel. Att ta lärdom och dra slutsatser av tidigare misstag, är ingen utmärkande egenskap hos våra företrädare, de bara skyller på andra eller helt förnekar dem.
Varför har våra politiker inte tidigare kommit på denna idé om city lägenheter till alla bostadslösa kan man undra?
Kanske fallerar värdegrunden om allas lika värde, med snabbspår till jobb och gräddfil till citylägenhet utifrån etnicitet?
DO borde ta sig en titt på detta framtida fenomen, där risken är stor att en grupp blir värd lite mer.
Betalning och försörjning sköter vi andra genom våra höga skatter. Bankerna och byggherrarna kan då sova lugnt om natten. Politikerna får änglavingar av sin humanitet, medan vi som sliter och släpar, bara häpnar över gräddfiler som underminerar solidaritet, rättvisa och skapar farliga sprickor i samhällets väv.
Särbehandling ger bara sprickor, men det är magstarkt när de som orsakat dem, endast står tryggt på kanten och ropar ”Tillsammans klarar vi det!”

Lästips!
http://www.svd.se/flyktingkvarter-kan-byggas-pa-ostermalm/om/den-lonsamma-asylmarknaden

LIU: incest och nekrofeli bör vara lagligt

Man tror inte det är sant med rubriken ovan i SVd (2016.02.23) Nu skall fullständig moralisk frihet råda, enligt det liberala ungdomsförbundet, med dess ordförande Cecilia Johansson i spetsen.
Förra utspelet kom från centerns unga, som tillhörde det så kallade Stureplansgänget. Förslaget om till exempel fri skolgång, fri invandring och månggifte, fick många av oss att rynka på pannan och som fick deras ordförande Annie Lööf att åka hem från sin Thailandssemester.
Förmodligen blev det liberala ungdomsförbundet avundsjukt av uppmärksamheten som Stureplansgänget fick och ville nu inte vara sämre. För att bli känd och synas är mycket viktigt för karriärsugna unga politiker.
Provokation blir bara ett medel för att nå igenom mediebruset. Tänk när dessa politiska broiler hamnar i riksdagsbänken, då kan vi 40-talister hälsa hem!

Är sjal, huvudduk viktigare än hygien på våra sjukhus?

Ett brev till

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson
Regeringskansliet
10333 Stockholm

För kännedom

Undertecknad har lång erfarenhet både som vårdgivare och som patient.
Jag har arbetat med många duktiga kollegor med utländsk bakgrund, som utfört ett mycket professionellt arbete och har även samma erfarenhet som patient.
Mycket har hänt i förbättringsarbetet mot ökad säkerhet och vårdkvalité på våra vårdinrättningar.
Målet är att obehöriga ej skall komma in på sjukhusens avdelningar, varken de som går på två ben eller som har fler och bara syns på en agarplatta, så långt det nu bara är möjligt.
Visserligen känns det tomt och övergivet i nybyggda, och mer ”slutna” korridorer, men vi patienter med täta kontroller lär oss snabbt att hitta och förstår säkerhetsaspekten (Linköpings universitetssjukhus).
Beträffande hygienrutiner har också mycket hänt, sedan jag för några år sedan slutade min tjänst för pensionärslivet.
Numera är det korta ärmar, som gäller för all personal i vårdarbetet och desinfektion finns i varje sal.

– Men vad jag inte förstår är varför undantag beviljas utifrån kultur och religion beträffande klädsel hos kvinnliga elever/personal från andra länder under vårdarbetet?

Långa, privata sjalar i flera varv runt huvudet och vit rock med långärmad tröja under, kan vara vårdklädsel, när kvinnors hår/armar inte får visas. Men dessa privata tillbehör kan innebära både minskad hygien och öka risk för smitta.

Under denna vecka ha detta hänt mig vid två olika tillfällen vid mina besök i vården.
En gång under provtagning på en vårdcentral av en elev med denna klädsel och en gång vid möte i en korridor på sjukhuset där svårt sjuka och sköra patienter vistas.

– Har kvinnors önskemål med att dölja sitt hår större prioritet, än att skydda sköra patienter som redan kan ha tappat sitt, från onödiga bakteriella risker?

Jag anser att detta borde gå att lösa, inga privata kläder i det direkta vårdarbetet skall tolereras oavsett vårdgivarens kultur/religion.

– Varför inte erbjuda kvinnor som önskar skyla sitt hår, en ny operationsmössa varje dag, i stället för privata sjalar?

Jag förstår att det är viktigt att nyanlända snabbt kommer in i utbildning med arbete som mål, men inte på bekostnad av svårt sjuka patienter.

Ett annat problem är elevers, ofta nyanländas – dåliga språkkunskaper och svårigheter att rätt tolka kroppsspråk/mimik hos sjuka och gamla, som också kan höra dåligt. Tolkning av kroppsspråk kan ha kulturella skillnader och behöver inte ha samma innebörd i till exempel Sverige som Somalia.
Jag har, utöver svår grundsjukdom, en hörselnedsättning och då är det extra viktig att kunna höra vad personal och elever i vårdarbetet säjer.

Om undantag ständigt görs från medicinska aspekter, då hjälper inget säkerhetsarbete i världen.
Detta får inte bli de praktiska konsekvenserna av regeringens så kallade ”snabbspår.”

Anmält till inspektionen för vård/omsorg, IVO. Lex Maria under ”händelser som kan medföra vårdskada” 2016-02-20. Referensnummer: 160220-000000.

Kopia: Sjukvårdsminister Gabriel Wikström

Mors cykel och Frankfurtskolans filosofi

1967
”Nu har flickorna varit hemma, för Ester susa nyss förbi på cykeln” utbrast Greta, vår grannfru, när mor energiskt trampade förbi, med våra nedtagna flygblad på pakethållaren.
I brukssamhället där hemmet låg fanns fyra anslagstavlor, en på bruket, en vid kyrkan, en vid stationen och en uppe i samhället där arbetarvillorna stod, som mor befriade från budskapet ”USA ut ur Vietnam” och ”Stöd FNL”. Till råga på allt hade vi satt upp våra affischer mellan kyrkans plats och nykterhetslogens.
Både jag och min syster var engagerade i vänsterns studentrörelse under ungdomsåren.
Min syster planerade för en resa till Kuba och skulle hjälpa Castro med sockerrören i landet, som blev befriat från det kapitalistiska oket.
Något krångel uppstod dock med visum, så hon kom aldrig i väg, till fars och mors stora glädje.
Jag gick på utbildning i Göteborg, men ägnade mycket tid på Andra Långgatan, där vi unga inom VUF (vänsterns ungdomsförbund) lätt löste världsproblemen och textade plakat och banderoller till nästa demonstration på avenyn och samlade tomater till ambassadör Hollands besök.
”Känner Ni stanken från Enskilda banken”, ”Tage och Geijer, Lyndons lakejer” ropade vi i kör och när vi hade värmt upp våra röster tillräckligt högt, klämde vi i med ”Nicolain ska ha däng.”
Jag nyktrade till redan 1975 och förstod plötsligt att allt hänger samman, inget är svart eller vitt utan grått, i komplicerade mönster som påverkar varandra.
Detta uppvaknande föranleddes av rymdforskning från det förhatliga Nasa, vars litiumceller blev bränsle i minipacemaker, vilket räddade livet på min nyfödda och svårt hjärtsjuka dotter.
Vänsterns självsäkra gossar, oftast från bortskämd medelklass, försökte övertyga arbetarklassen om att bli globala marxister och få dem att upptäcka hur deras moral med Luther och Jantelag, satt dem i klistret.
Om allt detta gamla skräp kunde raseras, så skulle en ny värld etableras!
Framgången uteblev dock, för mor hade fullt upp i kyrkan och höll på med bullbaket till midsommarfesten, medan far torka näven på blåblusen och sa; dom nyktrar nog till med tiden…
Vår övertygelse bottnade i Frankfurtskolans läror om allas frihet och lika värde. Den skapades under 30-talet av intellektuella, som ville bredda den marxistiska analysen in i samhällets alla vrår, med målet ett paradis på jorden.
Frankfurtskolans män och kvinnor blev sura över att arbetarna inte förstod att slänga av sig det kapitalistiska oket och göra revolution.
Revolutionen måste då hjälpas på traven, när tröga arbetare struntade i de kulturmarxistiska kraven. Arbetarna på bruket gillade i stället disponenten, landet och lagen med kristna och traditionella ideal.
Frankfurtskolans män och kvinnor avfärdade både fakta och forskning. De betraktade vetenskapen bara som ett verktyg i politikernas tjänst, som ansågs vara kapitalets body guards och folkets fiender.
Efter avslutade studier var steget mycket kort till fiendesidan och banken luktade nu riktigt gott, för dessa självsäkra gossar. Personlig vinning kom oftast före moralen hos dessa blivande globetrotter. De predikade om global solidaritet, oavsett befrielsehjältarnas folkliga svek.
Den vite mannen i väst fick bli symbol för förtrycket av minoriteter, som kvinnor, barn, sexuellt avvikande och invandrare, helst från främmande kulturer.
När dumheter utförs av dessa förtryckta var de alltid utan skuld. Detta överdrivna hänsynstagande har även bidragit till kränkthetskultur, där eget ansvar sattes i buren.
Herbert Marcuse var en Frankfurtskolans stora tänkare, många var också judar, som fick fly till USA under kriget.
Därigenom blev kulturmarxismen tongivande under kommande studentrevolter både i USA och i Europa.
Denna filosofiska riktning bidrog sedan till att tak och väggar byggdes i åsiktskorridoren. För i den korridoren är ideologi, viktigare än verkligheten och grupptrycket har cementerat den, trots stor sprickbildning.
I dag går skiljelinjen åter mellan nationalister och gynnade globalister, som reser kors och tvärs runt jorden och kan utnyttja världens brister för egen vinning.
Under deras humanitära förkläde, kan mycket döljas av ego- och särintressen.
Samtidigt ser de ner på oss andra, som inte förstår de visionära målen.
Vi betraktas mest som globaliseringsrädda, lågbegåvade, ja rent ut sagt som dumma individer!
Trots att det är vi som i vår vardag ser konsekvenserna av den fria rörlighetens följder, när både Schengen och Dublin gått sönder.
Kanske tig eller tyck som vi, kan bli en framtidsparodi på dagens demokrati?
Etablissemanget vill nu snabbt vända blad och bara se framåt, när flyktingpolitiken havererat, men jag bara undrar vart mors gamla cykel tog vägen?

Verklighet, vackra ord och fakta

Att se bakåt och våga se handlingsmönster och ta del av fakta, det är att få beredskap till förståelse och perspektiv på dagens tid.
Förståelse är motorn i förändring, annars kan man köra fel.
När det gäller uppfattning och förklaring till samhällets problem, inom olika områden, så är makthavarna farligt lika, med samma bortförklaringar när man kört i diket. Eftrersom partiernas ideologi har stark styrförmåga, gäller nog det gamla militärskämtet; ”stämmer inte terrängen med kartan, så gäller kartan….”
Ett slående exempel är invandrings- och asylpolitiken som nu havererat, med risk att dess framtid ej går att hantera.
Utgångspunkten har varit att mångkultur skall accepteras utan protest, för eliten har bestämt att den är bäst.
Alla skall tänka lika, trots att risken då är stor att ingen tänker alls.
Till tröst för eventuella bloggläsare kommer här några respekterade röster från forskningsvärlden, där fakta presenteras utan känsloargument.

-Neal Zachary och Watling Jennifer, forskare inom sociologi/psykologi: ”Samband mellan mångfald och social sammanhållning finns ej. Oförenligt.”

-Paul Coller, ansedd forskare i Oxford sammanfattar i sin digra bok ”Exodus: Immigration and Multikultarism in the 2lst centry”, dagens forskning om migration, från fattiga till rika länder:

”Minskad invandring är ett måste. Man åderlåter fattiga länder på utbildade, vilket försvårar landets utveckling. Ej utbildade personer är mycket svåra att integrera, de hotar värdlandets stabilitet. Lönepress sker i mottagarlandet och nedskrivning av utbildningskapitalet.
Migrationen är inte en win-win situation, utan en lose, lose.”

-Samuel Huntington, stasvetare, forskare skrev om islams blodiga gränser i boken ”The clash of civilization” som återgavs i (Svd 2013 -11-23) bl.a …”överallt där islam delar gräns med en annan civilisation uppstår krig, kamp och kollision. De använder västvärlden som projektionsyta för sitt lands tillkortakommanden. De reaktionära ideologierna har fått ny geografi”.

James Surawiecki, skriver i boken ”The wisdom of crowds” att folks privata erfarenheter är bättre evidensbaserade än de officiella, politiska och moraliska beträffande påståenden om migrationens fördelar.

Ayaan Hirsi Ali, författare och som kämpar mot kvinnoförtrycket inom islam. I SVD 2015-05-19 skrev hon i debattartikeln ”Reformera islam” bl.a. att Islam använder sig mer än gärna av västs teknologiska landvinningar, men motsätter sig dess värderingar som ligger bakom dem.

Paul Scheffer, journalist, urbanforkare skriver i boken ”Immigrant nations” att multikulturalismen har tolererat för mycket av kulturell särart och för lite av kulturell anpassning och att den försämrar normer och gemensam värdegrund från värdlandets tidigare generationer.

David Eberhart, psykiatiker, författare skriver i en artikel i GP 2016-02-08 om åsiktskorridoren och om den korrekta eliten som stigmatiserar andras åsikter. Känsla får ersätta förnuft och om hur eliten blir offer för grupptryck.

Tyvärr verkar inte våra politiker ha tagit del av dessa trista fakta, för sanningen är alltid det första offret i politisk korrekthet.
Politiker med sina lojala undersåtar har låst fast sig i vackra, men innehållslösa ord, om mångfald, mångkulturens berikning, värdegrund, lönsamhet, men blundat för både fakta och verklighet.
Slipade och dyra konsulter har goda tider, för makthavarna behöver nya ord som skiner.
Öppna hjärtan, utvecklingsmoral och Sverige tillsammans blev utan avsedd effekt, så kan det gå när folket har rätt och politikernas faktaunderlag är skralt.

Äntligen, efter naivitet och senfärdighet

Sverige får nu ta skeden i vacker hand och försöka minska på verkningarna av sin moraliska hybris.
Regeringen hoppas att åtstramningen av Europas mest generösa asylregler skall kunna bromsa invandringen.
Tyskland förs ofta fram som det mest generösa landet, men Sverige har tagit emot 5-7 ggr fler invandrare per capita, en utveckling som inte längre är hanterbar.
Invandrare där nästan hälften haft ringa eller inga asylskäl alls, har skördat frukterna, medan fattiga och de mest utsatta i flyktinglägen är kvar. Kvinnor, barn och gamla svälter, medan unga och starka män korsat Europas gränser för ett bättre liv.
Medlemmar inom MP, VPK har det nu extra svårt och protesterar mot asylrättens reducering och skyller på andra EU länders ringa solidaritet, i stället för att inse konsekvenserna av sin godhetspolitik.
De låter tuffa utåt, medan flatheten inåt i regeringskansliet är stor, för makt med personlig vinning konkurrerar lätt ut ideologin.
Moderaterna har tuffat till sig, medan sverigedemokraterna inte behöver göra någonting, mer än slänga ut trevare till moderata politiker, som snörper mindre på munnen än partiledaren Batra med sina lojala runt omkring.
Det har under åren inte saknats fakta om tillståndet för landet, men politikernas synskärpa har varit låg. Prestige, ideologi, grupptryck och stor social och ekonomisk trygghet för egen del, har blockerat kognitionsförmågan.
I gårdagens Rapportsändning (2016-02-12) fick vi veta
-att det ensamkommande barnet som knivmördade en kvinnlig vårdare i Mölndal inte var ett barn, utan en vuxen man över 18 år (migrationsverket)
-att en elev knivskars i Sollentuna
-att en man häktats i Stockholms tingsrätt för förberedelse till terrordåd
-att Sida varnade för ett gigantiskt nöd- och flyktingår
-att arbetslösheten ökat dramatiskt hos nyanlända, medan den sjunkit hos svenskfödda, främst hos de unga.
Via nätet stod att läsa;
-att en man skjutits till döds i Landskrona
-att en äldre man med rollator knivhöggs till döds i Filipstad, förövarens etnicitet ännu ej känd
-att vanvården av samhällets omhändertagande barn ökar, där ersättningen (12.000-19.000 kr/månad och barn) är en guldgruva för brottslingar av olika härkomst (Inspektionen för vård/omsorg)
-att storbråk ägt rum på flera asylboenden i Pajala, Stenungssund och Värmland och att misshandel ägt rum i Lindesberg på en språkutbildning för vuxna
-att upplopp åter skett i den ökända stadtsdelen Vivalla i Örebro
-att en kurd som brutalt knivmördade sin hustru 2014 äntligen fått sin livstidsdom i Sthl
-att ligor från Bulgarien stjäl, tigger och trakasserar invånare i Högfors

Det vill säja en alldeles normal dag i sönderfall i humanitetens Sverige.

Beriknings- och lönsamhetsteorin verkar nu gå mot sin sotdöd, när tilliten till samhällets institutioner kraftigt fallerar. Statsministerns yrvakenhet, numera med brösttoner har svårt att lugna besviken allmänhet.

Han får söka tröst hos Angela Merkel som heller inte har det lätt. Visionerna om egen storhet, om EU:s öppna gränser och demokratiska själ har falnat, när varken nyanlända eller grannländer gör som de vill.
Polen trilskas för egen rätt och på hemmaplan växer kritiken mot förbundskansler Merkel för att ha ”..äventyrat västs kulturella identitet, Schengen och hela EU:s säkerhet…”
Förhållandet till Putin är ambivalent, när gas behövs, samtidigt som Putinarga Erdogan i Turkiet hotar med att åter öppna gränsen för flyktingströmmarna mot väst.
Varför kan inte makthavarna inse de logiska följderna av sin politik i tid?
Eller är det bara vi väljare som varit naiva och röstat fel?

Kvinnohat har olika bakgrund

I Uppdrag granskning (2016-02-10) intervjuades fyra kända feminister, som hade utsatts för förkastligt och fegt hat via nätets anonyma kanaler.
En 35-årig arbetslös man kom polisen till slut på spåren och till skillnad från dessa vänsterliberala och mediala kvinnor tillhörde han inte globaliseringens vinnare, utan till förlorarna.
Här finns det likhetstecken i utanförskap med äldre invandrarmän som för att upprätthålla respekt och sin värdighet förtrycker sina kvinnor och unga och bestämmer hur de måste leva.
Det hade dock varit klädsamt om programmet hade praktiserat konsekvensneutralitet, där båda sidor av händelser belyses, för kvinnohat och dess varierande förtryck kan komma både från vänster och höger.
Enligt polismyndigheten så begås majoriteten av brott mot yttrandefrihet och demokratiska rättigheter av den autonoma vänstern som till exempel den revolutionära fronten och AFA, medan våra medier har svårt att lämna nazistförklaringen.
I SVT (Nyheter Halland) har en kvinna i Falkenberg fått berätta om sin och sin dotters olidliga situation med stenkastning, glåpord av invandrarungdomar inom våldsvänstern.
Anledningen var att hon under ett torgmöte i valrörelsen 2014 inte vände ryggen åt Jimmie Åkesson, för hon ville höra vad han hade att säga.
Trots 24 polisanmälningar om trakasserier därefter, har brottet lagts ner av polis ”för gärningsmannen går ej att identifiera.”
Kanske stämmer inte mantrat om allas lika värde i praktiken, när det gäller polisens resurser? Kanske är mediala och kända kvinnor mer värdefulla än oss andra?
Jag vill om igen uppmärksamma på stora skillnader i kvinnohat och förtryck som praktiseras av hotade män i utanförskap.
När en svensk utför dessa gärningar ligger inte hela släkten bakom och/eller står och hejar på.
Det är oftast en impulsstyrd handling som lätt ångras, när konfrontation sker inför öppen ridå.
Förtrycket som sker i Allahs namn förvandlas däremot alltför lätt till främlingsfientlighet av dessa kända feminister.
Detta förhållningssätt bara cementerar det uråldriga kvinnoförtrycket inom islam. Rabiata, koranläsare med shairalag som mål, får bli talesmän för alla muslimer, oavsett deras tro.
Här hemma är skärpan betydligt skarpare, när dessa feminister får tala om patriarkaliska strukturer, könsnormer och identitet. Homogeniteten är oroväckande stor och kan få unga kvinnor att tro, att de helt saknar valmöjligheter i livet. Offerrollen är mera klädsam än lathet och eftersläpning.
Öppna ögon vore bättre än öppna hjärtan när över 100.000 unga med annan etnicitet nu är utsatta för förtryck, som bara eskalerar med dagens invandrarnivåer (Rapport 2016-02-10).
Fjorton månader innan Fadime mördades skrev Mona Sahlin och Margareta Winberg på DN debatt att kvinnoförtrycket som sker i utsatta områden inte hade något med kultur och religion att göra….
Denna uppfattning bottnade bara i snäv ideologi och inte med fakta från FN.
Positivt är dock att åsikter kan ändras med tiden, men stora skygglappar finns tyvärr kvar, som hindrar kvinnor att få göra egna val.

http://avpixlat.info/2016/02/10/besokte-offentligt-sd-mote-har-trakasserats-av-invandrarungdomar-i-ett-och-ett-halvt-ar/#more-167941

Svart eller vitt ger ingen konsekvensneutralitet

Kommentar till Eva Garzons krönika ”De förstör allt journalister kämpar för”
i Linköpingsposten ( 2016-02-10)

”Förtroendet för journalister sjunker samtidigt som rasistiska sajter frodas. Folk anklagar journalister för att vinkla, förvränga fakta och till och med mörklägga sanningen – framför allt när det handlar om människor med utländsk bakgrund” skriver journalisten Eva Granzon i sin krönika.

Troligen har Eva Garzon blundat eller inte tagit del av erfarna journalistkollegors varningar om medias oförmåga och/eller bristande vilja, att skildra baksidan på landets invandrings- och asylpolitik.
Rekommenderar varmt journalisten Lasse Granestrands artikel i SVD 2015-12-04 med rubrik ”Flyktingfrågan misskött av politiker och medier.”
Han har över 30 års erfarenhet från DN.
I flera stora undersökningar framkommer att tilliten till journalistkåren bara sjunker hos allmänheten.
Förklaringarna är många, tidningens ideologi, skygglappar, grupptryck och kanske också brist på både ansvar och kunskap. Denna brist och oförmåga gömmer alltför många journalister bakom främlingsfientlighet på nätets sajter.
Att uppfostra oss läsare verkar vara viktigare än att ge oss relevant kunskap från flera källor. Konsekvensneutralitet, begreppet som Erik Fichtelius myntade verkar i dag vara en bristvara inom tidningsvärlden.
Främsta syftet är att sälja för en tidning och den kortaste vägen till läsarna går genom känslohjärnan i limbiska systemet. Impulser till frontallobens kognition tar längre tid och kräver mer av ansträngning och bearbetning.
Därför måste kontroversiella bilder följas av genomarbetad text, som vi med förståndet kan förstå.
Ett tragiskt exempel är bilden på den drunknade lille Alain som kablades ut över världen, utan adekvat bakgrund och fakta, som vi läsare fick söka på egen hand i utländska tidningar.
Att bara smutskasta nätets sajter är ingen framtidsväg. Kommentarerna kan vibrera av ilska och har stor förbättringspotential. Publicerade händelser från övriga tidningar både hemma och utomlands, har oftast god sanningshalt, när de överensstämmer med flera källor. Vilket brister hos maktlojal svensk press.
Mitt råd är att läsa allt från Axpilat och Fria Tider till mycket ansedda tidningar både i Sverige och utomlands.
Tillvaron är inte svart eller vit, det mesta är grått.
Att bara fördöma och förakta motsatta åsikter från egen upphöjdhet leder ingen vart.

Lästips:http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2985785-jag-gor-nagot-sa-omodernt-som-att-skammas